Mimers loppis – finalen på vår jätte-utrensning

I lördags (förra) följde vi upp vår jätte-utrensning av gammal sånt som inte använts på några år med storartad final genom den 200-bord-stora Mimers loppis på Norrtullsgatan.

IMG_9158

07:30 tog jag lådcykeln, med vårt gamla vackra och funktionella klaffbord plus ett tvättställ för kläd-upphängning, och knep en fin plats längs Norrtulls sjukhus. 

IMG_0393

Efter sex timmar hade vi sålt helt okej, men mest av Bellas leksaker, böcker och kläder. Segare med det andra. Vid stängningsdags kl 16 så kom en lastbil där man kunde lämna allt som blivit över. Kändes bra att skänka det osålda till Second hand och cykla hem en, förutom klaffbordet och tvättstället, helt tom lådcykel.

Att nu, till exempel, se in i sin garderob och låta blicken möta kläder man faktiskt använder och inte bara tar plats, är bara så himla skönt. En form av terapi. Känns extremt välgörande för ens innersta.

Och sen, så många av Bellas leksaker som bara legat och samlat damm.

Det känns nästan som ett jobb ibland, att bara göra sig av med onödiga grejor, och det är lite sorgligt att bli medveten om att det är så mycket oviktigt som man nästan omedvetet införskaffat.

Eller som andra har införskaffat åt en…

Gåvor och presenter är ju välmenat, men sånt som ett barn inte valt själv riskerar stå oanvänt i ett hörn eller låda, ibland utan att barnet ens spenderat fem minuter med leksaken i fråga. I längden en helt orimlig form av miljöförstöring. Och risk för att göda ett ohälsosamt förhållningssätt till prylar. Presentkort är mindre dåligt, upplevelse-presenter kanske bäst.

Hur som, både som barn och vuxen, är det lätt att luras köpa prylar bara för att det är billigt. Men det är aldrig billigt om man inte behöver det. Undantagsvis produkter med högt andrahandsvärde som man kan sälja vidare om de inte skulle falla en i smaken i längden.

Ofta räcker det ju med att kolla Blocket och/eller Tradera för att få ett hum om andrahandsvärde om man är osäker. Saknar produkten, som några saker i vårt loppis-utbud, nästan helt och hållet ett värde begagnat kanske den inte skulle införskaffats från allra första början?

IMG_9163

Man får perspektiv när människor trängs på de så snålt tilltagna trottoarerna en sån här dag. Längs gatan står samtidigt bilar parkerade som ungefär till 95% just bara står där -oanvända. Jag gjorde, med lådcykeln, anspråk på en parkeringsplats som en liten miniprotest åt allt utrymme som givits bilisterna (över 50% i Sthlm city). Vet inte om det är lagligt. P-vakter gick förbi, gjorde ingen anmärkning, så kanske inget problem?

Det var iallafall tydligt att lådcykeln var mer inbjudande till fler aktiviteter på parkerings-ytan än att bara ställa sitt fordon på; att döma av att ett par loppis-besökare gärna och snabbt tog tillfället till en matpaus bredvid.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

/DS

 

Beroende av räls, cykel och smartmobil

Har köpt en beg. kamera. En Nikon J1.

Min enda kamera har under många år varit en skitdålig plastig Samsung.

Har också haft en i min iphone såklart men blev trött på att alltid bara få ”ganska okej bilder” med min 4S.

Så för att ibland få till ”rätt bra bilder”, har jag nu köpt en minisystemkamera med utbytbara objektiv.

Ska vara smidig att ha med på cykelturer men även besitta viss uppgraderingspotential, har jag tänkt.

Säljaren bodde nån kvarts promenad från Fruängens centrum.

Enkelheten i att kliva av tunnelbanan, fälla ut Brompton, slå in adressen i googlemaps, aktivera cykelläge, sätta mobben i sitt ställ, cykla iväg och efter bara några minuter befinna sig utanför rätt port – ger mig lite…”halvfräs”.

Taget med min nya Nikon

Måhända tillhör jag en ytterst liten nordeuropeisk minoritet som går igång på detta; men kombinationen cykel, räls och smartmobil är så himla fantastisk att jag bara vill använda mig av det igen och igen och igen.

Nästan så att jag söker upp människor som säljer saker jag inte behöver och bor på okända adresser, bara för att uppleva njutningen att ta mig dit.

