Cykeln ska fällas ihop innan man passerar spärrarna anser SL – Varför!? Det är en väldigt onödig och orimlig regel.

Fick berättat för mig att en kvinna med en Brompton blivit tillsagd av SL-spärrvakten att fälla ihop den, när hon försökt leda den igenom spärrarna mot tunnelbanan.

Hon berättade för spärrvakten att den är tung att bära ihopfälld, särskilt tillsammans med övrig packning (väskan sitter ju så fiffigt under styret), och att det skulle vara till stor hjälp om hon kunde få leda den in i hissen, sen över perrongen och fälla ihop den först innan ombordstigning.

Men icke. Den skulle minsann fällas ihop innan. Vakten berättade att det inte var för att jävlas med kvinnan han sa till, utan helt enkelt för att det var enligt SLs regler och att han bara gjorde sitt jobb.

Med andra ord var han inget annat än en vanlig paragrafryttare.

Trots att det inte finns något som helst problem som avhjälps av “puckoregeln”, ska personen ifråga envisas med att säga till och markera, bara för att göra sitt jobb?

Precis som ett exempel i ett tidigare inlägg med: mamman, den till två tredjedelar tomma bussen, tolvtumscykeln och en trött och hungrig fyraåring.

Fyraåringen har glatt cyklat iväg, lite för långt, tappat humöret och orken för att cykla hem igen. Mamman ser en mindre smärtsam utväg än att bära både barnet och cykeln hela vägen hem, genom att “bara ta bussen” istället.

Inget konstigt med det.

Åtminstone inte innan busschauffören vid påstigningsögonblicket barskt förbjudit henne att ta med cykeln. INTE TILLÅTET – FÖRBJUDET.

Trots att det finns plats, trots att den omöjligt kan olja ner medresenärer då hela kedjan är gömd i ett heltäckande kedjeskydd, och trots att cykeln är – skitliten.

Det är så sorgligt, mossigt, surt och ledsamt.

Bara för att det finns en regel. En regel som säger att bara remdrivna (finns det?) barncyklar får tas med på SL-buss.

Remdrivna barncyklar, som kanske knappt finns, oljar ju inte ner medresenärer så dem har SL inget emot. Så generöst. Tack SL. Bussigt.

Busschauffören, som trots att det i situationen inte finns nåt som helst problem av medtagandet av cykeln överhuvudtaget, väljer blindhet och dövhet. Varför? Jo för att följa föreskrifterna.

Med andra ord, ännu ett praktexemplar av en typisk paragrafryttare med oroväckande taskig situationskänsla.

Tillbaka till vikcykel-genom-spärrar-eller-inte.

Det är inte meningen att man överhuvudtaget ska gå runt några betydande avstånd konkande på en hopfällbar cykel i hopfällt läge. Det ligger inte i dess natur. Citat Cykelguiden rörande hopfällbara cyklar:

Trots lättheten bär man dem ogärna längre sträckor. Det är alltså en fördel om det går lätt och snabbt fälla ihop dem och veckla ut dem. Man ska inte bära minicyklar utan bara lyfta dem in och ut ur tåg respektive in i och ur bilkofferten. Men då får ju inte cykeln vara tyngre än att man orkar lyfta upp den.

Finns det verkligen då en sån idiotisk regel? Har inte spärrvakten bara fattat fel? Varför skulle man inte få fälla ihop cykeln precis innan man kliver på tåget. Föraren är ju ändå där och kollar så att man inte försöker smygåka med den utfälld. Om man nu skulle falla för den frestelsen!?

Så jag kontaktade SLs kundtjänst via mejl, berättade om exemplet med kvinnan som blev tillsagd och även att det absolut inte funkar för vissa att kånka på en hopfälld vikcykel så långt.

Så här svarar SL:

Man får inte ha med sig cykeln i tunnelbanetrafiken, och med det menas även inne på stationerna innanför spärrarna. Generellt får man ju inte ha med sig cykel i SL-trafiken, men när du har fällt ihop din cykel och lagt den i en väska så räknas den inte längre som en cykel utan som handbaggage.

SL Kundtjänst

Spärrvakten hade alltså rätt. Det finns en sån urpuckad regel. Men inte nog med det. Kundtjänst tror fortfarande att man måste ha en vikcykel i en förbannad väska.

Väska?!

Det var över ett och ett halvt år sedan SL, efter massor av mejl och telefonsamtal från mig själv, insåg att det var en orimlighet och tog bort väsktvånget. Se SL tar bort väsktvånget.

Att man inte får leda vikcykeln på perrongen, beror såklart på nån slags säkerhetsrisk? Det brukar ju låta så.

Men när man åker pendeltåg, där det (vissa tider) är tillåtet att ta med en vanlig cykel, är det plötsligt inget problem. Ingen säkerhetsrisk då inte.

Hur hänger det här inte ihop?

Bara måste gå vidare med detta. Hur tänker man? Eller rättare sagt: Hur tänker man inte?

Fortsättning följer…

/DS

 

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.