Försöker bli intresserad av odling

Jag har försökt förr. Vill så gärna bli intresserad.

Skulle passa fint in i min repertoar av övriga intressen: cykling, miljö, kultur. Liksom komplettera.

Förra året vid den här tiden gjorde jag ett försök – men tyckte det var sådär upphetsande kan jag erkänna.

Jag är beredd att ge det hela en chans till nu. För att en sista gång se om några känslor kan uppstå – mellan mig och grönsakerna.

Vi har köpt hem massa frön och grejor från Plantagen: persilja, basilika, tomat, mynta, sockerärtor och en del annat. Lådcykeln fullastad.
Nu ska lusten frodas – även om det är Hanna som hittills är den drivande kraften i projeketet.

I vanlig ordning – ända in till hissen och Bella slocknad, som alltid i lastcykeln.

Förra säsongen.

Förra året blomstrade det på innergården och den totalförvandlades efter idogt trädgårdsarbete. Det blev riktigt vackert.

Vi fick många trevliga grannkommentarer för något som åtminstone verkade handla om ren altruism.

Nu ska bågen spännas igen och vår halvtråkiga innergård är tänkt att än en gång genomgå en totalförvandling.

Det ska försås och hållas på såklart. Inte bara att ställa ut på gården direkt.

Hoppas tålamodet räcker och att odlingslusten snart tar fart.

/DS

 

Lådcykelpappasöndag

Övertid för min stackars sambo denna vackra söndag. Bella och jag planerar utflykt med lådcykeln till Stadsmuseèt. Hon älskar museum.

Men det går bara inte för sig att vara inomhus denna dag då det äntligen känns som att vinterns bojor definitivt släppt taget. Gamla stan pockar på uppmärksamhet då vi trampar längs Munkbron med Riddarholmen på andra sida.

Klockan är halv elva och stan har inte riktigt vaknat än.

Jag säger till Bella, som sitter och njuter av solen framme i lådan, att vi gör ett kort besök i Gamla stan för att få oss en dos medeltidsatmosfär i vårprakten. Hör något framifrån som jag tolkar som att förslaget bifalles.

Vi parkerar lådcykeln intill slottsgården. Bella vill titta på kanonerna. Det är en ovanligt lugn och fridfull stämning i stockholms överlägset mest turisttäta kvarter.

Vi köper en croissant och en kaffe och sätter oss på en av bänkarna vid Stortorget.

Här blandas nyfikna kineser med sollapande lokalbor. En grupp amerikanska ynglingar, ledda av en svengelsktalande guide, samlas intill stortorgsbrunnen. Jag hör att de får ta del av den makabra historien om Christian Tyrann och stockholms blodbad.

Har fortfarande i mig lite av det där stressande bubblet som dröjer sig kvar i kroppen sen arbetsveckan. Det där vuxenoroliga som gör att man hela tiden känner ett behov av att röra sig vidare. Aldrig stanna till på riktigt.

“Ska vi fortsätta?” frågar jag Bella.

Hon har inga planer på det, hon trivs utmärkt på den plats vi befinner oss, upptagen med att utforska omgivningarna. Jag inser att små barn bryr sig marginellt om vad man under förmiddan satt upp på dagsagendan och låter henne hållas.

Lugnet att stanna kvar infinner sig hos mig också efter en kort stund.

Senare kommer vi av en händelse in på Finska kyrkans bakgård där Bella blir väldigt fascinerad över stockholms minsta staty Järnpojken.

En äldre man som bor i området berättar för oss att turister, speciellt ryssar, kommer fram och lägger pengar och godis vid pojken. De tror att skulpturen, av Liss Eriksson, är magisk och kan ge tur om man gör så.

Vi stannar kvar oproportionerligt länge. Bella kan inte slita sig. Hon observerar förundrad hur turist efter turist utför sin penga-godis-ritual för att sedan stryka den lilla järnpojken varsamt över huvudet.

Lite senare möter vi upp min syster och tittar på vaktparaden tillsammans.

Kollar på klockan och inser att det gått flera timmar sen vi kom till Gamla Stan. Tiden har bara försvunnit.