Sen när jag är framme säger jag ”äh du…jag ska nog inte ha nåt” och vänder.

Men som sagt…nästan.

Ska försöka få till en bromptonhelg i Köpenhamn innan sommarn.

Aldrig fel. Om man ringer med 3, vilket jag gör, gäller samma datatrafikstaxa som i Sverige.

Så det är bara att välja attraktioner, knappa in i telefonen, glida fram på cykelbanor i världsklass och hinna massor på knappt ingen tid alls.

Frihet kallas det, eller kanske – freelexibility.

/DS

 

Cykelfundamentalism, äta veg, köpa beg

Jag är en cyklande vegetarian med relativt liten bostad och ganska snål med mina bidrag till klimathuseffekten.

Det är svårt att förneka det faktum att kött och transport är två av de överlägset största miljöbovarna.

Men den som nu tror att jag försöker att svära mig fri från skuld och annonsera mig själv som miljörättfärdig, tror fel.

Min egen klimatsynd finns i hemelektroniksbegäret. Jag har, sålänge jag kan minnas, tyckt det varit himla skoj med tv-spel, datorer och mobiltelefoner.

Och även om det är mer miljösnällt att lira Mario Kart än att köra bil i verkligheten, så är ju tyvärr teknikprylsmodet inte helt konfliktfritt.

För att till exempel tillverka en stationär dator krävs ca 22 kilo kemikalier och ungefär 240 kilo fossilt bränsle. Kretskort innehåller många grundämnen som bly, kadmium, krom, kvicksilver som såklart påverkar både människor och miljö i olika hög grad.

Jag har ändå stått emot frestelsen att till exempel uppgradera min gamla iphone 4.

Har även recyclat mina spelkonsoler på Blocket och inte haft tv på flera år.

Men sen min Macbook förklarades olagbar (efter bara tre år) i november har jag varit på jakt efter en ny (eller beg).

För några veckor sedan kom jag över en beg. Mac mini (som man kopplar till valfri skärm). Det ledde till att jag behövde en skärm och varför inte passa på att köpa en tv när det visade sig var lika kompatibelt. Två flugor i en smäll.

Kollade på Blocket men de var fula och nästan lika dyra som nya.

På mellandagsrean tänkte jag köpa något modest, men den stora slimmade 40 tums tv:n kostade bara 3500:- och var ingen match att få hem med lådcykeln.

När jag hade installerat den fick jag mersmak och ville även smidigt kunna ansluta min ipad för att kunna se på svtplay i tv:n, det gjorde att jag åkte tillbaka och skaffade en Apple tv (möjliggör streaming fr. ipad/iphone),

Gillade inte att ha datorn kopplad till tv:n så jag köpte senare en separat dataskärm på Blocket för hundra kronor.

Det ena leder till det andra, konsumtionsbegäret är igångsparkat – och nu vill jag även köpa en ny telefon som är kompatibel med Apple tv:n, men har bestämt mig för att köpa en second hand istället, försöka spänna av, peka finger åt uppdateringshetsandet, cykla, jobba mindre och bli ännu bättre på att laga indiska veggrytor med för den delen.

Det hänger ihop. Kan hänga ihop. Hela cykelfundamentalivsstilen: köpa använda saker som vi fraktar hem med vår lådcykel (eller bilpoolsbil när nöden kräver). Lånar böcker, borrmaskiner och leksaker till våra barn på biblioteken. Använder den ekonomiska vinsten till tid att: cykla, fika, konsumera upplevelser och spela kubb med gamla kompisar från förr.

Ett öde för statens kassakista men en början på nåt nytt.

På frågan om Second hand-filosofin utesluter inköp av en NY cykel så är svaret självfallet NEJ och något vidare resonemang om detta behöver inte föras. Så är det bara.

DS

 

Lämna din svärmor och cykeln är din

Finns ett bra tillfälle att komma över en Crescent på Blocket just nu, mot inlämnande av en svärmor.

Visserligen är det en ganska skruttig cykel det är fråga om, men är du trött på din svärmor får det ändå betraktas som en mycket god affär.

Säljaren accepterar helt enkelt bl.a. en svärmor som pant för en provtur innan köp (annonstext längst ner).

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att säljaren anser att värdet på svärmodern ligger i paritet med värdet på cykeln.

Håller du med säljaren om detta kan du, med gott samvete, cykla din kos utan att återvända för att hämta upp svärmodern.

