SE MIN 
?
GÖR SÅ HÄR!
1. SE TRAILERN! (Längst ner)
2. 40 sek senare…FRÅGA DIG SJÄLV: BLEV JAG SUGEN ATT SE HELA? (12 min) 
3. BLEV SVARET JA? (Hoppas
!) ISF KLICKA PÅ LÄNKEN: https://youtu.be/SSFEd_9bMQM (12 min)
På grund av (eller tack vare, beroende på hur man väljer att se det:) NI VET VAD fick jag i maj uppdrag från några håll att göra en filmad version av min monolog. Sysselsatte mig under sommarn och blev en lite busig vlogg-aktig videodagbok, inspirerande och rolig säger de som sett.
Har inte skrivit här på ett tag. Sommarlathet kanske nån tänker, men så är det inte riktigt.
Jag har jobbet med en filmbeställning av min Stand Up-föreläsning “Om konsten att leva utan bil”.
Slutresultatet blir en något vlogg-aktig historia, med mycket humor, där en stor del handlar om att resa med cykel i sopsäck, i syfte att få till ett hållbart resande med rimliga pendlingstider.
Vad är mer märkligt än att det 2020 fortfarande är strängt förbjudet att ta med cykel på tåg (SJs) i detta land? Sverige är i detta unikt. Upplys mig gärna om du känner till nån annan nation med lika strängt förhållningssätt till cyklar inom tågkulturen. Tveksam till att det finns. Åtminstone på planeten jorden.
Den film jag gjort är ju tyvärr fortfarande högaktuell, även om läget ljusnat en gnutta sen jag började blogga om livet bortom bilen för elva år sedan.
Filmen utspelar sig såklart i tiden innan jag blev en hängiven vikcyklist, vilket förklarar sopsäckstricket (vad skulle man göra?).
Inom kort kommer en teaser som jag ska sätta igång med i detta nu.
Håll till godo med en film-bild sålänge, som speglar det stolta ögonblick då jag på bara en kvart lyckats packa ner cykeln i två sopsäckar och är redo att inordna mitt resekoncept i mitt jobbpendlande.
/DS
På väg till Vadstena…
Nypremiär på vår föreställning ”När framtiden var vår”.
Då visar sig tåget vara försenat till Mjölby. En hel timma.
Och trots att jag tagit till extra marginal innan genrepet så ser jag att jag kommer få vänta nästan en timma på anslutande tåg, från Mjölby till Skänninge, för att sen ta mig vidare med buss sista biten.
Och därmed skulle jag bli orimligt sen till teatern, om jag inte haft min hopfällbara cykel med mig vill säga.
Så det blev till att cykla sista två milen, mellan Mjölby och Vadstena, som jag gjort så många gånger förr, men som var längesen nu.
Över en timma tog det. Jag verkar ha blivit lite slöare med åren, eller så får jag skylla på tung packning.
Och jag skulle skönmåla verkligheten om jag inte erkände att jag inte hade förlorat så väldans mycket tid om jag väntat in östgötapendeln i Mjölby.
Men cykling är cykling och jag älskar att cykla.
Alltid när jag kombinerar tåg och cykel blir jag så himla sugen på tågluffa med vikcykel. Det mest livsbejakande och frihetsinbjudande sättet att semestra på, som jag känner till.
Hoppas på att få till nåt till sommarn.
DS
På Clentech i Linköping, skulle jag hålla min monolog Om konsten att leva utan bil. Starttiden var satt till 18:30 och jag skulle framföra den inför folk inom hållbarhetsbranschen som samtidigt hade en liten fest. Hur trevligt upplägg som helst!
Jag blev glad när jag, kvällen innan, såg att google maps visade att det skulle ta 12 min att cykla från centralstationen i Linköping till Cleantech. Anledningen till min förtjusning var att målet låg så pass långt borta att min vikcykel var nödvändig och fullt berättigad att ta med.
Tåget anlände 18:53, fyra minuter sent, men med min marginal på drygt 40 min såg det inte ut att bli något som helst problem.
Så fel jag hade. När jag väl kom fram till Cleantech Östergötland, fick jag irra omkring och leta efter något som såg ut som en plats lämplig för en Stand up-monolog, i minst tio minuter innan jag började misstänka att jag cyklat helt fel.
Fick ingen bild från i torsdags men här är en annan:)
Jag ringde min bokare och fick det bekräftat. Jag skulle överhuvudtaget inte till Cleantech Östergötland. Det hela var ett missförstånd orsakat av annars så pålitliga google maps. GPS:en visade endast det ena Cleantech i Linköping. Inte det andra som heter Cleantech park och så förtretligt ligger alldeles bakom tågstationen.
Cykeln var överhuvudtaget egentligen inte nödvändig att ta med denna gång. Om det inte varit för att rädda upp situationen jag satt mig i vill säga.
Klockan är 18:20 när jag ringer och jag ska börja mitt framförande om 10 minuter är det tänkt. Jag är 12 cykel-minuter därifrån. Jag erkänner ödmjukt, i luren, att jag kan bli nån minut sen. Inga större problem får jag till svar.
Tillbaka är det nerför. Det går fort. Jag är där på 7 minuter.
“Bra jobbat, nu kör vi!” säger arrangören som kommer ut och möter mig.
På sätt och vis kom cykeln till användning ändå kan man ju säga.
Själva föreställningen gick jättebra och publiken var härligt närvarande och de skrattade högt när jag berättade om mina försök att smuggla vanlig cykel i sopsäck inpackad med silvertejp förbi misstänksamma konduktörer, för ca tio år sedan – tiden före jag blev Bromptonit.
