Största dagen i ens liv

Den största dagen i ens liv är den man lär sig cykla.

Då man kommer på att en stor frihet ligger i möjligheten att ta sig fram av egen kraft med hjälp av kropp och själ – som enda bränsle.

Många har sagt: Börja med springcykel och sen kan man hoppa över stödhjulen när barnet får en riktig cykel.

Och det tog ungefär en minut, för Bella, att komma på hur tramporna fungerar, sen hon erövrat balansförmågan genom otaliga turer till dagis med springcykeln.

Själv är hon ganska cool med att just ha bemästrat världens smartaste sätt att ta sig fram på, men jag är stolt som ett lejon och ser fram emot många cykelutflykter tillsammans.

Cykeln är kusinens och lånades under helgens vistelse i Småland.

Det känns säkert sådär att tillfälligt gå tillbaka till springcykel, i väntan att få en riktig cykel till fyraårsdan i maj.

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat. Bokmärk permalänken.