“Sen blir man deprimerad och sitter fast, både i bilkön och med sina höga huslån”

Hade en kanadensare från Toronto hos mig som hyrde mitt sovrum ett par nätter.

Tar alltid en kaffe med mina Airbnb-gäster när de kommer: socialiserar lite, jämför kulturer och utbyter lite erfarenheter.

Han var överraskad över att han såg så många med barn i Stockholm, och menade att i Toronto flyttar folk från stan när de får ungar och därför ser man inte så många i centrum.

Han fortsatte att berätta om hur “life goes” för en torontobo.

Man pluggar, får jobb, gör karriär, bor – i stan. Sedan träffar man kanske nån, flyttar ihop, men när det blir barn flyttar man till hus, oftast långt utanför stan eftersom det är så dyrt. Man fortsätter dock såklart att ha sitt jobb i stan och börjar bilpendla, från sitt hus, ungefär tre timmar om dan. Sedan blir man deprimerad när man inser att man sitter fast, både i bilkön och med sina höga huslång. Man har inte tid till nåt annat än sitt jobb och att ta sig dit samt att ha ångest över sina skulder.

Toronto är bra mycket större än Stockholm. Inga dyra vägprojekt har hjälpt för att få till ett rimligt trafikflöde vid pendlingstider. Stockholm växer och man satsar mer på bilinfrastruktur än någonsin.

Vill man bli ett nytt Toronto?

/DS

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.