Cykelfundamentalism, äta veg, köpa beg

Jag är en cyklande vegetarian med relativt liten bostad och ganska snål med mina bidrag till klimathuseffekten.

Det är svårt att förneka det faktum att kött och transport är två av de överlägset största miljöbovarna.

Men den som nu tror att jag försöker att svära mig fri från skuld och annonsera mig själv som miljörättfärdig, tror fel.

Min egen klimatsynd finns i hemelektroniksbegäret. Jag har, sålänge jag kan minnas, tyckt det varit himla skoj med tv-spel, datorer och mobiltelefoner.

Och även om det är mer miljösnällt att lira Mario Kart än att köra bil i verkligheten, så är ju tyvärr teknikprylsmodet inte helt konfliktfritt.

För att till exempel tillverka en stationär dator krävs ca 22 kilo kemikalier och ungefär 240 kilo fossilt bränsle. Kretskort innehåller många grundämnen som bly, kadmium, krom, kvicksilver som såklart påverkar både människor och miljö i olika hög grad.

Jag har ändå stått emot frestelsen att till exempel uppgradera min gamla iphone 4.

Har även recyclat mina spelkonsoler på Blocket och inte haft tv på flera år.

Men sen min Macbook förklarades olagbar (efter bara tre år) i november har jag varit på jakt efter en ny (eller beg).

För några veckor sedan kom jag över en beg. Mac mini (som man kopplar till valfri skärm). Det ledde till att jag behövde en skärm och varför inte passa på att köpa en tv när det visade sig var lika kompatibelt. Två flugor i en smäll.

Kollade på Blocket men de var fula och nästan lika dyra som nya.

På mellandagsrean tänkte jag köpa något modest, men den stora slimmade 40 tums tv:n kostade bara 3500:- och var ingen match att få hem med lådcykeln.

När jag hade installerat den fick jag mersmak och ville även smidigt kunna ansluta min ipad för att kunna se på svtplay i tv:n, det gjorde att jag åkte tillbaka och skaffade en Apple tv (möjliggör streaming fr. ipad/iphone),

Gillade inte att ha datorn kopplad till tv:n så jag köpte senare en separat dataskärm på Blocket för hundra kronor.

Det ena leder till det andra, konsumtionsbegäret är igångsparkat – och nu vill jag även köpa en ny telefon som är kompatibel med Apple tv:n, men har bestämt mig för att köpa en second hand istället, försöka spänna av, peka finger åt uppdateringshetsandet, cykla, jobba mindre och bli ännu bättre på att laga indiska veggrytor med för den delen.

Det hänger ihop. Kan hänga ihop. Hela cykelfundamentalivsstilen: köpa använda saker som vi fraktar hem med vår lådcykel (eller bilpoolsbil när nöden kräver). Lånar böcker, borrmaskiner och leksaker till våra barn på biblioteken. Använder den ekonomiska vinsten till tid att: cykla, fika, konsumera upplevelser och spela kubb med gamla kompisar från förr.

Ett öde för statens kassakista men en början på nåt nytt.

På frågan om Second hand-filosofin utesluter inköp av en NY cykel så är svaret självfallet NEJ och något vidare resonemang om detta behöver inte föras. Så är det bara.

DS

 

Turf till iphone drar ut på tiden

När jag i höstas blev upplyst om att smartphone-appen Turf skulle va det ultimata realtidsspelet, speciellt för de cyklande, bestämde jag mig direkt för att bli infrälst.

 

En slags digital orientering som motiverar en att ta sig till platser man aldrig skulle komma på tanken att besöka, om det inte vore för drivkraften att regera, ta över zoner, samla poäng och med sin cykel som främsta vapen, kriga för den slutgiltiga segern.

Och kanske lite för motionens skull – vad vet jag?

Underbart, helt enkelt.

Bara ett problem. Spelet fanns bara till android. Jag har en iphone.

Enligt SVT, som förra september gjorde ett reportage om spelet, skulle en iphoneversion släppas senare samma höst.

Men ingenting hände och drömmen om att bli Kung-turf gick i kras.

Nu är det april och fortfarande ingen iphoneversion. Det enda som finns att tillgå är en väldigt inkomplett supertidig Pre Alpha version som man, efter inte så lite meckande, kan få ner i sin mobil via itunes.

Har hört av mig till utvecklarna som ofta ger väldigt snabb och trevlig respons.

Budskapet är dessvärre att vi med iphone, som vill turfa, får vänta ett bra tag till:

…2 pers som sköter utvecklingen på vår fritid i dagsläget:)

Just nu färdigställer vi en ny grundplattform så det blir samma kod på iPhone och Android. Men inga datum tyvärr…

Så låter det.

Om ingen komplett iphoneversion dykt upp innan sommarn närmar sig sitt slut, kommer jag att överväga att själv konvertera till androidismen.

