De skulle bli djupt traumatiserade om de fick se hur det går till i Berlin #pendel #cykelförbudOdenplan #kristoffertamsons

Har varit på Mallorca några dar med min tjej. Ska inte säga så mycket mer om det än att det var riktigt trevligt. Men att nästa gång bara måste vi ha med oss vikcyklar.

Ja man kan hyra. Men då ska ju cykeln oftast tillbaks till det ställe man hyrde den på och sen har man sitt pick och pack som man kanske tvingas lämna på hotellet för att man inte kan packa på cykeln – vilket låser en ännu mer.

Läs: Dagbok från en hopfällbar cykel

Man vill helst vara så fri så att man kan stanna till där man vill. Att ha integrerat packsystem där man får med sig allt på cykeln är inte helt dum grej. Finns det överhuvudtaget ett annat rese-koncept som kan mäta sig i total mängd frihet?

Man kan byta till buss eller tåg när man känner för det. Och med rejäla väskor får man med sig hela sin packning på cykeln och kan i sin tur stanna var man vill utan att tänka på att man ska tillbaka.

Nu fick det bli mycket vandring istället mellan de super-pittoreska byarna: Soller, Deia och Valdemossa. Det var inte helt fel det heller ska tilläggas.

IMG_7826

På vägen hem blev det ca 9 timmar väntetid på Tegel i Berlin innan vi kunde ta flyget vidare mot Stockholm. Detta var inte tråkigt alls då vi köpte ett dagskort (€7) för nyttjande av berlins utmärkta kollektivtrafik och han med att besöka både Kreuzberg, Friedrichshain och Prenzlauer berg under dagen.

Jag älskar Berlin. Varje gång jag besöker staden frågar jag mig själv varför man överhuvudtaget envisas med att besöka andra platser. Där finns ju allt man kan önska sig och en helt genuin atmosfär. Och massa cyklar.

Tänkte avsluta det här inlägget med en reflektion jag fick med mig från Berlin. Den berör ämnet, som så många gånger förr: ”cykel på tåg”.

På berlins U-Bahn (tunnelbana) får man nämligen ta med sig cyklar även i rusningstid. Det får anses som maximal cykel-liberalism med få motsvarigheter i världen.

Det här fotot togs i förrgår 16:50 på Alexanderplatz som troligen är en av de trafikknutpunkter med flest resenärer i omlopp efter Hauptbahnhof (centralstationen).

IMG_7948

I Stockholm diskuterar landstinget, med moderaten Kristoffer Tamsons i spetsen, om det inte nog vore allra klokast med ett förbud mot att kliva av/på pendeltåget med sin cykel vid pendelstation Odenplan som öppnar 10 juli. Under rusningstrafik är cykel förbjudet att ta med överallt så det här eventuella förbudet skulle alltså va aktuellt när få personer reser under tider utanför ramarna 06-09, 15-18.

Detta gäller för cykel med SL

”Eftersom man även kommer åt tunnelbaneperrongen (där blotta tanken på cyklar är för dem som den otäckaste mardröm) som är placerad en rulltrappstur över pendeltågsperrongen – så skulle ju cyklister ges möjlighet att smita in i tunnelbanan med sina cyklar” resonerar man.
Därför övervägs det att helt bannlysa cyklar till och från Odenplan.

Om beslutsfattarna skulle vara medvetna om hur det går till i Berlin skulle de nog bli så traumatiserade att det skulle sätta djupa livslånga sår i dem av allvarligaste sort.

LÄS OCKSÅ: Ge vettigt argument till varför man inte kommer få ta med cykeln från Odenplans pendel och vinn fint pris

/DS

 

 

 

Flyga med cykel – till Berlin

På flyggbussen påskafton 13:25

Tror inte jag lyckades lura en enda person med mitt aprilskämt.

Sannolikheten att jag skulle bli förälskad i en BMW är ungefär lika stor som att man skulle vakna av att en tallgoxe byggt bo i ens stjärt (inga andra arter räknas).

