Inte en cyklad meter under barcasemestern men har lite otippat överlevt ändå

Just hemkommen från Barcelona.

Har jag då cyklat en endaste meter? Icke.

För att jag rest med en vän som inte är lika het på att upptäcka en stad från cykelsadeln som jag själv.

Eftersom jag på samtliga semesterresor de fem senaste åren haft med mig min Brompton så var jag skraj för att gripas av panik nu när jag var cykellös. Rädsla för en eventuell cellskräck som skulle våldföra sig på mig och göra mig sur och frihetsberövad.

Men nu vet jag.

Jag KAN anpassa mig och måste inte cykla; och det är rätt skönt att känna att man kan ha trevligt utan cykel med människor som inte är lika cykelfrälsta som en själv.

Vi har gått sjukt mycket, besökt många fina krogar, hängt på stranden, rört oss i Gaudis fotspår och varit och sett ett uruselt Barcelona förlora mot Malaga på Camp nou i lördags.

På Camp nou strax innan matchstart

Jag har, efter att ha övat spanska ca 10-15 min om dagen via appen/siten Duolingo i 1,5 år, praktiserat språket i verkligheten för första gången och oj vad jag kan. Inspirerande att man kan lära sig att göra sig förstådd på ett nytt språk om man bara med tjurig envishet gör sitt korta dagspass under en längre tid.

Väldigt skön, varm och välbehövd semester i en fantastisk stad (förutom turistkänsla i en hel del kvarter, säkert värre på sommarn) men ärligt hur mycket har vi hunnit med på fyra dagar?

Jag var i Berlin, som är en större stad, i fyra dagar, cyklade som attan, och även om en del säkert ifrågasätter trovärdigheten i detta så vill jag påstå att jag på riktigt lärde känna staden under denna korta tid.

Det är såklart inte ett självändamål att tokcykla i en ny stad för att på det mest tidseffektiva sättet se och göra så mycket som möjligt; men det talar sitt tydliga språk. Cykeln är så ohotat grymt snabb och effektiv i storstadskulturen att det nästan är läskigt när man får perspektiv på det.

I Barcelona är Brompton (och vikcyklar i största allmänhet) väldigt populära, och ägarna till den förstnämnda verkar vara galet stolta. Att skåda malliga machospanjorer på sina små bromptons ger framtidshopp och är en välkommen kontrast till motsvarande manskultur där det mer handlar om hästkrafter.

Det finns cykelvägar, rätt bra, i Barcelona men som hastigt och lustigt ofta tar slut och då får man välja på trottoaren eller att åka ut och kriga med de skapligt aggressiva motoristerna istället.

Cyklar så det räcker

Hyrcykelsystemet är utvecklat och omfattande men endast till för katalanerna. Man ska fylla i formulär och få en bekräftelse på posten, eller nåt liknande, för att få nyttja lånecyklarna. Inget för turister, staden vill troligen inte konkurrera ut de privata cykeluthyrningsalternativen som det verkar finnas rätt många av.

På tunnelbanan får man ta med cykeln med följande begränsningar:

Saturdays, Sundays and public holidays (all day)

Working days (July and August): all day

Working days (rest of the year): from 5 to 7am, from 9.30am to 5pm and

from 8.30pm until the end of service

Bicycles are not allowed on the bus.

Efter fyra cykellösa dagar kan jag bara säga att jag nosat lite på staden.

Gott nog och ett ibland helt rätt semestersätt även för mig; men utrustad med cykel hade jag haft möjlighet till en ny världsmetropol-bekantskap, det går inte att förneka.

/DS

 

 

När till och med SJ verkar tycka att man är en idiot om man väljer tåget utrikes kapitulerar även jag

SJ kundtjänst 09:20 11/2

“Hej, jag skulle vilja köpa en tågbiljett till Barcelona, hur gör jag då?”

“Ja, det är ju så att vi inte har hand om det längre”

“Hur då inte har hand om det?” Spelar som att jag inte redan vet.

“Ja vi säljer alltså inte utlandsbiljetter längre”

“Ok, då får jag ta flyget istället” säger jag med en gnutta tjurighet i rösten och lägger på.

Och det ska jag göra. Ta flyget alltså. När till och med SJ verkar tycka att man är en idiot om man ämnar åka tåg ända till Barcelona vill jag inte vara med längre. Så jag väljer att resa som alla andra – uppe i luften.