/DS

 

Helgens skalp – en gammal gulnad furumöbel från sjuttiotalet

En ny skalp. Min något speciella passion för att trampa hem stora möbler och diverse annat skrymmande lever i allra högsta grad.

Vi är i stort behov av förvaring – en stor, av ålder gulnad, furumöbel från sjuttiotalet för 150:- kr på Blocket – ska lösa våra problem. Köpt av en ung timid kvinna med minst tio katter i lägenheten. Bella överförtjust. Jag astmatisk skeptiker med misstankar om allergiframkallande ämnen från ett helt kattanhang som grott in i den gamla byrån genom åren. Tur att det finns målarfärg. Blir som ny och kapslar in alla eventuella astmautlösande kattgifter.

Från Observatorielunden, zick-zackandes genom en sollapande folksamling på Odenplan, vidare mot Norrtullsgatan – trampar jag sakta men majestätiskt detta mäktiga lass.

Hade velat skriva ”denna vårens första dag” men då skulle jag farit med osanning. Det är nämligen svinkallt.

När jag närmar mig Tre liljor ser jag grannar som tillsammans med sina barn brister ut i spontana hurrarop och uppmuntrande komplimanger. Superlativen värmer upp den kalla vinterluften.

En leende dam, säkert över de nittio, applåderar. Säkert av nostalgisk upprymdhet sen ungdomsåren då denna typ av transportcyklar inte var ett undantag.

Strunta i att jag just kryddat lite. Är på det humöret.

Bakom mig hör jag en man ängsligt säga: ”Det där borde vara förbjudet” till sitt kvinnliga sällskap. Han tror inte jag hör men David – Lådcyklisten, hör och ser allt denna lördag. Jag vet såklart att han bara känner sig hotad och blir rädd för det för honom farliga och okända, så jag trampar ödmjukt vidare…

…in genom den gamla ekporten och hela vägen till hissen i vanlig ordning.

Bella stolt över farsan som med blott sin kroppskraft kan få hem nåt som 9999 av 1000 skulle använda motordrivet till.

Den blir svart. 1 liter räcker lugnt. Lite spackel på ett par ställen där möbeln av åldern är sårad och vips har den ett par decennier till att leva.

Nästan klart. Originalknopparna borttagna…

…såna här läckra guldhandtag blir det istället.

Känns bra att vägra häst-i-korv-stället-som-utlöser-illvett-och-vemod ännu en gång. En sån här vacker byrå hittar man inte där.

/DS

 

Om att rensa ur, och om det lynniga habegäret

Rensa. Skicka vidare. Göra sig kvitt sitt överflöd. Varje lådcykellass som går till någon begagnatbutik som med öppna armar tar emot det, har blivit som någon slags rening för själen.

Det är som att de här grejorna man knappt visste man förfogade över, på nåt omedvetet sätt legat långt bak i skallen och gnagt.

Känslan av att trampa hem med en tom låda, medveten om att det där under flera år oanvända…man just gjort sig av med, kommer att användas igen, är bara så – skön. Det är nästan lite andligt.

Det bästa med att bo litet är just att man i längden inte kan samla på sig hur mycket som helst. Man måste helt enkelt förr- eller senare rensa ur – annars blir det kaos. Och när man kommer till skott och får iväg det onödiga, det är då välbefinnandet uppstår. Belöningen. Friden.

Jag vill här göra en liten ödmjuk reservation för att hela tillfredsställelsen kanske på nåt aningslöst sätt ändå till sist bara handlar om – konsumtionsbegär. Nu har jag tömt rejält, så nu kan jag också fylla på. Nu kan jag minsann unna mig…Ungefär.

Och ja, jag älskar prylar. Blir lycklig när jag har nåt nytt i sikte. Får liksom ett rus. Det har varit så sen jag sent in på kvällstimmarna, som liten lu (grabb på småländska), med lampan tänd nötte ut Båtnytt efter Båtnytt. Yep, då var det båtar som gällde.

Älskade att trigga igång habegäret som pulserade genom kroppen som något ganska barntillåtet, men oj så obotlig åtrå. Bestämde mig för att sätta en gräns för att en båt för över en miljon kanske skulle va oskäligt i relation till min framtida ekonomi, så jag exkluderade de båtmodeller i de högre priskategorierna i mitt fantiserande. Kan säga att på den tiden, hade jag inga som helst planer på att bli kulturarbetare.

