Spotify-kulturen leder till attitydförändring kring bilägande

Har nördat ner mig i Delningsekonomi. Just läst ut What’s Mine Is Yours av Rachel Botsman. Det låter vackert och hoppfullt. Hittade ett sammanfattande avsnitt:

The relationship between physical products, individial ownership, and self-identity is undergoing a profound evolution. We don’t want the CD; we want the music it plays. We don’t want the disc; we want the storage it holds. We don’t want the answer machine; we want the messages it saves. We don’t want the DVD; we want the movie it carries. In other words, we want not the stuff but the needs or experience it fulfills. As our possessions “demateralize” into the intangible, our preconceptions of ownership are changing, creating a dotted line between “what’s mine, “what’s yours” and “what’s ours.

Tillgång är bättre än ägande. Ungefär. Om vi delar “slipper vi” äga. Genom ultrasnabb digital kommunikation kan vi få hyra varandras tillgångar och ta tillvara på resurser som allt som oftasts står outnyttjade.

Att ta tillvara på det som redan finns i vår omgivning, istället för att köpa sånt man bara använder ibland, ligger i tiden och är väl förankrat i den livsnödvändiga omställningen till en mer hållbar livsstil.

Ingen av mina sångelever skulle hitta nån poäng i att äga CD-skivor. “Det är bara jobbigt.” Genom delande från gemensam källa, till exempel Spotify, slipper man att äga massa plast som tar plats.

Utgången blir en förändrad inställning till ägande i stort.

Vilket såklart leder till att många, i kommande generationer, kommer inte heller att vilja äga en bil, utan föredra att hyra via bilpool, eller liknande, vid behov.

Mer om det i utmärkta P1s Bortom bilen

Man slipper det ekonomiska ok bilägande för med sig, och behöver inte bekymra sig om var man ska göra av fordonet när det inte används – men har ändå tillgång då man verkligen har behov.

USA har, sålänge jag kan minnas, ihärdigt kommunicerat, via sin kultur och sina hollywoodrullar, att ha egen bil är synonymt med frihet.

Det verkar som att det håller på att bli precis tvärtom.

/DS

 

Svårt att leva utan bil utanför stan

Svårt att leva utan bil utanför stan

Min bror lät ganska förtvivlad igår, när han berättade att växellådan, på bilen, pajat och att det kostar över femtontusen att fixa.

Trots att bilen inte är särkilt gammal har de haft stora utgifter och många problem under de tre åren familjen ägt den.

Förutom växellådan, är det lite annat som behöver fixas samt införskaffande av nya sommardäck. Allt som allt kostar hela kalaset en bit över tjugotusen.

Detta har fått bägaren att rinna över. Han och hans familj går i tankar om att kanske rent av inte äga nån bil i fortsättningen.

Men det blir inte lätt. Brorsan och hans fru har tre barn tillsammans mellan 4 och 10 år. De bor i en villa i Gråbo, ca tre mil utanför Göteborg. Barnen har olika aktiviteter på kvällarna som de behöver skjuts till och föräldrarna arbetspendlar. Dessutom bor svärföräldrarna, som de relativt ofta besöker, tjugofem mil därifrån – i Småland.

Arbetspendlingen skulle gå att fixa utan bil. Men långturerna och skjuts till barnens aktiviteter är en svårare nöt …Föräldrar turas om att skjutsa varandras barn men har man ingen bil kan man liksom aldrig – ställa upp själv. Hur gör man?

Det finns en bilpool en mil från där de bor. Man kan åka buss dit eller faktiskt cykla – definitivt elcykla. En hopfällbar skulle ju vara ett plus. Kanske en hopfällbar med elhjälp. Man skulle kunna slänga in den i bagagen för att slippa lämna den vid utlämningsstället när man hämtar bilen.

En lådcykel är begränsad i hur långt man faktiskt fixar att cykla med den. Speciellt med flera barn i lådan. Men inte en el-lådcykel. Ett batteri räcker i sex, sju mil och man skulle bli hyfsat populär, bland knoddarna, att lifta med.

Ett kapell, bra regnkläder till chauffören och lite extra viljestyrka under vissa väderleksförhållanden är några nödvändiga ingredienser. Det kan också bli nödvändigt att begränsa barnens aktivitetsplatser till max en mil från hemmet.

Planering skulle vara viktigt att ligga steget före och kolla av så att det finns lediga bilar till helger och vid behov.

Hur som helst skulle det finnas extremt mycket pengar att spara och ångest att undkomma. Att inte heller äga en bil är en välsignelse. Slippa alla oväntade extrautgifter.

Har man lite tuffare omständigheter för ett bilfritt liv, än vi själva, heter ofta lösningen elcykel.

Brorsan ska nu räkna på hur mycket de faktiskt betalat för fordonet sen de köpte den och sen jämföra kostnaderna med en uppskattad användning av en bilpoolsbil under ett år.

Återkommer om detta…

/DS