Om främmande folk som bor i ens hem och lite om e-bikes

I helgen hade jag en äldre Airbnb-gäst på besök, Kevin från London, som kort beskrivet åker runt i världen och håller work shops i sångteknik.

Eftersom jag själv också jobbar som sånglärare, och att diskussionen om den ultimata sångtekniken tillhör mina favoritämnen, delade vi såklart erfarenheter vid mitt köksbord över ett par glas vin.

Att det kommer folk från världens alla hörn jag inte känner och som bor några nätter i mitt vardagsrum, är numer nästan skrämmande naturligt.

Jag vet ju ganska lite om de här människorna, men liksom bara bestämmer mig för att lita på dem. Det leder till intressanta och otippade möten som hittills, nästan i samtliga fall, känts berikande.

När jag själv är ute och reser väljer jag nuförtiden att bo på samma sätt.

Att bo Airbnb och att ha med sin vikcykel minimerar risken att inte få ut mer av sitt korta besök än bara vykortsattraktioner; och jag behöver inte bli som nån av alla de turister som trängs på Västerlånggatan i Gamla stan och liksom aldrig hittar ut.

För hur många har inte erfarenheten av att besöka en ny plats i ett nytt land, gått och trängts med sina egna landsmän och andra turister och på något konstigt sätt lyckats undgå kontakt med en enda lokalbo.

Kevin, som var här under helgen, sken upp när han fick veta att jag var intresserad av cykling.

“Have you heard of The Copenhagen Wheel” frågade han entusiastiskt.

Såklart, och skrivit en hel del om det.

För honom kan e-hjulet (alternativt en konventionell e-cykel) bli det som räddar honom kvar i sadeln när åldern tar ut sin rätt med leder som lätt blir överansträngda till följd.

Själv tänker jag ofta att jag ska ägna mitt eget framtida pensionärstidsöverflöd till långfärdscykelturer i naturen och förhoppningsvis till slut lyckas knipa fast i det svårfångade NU.

Men tänk om min gamla dubbelopererade minisk skulle börja bråka igen. Ingen garanti finns att knät fortfarande är okej vid sextiofem. Eller 45 heller…Ett hot mot hela ens identitet som en-som-alltid-cyklar.

Tur att tekniska cykelinnovationer är under utveckling och kan eventuellt agera fallskärm om det skulle behövas.

Och då kan man vänta en ljusare framtid med massor av cykelkultur och Sharing economy.

För hållbara trender, i tiden.

/DS

 

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.