Köpenhamn ska alltid vara värst – el-lånecyklar med GPS

Lördag 19/7 17:10 SJ2000 Köpenhamn-Stockholm

Fick några timmar i Köpenhamn också innan tåget avgick hem mot Stockholm. Det är balsam för själen att navigera sig runt i Köpenhamn på cykel. Nån slags rening.

Efter att jag ätit en Nøddebiff på Atlas bar, bästa veg-restaurangen jag satt min fot på, ägnade jag resten av tiden till att mest glida omkring och kolla in ställen jag tidigare missat. Till exempel nytrendiga Köttbyn, Köpenhamns svar på New yorks meatpacking districts, är för mig en ny bekantskap. Kanske har jag omedvetet undvikit Köttbyn för att jag just inte är så mycket för kött och jag ska inte säga att området lämnade nåt större intryck.

Tyvärr upptäckte jag Köpenhamns nya lånecyklar för sent för att hinna hyra mig en. El-lånecyklar?!

digital gps-platta på styret.

Och belt drive – såklart.

Var annars än i Köpenhamn? Världens, inte bara bästa cykelstad, utan också plattaste och där det går som lättast att trampa. El-lånecyklar är ju fantastiskt, men behövs de verkligen i Köpenhamn? Hade det inte räckt med en uppdatering av den mindre bra kundvagnsvarianten som hittills varit standard.

Jag gillar el-cyklar, mest för att de odiskuterbart klär av vanligaste anledningarna till att inte börja cykla till jobbet: “Man blir svettig och det blir för omständigt med dusch, klädebyte etc.” Och att de flesta av oss är beredda att utöka cykelavståndet till vad som är rimligt att dagligen t/r till kneget avnjuta.

Ett sånt här el-cykellånesystem kanske skulle vara som mest efffektivt och göra underverk med folks cykelvilja i mer kuperade städer. Köpenhamns initiativ kan bli en vägvisare. Spännande att se hur det tas emot.

Och nu, eftersom det är sista dan, en kort summering av den här resan. Att tågluffa med vikcykel är ett grymt tidseffektivt och bekvämt sätt att semestera på. Vadå bekvämt? Du slipper att sätta dig in i kollektivtrafik med allt vad det innebär, i en ny stad. Det inbjuder till spontanitet och flexibilitet så det räcker och blir över och man hinner så mycket mer än om man promenerar sig runt till attraktionerna. Kommer nog göra det här resten av mitt liv. Att alltid hitta till det hotell, airbnb, eller vad man nu ska, med hjälp av en offline-gps på telefonen fulländar konceptet.

På bara sex dagar har jag besökt Berlin, Wien, Budapest och Hamburg samt fått lite bonustid i Hannover och Köpenhamn. Jag har använt mig av ett interrailkort flex med fem dagar att resa fritt att lägga ut under en tiodagarsperiod. Kortet kostar ca 2500:-, hur hade man burit sig åt för att få se och uppleva motsvarande med flyg, och vad, trots lågprisflyg, hade det kostat?

Vill man kan begränsa sig till nattåg och betala ett par hundra för en bädd, sova ska man ändå göra och använder man den tiden till att även ta sig fram framstår flyget som mindre tidseffektivt. Åtminstone så länge man reser inom europa.

Idag är det inte bara nittonåringar som tågluffar utan allt från barnfamiljer till pensionärer.

Man kan ta med sin vanliga cykel på många tåg men långt ifrån alla och det kostar nästan alltid extra. Har man tre byten räcker det ju med att något av tågen inte har plats för cykel för att planerna ska grusas – och allt blir genast så mycket mer omständigt. Vikcykel är grejen på luffen.

Att få in ett par Airbnb-bokningar med bra värdar kryddar konceptet ytterligare och speciellt om man reser själv.

Jag har fått mersmak och vill snart ut igen.

The end

/DS

 

 

 

 

 

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Dagbok från en hopfällbar cykel och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.