Nu sitter jag på flygbussen. Ska till mitt älskade Berlin med en kamrat. Den här gången med cykeln packad i min Carradice ryggsäck.

Har vadderat den med en flyttkartong. Använde den till Frankrike för några årsen, då funkade det kanon.

Några bitar av ett gammalt liggunderlag mot stötar samt lite kläder och det ska vara safe.

Har Air-bnb gäster hemma. De fnulade på hur de skulle ta sig runt i stan. Jag föreslog lådcykel, de blev överförtjusta, så jag skickade iväg dem strax innan jag åkte.

Borde få fina recensioner nu. Inte dumt att upptäcka en ny stad från lådperspektiv.

Nu är bussen snart framme. Vi ska bo i en lägenhet (airbnb) i närheten av Kreutzberg. Har mest varit i Prenzlauerberg tidigare. Min vän har ingen cykel med sig men vi hoppas han ska kunna hyra. Lånecykelsystemet har jag dålig koll på men det ska nog funka.

Fortsättning följer…

/DS

 

I’m a bikepacker yes I am part 3

Onsdag Budapest 23:15

Bestämde mig för att ta mig upp för berget Gellért efter att ha checkat ut från hotellet, därifrån lär man ha Budapests bästa utsikt. Jag cyklade över Freedom bridge för att börja bestigningen. Från Pest till Buda. För första gången på länge kände jag ett glädjerus sprida sig genom kroppen. Brisen från Donau svalkade välbehövligt i hettan. Då kom den plötsligt. Spontansånen. För första gången sen jag studerade på Wendelsbergs musikallinje 1998 tror jag. Jag sjöng: Here I come Buda, here I come Buda, Buda Buda Buda, Buda Buda Buda, yes her I come Buda. Jag la på ett vibrato, sjöng starkare med en större dos patos: Here I come Buda, here I come Buda, Buda Buda Buda, Buda Buda Buda, here I finally come Buda.

Det var fint däruppe, man såg över hela Pest och gick man runt såg man även halva Buda. Lite senare på vägen över till Pest igen brast jag även då ut i spontansång, om det nu kan kallas spontansång även andra gången den kommer bara sådär på mindre än en timme. Jag sjöng: Bye bye Buda, Bye Bye Buda, Buda Buda bye bye, Bye Bye Buda. Sen la jag på extra vibrato och volym och fortsatte Bye bye Buda, Bye Bye Buda, Buda Buda bye bye, Bye Bye Buda.

Och jag tror jag börjar på ett nytt inlägg lite senare…

 

 

Varför envisas med att åka till andra ställen än Berlin

Dag 2 Berlin 18:50

Bredvid mig på tåget igår satt en man djupt försjunken i en bok. Bokens titel var hyfsat träffande: Slow travel. Vi började prata efter en stund och jag var tämligen intresserad av bokens budskap. En förenklad formulering skulle kunna vara, sa mannen som visade sig vara tysk och heta Paul, att om man ska resa till en viss plats, värdesätter man den efter hur lång tid det tagit att resa dit. Då hade jag fått himla skoj i Barcelona (33 tim med tåg) tänkte jag, men insåg också att den tolv timmar långa berlinresan skulle inbjuda till skojigheter så det säkert räcker.

Är det lite för enkelt, snabbt och billigt att ta sig hit och dit idag? Är det därför jag själv envisas med att ta tåget, och inte av ädla miljöskäl som jag själv gärna inbillar mig?

Vet ej. Kanske. Ska nog läsa den där boken, kanske hjälper en att reda ut ett och annat.

Sen kommer en ungefär åttioårig tysk, väldigt charmig, dam och slår sig ner och börjar prata svenska med mig. Hon hade visst jobbat som au pair i Malmö nån gång på femtiotalet och snappat upp en hel del. Jag hjälper henne med vokabulären och med hjälp av en swenglish mix flyter samtalet på och de tolv timmarna till Berlin känns rätt överkomliga till slut. Hemligheten med många timmar på tåg är att ställa in sig på att man ändå aldrig kommer att komma fram och sen är man liksom bara framme på nåt sätt ändå – the art of slow travel.

