Förenkla livspusslandet genom lådvikcykelmetoden

Ni som läst min blogg ett tag är säkert bekanta med den fantastiska “lådvikcykelmetoden”.

Och jag fortsätter att predika den; för genom ägandet av två cykelytterligheter i båda ändarna, möjliggör detta: vacker, klok och miljösnäll superfunktionalism när den är som bäst.

Speciellt för oss särboende har metoden ett tomrum att fylla då hämta och lämna barn utgör en stor del av vardagen.

Vikcykeln blir till den nödvändiga länk för att kunna cykla hela sträckan men ändå låta lådcykeln stå kvar.

Tidskrävande och kostsamt vore också att hela tiden tvingas till kollektiva alternativ när man till exempel möts upp i stan för hämtning/lämning.

Att vikcykelförse en eller två ledsna och cykellösa, och dessutom med möjligheten att ta en massa packning i lådan, ger förutsättningar till eleganta och humörsupplyftande transporter, även av vuxna.

Kombinationen av dessa briljanta former funktionsvelocipeder utgör således ett mycket lyckligt äktenskap.

/DS

 

Alternativ till stödhjul

Jag rekommenderar, med facit i hand, helt gjutet springcykel framför en barncykel med stödhjul.

Med lyriska grannföräldrar som skryter brett och stort om hur deras springcyklande treåringar helt plötsligt kan cykla på vanliga cyklar, och med en egen som precis gjort detsamma, är det svårt att inte stämma in i hyllningskören.

Men vad vet jag, kanske finns det ungar som inte gillar grejen med att springcykla sig fram och som föredrar ett par gamla hederliga stödhjul istället.

Isåfall finns ett himla läckert alternativ.

Fick denna länkad till mig via en kommentar.

Så himla gullefjunig och ett perfekt sätt att indoktrinera sina ungar rakt in i velocipedfundamentalist-kulturen tidigast möjligt.

Cargobike.se rear ut den för 1995:- just nu, och med en lastkapacitet på 60 kg kan man utmana sin knodd att ekotransportera både det ena och det tredje. Kanske en och annan matkasse eller kanske storasyrran.

För hållbarheten, i tiden.

/DS

 

“En blind kan ju gå in i lådcykeln och dö”

En man, 60-70 års åldern, stannade till när jag skulle parkera lådcykeln på sitt vanliga ställe hemmavid igår kväll.

“Det är inte tillåtet att parkera den där där” säger han och pekar på cykeln.

Min granne på bilden tycker det är en bra parkeringsplats

“Jo” svarar jag, “jag vill inte låta dryg men jag är oerhört insatt och VET att det absolut inte är någon lagöverträdelse att parkera en cykel på trottoaren.”

“En blind kan ju komma och gå in i cykeln och dö. Polisen skulle kunna förbjuda dig att ställa den där precis som att det är förbjudet för småbutiker att ställa ut en skylt på gatan” fortsätter han.

“Det är väldigt svårt att argumentera med nån som använder sig av så extremt verklighetsfrånvända argument” svarar jag, “man får parkera sin cykel på trottoaren, jag lovar”.

Vi pratade en stund till, han var fastighetsägare till huset intill och verkade irriterad över både cyklar och även småbutiksinnehavare som ställer ut skyltar på trottoaren.

Jag “resonerade” lite till med honom om att när det kommer till utrymmeseffektivitet är cykeln oslagbar men att 50% av stadens yta istället, tragiskt nog, är dedikerat motortrafiken (vägar, parkeringar, parkeringshus etc.).

“Ni cyklister tror minsann att ni är några slags jesusfigurer som ska frälsa världen!” fortsätter han.

“Det är ett hållbart sätt att ta sig fram” svarar jag.

“Men jag säga dig att när jag bara stanna till och skulle in på affären, lite raskt här om dan, så kom det en cyklist och skrek någonting om att jag parkerat på cykelbanan, jätte otrevlig var han!”

“Hade du parkerat på cykelbanan då?”

“Ja men jag skulle ju bara göra ett ärende på ett par minuter…”

Svårt att ens bli provocerad men läskigt att en del inte tänker längre än sådär.

/DS

 

Mormor

Min mormor är gammal, stel och medtagen och det var inte det lättaste att få in henne i bilen utanför ålderdomshemmet för att hon skulle kunna möta upp släkten i mitt barndomshem, ca 3 km därifrån, i julas.

När vi med största varsamhet flyttade över henne från rullstolen till passagerarframsätet i bilen och hon klagade och gnällde över smärta i både armar, ben och höft – tänkte jag något i stil med: “Bra att det ändå finns bil så att man kan lösa såna här situationer, hur skulle man annars bära sig för att transportera gamla och skröpliga människor?”

Ja hur skulle man annars göra? I min egen dumhet underskattade jag cykelns potential och sorterade bort det alternativet utan att ens överväga det. I den här situationen funkar bara bil, tänkte jag.

Men sedan började hjärncellerna att fungera igen och någonstans i minnesbanken fanns bilden av en cykellösning, även i den här situationen.

Närmare bestämt en Nihola Flex gjorde sig påmind och den hade funkat utmärkt för min gamla mormor. Den tar varje rullstol med en bredd på max 68 cm.

Det hade gått!

Till och med smidigare än bilen eftersom det bara hade varit att enkelt köra upp rullstolen på rampen. Mormor skulle ha sluppit den jobbigaste biten, att ta sig från rullstolen och in i bilen t/r, och vi hade besparat henne en massa onödigt lidande.

