Om varför det är värt risken att parkera lådcykeln vid centralen och om hur lätt det skulle va att bereda cykelplats på intercity-tåg

Har just förankrat lådcykeln vid T-centralen. Många tycker ”galet att ställa cykeln där över helgen”, men den är låst med både fetkätting, extra bygellås och cykelns eget. Även om det såklart går att sno den ändå, får tjuven jobba en hel del på en plats där det rör sig ganska mycket människor under dygnets flesta timmar. Och när behöver man en lådcykel om inte när man ska till tågstationen med barn och packning och det ena med det tredje.

Tillräckligt säkert förtöjd?

Så här ”ohämmat” har den använts under de fem år vi varit lådcykelägare, och det har funkat utmärkt hittills. Den är byggd för att användas. 1500:- självrisk (hemförsäkringen) om den skulle bli stulen. Med andra ord ett uppvägt risktagande.

Nu sitter jag och min dotter på ett Intercity på väg till småland. Jag ska spela teater i Vadstena medan Bella är hos sin farmor och farfar.

Till höger om mig ser jag ett skapligt stort utrymme. Kan inte låta bli att tänka på hur provocerande enkelt man skulle kunna få till två eller tre cykelplatser om man bara slaktade två ynka säten.

Två eller tre cykelplatser hur enkelt som helst

Det var allt jag hade i skallen just nu.

/DS

 

 

”Den (Brompton) tar du inte med dig på tåget” säger konduktören med emfas i röst och beslutsamhet i blick. ”Jo”, svarar jag. #snopen

20/3 13:17 För, i skrivande stund, ca fem minuter sedan.

Var på väg att kliva ombord på ett SJ2000 med min Brompton. Hade inte fällt ihop den och ledde den fram till min vagn över perrongen. Vid dörren står konduktören och bröstar upp sig.

”Den tar du inte med dig på tåget” säger han med emfas i röst och beslutsamhet i blick.

”Jo du det gör jag visst det” svarar jag lugnt tillbaks.

”NEJ, det gör du inte, cyklar är förbjudet att ta med” fräser han tillbaka på sin grova skånska.

”Jag vet att du bra gärna skulle vilja, men den här modellen kan du inte stoppa hur gärna du än vill”

Jag viker ihop den på ett sätt lika snabbt och självklart som man knäpper en jacka. Efter sex år är det inte svårare. Sedan sätter jag på överdragsskyddet.

”Jaså…jaha…nu ja…oj…oj” muttrar konduktören med en blandning av nyfiken häpenhet och av skam.

”Om du ska hindra mig måste du hindra honom också” utbister jag så det hörs över halva T-centralen samtidigt som jag pekar på en annan resenär hållandes en väska ungefär lika stor som min ihopvikta Brompton.

Han tänker såklart inte hindra mig. Konduktören erkänner att det känns snopet för honom, jag erkänner att det känns bra för mig.

Sedan övergår konduktörens snopenhet hastigt i materiell förundran och han börjar ställa massa frågor om min fantastiska cykel. Resenären med väskan blir också nyfiken och undrar vart man köper en och hur mycket den kostar.

Jag svarar ödmjukt men passar såklart en gliring till konduktören om SJs cykelkallsinnighet. Hoppas han passar den vidare uppåt.

Ska börja söka situationer som denna när jag åker tåg med vikcykel. Både roligt och pedagogiskt. Så att de lär sig menar jag.

Är på väg till Vadstena. Genrep ikväll och premiär imorrn. Tror det kommer att bli bra. Semesterparadiset heter föreställningen som spelas på Vadstena nya teater under resten av våren och i höst. Kom och se! Har lyckats plantera in ett litet cykelbudskap i samband med en monolog om mäns identifikation med grillning och sånt som brummar och går på bensin.

/DS

 

 

2 mil tar 1 tim och 30 min med kollektivtrafik och 45 min med cykel

06:22
Fattar inte varför jag skriver, det är ju sjukt tidigt, men jag är ute och multimodalar och då bara måste jag berätta om det. Det är mitt kall. Somliga skulle tycka synd om en som fått ett sådant multimodalt kall, men den personen är bara oupplyst och allmänt vilse i livet. Multimodalitet handlar om frihet och känslan av rörlighet. Livselixir kan man också kalla det.
 
Sitter på SJ2000 mot Köpenhamn. Skulle gärna följt med hela vägen till världens cykelhuvudstad och supit i mig lite välbehövd cykelkultur, men jag ska av i Mjölby (08:14) för att sen ta mig vidare till teatern i Vadstena.
 
Sträckan Sthlm-Mjölby tar bara 1 tim och 52 min (230 km), men sen är de två sista milen bra mycket drygare.
 
Använder jag kollektiva färdmedel kommer jag till Vadstena 09:43. Tvåmilasträckan, Mjölby-Vadstena, tar inklusive väntetider och ett byte, ca 1 tim och 30 min. Nästan lika lång tid som den tjugotre mil långa sträckan mellan Stockholm och Mjölby.
 
Det är inte ett alternativ för mig.
 
Min vikcykel är självklart med och med den börjar jag cykla 10 sekunder efter ankomst Mjölby och är i Vadstena prick 09:00 (45 min) då repet börjar.
 
Premiär nästa helg, vi är under tidspress, så varje repad minut är av yttersta vikt.
 
Nu ska jag sova.
 

I vagn 7 där jag sitter, på SJ2000, finns faktiskt rätt mycket packplats. Rekommenderas att ta sikte på om man har mycket bagage.