Framme på Hauptbahnhof, i vanlig ordning, foldar jag ut, sätter mobben i sin hållare på styret, trycker igång appen Citymaps2go (offline map travel guide – hur klarade jag mig utan?) och lokaliserar mig genom enorma Berlin mot Prenzlauer Berg till mitt Airbnb-boende.

Josefine, tysk tjej i trettioårsåldern, tar emot mig, visar rummet och lägenheten som är ett fantastiskt sekelskiftesställe på över hundra kvadrat. Sen säger hon: ”Nu ska jag iväg ett par dar och min flatmate är i San fransisco, så ha det så bra”, vilket med andra ord innebär att jag just hyrt in mig i en enorm svinfin lägenhet helt själv. Överkomligt för 380 spänn dygnet -även om jag gärna såklart hade delat.

Trött efter tågresan släpper jag på mitt miljömedvetna jag och fyller deras fyrameters badkar med tusen liter hett ångande vatten, tar plats, häller upp ett glas vin och lyssnar på podden Staden, avsnittet om Berlin. Sen somnar jag som en…som en…ja som en som har åkt tåg ända från Sthlm till Berlin – i den fina Queen size bed (160) jag blivit tilldelad.

Idag har jag besökt Treptower park med Soviet war memorial och letat efter ett övergivet spöklikt tivoli (Spree park) med massa igenvuxna åkattraktioner som skulle ligga i närheten. Tyvärr har de hängnat in det numera och sålt det till nån, berättade en kvinna. Jag var åtminstone utanför och skådade ett gammalt pariserhjul.

När jag cyklar runt, och oj vad spännande långt och härligt det är mellan sevärdheterna, ställer jag mig frågan: varför envisas man med att åka till andra städer för hela tiden. Det är ju här man ska va. Berlin suger som promenadstad (sjukt avstånd) men är en väldigt fantastisk cykelstad med ganska mediokra cykelbanor (men de finns).

En Defiets med en storunge i lådan och en småtting på ryggen

Jag har blivit så materialistfunktionalistiskt förtjust i min Brompton igen. Storleken ihopvikt har verkligen betydelse när man reser såhär och på de tågen, här ute på kontinenten (rätt många), som inte tar standardcykel och har minimalt med plats för annat än normalbagage (mycket sämre än SJ ofta), är det så tillfredställande att helt obemärkt, med skyddet på, glida in sin älskling mellan sätena och låta den stanna där tills resan är över.

Pissepaus vid en restaurang i Treptower park.

Något jag hört folks prata om som spektakulärt är Stasimuseet. Missade det sist. Inte denna gången.

Här satt de och tjuvlyssnade. Erich Mielke och gänget.

Sen, som jag nämnde var planerat igår, var jag hemma hos en Airbnb-host, Yafit, som jag var i kontakt med när jag letade boende från tåget på väg hit.

Det blev ju nu ett annat boende men hon, precis som jag, höll på med sångpedagogik sa hon, och hon ville nödvändigtvis att jag skulle komma hem till henne och fika och snaka lite röstmetodik. Är det inte det man helst vill när man är ute och luffar, att komma in i folks hem och snacka röstmetodik? Hon hade ett grymt charmigt boende, även det i Prenzlauer berg (som skånegatan fast – mer) och vi satt på hennes balkong och snackade ett par timmar. Jag lovade att nästa gång jag är här ska jag boka hennes rum.

NU ska jag egentligen göra mig redo för att avnjuta den stora finalen som visas vid ett jätteområde vid Brandenburger Tor på storbild. Folk är helt upprymda här och åker runt med flaggor och skriker och klockan nio ikväll är det nåt STORT som händer, något historiskt – det bara känner man i luften. MEN – det åskar och regnar jättemycket. Det är en dryg timme kvar till matchen börjar. Hoppas det slutar i tid. Vill ju inte missa detta.