/DS

 

Jag ska bli bäst på TURF

Jag ska bli bäst på TURF

En slags digital orientering där du ska erövra din stad zon för zon. Det du behöver är en smartphone med GPS (android i dagsläget) och helst, fordonet som står över alla andra, en cykel.

Du måste befinna dig i en zon i 45 sekunder för att ta den. Ju längre du lyckas behålla den innan någon annan lägger beslag på den, ju mer poäng får du.

I ABC-området finns det tydligen över tusen zoner att fajtas om. I områden med mycket människor i rörelse är det naturligtvis svårare att behålla sin zon nån längre tid än på till exempel Grinda, ute i skärgården.

Man ser, i realtid, vilken plats man ligger på. Det gäller att ligga i topp när spelomgången närmar sig sitt slut.

I Stockholm finns det över 1300 Turfare och antalet växer hela tiden. Det sias om att det här kommer bli den nya flugan. Appen som får upp soffpotatisarna i sadeln.

Spelet finns i hela norden men de flesta som håller på är svenskar.

Redan nu, inser jag att jag kommer att bli grym på Turf, när det snart släpps på iphone och jag kastar mig in i spelet utrustad med vikcykel och några SL-remsor.

Jag kommer att ta mig till platser i Stockholms utkanter med udda busslinjer+Brompton, som blir minst sagt svårnådda utan motsvarande utrustning.

Bara inte Apples nya, ganska svalt mottagna kartor, i den nya uppdateringen IO6, gör att iphoneversionen drar ut på tiden.

Jag kan knappt bärga mig. Det här spelet kommer att passa mig perfekt. Den ultimata nattliga sysselsättningen för cyklister.

Bilturfarna kommer inte att ha en chans mot mig och min hopfällbara.

Fattar du inte grejen? Kolla här.

/DS

 

 

Modern minimalism

Modern minimalism

Det är onsdag eftermiddag och jag sitter som vanligt, vid denna tidpunkt, på tåget mot Uppsala. Det är än en gång tid att göra min “tåg komibinerat med fällcykel” – resa.

På tåget får jag tid till att blogga och läsa. Jag läser “The happy minimalist” av Peter Lawrence på min ipad.

Intressant läsning men så här långt ganska mycket “tillbaka till naturen” – budskap. Det måste finnas ett begrepp för en sorts minimalism där man tar hjälp av modern teknik för att göra sig av med grejor man inte behöver.

Varför inte kalla det: “Modern minimalism”.

Kanske hittar jag på detta begrepp för att jag jag känner mig lite provocerad och hotad av “tillbaka-till-grottan” – predikningar.

“Minimalism. Javisst. Bara ingen försöker inkräkta på mitt ilife”. Liksom.

Men faktum är att ett väldigt begränsat antal människor vill bo i grotta idag.

Däremot så kan många, även småbarnsfamiljer, tänka sig att bo på liten yta i storstan. Där spelar den, om man ska använda mitt nypåfunna namn, moderna minimalismen en roll.

“Bort med allt som inte är nödvändigt. Yta är skitdyrt.”

Det är ju faktiskt genom modern teknik som jag kan ha alla papper/noter i plattan och bara en endaste liten superminipryl för spel, TV, musik, kamera, filmkamera, kalender, kollegieblock, musikstudio, filmredigering, sällskapsspel, böcker, tidningar…

Det är klart att man skulle kunna göra sig av med en massa behov också och på så sätt komma närmre en mer traditionell syn på minimalism. Men det vore lite – tråkigt.

Och säga vad man vill men tekniken hjälper en att rensa upp och göra sig av med mycket prylar man inte behöver och åtminstone ta steget mot någon slags “light” minimalism.

Jag ser på min matlåda och inser att jag på allvar börjat tänka minimalistiskt. Omedvetet har jag valt den minsta för att den ska få rum i min lilla väska.

Det blir till att komplettera med cashewnötter om jag ska fixa denna långa arbetsdag.

Vill man förresten läsa mer om att göra avkall på det materiella, kolla in bloggen frivillig enkelhet.

/DS

 

 

Projekt minimalism

Projekt minimalism

Som jag tidigare skrivit, så har vi börjat göra oss av med saker vi inte använder. Leva minimalistiskt, som enligt vissa ska göra en både lyckligare och mer harmonisk. Eftersom jag kan känna en viss stress över överfulla förråd och staplade grejor på varann, som man ändå inte använt på flera år, så inledes härmed ett “göra-sig-av-med-grejor-man-inte-använder” – projekt.

För ett par dagar sedan la jag ut min fina minicykel på blocket. Den har precis blivit såld och jag är en cykel fattigare och 1600 kronor rikare.

Borta för alltid.