Tur att man kom in på cyklar. Även om du tycker att femtontusen är dyrt för en lådcykel, kommer du ändå inte närheten av de summor du hade fått lägga ut på ditt intresse om du blivit sportbilsnörd. Du kanske får några fälgkapslar för motsvarande peng.

Därför kan vi cykelentusiaster skatta oss lyckliga – och vi funktionscyklister, som bytt billiv mot cykelliv, hade – om vi varit tvungna – kunnat betala ännu högre skatt. Men just nu behöver vi inte det – så vi kan lägga pengar på restaurangbesök, kvalitetsvin, fika, köpa sockerdricka och förkovra oss i kultur, istället.

Men, det jag skulle komma till, min poäng, är att jag genom mitt rensande och begränsande av onödiga grejor, nån gång ska bli nöjd och sluta googla efter prylar (cyklar, tillbehör, teknik, Apple…) som eggar och pockar för att väcka det så svårtyglade och förbannade…habegäret.

Tänk vad skönt, vilken härlig känsla, att bara känna: nu får det va bra. Jag har det jag vill ha, inga nya uppdateringar eller uppgradringar, det är nog nu. Jag är nöjd.

Och det är precis så jag resonerar. Efter min nästa iphone och ipad och min nästa Brompton och lite tillbehör till min touringcykel och kanske ett tv-spel och kanske bara lite annat också…Då, men inte förr, ska jag bara vara helt och fullkomligt nöjd med det jag har…och bara njuta.

/DS

 

Hundratals böcker har skänkts

Hundratals böcker har skänkts

Har precis varit och lämnat Bella på förskolan. Hon har börjat tjata om att ”ta på sig hjälmen” varje morgon nu. Helt sjukt med tanke på hur mycket både Bella och vi avskydde den. Satt aldrig på ordentligt. Himla svårt på små spädbarnskallar men nu, när huvudet växt, är det jättelätt att få den att sitta. Tur att vi bet ihop.

En dam har precis varit här och köpt en barnstol som varit ute på Blocket. Antilop från Ikea. Bella har ju fått en ny, mycket finare, från Myrornas i Ropsten.

Det står ett gäng grejor i hallen som ligger ute till försäljning. Tidigare i veckan har vi sålt ett skötbord och skänkt en massa böcker till Stadsmissionen. Två fulla lådcykel-lådor kom lastat och hundratals böcker, trots att vi så sent som i höstas gjorde en rensning. Då var vi snälla. Nu är vi mycket strängare i vår bedömning av vilken bok som går till skänks och vilken som får vara kvar.

  • Om vi vet att vi inte kommer läsa boken igen – raka vägen till Stadsmissionen.
  • Är det en bok någon av oss tyckte var bra men inte är säker på att man kommer läsa igen – raka vägen till Stadsmissionen
  • Är det en bok som vi är osäkra på om vi kommer läsa igen – raka vägen till Stadsmissionen.
  • Är det en bok som vi tror att vi kommer läsa igen men kanske inte i år – raka vägen till Stadsmissionen

Det finns ingen anledning att äga en bok som man inte vet om man kommer läsa igen – snart. Kommer man senare på att man vill läsa om den – går man bara och lånar den på biblioteket eller laddar ner den elektroniskt på surfplattan.

 

Har tyvärr ingen bild före urgallringen – men här är alla böcker vi äger i nuläget.

Jag kan avslöja att vi hade ganska många fler för två dagar sen.

Minimalismen har börjat göra entré i detta hem. Det är en befrielse att göra sig av med saker man inte använder.

Kan tänkas att jag landar i någon form av ”extremistminimalism” men, som kanske tur är, bestämmer jag inte allt här hemma, så några grejor kommer att bli kvar.

/DS

 

Bakfiets till salu!

Tro det eller ej, men en Bakfiets lådcykel (sån som vi själva kör) är till salu på Blocket.

Inte var dag lådcyklar av den här modellen finns att köpa på blocket. Det kan inte finnas så många i stan. Säljaren skriver att två barn utan vidare får plats i lådan. Jag säger att 3 barn lugnt får plats (en på golvet). Man kan köpa till en bänk, att montera framför den som är standard. Då kan, om de inte är allt för stora, fyra barn få plats.

Finns att köpa i Stockholm alltså. 7 växlar. Använd en säsong.