Imorgon natt drar jag vidare mot antingen Utrecht eller Budapest. Två helt olika men fullt realistiska val.

/DS

 

 

Började bikepacka mig ner mot Barcelona men det sket sig med alla extraavgifter som tillkommer på snabbtågen – attans

Dag 1 10:11 mellan Norrköping och Linköping nånstans.

Sitter på ett SJ2000 på väg ner mot Köpenhamn. Sommarens vikcykelluff har börjat sådär bra. Har köpt interrailkort och planerat dra ner till Barcelona direkt. Trettio timmar skulle det ta. Hade till och med bokat Airbnb-boende. Men sen, efter att ha pratat med en kvinna på SJs resebutik, föll resplanen i bitar totalt.

Nästa alla tåg ner mot Barca kräver platsreservation. TGV, CNL, Thalys är snabbtåg som innebär extraavgifter på ungefär sådär två till trehundrakronor. Det kanske inte låtar så mycket men det skulle, i mitt fall, bli 4-6 tågbyten till Barcelona och då drar det iväg. Sen hemresan också. Det blir orimligt kostsamt – särskilt när jag redan betalt 2500:- för själva interrailkortet (flex 5/10). Väljer jag endast tåg utan platsreservation blir resan helt sinnesjukt lång och komplicerad. Över fyrtio timmar. Där går iallafall min gräns.

Så nu har jag avbokat mitt boende i Barcelona och är istället på väg…nånstans. Vill man ha smidigheten att bara kliva på tåget, utan att först krångla med reservationer, ska man tydligen undvika Frankrike och Spanien. Till exempel Tyskland, Holland och Östeuropa lär däremot funka bra.

En tröst är att Kupé har valt att tipsa om min blogg (och Movebybike).

En Dahon lyfts fram som exempel från min Vikcykelguide. Säkert för att den är mer prissnäll än till exempel Brompton.

Och det känns himla smidigt att ha med sig Brommien igen, till skillnad från Montaguen för några dar sen. SJ-tågens ganska snålt tilltagna bagageutrymmen sätts på prov med all skrymmande semesterpackning folk har med sig. Det är ju å andra sidan SJs bekymmer. Kan man bara bära sin packning själv, ska man ockå få ta den med sig, heter det.

Nä nu ska jag fnula på vart jag vill landa. Berlin, Amsterdam, Budapest…

Hjärtat har längtat tillbaka till Berlin ända sedan jag lämnade stället förra sommarn. Och tänk VM finalen på storbild med massa segersäkra tyskar…

DS

 

På cykel i Berlin Dag 3

Dag 3

Intensiv dag. Massa cyklande och utforskande av den här grymt spännande staden. Det är så fult och det är så vackert.

25 grader och sol hela dan. Det enda jag har att klaga på är att min telefon inte vill nappa på det tyska nätet. Kanske lika bra. Jag hittar ändå. Har inte riktigt varit i behov av gps även om det såklart hade varit lättare.

Men efter alla dessa mil i sadeln – så vågar jag påstå att jag blivit bekant med Berlin. Jag hittar. Ganska kaxigt sagt med tanke på att Berlin till ytan är nio gånger Paris. Därför tar jag tillbaka det.

Jag har ju bara varit här i tre dar.

Men jag vill ändå påstå att jag hittar mellan de mest välkända stadsdelarna och sevärdeheterna – utan karta eller gps. Det är frukten av minst tio timmars cykling. Man lär känna…

Delvis följer jag C.J Vallgrens guidebok om Berlin. Hade missat en hel del utan den. Som att till exempel Hitlers högkvarter låg på samma ställe där det numera ligger en kinesisk restaurang:

Här. Undrar vad Hitler tyckt om det?

Och Führerbunker – där Hitler spenderade sina sista dagar innan han tog sitt liv – fanns under den här anspråkslösa parkeringsplatsen nära…

…Judiska minnesmonumentet i form av 2711 betongblock i olika storlekar. Invigt 2005.