Betyder det att man fångat nuet?

Efter musikframträdandet vid slottet, som avslutas med Abbas The winner takes it all, tar Bella och jag plats på cykeln och trampar vidare norrut, för att hitta någonstans att äta. Bellas huvud börjar falla åt sidan där hon sitter – hon håller på att somna. Försöker väcka henne men inser snabbt att det är kört.

I vanliga fall får vi många leenden av människor vi möter; men när Bella somnar till på detta sätt tittar de skeptiskt, och att dömma av deras ansiktsuttryck, frågar de sig om det kan vara så att hon verkligen kolat av eller bara tillfälligt har slocknat.

Jag får alltid bråttom att lägga henne till rätta när detta händer. Känner mig skyldig på nåt märkligt vis. Bra att då att ha en lång låda som räcker till som sovplats.

Under sovpasset kilar jag in på Falaffelkungen och fixar lite middag. Falaffel med strips blir det.

Trampar vidare mot Hagaparken och parkerar i närheten av tennisbanorna under en stor ek. Väcker Bella och visar vad jag har köpt. Hon blir förtjust och utbrister:

“Ska vi ha picknick?”

Efter att ha traskat runt lite i omgivningarna trampar vi hemåt. Det har gått sju timmar sen vi åkte.

Härligt med lådcykelrekreation. Det kommer bli mycket sånt framöver.

/DS

 

Turf till iphone drar ut på tiden

När jag i höstas blev upplyst om att smartphone-appen Turf skulle va det ultimata realtidsspelet, speciellt för de cyklande, bestämde jag mig direkt för att bli infrälst.

 

En slags digital orientering som motiverar en att ta sig till platser man aldrig skulle komma på tanken att besöka, om det inte vore för drivkraften att regera, ta över zoner, samla poäng och med sin cykel som främsta vapen, kriga för den slutgiltiga segern.

Och kanske lite för motionens skull – vad vet jag?

Underbart, helt enkelt.

Bara ett problem. Spelet fanns bara till android. Jag har en iphone.

Enligt SVT, som förra september gjorde ett reportage om spelet, skulle en iphoneversion släppas senare samma höst.

Men ingenting hände och drömmen om att bli Kung-turf gick i kras.

Nu är det april och fortfarande ingen iphoneversion. Det enda som finns att tillgå är en väldigt inkomplett supertidig Pre Alpha version som man, efter inte så lite meckande, kan få ner i sin mobil via itunes.

Har hört av mig till utvecklarna som ofta ger väldigt snabb och trevlig respons.

Budskapet är dessvärre att vi med iphone, som vill turfa, får vänta ett bra tag till:

…2 pers som sköter utvecklingen på vår fritid i dagsläget:)

Just nu färdigställer vi en ny grundplattform så det blir samma kod på iPhone och Android. Men inga datum tyvärr…

Så låter det.

Om ingen komplett iphoneversion dykt upp innan sommarn närmar sig sitt slut, kommer jag att överväga att själv konvertera till androidismen.

/DS

 

Lådcykelsemester i sommar

Det blir lådcykelsemester i sommar.

Till Gotland.

Nynäsleden från Stockholm City till Nynäshamn. Sen båt till Gotland för att slå läger i Visby.

Nynäsleden

80 km utstakad cykelled. I huvudsak bilfritt. Det är ju så att man får ståpäls av att bara tänka på det.

Sitter just nu och lyssnar på Klotet på P1. Det handlar om solenergi och hur snabbt tekniken vinner mark bl.a. I Tyskland. Tekniken blir billigare och effektivare. Kan läggas på lager.

Min dröm är en solcellsdriven lådcykel. Än så länge, för att få ut tillräcklig effekt, måste man nog klä in hela ekipaget plus en vagn med solcellspaneler. Men kanske, om några år, räcker det att montera några läckra paneler på sidan av lådan och på pakethållaren.

Verklighet inom en snar framtid?

Det är lådcykelutopin det – som kommer göra planeten jorden till en lite bättre plats att leva på.

