Utan lådcykel är man hjälplöst utelämnad till bilen när man ska frakta en barncykel i Sthlm

Låset till lådcykeln har krånglat. Inte cykelns eget utan Abus klass 3, hänglåset, till kättingen. Varken låsspray eller olja har hjälpt och jag har suttit sammanlagt minst en timme och lirkat och förgiftat vårluften med fulord, men inget har hjälpt.

Bella fyller fem på fredag. Hon behöver en ny cykel. Hittade en fin Crescent på Blocket (Hammarby Sjöstad), ett år gammal, superskick för hälften av nypriset.

Men hur får man hem en barncykel utan lådcykel?

– Cykla hem den? Visserligen har den 16″ hjul precis som min Brompton, men man behöver inte resonera särskilt länge för att, en smula generad för sin egen omdömesförmåga, inse dumheten i att man ens tänkt tanken.

– Gå eller leda den hem? Det är 7 km dit och jag har varken lust, tid eller ork.

– Åka tvär och tunnelbana? Det mest naturliga alternativet (efter lådcykel) men det är FÖRBJUDET och det känns förnedrande att man ska behöva smussla och täcka över med plast när en nätt barncykel borde vara den mest naturliga saken i världen att få ta med. SLs barncykelförbud grundar de på Stockholmska mammors och pappors ohejdbara begär att olja ner sina medresenärer med cykelkedjan. Begäret, enligt SL, är så starkt att föräldrarna skulle bemöda sig montera av kedjeskyddet innan de går ombord.

– Hyra bil? Skulle inte tro det, några vidare utvecklingar äro överflödiga.

Det som återstod var alltså att lösa problemet med låset till lådcykeln – så jag fick till sist en anledning att besöka den lokala låssmeden.

Enligt honom var det enda alternativet att med vinkelslip såga sönder låset, vilket de kunde hjälpa mig med för 800:-, men att innan jag övervägde detta radikala beslut skulle prova låsa upp det med en annan nyckel (den jag visade dem var lite krokig).

Och oj så lätt låset gav med sig med dubletten. Sjukt lycklig man blev när man plötsligt fick tillgång till detta fantastiska fordon igen, efter att varit utan ett tag, och åtta hundra hade jag sparat och allt.

Så igår hämtade jag Bellas födelsedagspresent, en Crescent Svava, i Hammarby sjöstad.

Ville ha en med bara lite rosa på, som väger rimligt (många billiga barncyklar är oerhört tunga) och som jag tror hon kommer att gilla.

Var inne på Specialized Hot rock (bara 8 kg) eller ännu hellre en Frog 16 (6,9 !! kg) – men den jag slog till på är utrustad med nödvändiga funktionaliteter så som pakethållare, korg, stöd och stänkskärmar och väger, med utrustning inräknad, ansenliga 10 kg. Eftersom få av de andra nämnda modeller dykt upp på Blocket så fick det blir den här.

Idag har jag tvättat den på innergården och den ser rätt schysst ut. Inte för mycket ”prinsessa” men förhoppningsvis tillräckligt med rosa för att hon ska bli nöjd.

/DS

 

Små tolvtums barncyklar med kedjeskydd – SL vad är problemet?

Cyklade längs munkbroleden mot södermalm häromdan. Tillräckligt sakta för att snappa upp vad konflikten mellan en mamma och en busschaufför handlade om vid en busshållplats mittemot Kornhamstorg. Kände att det var lite av mitt ansvar att lägga mig i och ta mammans parti, så jag rullade tillbaka och ställde mig intill.

Mamman stod i bussdörren med sitt snyftande barn i fyraårsåldern, och en blå tolvtums barncykel. Chauffören förklarade reglementet för henne men hon kunde inte förstå problemet med att ta med sig den lilla cykeln på bussen. Det var lågtrafik och glest med resenärer och sonen visade allt annat än lust att cykla tillbaka till, vart de nu kom ifrån.

Samma stl som Bellas

– Visst är det så, sa jag, att anledningen till att barncyklar är förbjudet att ta med motiveras med att kedjan kan olja ner medresenärer.

– Ja precis, svarar paragrafryttaren kort.

– Men kolla på den här, fortsätter jag och pekar på barncykeln, den har ju ett heltäckande kedjeskydd, kedjan är fullständigt inkapslad. Om nån ska kunna bli neroljad måste den aktivt föra in sitt klädesplagg innanför kedjeskyddet, men det är ju inte så vanligt att folk gör det.

Mamman står och nickar medhållande, verkar glad att nån insatt tagit hennes parti.

– Förbud är förbud, svarar busschauffören, stänger dörrarna och drar iväg.

Mamman ställer sig oförstående med utsträckta armar. Sonen gråter. Jag uppmanar henne att höra av sig till SLs huvudkontor och framföra sin åsikt.

Jag kan ha viss förståelse för att större barncyklar på buss i rusningstrafik, kan vara problematiskt. Det här handlade om den minsta modellen i lågtrafik.

Snälla SL, sluta va så fördomsaktiga att ni tror att resnärer med cykel har nån slags gemensam udda dragning åt att olja ner folk.

Min utgångspunkt är att ingen vill eller får olja ner en medmänniska, om denne inte önskat eller bett speciellt om detta.

Hoppas, nu när SL ställer om till ett mer cykelschysst förhållningssätt, även att en och annan barncykel tillåts slinka med i busstrafiken.

/DS

 

Var snäll mot dig själv – undvik bära hem barncykel och surunge

Ett klockrent, vid köp helt oförutsett, lådcykelanvändningsområde är att kombinera lådcykelturer med barnets eget cyklande – när det då äntligen blivit dags för det.

Det gör att man utan att ens behöva överväga saken tillåts ge sig ut på längre äventyr än bara runt de gamla vanliga tråkhemkvarteren.

Att löpa (eller vanligcykla) bredvid sitt, på bortresan, upptäcktspigga gladtrampande barn, kan lätt sluta i Shotahejti, och till ljudet av surhetsgnäll får man bära hem både barn och svintung stålbarncykel.

Det är så jobbigt att bära hem gnällunge och tungcykel från Shotahejti att man skriver ett kontrakt med sitt humör att aldrig mer röra sig längre bort än högst till grannkvarteret igen.

Möjligheten att vid behov lägga cykeln i lådan råder fullständig bot på det här problemet och man kan obegränsad och fri, från sadeln, börja upptäcka världen tillsammans med sitt cykelbarn.

I sommar tänkte vi ge oss ut med tält och mer packning än dagsutflyktsbehovet, och då är det ingen höjdare att reservera större delen av lådan till en barncykel.

En upphängningsanordning, så att cykeln sitter stadigt längs med, utanför lådan, vore inte fel.

Har kollat runt en del men inte riktigt hittat den ultimata lösningen.

Kanske nån godhjärtad har erfarenheter/tips att dela med sig av? Någon med bättre koll på lämpliga upphängningsanordningar än jag själv?

…Och lite senare, tipsen börjar rulla in:

Tips: Pop Bergqvist (@peppelorum). Elastiska band till lilla cykeln där fram och spännremmar till den större baktill.

 

 

 

/DS