Har också kollat in Topography of terror som är ett stycke bevarad mur och en utställning som dokumenterar nazismens brott.

 

Topography of terror


Också varit på Judiska museet.

Och Görings f.d luftfartsministerium med typisk nazisitisk arkitektur signerad Ernst Sagebiel. Kommunisterna använde byggnaden efter 1945 och målade förhärligande bilder av socialistlivet (bakom pelarna)…
Har gjort massa annat också men struntar i (orkar inte) att gå in på det.

Det här är ju i första hand en cykelblogg och cyklar blir det mer av imorgon.

Först ska jag, som tidigare nämnt, till Pelagos showroom och sen är jag även nyfiken på att provcykla en remdriven Schindelhauer.

Tåget avgår mot Malmö först 22:30 – så jag har en himla massa tid men å andra sidan så himla mycket kvar att se.

/DS

 

På cykel i Berlin

Dag 1

Sitter just nu på ett café i närheten av Alexanderplatz i Berlin. Vrider jag huvudet snett uppåt ser jag det 365 meter höga Fernsehturm (tv-tornet).

Tog mig hit med Veolias nattåg från Malmö. Det är mitt första besök i den tyska huvudstaden.

Innan jag lämnade Malmö passade jag på att plocka några turf-zoner och äta en riktigt taskig Polik Panir på en indier nära Möllevångstorget. Sen hann jag även med att en än gång förundras över hur långt Malmö ligger före huvudstaden i cykeltänk. Blir avis.

21:15 avgick tåget mot Berlin via Trelleborg – Sassnitz.

500:- enkel resa i trång hytt med hårda madrasser men med trevligt resesällskap. En dansk, tre svenskar och två kineser. Inte en enda snarkade, men trots det knappt ingen sömn alls.

Kom hit vid sextiden i morse och har på ett par timmar, med min medhavda vikcykel, i en nästan trafikfri och folktom stad, cyklat runt och sett alla de där platserna man känner igen till namnet: Brandenburger tor, Potsdamer platz, Unter den linden, Alexander platz, Berliner dom och Tiergarten.

Sevärdheterna ligger väldigt långt ifrån varandra och stan känns ”gles”. Å andra sidan är skyltning och cykelvägar långt över förväntan. Inte breda men sammanhängande. Man känner att man är en del av trafiksystemet till skillnad från andra städer (nämner inga namn) där man lätt känner sig utanför, oönskad och mobbad.

Brandenburger tor

Jag gillar redan Berlin. Visserligen har jag en tendens att lätt falla pladask för cykelvänliga städer – men det är inte bara det.

Jag har hittills skådat en salig blandning av häppnadsväckande arkitektur med de mest smaklösa pensionärsboendeliknande åttiotalskomplex man kan föreställa sig.

Det skapar nån slags oförutsägbar dynamik som känns – befriande.

Planen för dagen är ett besök på Deutsches historisches museum. Tror det kan vara en bra start.

Sen checka in på mitt hostel, ta igen lite sömn, senare sammanstråla med några vänner från Stockholm som också råkar vara här.

Ser också fram emot att besöka några av Berlins flådiga cykelbutiker.

Tips någon?

Fortsättning följer…

/DS

 

Det materiella begäret börjar att trycka på inifrån

I höstas inledde jag projekt: sälja-av-sånt-som-inte-används.

Och visst fanns det en hel del att plocka av och då speciellt cyklar.

En gammal vacker farfarscykel, en minicykel från 70-talet och nu sist min touringcykel Koga Miyata -87 med utslitna (svåra att få tag i) ovala drev.

Helt plöstligt är den enda cykeln som till 100% tillhör bara bara mig, min fyra år gamla Brompton M3L.

I veckan har jag kännt ett tryck mot bröstet i form av genuint och äkta materiellt begär.

Det var rätt längesen och det är jag värd tänker jag.

Inte blev det bättre av, när jag via bloggen Velonavia, blev upplyst om den här finska snyggingen:

En Pelago Stavanger. Perfekt för långfärd och en massa annat – tidlös vacker och hållbar design som aldrig går ur tiden.

