Folk orkar inte med min entusiasm över min nya styrförlängare

Nu har jag fått min Octagon steerer extender på plats. Lämnade in cykeln på Norvelo för installation och de gjorde ett bra jobb.

Jag är väldigt förtjust.

I farten, kan jag numera, ändra positionen från gubbläge till sportläge. Nu är jag tyvärr inte så ball (mer av en halvfet cykelgubbe) – så jag gör det, lugnt och snyggt, vid lämpligt rödljus istället.

Har haft något av en indentitetskris. Är jag en tillbakalutad men stolt skönglidande vanlighetsklädd amsterdamsk cykelkaraktär; eller en framåtlutad, lite mer aggressiv, sporthybridman?

Det förstnämnda hittills (Bakfiets=spikrak cykelhållning, brompton=halvupprätt cityläge), det är jag, cykla stolt liksom – men jag har ju alltid känt av responsen, kraften och lusten man får genom att delvis offra uppsikt för fart.

Därför har min egna commuterhybrid splittrat mig en aning. Jag har föredragit den för längre sträckor utanför stan ja, men valt bort den för innerstadscykling, vilket jag gör mest.

Men nu kan jag få en citybike av en pendlingshoj i en handvändning. På tre sekunder utan verktyg. Det vore en underdrift att säga: slippa byta cykel för olika syften kan ju va rätt schysst ibland – när det i själva verket är helt fantastiskt och öppnar upp för en så mycket flexiblare cykelvardag.

Har, på barer och krogar, entusiastiskt talat vilt och brett om den nya funktionen för ALLA mina ocykelfrälsta vänner. Glödgad som en väckelsepredikant från Örebro försökt förklara det fina med detta – utan någon som helst respons eller gensvar, ingen är smart nog att förstå finessen med en superflexibel styrförlängare. Känns som att de bara tycker jag är tragisk och pinsam när jag begär ordet och kräver allas uppmärksamhet nån blygsam kvart för att sprida glädjebudskapet. Jag lämnar mitt svikarvängäng för att söka efter nån annan, som möjligtvis är intelligent nog, att se det revolutionerande i detta. Men folk verkar i ren allmänhet föredra att prata om annat denna ljumma fredagskväll än justerbara styrstolpar. Märkligt. Stackars förtappade, rotlösa, vilsna människor så omedvetna om vad som är bäst för er själva. Jag tycker synd om er.

Fyra tum kan jag komma upp. Halvupprätt är ofta att föredra. Pricka in mina favoritlägen på skalan. Finns några alternativ till Octagon steerer extender ($32) (bl.a. mycket dyrare Speedlifter $100-200) även styren för samma ändamål men många av de sistnämnda inkräktar på det hopfällda paketet (om man nu är foldablesucker som jag).

Alla som cyklat långt är, förutom positionsflexibilitetsbelysta, också väl medvetna om sadelns betydelse – en av de absolut viktigaste komponenterna på en cykel. Personligt insuttna brookssadlar är väldigt stjärtschyssta. Att jag besegrat femtonmila dagssträckor utan att ens tänka på vaselin, har jag dem att tacka. Om ett par dar kommer min Brooks B17 standard. Blir bråttom att köra in (plågas, vaselinas, läkas) så den mjuknar, formas, stjärtpersonlighetsanpassas, uppnår bekvämlighetsperfektion – tills tiden är inne, senare i sommar, för långfärdssemester.

/DS

 

 

Det här inlägget postades i Annat och märktes , , , , av david. Bokmärk permalänken.

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.