För vem kan motstå tanken på något så vackert och med så stor potential att förändra vårt samhälle?

Tills vidare får vi förlita oss helt på kroppkraft och vår mindre solcellsladdare för att åtminstone hålla liv i telefonerna.

Speciellt bra om Bella blir uttråkad så kan hon kolla på film i lådan.

Solarmonkey adventurer

Vad jag kommer ihåg sen förra cykelsemestern, går det åt ungefär fem timmars exponering i solljus för att få till 1,5 iphone-laddningar. Inte så illa. Obetalbart om nöden kräver.

Vi har inte kommit så mycket längre i planeringen än att vi ger oss iväg femte eller sjätte juli – hela familjen.

Förmodligen blir den andra cykeln en vikcykel eftersom de är så bra att packa på, och att de åker med gratis på färjan.

Vi kommer såklart ta med kapellet som kommer att förgylla semestern för Bella om det skulle bli regn.

Inte dumt att sitta därunder då.

Kommer helt klart bli avis…

/DS

 

 

Aprilväder

Servade lådcykeln igår. Punkteringsfix, oljning och liten tvättning. T-shirt i ena sekunden och på med vinterjackan i andra.

Bättre väder vid söndagshandlingen lite senare.

På vägen hem var jag tvungen att stanna och fota den här skönheten i ett skyltfönster på Norrtullsgatan. En Cooper Revival. Vacker cykel. Retro men i lagom dos. Kan lätt bli lite skitnödigt ibland med retrofiering på nya cyklar, men här lyckas man.

DS

 

Låd+vikcykel-metoden – ett glädjebudskap.

Att skjutsa-hämta enligt låd+vikcykel-modellen är en genial metod jag kommer fortsätta predika sålänge det finns människor som inte är medvetna om att den existerar. Det är rätt många.

Så med andra ord tills den dan jag tar farväl av jordelivet och ger mig av mot den där underbara platsen där cykelbanorna är breda och bilarna få.

Hanna och Bella ska spendera påsken hos svärisarna i Hälsingland. Där bor två hundar. För att kortfattat beskriva hur allergisk jag är mot dessa engelska settrar, kan jag säga att jag får bricanylbehov genom att bara se dem på bild.

Så det är kört.

Därför blir jag hemma över påsken.

Kunde ändå bidra med att, genom ovannämnda metod, ge dem skjuts till T-Centralen.

Barn och fetväska i lådan, Hanna på vikcykel…

och iväg.

Lämnar barn, packning och sambo vid centralen, vikcykeln i lådan…

…och på väg hem. Sammanlagt 5 km.

Och än en gång har vi använt oss av det fina med att kombinera två cykelytterligheter.

Ni skall ta emot glädjebudskapet med ödmjukhet och högaktning.

Glad påsk.

/DS

 

“Trafikslag på undantag” borde sorteras till kategorin tragedier

 
Läser Trafikslag på undantag av Martin Emanuel. Det är tragiskt men intressant att läsa om hur synen på cykeln som transportmedel förändrades efter kriget, i Stockholm.
 
Cykeln skulle främst användas för utflyktsändamål utanför stan, bestämde sig plötsligt politiker och tjänstemän för. Detta trots att cykeltrafiken stod för hela 70% när den var som störst 1943.
 
Efter kriget blev bilnormen så stark och cyklister så pass mycket i vägen, vilket ledde till att världens hittills smartaste fortskaffningsmedel blev reducerat till något man bara skulle använda för rekreation.
 
Vilka puckon!
 
Intressant läsning men boken borde sorteras som tragedi på bibliotek och bokhandlar, inte bland teknik, trafik, vetenskap och miljö.
 
Så länge cyklister varit representerade i trafiken – har man gnällt på dem. Det är fakta. Tycker följande bilder avslöjar hur man såg på de trampande när bilen snabbt började bli norm. I och med utgivningen av broschyren “Fint sätt på cykel” 1946, så skulle de “bångstyriga” minsann tuktas.
 

Bilder ur tragedin “Trafikslag på undantag” av Martin Emanuel.

/DS