Det är en bra start och göra sig av med något som svider lite. Då blir det lättare med det som komma skall. Att inleda “Projekt minimalism” med att göra sig av med just en minicykel kan verka en smula symptomatiskt men nu är jag igång iallafall. Det som gör lite ont är att det var den här cykeln som fick mig att “gå igång” på idén med ihopfällbara cyklar och de möjlighter dem för med sig. Efter köpet, som då handlade mest om estetik, så började jag söka, (ska sluta använda googla efter att jag läst boken Google-koden) efter mer moderna ihopfällbara cyklar. Innan jag bestämde mig för Brompton, som enligt bloggar skulle vara flaggskeppet, provade jag en Dahon som var hälften så dyr. Den var förvånansvärt bra att cykla på men blev inte vidare liten ihopfälld och saknade kultur. Brompton visade sig vara mer klassisk och genuin och dessbättre superliten i hopfällt läge.

Sen blev det som det blev med stort intresse för portabelt, som jag förvisso alltid tyckt varit attraktivt men nu med cyklar och inte Portastudios och annat elektroniskt som jag lagt vantarna på tidigare.

Intresset för portabelt och minimalistiskt har verkat i andra former än cyklar

Portastudion(på bilden) sålde jag också när jag insåg att jag hade samma inspelningsmöjligheter på min smartphone. Att kunna göra “allt” på en eller få prylar är också något som tilltalar mig. Miljövänligt? Javisst! Man slipper ju köpa massa andra prylar när man kan ha fler i en: kamera, filmkamera, mediaanläggning, spelkonsol m.m. Det borde leda till utebliven produktion av många produkter och således mindre påverkan på miljön. Att man alltid har med sig sin telefon och får tillgång till allt på resande fot gör ju inte saken sämre. Man slipper ha “massa grejor” och så skapar vi en typ av minimalism.

Men nu tilbaks till “Projekt minimalism”. Nästa grej som tackar för sig, är en väska jag inte använder. Bort med den till någon som behöver den. Rensa, rensa, rensa…

/DS

 

 

Att ta med så lite som det bara går

Att ta med så lite som det bara går

Det är onsdag och min längsta och mest påfrestande arbetsdag. En massa cykel och tågpendlande som jag, iofs, gillar. Det är över två mils cyklande och 14 mil t/r, med tåg. Till Solna – till centralen – till Uppsala – till arbetsplatsen…och så håller det på.

En sak som gör mitt pendlande så mycket enklare, går i minimalismens tecken. I höstas var jag tvungen att ta med mig tre stora, tunga, tjocka pärmar men nu – bara en liten messenger bag.

Receptet heter ipad. Nu kan jag ha flera tusen noter i plattan och den väger bara lite drygt ett halvt kilo och är ungefär lika stor som ett A4. Sannolikheten att jag kan snabbt kan få fram en låt, som eleven i fråga önskar sjunga, har ökat radikalt; dels genom tillgång till internet. Det är så himla smidigt. Jag behöver sällan kopiera noter till elever, med en enkel liten touch så skickar jag noten som pdf på mejlen. Många föredrar att få den på det sättet istället för ett papper som lätta slarvas bort.

Denna lilla, om jag får säga det själv, eleganta väska rymmer allt jag behöver. Ipad, telefon och matlåda.

Detta är möjligt genom en app som heter PDF Reader Pro. Jag fotar helt enkelt noter, direkt med paddan eller med en bättre kamera och konverterar, genom appen, till pdf-format. Det tar lite tid att fylla den med noter men att slippa ha med sig något annant än plattan är grymt skönt. Dessutom fotar jag alla elevlistor, scheman samt skriver in alla anteckningar i den.

Miljövänligt då? Ja, för sjutton. Åtminstone i mitt fall eftersom jag minskar ner extremt mycket på pappersförbrukningen och om man lägger till att jag läser böcker och tidningar på den också. Enligt en undersökning från KTH så ska man byta ut 35 traditionella böcker mot elektroniska för att det ska kunna kallas klimatsmart och kompensera mot den miljöpåverkan som själva produkten är skyldig till. Många ställer sig skeptiska till att en modern elektronisk produkt någonsin skulle kunna vara ett miljöval. Jag erkänner ödmjukt min “vill-ha-nu”-attack när ipad 2 släpptes och att jag klimatmässigt gör vad jag kan för att motivera mitt köp. Personligen hoppas jag ändå på modern teknik framför “tillbaka till naturen”- mentalitet för att rädda planeten. Det är roligare. Apple skulle ha stryk för hur de driver sina icloudservrar(kolkraft)men de hjälper en att kunna klara sig med lite. Eller åtminstone färre produkter.

Hela kittet.

Men tillbaka till minimalismen: att ta med sig lite till jobbet och att få känna sig portabel och fri, är fantastiskt.

/DS