Airbnb, ollningsfördomar och rykten om kassa lånecyklar

Börjar denna måndagsmorgon med att stolt och helt ojantelagiskt tipsa om mitt eget nypublicerade gästinlägg “Dagbok från en hopfällbar cykel – Berlin Dag 1”, på Medveten konsumtion, som jag är himla stolt över. Läs. Tror att jag lyckas förmedla min förkärlek till tågluffande med cykel.

Och nu lite mer om Delningsekonomi eller Sharing economy som säkert kommer att bli vidare spritt då vi svenskar oftast föredrar amerikanska begrepp på nya företeelser.

Jag har under helgen haft mina första Airbnb-gäster. Främande människor som man hyr ut hela eller delar av sitt boende till. Yta man inte använder ska tillfälligt kunna nyttjas av nån annan, lyder filosofin.

Passar mig perfekt. Tycker inte det är ett dugg konstigt att öppna upp mitt hem och jag kommer säkerligen själv föredra denna form av boende när jag är ute och vikcykelluffar. Så mycket mer intressant att få lite socialt utbyte av lokalbor än att bo på vanligt tråkhotell.

Trots att recensioner utbyts och att man kan få veta både det ena och det andra om både värd och gäst innan bokningen verkställs, fylls en hel del av mina vänner av obotlig ollningspanik när jag berättar om mitt nya mikroentreprenörskap.

Att på allvar misstänka att ens gäster skulle springa runt och olla (eller snigla) porslin, tandborste, ugnsluckor etc, är bara ett tecken på självdestruktivt beteende, och att göda sin fördomar om människor som man bara inte sagt hej till. För visst är det så, att efter man hälsat, sticker alla vulgära ollningsföreställningar och gömmer sig på studs.

Nog om ollning. Mina första Airbnb-gäster har varit alldeles föredömliga och garanterat ollningsfria (oj nu kom det igen), nu ser jag fram emot fredag då nya gäster checkar in (en amerikanska och en fransyska som ger ett superkäckt intryck via deras profil).

Man bjuder på frukost, snackar och tipsar lite, sen ger de sig iväg för att göra stan. Denna helgens gäster, ungt par en portugisiska och en svensk, blev skeptiskt inställda när jag tipsade om Stockholms lånecykelsystem, och visade mig riktiga skräprecensioner från Visitsweden. “Dåliga skitcyklar som tappar delar och har oftast totalkollapsat innan man kommit fram till sitt slutmål”, lyder många omdömen.

Har fått intrycket att de är populära och att turister uppskattar dem. Ska, om jag får tid, själv prova, leka turist och skriva en recension. Vill veta vilket som förtjänar att rekommenderas och inte.

En ny stad ska ju upptäckas med cykel och håller inte hyrcykelsystemet (sorgligt isåfall) måttet får jag väl investera i ett par bättre skruttisar att ha till hands för mina besökare.

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.