Om främmande folk som bor i ens hem och lite om e-bikes

I helgen hade jag en äldre Airbnb-gäst på besök, Kevin från London, som kort beskrivet åker runt i världen och håller work shops i sångteknik.

Eftersom jag själv också jobbar som sånglärare, och att diskussionen om den ultimata sångtekniken tillhör mina favoritämnen, delade vi såklart erfarenheter vid mitt köksbord över ett par glas vin.

Att det kommer folk från världens alla hörn jag inte känner och som bor några nätter i mitt vardagsrum, är numer nästan skrämmande naturligt.

Jag vet ju ganska lite om de här människorna, men liksom bara bestämmer mig för att lita på dem. Det leder till intressanta och otippade möten som hittills, nästan i samtliga fall, känts berikande.

När jag själv är ute och reser väljer jag nuförtiden att bo på samma sätt.

Att bo Airbnb och att ha med sin vikcykel minimerar risken att inte få ut mer av sitt korta besök än bara vykortsattraktioner; och jag behöver inte bli som nån av alla de turister som trängs på Västerlånggatan i Gamla stan och liksom aldrig hittar ut.

För hur många har inte erfarenheten av att besöka en ny plats i ett nytt land, gått och trängts med sina egna landsmän och andra turister och på något konstigt sätt lyckats undgå kontakt med en enda lokalbo.

Kevin, som var här under helgen, sken upp när han fick veta att jag var intresserad av cykling.

“Have you heard of The Copenhagen Wheel” frågade han entusiastiskt.

Såklart, och skrivit en hel del om det.

För honom kan e-hjulet (alternativt en konventionell e-cykel) bli det som räddar honom kvar i sadeln när åldern tar ut sin rätt med leder som lätt blir överansträngda till följd.

Själv tänker jag ofta att jag ska ägna mitt eget framtida pensionärstidsöverflöd till långfärdscykelturer i naturen och förhoppningsvis till slut lyckas knipa fast i det svårfångade NU.

Men tänk om min gamla dubbelopererade minisk skulle börja bråka igen. Ingen garanti finns att knät fortfarande är okej vid sextiofem. Eller 45 heller…Ett hot mot hela ens identitet som en-som-alltid-cyklar.

Tur att tekniska cykelinnovationer är under utveckling och kan eventuellt agera fallskärm om det skulle behövas.

Och då kan man vänta en ljusare framtid med massor av cykelkultur och Sharing economy.

För hållbara trender, i tiden.

/DS

 

 

Nietzsche sa att livet inte är värt nåt utan motstånd, det får hela el-cykelkonceptet att falla platt – men Copenhagen Wheel är ändå ett rätt spännande projekt

Nietzsche sa något om att livet inte är värt något utan motstånd, stämmer det så faller hela elcykel-konceptet platt, och jag ställer mig tveksam till om pizzan efter ett sjumilapass med elcykel smakar lika gott som att ha besegrat sträckan genom konventionellt cykelbruk.

Men ibland vinner min eldiga nyfikenhet på teknisk innovation över mitt förnuft byggt på livsefarenhet och gamla dammiga böcker.

Därför har jag fortsatt hålla ögonen på Copenhagen Wheel-projektet.

Detta hjul, som man på några minuter förvandlar sin vanliga cykel till en smartphone-navigerad superelcykel med, har hållt mitt intresse uppe flera år, trots att releasen gång på gång skjutits upp. Ibland har man trott att projektet varit nedlagt, tills nytt releasedatum annonserats, som i sin tur skjutits upp igen…flera gånger…suck.

Men NU är det bara tre månader kvar på detta år och att de första köpenhamnshjulen ska börja skeppas i slutet av 2014 ligger fortfarande fast på projektets sida.

Är det äntligen dags? Hoppas.

Även om jag inte på något sätt blivit elcykelfrälst (än) så är jag inte dummare än att jag kan räkna ut att många fler skulle tänka sig att börja cykla med lite draghjälp. Det är egentligen fullt tillräckligt för att jag ska börja älska el-cyklar – och att jag med stor förväntan ser fram emot mottagandet av det “magiska” e-hjulet.

Funderar bl.a. på:

– Kommer cykeln vara okej att cykla utan el-assisten påslagen (ovanligt för andra e-bikes)? Många elcyklar är dubbelt så tunga som vanliga, vilket gör dem värdelösa att cykla utan ass. men ett C-Wheel väger bara 5,9 kg vilket borde göra sitt. Mitt egna montague-bakhjul med 8 navvxl. väger ca. 2-3 kg – med andra ord minimalt viktpåslag för en el-cykelkonvertering.

För en bra el-cykel ska vara schysst att cykla på även när batteriet är slut, annars vill jag inte vara med. Så lyder dagens budskap.

Obs! Fick reda på att kommentatorsfältet varit defekt, men nu ska det vara ordnat.

Hep

 

Upprätt eller aggressivt i en handvändning

Har oftast föredragit en avspänd upprätt position likt holländarna.

Den utstrålar självförtroende och frihet, inbjuder till att cykla-i-vad-man-vill och man har koll på sin omgivning – och det ju inte dumt.

Perfekt – sålänge man cyklar i stan.

Men vid pendling föredar jag en mer aggresiv framåtlutad position som gör att det biter i och ger mer valuta för den energi jag betalar med.

Visst man kan ha fler cyklar.

Men tänk om min cykelturen till jobbet innehåller både stad och pendling.

Kan jag ju inte gärna ha med mig två cyklar (jo jag vet, Bakfiets+Brompton men – ingen lösning).

Löser andra problem men inte detta

Tycker det är så himla konstigt att en lösning, där jag i en handvändning kan höja, vrida och sänka styret, inte varit mer efterlyst.

Men nu har jag hittat något intressant.

Octagon steering system löser problemet. En flexibel styrstam som möjliggör att höja- och sänka för hand.

Man kan tydligen montera produkten på de flesta cyklar.

Då tänker jag: en Octagon system på min fällbara Montague kryddat med ett Copenhagen wheel (smart elass tillg. i sommar) och oj, oj, oj vilket sjukt användbart fordon man skulle ha.

En sån här…

kombinerat med…

kryddat med…

 

= carkiller.

/DS

 

The Copenhagen Wheel lanseras till slut

Köpenhamnshjulet kan äntligen beställas här, och skickas till våren.

Har ju varit helt dött därifrån sen den tänkta, men uteblivna lanceringen, 2011.

Själva grundidén är att batteriet i elmotorn laddas, av ens egen maskin, i nerförsbackar och när man “trampar bakåt?”.

Min misstanke har varit att man helt enkelt inte kunnat alstra tillräcklig energi på det här sättet.

Man kan också ladda batteriet traditionellt genom vägguttaget på ett par timmar.

Är nyfiken på detta hjul. Verkar så himla enkelt att konvertera i stort sett vilken cykel som helst.

Elcyklar är ofta ganska fula men med The Copenhagen Wheel råder man bot på det.

Skulle jag själv skaffa hjulet så skulle jag gärna sätta ett på Montaguen. Då skulle man få en snygg cykel, som man kan cykla hur långt som helst med och som man även kan fälla ihop och ta med på tåget vid behov.

En Montague Boston väger ca 12 kg och Köpenhamnshjulet ca 6 kg. Gissar att hjulet som redan sitter där väger ca 2 kg med sina 8 interna Shimanoväxlar. Då landar man på en 16 kg lätt elcykel. Klart under elcykelsnittet.

Ska erkänna att habegäret bultar igång en aning.

superpedestrian.com

/DS