Delningsekonomi plus samåkning känns extremt underutnyttjat

Ska testa samåkningssajten Gomore

“Vi hjälper svenskarna att ordna roliga och miljövänliga resor genom samåkning och privat biluthyrning.”

Ser fram emot att boka min första resa. Man får lite airbnb-vibbar när man går in på deras sida. Att delningsekonomin inte fått större genomslag vad gäller outnyttjade transportmöjligheter, är för mig en gåta.

För man blir ju mörkrädd (eller ser en möjlighet) när man tänker på alla lediga sittplatser som förblir tomma i alla bilar som åker kors och tvärs i det här landet.

Vilken potential. Och samtidigt, vilket miljövidrigt slöseri.

Särskilt när man som bilåkare istället kan få både resesällskap (alt. ny fru), hjälp med bensinkostnader samt göra en insats för miljön.

Airbnb är bra för att det liksom bara funkar. Folk bokar, betalar med kort i förväg, man sköter allt enkelt med en app – samtidigt som man träffar massa intressanta människor man annars skulle ha missat.

Genom delningsekonomin lär man sig att lita på människor, att lita på främlingar. Fördomar rämnar och allt ser plötsligt lite mer hopfullt ut.

Airbnb är en kommersiell (om man vill) utveckling av Couchsurfing. Samåkningssidor genom till exempel FB är ju inget nytt, men ärligt talat känner jag ingen som använt sig av någon av dem irl.

Om GoMore kan bli ett det där självklara, trygga, enkla samåkningsalternativet som liksom bara funkar, återstår att se.

/DS

 

Hej Sharing economy

Sharing economy, eller på svenska, delningsekonomi, har intresserat mig ett tag och jag har lyssnat på P1 om soffsurfning, slagborrmaskinsbibliotek och bilpooler.

Ska försöka mig på en superkort sammanfattning för oinvigda: Har du något du inte dagligen använder, så möjliggör svinsnabbt digitalt nätverkande, till ex. via plattor och telefoner, nästan ofattbara möjligheter till obegränsat delande av resurser, produkter och tjänster.

Ta till vara på, man behöver inte äga sånt man bara använder ibland. Minska konsumtion och dela istället. Yes! Helt rätt i tiden.

Det tilltalar mitt minimalistiska jag och jag har nyfiket börjat plöja böcker och lyssna på podcasts om fenomenet.

För cyklister finns Warmshowers, som jag tidigare har bloggat om. Cykelfrälsta som gratis delar med sig av uppehälle i världens alla hörn (nästan).

Framgånsgrika Airbnb kom på att folk gärna betalar för sig, och erbjuder ett alternativ till det välkända originalet Couchsurfing, där man kan tjäna pengar på oanvända ytor.

Man kan periodvis hyra ut del av boende eller hela.

Filosofin är: har du ett utrymme du inte använder, delvis eller helvis, så hyr ut det. Det kan vara allt från trädkojor och båtar till slott och palats.

Har ibland tänkt “det är en lite väl tilltagen lägenhet jag bor i, hade ju funkat med mindre”. Lite av miljöskäl och lite av ekonomiska.

Men nu har jag skapat en Airbnb-profil och på bara nån vecka har jag fått fyra bokningar: En grekisk meditationsutövande flöjtist, ett par fransyskor på genomresa till Skinnskatteberg, ett par amerikanska globe trotters och en engelsk läkare som ska på nåt seminarie på Karolinska institutet.

Det blir lite hjälp med hyran och känns ganska spännande med alla nya möten.

Finns nåt vackert med att lägga ner fördomar om främlingar och liksom bara öppna upp.

Självklart ska jag krydda mitt nya mikroentreprenörskap med obegränsad cykeltillgänglighet.

Varför vill folk bo såhär? Turister vill få ut nåt mer än bara hotell och turiststråk. Något av en “lokal upplevelse”. Få utbyte av nån som bor på stället.

För mina, ibland något ensamma, cykelluffar passar det perfekt.

Jag gillart!

/DS

 

Warm Showers är som soffsurfning men för cyklister

När jag för ett tag sedan blev intervjuad av Dag Midböe från cykelfrämjandet fick jag ett tips om en intressant app/sida, jag konstigt nog inte hade hört talas om.

SR sände tidigare i höst ett program om gästfrihetsutbytesnätverket Couchsurfing. Hemsidan erbjuder resande medlemmar en möjlighet att besöka och dela livet med andra medlemmar.

Man bestämmer sig helt enkelt för att lita på helt främmande människor och välkomna dem i sitt hem, samtidigt som man är välkommen att slagga på soffan hemma hos andra.

Tycker det finns något befriande över det där. Att liksom bara öppna upp. Skita i fördomar. Skita i att vara så himla rädd.

När man reser får man ut nåt extra av att besöka eller träffa lokalbor, vilket visat sig vara ganska svårt att få till. Vågar man så möjliggör alltså internet en lösning på detta.

Råkar man vara cykelentusiast finns, genom den appen jag blev tipsad om, en möjlighet att avgränsa det hela en smula.

I utbytesnätverket Warm showers fungerar det nästan likadant som i Couchsurfing, men med den skillnaden att logibyteshandeln enbart sker mellan långfärdscyklare.

Cykelfolk är ett trevligt släkte. Har sällan träffat nån som gett ett dåligt intryck. Undantaget är butiken Cykelringen men där är de inte så intresserad av cyklar, så det kan kan knappast räknas.

För mig låter Warm Showers himla intressant. Under mina senaste långfärder har jag ofta bott på Hostels. Inte för att jag haft en väldigt tight budget, utan för att när man cyklat ensam är det alltid kul att träffa på lite folk, vilket man nästan alltid gör på Hostels.

Men det känns nu som att den perioden är förbi. Har inget emot tjugoåringar men inte mot något äldre, som man har lite mer gemensamt med, heller.

Här låter Warm Showers som ett riktigt intressant alternativ och jag hoppas att jag själv, inom kort, få möjlighet att prova.

/DS