VOI VS LIME

Elsparkcyklarna, som man i en handvändning kan hyra med mobilen, har tagit över stan. Svenska VOI var först ut men i den andra ringhörnan finns numer hårt motstånd i form av amerikanska  Lime. 

Sparkcyklarna verkar irritera alla politiker i stan utom trafikborgarråd Daniel Helldén (MP). Man kan ju lämna och plocka upp dem lite var som helst och själva “ostrukturen” i detta tilltalar användare, som inte behöver uppsöka nån speciell hyrstation (hittas genom GPS-funktion) och lämnas vart som helst, men ej beslutsfattare.

Även om det rent logiskt tänkt är svårt att förstå varför man skulle föredra ett fordon med en hastighetsgräns på max 20 km/h och med kaloriförbränning 0, framför cykel (eller elcykel), så har jag bestämt mig för att gilla konceptet.

Varför? Det är rätt kul och har potential att minska bilåkandet i city.

Funktion finns också – åtminstone för en del. Min tjej Emma är cellist. Cellon är ett stort instrument som bäres på ryggen i ett cellofodral (med ryggsäcksfunktion). Ovanligtvis så finns ej (förutom vissa lådcyklar) någon cykel som inbjuder till harmoni för ändamålet. Och i denna specifika kategori (människor-med-stora-instrument-på-ryggen-kategorin) så är en elsparkcykel faktiskt att föredra. Cellon blir förskonad från diverse istötningar i pakethållare samt störande sadel-ihakningar, vilket kan vara smått irriterande.

Hon har med andra ord haft nytta av elsparkcyklarna när hon farit fram emellan gigen, hemmet och gigen igen innanför stadskärnans gränser.

Tyvärr har VOI, för oss båda, ofta krånglat vid själva upplåsandet. Appen säger till exempel att man ska stå närmre VOI:en men det hjälper sällan och det är tydligt att det finns en del tekniska hang ups att ta tag i. En annan baksida är att scootrarna tas ibland in ganska tidigt på kvällen, för laddning.

Appen och de elsparkcyklar Lime erbjuder har hittills funkat bättre. Och  Limes tillgänglighetstider överglänser VOIs med råge. Tyvärr kostar de dubbelt så mycket att använda. 3:-/min jämfört med VOIs 1,5:-/min. Båda kostar en tia att låsa upp varje gång.

Jag stödjer hellre en svensk uppstickare än en amerikansk Goliat men vill så klart att det ska funka så sömlöst som möjligt också. Man måste kunna lita på att fordonen ska fungerar om de ska fylla ett hålrum i vardagen. Annas reduceras det hela till en halvt meningslös lek och bus-grej. Och jag gissar och hoppas att folket bakom har större ambitioner än så.

Är inte helt säker men vad jag kan förstå, efter en del goglande, heter modellen bakom VOI: Ninebot by Segway ES2 och kan köpas för åtta tusen på till exempel Elgiganten.

Konkurrenten använder sig av Lime-S Generation 3 som är framtagen för att tåla viss ovarsamhet och lär ha en räckvidd på nästan fem mil. Den känns också mer påkostad och stabil än de modeller VOI använder sig av.

Jag hoppas, tvärtemot många politiker, att elsparkcyklarna blir mer pålitliga och är här för att stanna. Bland annat för att sänka tröskeln till hållbart resande även för de smått lata, de med instrument på ryggen och inte minst de med överaktiva svettkörtlar.

VOI VS LIME 0-1.

/DS

 

 

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.