Får jag välja på att anlända till klassiskt vackra tågstationer i hjärtat av en stad, mot vräkiga flygplatser, belägna i utkanterna och som ofta påminner om stora köpcentrum, väljer jag det förstnämnda.

Den här gången kan jag inte välja. Puckade SJ. Ni gör det för komplicerat.

Jag har resesällskap denna gången. En kollega. Min Brompton blir hemma. Har inte två – än.

Otäckt då jag hört att Barcelonas hyrcykelsystem bara är till för katalanerna. Man ska få nåt papper i brevlådan som ska fyllas i innan man kan få sitt lånecykelkort. Komplicerat och ungefär så oturistvänligt det kan bli. Men man vill inte konkurrera med de vanliga cykeluthyrarna om jag fattat rätt och det är väl “fint”.

Att fälla ut sin cykel och låta sig guidas av sin digitala ciceron, så som jag rest de senaste åren, kommer inte vara fallet denna gång.

Hur kommer det kännas? Behöva sätta sig in i kollektivtrafik eller lägga halva dagar på promenera till attraktioner?

Förhoppningsvis finns det cyklar att få tag i nånstans. Att tänka bort cykeln som fortskaffningsverktyg för att upptäcka en ny stad känns orealistiskt och plågsamt.

/DS

 

Ny vikcykelluff i sommar

Ska i vanlig ordning ge mig ut på vikcykelluff i sommar.

Är kanske en aning tidigt att börja planera för detta men det värmer en aning, i det kalla vintervädret, att börja tänka på detta redan nu.

Till Barcelona.

Rankad 13 i cykelvänlighet enligt The copenhagenize index

The Copenhagenize Index - Barcelona#12 (2011 – #3)

The Copenhagenize ReportAnother poster child among Emerging Bicycle Cities, Barcelona has impressed the world with their efforts to reestablish the bicycle as transport. Their bike share system is a smashing success, protected infrastructure carries bicycle users along many routes and the citizens have embraced the bicycle like in few other places. With a modal share pushing 4%, Barcelona has every reason to be proud of what they have achieved over just a few years.

The city's firm committment to 30 km/h zones is impressive and local advocacy is well-organised and influential. Barcelona is an enjoyable city to cycle in.Copenhagenize Fixes Barcelona fell from a lofty 3rd place in 2011 to #12 this year. A lot of competition entered the Index this time around and Barcelona suffered from it. After a few years of insistent progress, it seems that Barcelona has plateaued. Cities that slow down after having showed us visionary leadership can be frustrating. There are a handful of cities poised for promotion to the premier league of cycling cities and Barcelona is certainly one of them.

What Barcelona needs is political leadership and investment in bicycle infrastructure. Building further on the foundations of their hard work. Complancency is a threat to the city. The proposed Spanish helmet law is another dark shadow on the horizon. Barcelona, like Seville, will suffer the consequences if the law is passed.

Stockholm finns inte med på listan.

Det betyder inte att Barcelona är en bättre cykelstad än Stockholm men däremot att staden har genomgått mer radikala cykelförbättringar under de senaste åren.

Stockholm spöar faktiskt en hel del städer i det där cykelvänlighetsindexet men här verkar man vara nöjd. Man pratar om att satsa men den som har ögon kan se att till exempel den nya ditmålade cykelbanan på Odengatan, inte är ett dugg bredare eller mer sammanhängande än vanlig stockholmstandard – trots att den är helt färsk och borde visa på nåt nytt. Nåt bättre. Likadant på Karlavägen.

Men tillbaka till vikcykelluffen i sommar. Har börjat fila på spanskan. Använder apparna Duolingo och Cat spanish. Jag jobbar mest som sånglärare. När en sångelev sjukanmäler sig får jag en liten lucka på ca 25 min. Den fyller jag med spanskaplugg och på ett par terminer lär man sig en hel del. Speciellt Duolingo är helt fantastiskt.

Barcelona, tänker man, ligger för långt bort för att ta sig med tåg. Denna gång får det bli flyget.

Men icke! Jag ska åka tåg. Det är liksom det som är själva koncepetet. Vikcykel + tåg. Det får ta den tid det tar. Att åka tåg är en njutning. Den som påstår nåt annat vet inte hur man gör.

Hasta luego!

/DS