Ynglingar ger sig på lådcykeln

Många småbarnsföräldrar är nyfikna på lådcykeln.

Första frågan brukar bli “Har du byggt den själv?”, den andra “Hur mycket kostar den” följt av ett litet ogenomtänkt resonemang om att stöldrisken är för hög i relation till kostnaden.

Vår lådcykel har stått ute, med några få undantag, i 3,5 år. När vi tagit tåget har den fått stå flera nätter vid T-centralen. Den ska vara så lättillgänglig det bara går och det är värt mer än självrisken på 1500:- om den skulle bli stulen, är vår filosofi.

Det är inte kul att få sin cykel stulen oavsett – men en fet kätting, cykelns eget lås och ett Abus U-mini vid behov, har visat sig räcka långt.

Men en gång i höstas, och det är först nu jag fixar att skriva om det pga att jag blev aningen traumatiserad, hände en grej med lådcykeln då några finniga tonåringar var inblandade.

Jag skulle ta cykeln för att hämta Bella på dagis när jag får se tre läskiga ynglingar utföra vulgäriteter med vår vackra älskling.

En sitter på bänken i lådan, som egentligen bara är konstruerad för barn, och fimpar sin cigarett samtidigt som han målbrottsflabbar med ett slags gällt skärande pubertetsläte. En annan, också med cigg i käften, står och måttar sparkar mot ena sidan av lådan samtidigt som han gör svårtolkade apljud likt en överförfriskad djurgårdssupporter. En tredje, också med cigg och byxor som hänger ner så att halva stjärten exponeras, sitter på pakethållaren och får med hjälp av sin tjocka kropp och häftiga rörelser hela ekipaget att våldsamt gunga upp- och ner.

Jag blir först helt stel och handlingsförlamad. Vad är det de gör? Vad är det som händer?

Sen kommer vreden som får mig att besudla höstluften med de mest slagkraftiga kraftord jag kan komma på. Tonåringarna slutar med sina aktiviteter och stirrar skräckslagna på mig som om de bara väntar på att jag gå i närstrid med dem.

Som tur var lyckades jag besinna mig. Det fick räcka med en ny dusch svordomar som jag firade av samtidigt som de ursäktande sprang därifrån.

Men ändå. Efter att ha varit lådcykelägare i snart fyra år är det det enda dramatiska som hittills hänt.

Och som tur var visade sig lådcykeln vara oskadd efter övergreppet.

/DS

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.