Vi kan av hela vår själ, väsen och ande rekommendera denna hoj. En riktigt bra lådcykel som funkar bra på stans relativt smala cykelvägar.

Prutar du ner den nån tusing har du gjort en bra affär.

/DS

 

 

 

Att göra sig av med…

Vi fortsätter att rensa. När man gett sig in i det här är det lika bra att fortsätta. Det finns hur mycket som helst som kan skänkas eller säljas billigt. Eftersom jag nästan bara läser elektroniskt nuförtiden så finns det ingen poäng med att en massa böcker som står och samlar damm. Stadsmissonen tar gladeligen emot dem.

Igår gick ett stort lass med grejor till några olika närliggande second hand-butiker. Matta, lampskärm, gardinstång…

Idag går ytterligare ett lass mot Myrornas. Sen kommer en spekulant på vårt gamla skötbord. Därmed tas ännu ett par små steg närmare minimalismen.

/DS

Stans bästa second hand

Stans bästa second hand

Idag har vi jagat en barnstol till Bella på Myrornas i Ropsten. Älskar att åka dit. Man hittar alltid grejor som är båda snygga och ”snorbilliga”. I Ropsten ligger vårt favoritställe. Det är som ett varuhus med flera plan med bl.a. avdelningar för elektronik, möbler, böcker, porslin, kläder, leksaker, sport…Helt fantastiskt! Rekommenderas starkt till den som bor i krokarna eller är i huvudstaden på besök.

Det är ca 5 km dit med cykel. Bella var hur glad som helst både dit och hem och sjöng ”Lille katt” och ”Det är roligt att Bella är här…” – sången.

Hittade vi det vi sökte? Såklart. Och mer därtill.

Jättefin barnstol för 160 spänn, en fin liten docksäng, solbrillor till Bella…Tyvärr dock ingen resväska till att transportera min fällcykel på flyget till Frankrike, i slutet av månaden. De är oftast inte tillräckligt djupa för att den ska få plats. Jag kanske köper Bromptons egna B-bag ändå. Ska kolla lite på Blocket också.

Solbrillor till Bella

Second hand är bra mycket trevligare än att spendera tid på nån av stans oändligt många och dödstrista gallerior. Att hitta det man söker på till exempel Myrornas eller Stadmissionen är en kick i sig självt. Mycket av det man behöver finns ju redan begagnat och ofta roligare och finare än att köpa nytt. Om folk, i ännu större utsträckning, hade skänkt eller sålt saker – som ändå inte används – på begagnat-marknaden, tänk vilken industri det hade kunnat bli. Lovar att man hade kunnat flytta in i gigantiska komplex och göra stor buisness av det hela. Eller varför inte hela stadsdelar med fokus på second hand. Det hade blivit hur populärt som helst, ingen tvekan om det. Alla köper på Blocket, Tradera och second hand nuförtiden. Fattig som rik. Förr var detta en fråga om klass; det är det inte längre. Alla köper inte begagnat bara för att det oftast är billigare, utan för att hitta något speciellt och unikt.

Myrornas i Ropsten är väldigt stort, bra och välsorterat. Bella älskar det för att det finns en spännande leksaksavdelning hon kan leka i.
Nu när Bella börjat sitta på bänken i cykeln, finns plötsligt massor av plats till annat. Att få med sig en barnstol och en docksäng hem, är självklart inget problem.

Att komma bort från tankesättet: ”den kan va bra att ha nån gång”, och istället tänker ”vi gör oss av med det nu, och om vi skulle behöva det igen så köper vi på second hand eller Blocket”. Då är man inne på minimalism igen vilket går stadigt hand i hand med en ”Second hand” – livsstil.

Man skapar ett slags kretsloppssystem för prylar. Lite som ett bibliotek. Man lånar en bok och när man läst ut den, behöver man den inte längre. Då lämnar man tillbaka den för någon annan att läsa. Om man blir sugen på att läsa den igen så vet man var den finns och lånar om den.

De prylar som man ”förälskar sig i” kan man självklart behålla. För de flesta är det nog fråga om ett mindre antal. Man kan åtminstone inte påstå, att man inte kan göra sig av med det som man inte ens visste om att man hade.

Den nya barnstolen. Snygg och billig.

Därför ska det bli spännande att, inom kort, gå igenom vårt totalt överfulla vindsförråd. När vi öppnar dörren kommer det säkert ramla ut saker som vi inte ens visste att vi hade.

/DS