En annan utmaning, som är svårt att bortse ifrån, skulle isåfall vara att få mormodern att gå med på att transporteras på detta, mer klimatsmarta och moderna sätt.

Men vem vet? Kanske skulle det bara vara uppfriskande och lite spännande att vara med om på ålderns gråa höst.

En anekdot värd att berättas för de andra på hennes avdelning. Historien skulle ju onekligen pigga upp både den ena och den tredje, oavsett ålder och skröplighetsgrad.

Dagens budord: Det finns alltid ett cykelalternativ.

/DS

 

Lådcykel-tåg-lådcykel

Vi har varit i Småland hos mor och far, i helgen.

När man ska till tåget med barn och en massa packning på morgonen borde lådcykeln vara det givna alternativet. Tyvärr har vi tidigare pga stöldrisk använt bussen istället.

Det är egentligen inget vidare. Snudd på fegt. Har man investerat i nåt dyrt och bra som man gillar att använda – så må det också då användas. Så mycket det bara är möjligt.

Lådcykeln står ute nästan hela året om där vi bor i Vasastan och det styggaste nån hittills gjort mot den, är att slängt en och annan fimp eller äppelskrutt i lådan.

Det är förvisso så himla lågt gjort att använda en vacker cykel till papperskorg; men många är förvånade över att den fortfarande inte blivit stulen så får man väl leva med det.

Inför helgens smålandsresa resonerade vi annorlunda. Även om det känns som att den står något otryggare vid T-centralen än där vi bor, så låser vi fortfarande fast den i en stolpe med den fetaste kätting som går att få tag i.

En vinkelslip som skulle tjuta och väsnas över halva stan är vad man behöver för att frigöra den. När den är fri från kättingen väntar cykelns inte på något sätt veka orginallås och även utmaningen att få med sig den i en tillräckligt stor bil eller släpvagn. Lite mer komplicerat än med en standardcykel.

Om det ändå skulle ske så är självrisken inte på mer än överkomliga 1500:- Allt går på hemförsäkringen (upp till 20 000 av cykelns värde).

Så istället för att behöva passa bussen på fredagsmorgonen så fick vi njuta av en skön cykeltur. Bästa starten på dan.

Bella och packning innan avfärd.

Eftersom de få cykelparkeringsplatserna (pga sega politiker) som fanns att tillgå alla var upptagna, fick det duga med en stolpe vid sidan av.

Såg att en annan lådcyklist löst det på samma sätt en liten bit från vår.

I Småland snickrade vi ihop två hyllor som vi lätt fick med oss i lådan på hemvägen. Cykeln stod orörd på samma ställe vi lämnade den. Att åka kollektivt kostar förresten ca 145:- t/r. Cykeln blir till en kassako om man bara ser till att använda den vid varje möjligt tillfälle.

Mitt i Stockholms mördarbacke nr 1 (Upplandsgatan eft. LO borgen) somnar Bella, hela slutkörd efter att hållt igång hela tågresan. Dödsbacken besegrade jag lätt med en djupsovande Bella, hyllor och packning i lasten.

Kan va sövande med lådcykelturer…

I fortsättningen blir det lådcykel även till centralen när vi ska med tåget.

Fattar inte att vi känt oss bussbundna tidigare. Saker är till för att användas och speciellt cyklar. Det är frihet!

/DS

 

Lådcykelliv höstetid

Vi får besök i kväll. Vegetariska hirsbiffar med jämtländsk bärnstensöl, ska det bjudas på. Pannacotta till dessär.

Är ledig idag och har precis cyklat hem en mindre storhandling med allt som behövs inför kvällen.

På vägen hem stannade jag till vid Thaikiosken och fick med mig en grönsakswok som jag ställde på bänken i lådan.

När man har lite grejor i lådan är det skönt att cykla hela vägen fram till hissen, där vi bor. Funkar utmärkt.

Häromdan fick Bellas bästa kompis Alve följa med på lådcykeltur i Humlegården.

Han stormtrivs i lådan tillsammans med Bella. Misstänker att dom är “lite ihop”.

 

Lådcykellivet leker, även på hösten.

/DS

 

Vackert att vägra bil

Bloggens käre antagonist Bo, tycker att det här ser dumt ut.

Jag tycker det är vackert.

Trots många barn och svår familjesituation, där 99,999% skulle vara eller välja att bli bilägare, har familjen bestämt sig för att säga nej till bil och visa att det går (spekulerer fritt).

Hela artikeln här.

/DS

 

Cykelkapell

Cykelkapell

I lördags var jag och Bella på barnkalas i Solna. Det regnade ganska rejält men med ett bra regnställ och ett kapell till lådcykeln blir problemet bara angenämt. Sen nåt år tillbaka har vi ett fint kapell till vår Bakfiets. Vi har hittills inte använt det mer än några få gånger men i helgen var det dags igen.

I min uppväxt har jag varit ute på havet en hel del, och det här har ganska mycket gemensamt med båtlivet. Det är lite av samma känsla att sätta fast kapellet på lådan som på en träbåt.

Bella klagar inte heller. Att krypa in i kojor, skåp och små utrymmen överlag är ett av hennes största intressen. Det var med andra ord ingen högoddsare att hon skulle gilla att åka lådcykel även med kapellet på.

När regnet sen börjar att smattra mot kapellet blir jag nästan lite avundsjuk. Jag vill också…

Kapellet känns mer som en mysig grej än något man bara måste ha till sin lådcykel. Regnkläder på barn funkar ju också.

Däremot om man använder lådan till sovplats, som vi börjat göra mer och mer, kan kapellet komma till användning som skydd mot både sol och mygg.

/DS