Kollar just nu på morgonnyheterna. De pratar om en elcykel-boom. Och snart verkar en statlig subventionering, likt det som gällt vid elbilsköp, också gälla elcyklar. Då förväntas det smälla till rejält. Och det smäller högt redan – utan subvention. Personligen applåderar jag såklart. De som väljer elcyklar verkar vara de som inte kan tänka sig att pendla på traditionell cykel. Alltså tillkommer ytterligare en grupp cyklister som i sin tur ökar behovet av att fördela utrymmet radikalt till fördel för de som trampar sig fram. Om inget görs så blir det kaos. Och då blir det ännu mer tydligt hur konstig trafikplaneringen ser ut idag.

Men det var inte det jag skulle snöa in på idag. Tänkte än en gång glida in på compact-living temat och på min kombinerade invigning av det multifunktionella sovrummet med 40-års middag för mina bästisar. Det blev nämligen himla bra.

Jag känner mig manad att dra det igen. Ett rum som bara fungerat som sovrum är nu till exempel även en festlokal. Vi dukade till 17 pers här inne och det blev en lyckad fest.

Det tändes tomtebloss till och med. Och det gör det bara när allt är på topp ska du veta. Menyn var helt igenom vegetarisk och inte ens de som menar att de vanligtvis har ett stort behov av kött för att vara glada klagade inte det minsta på käket.

Idag ska jag transportera de lånade borden och stolarna till jobbet med lådcykeln. Jobbigt kanske vissa tycker. Inte jag. Det är kul att lasta på cykel.

Igår var det dags för den fantastiska cykelkarnevalen igen. Vilken cykelfest det har blivit. Lite som cyklisternas egen pride. Det var så himla kul att se att åldersspannet har vidgats rejält neråt. Ganska många i 4-5 års åldern var med och trampade. Det är viktigt att de är med också och visar folk och fä att vi måste ha en mer civiliserad cykelinfra i den här stan.

DS