Nästa fredag drar jag till Berlin och förutom historielektion tänkte jag kolla in en hel del vackra cyklar. Och lyckans mig ser på Pelagos hemsida att de tydligen har ett tillfälligt showroom där och jag hinner precis dit innan slutdatum 5/7.

Då ska jag testa och se om jag blir kär.

En annan intressant och tilldragande cykelproducent är supertyska, ultralätta och remdrivna Schindelhauer…

…som producerar snuskigt vackra cyklar från fixie/singel till 18 vxl. Lättaste oväxlade väger bara 8,2 kg.

Men remdrift? Jag vet inte…

Sen kollar jag även in engelska Singular Peregrine. Man beställer ram och väljer komponenter själv. Just modellen Peregrine lär vara väldigt flexibel då den kan byggas som allt mellan touring och fixie.

Singular Peregrine

Vapnen för ett bilfritt liv tror jag är heligt treenig: låd-, vik-, och ?

/DS

 

Vegkorv, cykelsommar och Turf

Är glad över att för första gången i mitt liv, ute på stan, lyckats komma över en veg-korv.

En hobby jag har är att snegla mot korvståndens menyer för att kolla om det inte blivit dags att etablera den vegetariska korven som standard i sortimentet. Men inte. Tills idag. Då hände det. På Drottninggatan, nära Systemet, från en vit fin vagn.

”Jag säljer fyrahundra vegetariska korvar om dan”, berättar försäljaren när jag delar min glädje över att äntligen ha hittat en modern korvgubbe som välkomnar icke-köttätare.

”Det finns bara två korvförsäljare till i hela stan som säljer vegkorv”, fortsätter han.

Verkar ju gå rätt hyfsat med sojakorvskonceptet. Hett tips om nån har ambitioner.

Vad händer annars då? Jo, en massa lajbans. Det blir en cykelsommar utan historisk motsvarighet.

Redan nästnästa helg tar jag och Hanna med oss våra vikcyklar på tåget mot cykelvärldsstaden Köpenhamn. Nån som har nåt tips? Gärna cykelrelaterat. Och på bra vegställen såklart.

Den åttonde juli drar vi på lådcykelsemester till Visby och innan dess har jag lyckats klämma in en kort solosemester med tåg och vikcykel till Berlin. Åttonde bästa cykelstaden, tätt efter Malmö, enligt Copenhagenize index.

Intressant med en stadscykelranking förresten. Att Amsterdam och Köpenhamn toppar är inget man direkt blir förvånad över. Att Malmö är sjua gör en lite avundsjuk och deprimerande att inte Stockholm kan bättre.

Nåväl. Ingen riktigt sommar utan soloutfärd. Vissa kan tycka det är märkligt att semestra alena, men att några dagar resa med tåg- och cykel på egen hand, är en ynnest. Ett behov jag har.

Denna sommar kommer jag inte delvis trampa mot resmålet (som tidigare), utan ta tåget hela vägen, för att cykla desto mer när jag är på plats.

Att fälla ut cykeln, kort efter ankomst, dra iväg och dela stadsutrymmet med andra cyklande lokalbor – får en att just att känna sig som en cyklande lokalbo. På ingen tid alls kommer jag att känna mig som en Berlinare. Har gjort det förr, kommer att göra det igen – inget går upp mot att utforska en helt ny stad med cykel.

Mer då?

Jo, ska börja turfa också. Det fantastiska digitala smartphoneorienteringsspelet som aldrig verkar vara redo (trots utlovat sen ht) för iphonerelease. Har tröttnat på att vänta. Börjar bli fet också. Måste få motivation till motion fort. Tror Turf kan funka. Har just ropat hem en androidtelefon från Tradera som ska råda bot på problemet. En bra modell (Nexus 4). När Turf slutligen släpps till iphone säljer jag min android och fortsätter på IOS. Om jag inte blir androidfrälst vill säga.

Ska bli grymt att äntligen komma igång.

/DS