Att cykla med en bastu – snudd på poetiskt

Äntligen. Nu kan jag få med mig bastu med tillbehör på min cykel. Att införskaffa en cykelvagn blev nödvändigt. Jo det är klart, helst ville jag ha en Omnium, det vore mer elegant – men det är inte direkt ett budgetval. Och inte direkt så att det passar mig just nu efter mer än ett år av en pandemi som slagit ohyfsat hårt mot mina yrkesval.

Nu kan jag ta bastun med på cykeln!

Framifrån packat: Bastutält på front rack, ved på pakethållare bak, bänkar och aggregat på vagnen.

Inte bara har jag nu en cykelvagn, jag har också hemmagjorda vikbara bastubänkar av högsta kvalitet. Bra att ha en händig far. ALLT ska vara ihopfällbart för mer livskvalité. Det är mitt motto.

Vem tackar nej till att kliva på här?

Förut, när jag var lastcykelägare, drevs jag av att utmana gränserna för vad som var möjligt att frakta med en sådan. Nu har det blivit spännande att undersöka hur mycket man kan ta med på en vanlig cykel – och i det här fallet med en cykelvagn inblandad.

Tror det kommer funka klockrent.

Om en vän till exempel frågar:

”Du David, du har inte lust att cykla till Brunnsviken med din bastu så fixar jag bärs och så ses vi där”, är sannolikheten stor att jag är på – även om det råkar vara självaste november.

Jag kan uppriktigt säga, utan att överdriva så mycket, att jag föredrar kalla framför varma bad nuförtiden. Ja, alltså om jag har bastun med då. Ser mer fram emot att använda bastun senare i höst och under vintern än nu i sommar faktiskt.

Hur och varför?

Bastade och badade med en vän för ett tag sedan (tältet såklart). Han blev helt frälst. Först det super-heta sen det svinkalla. Det är så läkande. Det sätter igång nåt primitivt enkelt i kroppen som är motsatsen till att fastna i grubblerier. Man tvättar i skallen helt enkelt. Det var vi båda rörande överens om.

Och så kan jag också känna med cykling, speciellt långfärdscykling – huvud-rensning eller nåt åt det hållet.

Min vän blickar ut över Kalmarsund

Cykel och bastu är en vacker kombination. De är kraftfulla vapen som man framgångsrikt kan ta upp kriget mot vuxenhetens sorgliga avtrubbnings-process med. Den där destruktiva kraften som gör sitt bästa för att man ska reduceras till en innesittande Netflix-missbrukande halvfet soffpotatis. Det kan man bara inte låta hända. Det är sorglig avveckling av kroppen och av själen.

/DS

Detta inlägg är publicerat under Annat och märkt , , av david. Bokmärk permalänken.

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.