Efteråt fick jag en förfrågan om ytterligare gig av en av åhörarna som hade en hållbarhetsdag i Stockholm i tankarna, där han var övertygad om att min grej skulle passa perfekt.
Jag ska snart besöka Helsingborg, Eskilstuna och Motala för nya framföranden. Det känns himla kul och inspirerande att det bokar på!
/DS
Jag älskar tåg och jag har svårt att föreställa mig ett bättre sätt att semestra på. Jo förresten ett. Cykel och tåg. Och om vi får tag i en Brompton (eller behändigt alternativ) till min tjej Emma, så finns chansen för en sagolik Bikepacking i juli.
Mäktiga Keleti – centralstationen i Budapest.
Jag ska gå en sångkurs i Köpenhamn första veckan i juli. Köpenhamn är inget dumt utgångsläge för vidare tågäventyr, så vi möts upp där efter kursavslut, förhoppningsvis har vi då två Brompton och Europa ligger öppnare än öppnats.
Vad gäller Interrailkort så verkar det här passa oss bäst:
InterRail Global Pass – 5 resdagar – giltig för 5 resdagar under en 15 dagars period:
Vuxen (28-59 år)
interrail.eu = 269 euro (ca 2 767 kr) + frakt 9 euro (ca 93 kr)
Vi ska inte gå in på att man numer inte kan köpa interrailkort via SJ, utan att man måste beställa det online (till ex. här), för då kommer mitt sköra morgonhumör får sej en ohälsosam törn som jag gärna undviker just nu.
Mer om Bikepacking istället. Nåt jag skrivit om en hel del tidigare, men nu var det ett tag sedan. Att fälla ut cykeln efter att ha anlänt till någon av europas alla vackra och tilltalande tågstationer och bara dra, det är så svårslaget.
Obs! Läs inte detta om du inte vill bli sugen på Bikepacking: Ur dagbok från en hopfällbar cykel – Berlin, Dag 1
DS
/DS
För en dryg vecka sedan var jag i Kungsör för att göra mitt framförande under arrangemanget Europeiska trafikantveckan. Inom kort ska jag besöka Energiting i Blomstermåla på Energikontor sydost OCH Cykelforum Luleå 2018 med min monolog.
Detta är så himla kul och jag njuter varje gång jag får möjlighet att ta vikcykeln och tåget till mina olika uppdragsgivare. Roligt att också responsen har varit superfin efter varje framförande.
Sammanfattning:
Vi fortsätter vårt projekt med att semestra i våra egna omgivningar genom att kombinera cykel, båt och pendel.
Senast upptäckte vi Utö som bland annat är känt för järnmalmsgruvor och för att sporten Swimrun skapades här.
Så här tog vi oss dit: Först pendel från Odenplan till Västerhaninge (30 min), sen 5 km cykling (15 min) till färjan vid Årsta brygga. Båten tar ca 45 min och det går utmärkt att ta med sig cyklar.
På Utö hittade vi bland annat en turistbyrå. Det passade utmärkt för vi sökte efter en magiskt vacker tältplats och ett cykelutflyktsmål.
“Cykla till Stora sand, ni kommer inte att ångra er” sa de på ett så övertygande sätt att vi bestämde oss på studs för att lita till deras tips.
Innan vi trampade mot Ålö Stora Sand åt vi en helt fantastisk lunch på Lilla haket alldeles bredvid turistbyrån, sällsynt god vegetarisk korv och halstrad lax med potatissallad.
Efter en 45 min lång cykeltur med vackra och omgivningar hittade vi vår magiskt vackra tältplats på Stora sand. Det var inte så svårt.
Läste att den här lär vara en av Stockholms absolut bästa badstränder och trots att det var soligt och varmt blev det aldrig mycket folk. Vi gick på en upptäcktsfärd efter att ha satt upp tältet. I närheten av stranden finns massor av exotiska bergarter och det känns som om man är väldigt långt hemifrån.
Efter att dagen efter ha ätit en grym frukost på öns bageri och besökt gruvbyn, badat från klippor, cyklat, spelat minigolf och sett en ryssugn – så bestämde vi oss för att förlänga vår vistelse och ta den senaste båten hem (vid ca 20:00).
Vi avslutade till sist med restaurang-besök och åt nåt så vansinnigt god veg-pizza på Nya Dannekrogen och förundrades över den höga kvaliten på samtliga ställen där vi ätit och druckit och att utflyktsmålet Utö (och Ålö) verkligen var en höjdare.
DS
Boning för två, i Trosa, sjöläge, 3 min promenad till centrum, kvällssol, brygga.
Pris: 0:-
Med allemansrätten kan vem som helst få sjöläge, strandtomt, se solnedgång och allt vad det nu är folk väljer att betala miljontals med kronor för.
Vi tog cyklarna (jag och min tjej) på pendeln. Klev av i Järna. Cyklade mot Trosa.
Det är lättare, för en stockholmare, att få ett välbehövligt miljöombyte än hen tror. Med pendeln är man snart ute på landsbygden, långt från stadens sus, brus och bus.
Inga tillägg för att ta med cykeln och det kostar för övrigt bara 30:- (om man har ett laddat SL-kort) vart man än väljer att åka.
En Slow Roll i Södermanland. Göra avstickare när man har lust. Ingens stress. Man kan ha det sämre. 
Och det bjuds på överraskningar också. I det lilla samhället Björnlunda, nån mil utanför Gnesta, åt vi igår vår godaste glass som vi någonsin ätit i hela våra liv, på Sternerbergs Choklad. De tillverkar den samma dag som den går ut till försäljning i deras vackra café. Stikki Nikki och italiensk gelato kan slänga sig i väggen. Det här var världsk(g)lass. Vem hade trott att man skulle hitta sin bästa glass ever i lilla Björnlunda.