/DS

 

Jodå, en Brompton får åka med – men utöver den inte mycket mer än en tandborste

För att följa upp förra inlägget. Med maxmåtten för kostnadsfritt handbagage på mtrexpress var det tveksamt om ens en Brompton får följa med till götet och tillbaks.

Mejlade och fick svar.

Kan ju vara en idé, om man överväger att resa med mtrexpress mellan Sthlm-Göteborg med sin Brompton, att spara denna länk eller göra en screenshot av fotot på mejlet för vid behov visa mtr-personalen (eller mejla själv).

När regler är öppna för tolkning kan man aldrig vara säker.

En annan grej, som för en del kan bli ett problem, är att när man fyllt upp sin kvot med en Brompton, får man utöver den inte lov att ta med mycket mer än tandborste och tandkräm.

Riktlinjer för vad som avses med handbagage av skäligt omfång är 1 bagage med måtten max 80 x 50 x 35 cm som inte väger mer än cirka 20 kg. I tillägg till detta en mindre väska (handväska, laptopväska etc.

/DS

 

Tveksamt om ens en Brompton är välkommen på mtrexpress Sthlm-Göteb. – får SJ att framstå som riktigt cykeltrevliga

 
Det var nån som sa, kommer inte på vem, att mtrexpress – som ska konkurrera med SJ på sträckan Sthlm-Göteborg fr. 21/3 – kommer att tillåta medtagande av cykel på deras tåg.
 
Ivrigt surfade jag till deras sida för att kolla vad som gällde. Idag är det ju omöjligt att ta med sig cykeln på sveriges mest populära sträcka (med undantag för vikcyklar och superotympliga cykelväskor XXXXL).
 
Men nej, det står mycket tydligt att nån cykel får du inte ta med. Det finns tyvärr till och med mått angivna för största tillåtna handbagage (80*50*35 cm).
 
Min fullstora hopfällbara Montague (70h*90b*25t cm) skulle till exempel inte vara välkommen.
 
 
Och jämfört med MTR framstår SJ som inte helt genomgående cykelfientliga ändå. Hos SJ finns inga maxmått. Sålänge du kan bära ditt bagage själv, utan assistans, så är det välkommet ombord.
 
En Brompton (56,5*54,5*27 cm) klarar sig förhoppningsvis på mtrexpress även om mittmåttet överskrids med 4,5 cm. Den har ju tillgodo på de båda andra måtten.
 
Men tänk om det är så att inte ens en Brompton kvalar in? Då är de inte bara världens mest cykelkallsinniga på mtrexpress, de är onda också.
 
Vill också passa på att tipsa om ett tröstetext från Hållplats Hådén där det skrivs intressant om hur du blir miljonär i samband med bilens kostnader.
 

Kostnaden för alternativen med kollektivtrafik, cykel, tåg, buss, taxi och bilpool eller hyra av bil när du verkligen behöver det, blir högt räknat inte ens en miljon för hela ditt vuxna liv. Du sparar med andra ord i snitt över tre miljoner på att aldrig köpa bil om du är ung idag.

Länge leve det bilfria livet. Vissa företag besitter god potential att underlätta det, men istället håller de på med dumheter.

/DS

 

 

En cykelinkluderande trip planner för den multimodale resekonstnären eftersökes

Man är rätt van att promenera delsträckor när man resor kollektivt.

Hur långa promenader det rör sig om visas, om man vill, tydligt i den digitala reseplanerare man använder sig av.

I bland får man vänta länge på en buss som ska ta en ett par fjuttiga kilomter till nästa byte, där man oftast blir ståendes ett tag till innan man kommer iväg. Tidsbeprövande och det finns risk för att, gud förbjude, folk drömmer sig bort i våta bildrömmar.

Men tänk en app som visar vad som händer om man blandar in en cykel som komplement till buss, tunnelbana, tåg och pendel. En sådan skulle kunna visa på hur man totalt skriver om regelboken för hållbart resande.

Eller ja, en vikcykel bör det ju vara med tanke på rådande situation i Sthlm stad då bara pendeltåg (med stränga tidsbegräsningar) tillåter medtagande av konventionell cykel. Ska också sägas att det inte är helt vanligt, även globalt sett, att tillåtas ta med vanlig cykel under rusning.

Tänk vilka tidsvinster som skulle kunna uppnås genom att kunna ersätta sträckor – både före, i mitten och i slutet av resan – med cykel då planeraren i fråga föreslår promenad; och i de fall det går fortare (rätt många) byter man till exempel även ut bussresor mot cykeln.

Det skulle kunna utmana invanda resvanor för en himla massa människor.

Om jag nu ser över min egen jobbpendling till att börja med.

Jag cyklar såklart hela vägen till Solna kulturskola då det bara är 4 km, men om jag av någon anledning skulle få för mig att åka kollektivt skulle resan ta ungefär 27 minuter.

Jag springer 4 km på 20 minuter.

Att en så kort resa tar en halvtimme med kollektivtrafik är både orimligt och bilfrämjande. Det ska bara inte vara så.

reseplaneraren i Google maps

Men vad händer om jag blandar in en cykel?

Istället för att gå den första sträckan (4 min) och hoppa på bussen vid Norrtull (8 min) cyklar jag direkt till Karolinska och tar bussen därifrån (6 min). Mot en 34 min lång resa med enbart kollektiva färdmedel kommer jag ner i 10-11 min om jag bara är villig att cykla en kort sträcka (o oj va villig ja ä!).

Cyklar även såklart hela vägen till mitt andra jobb på Granbackaskolan (4,6 km) – men ponera att jag av nån anledning tvingas använda mig av SL.

I skrivande stund (11:30) tar nästa avgång 44 min, det är 4,6 km – och om det förra exemplet var bilfrämjande och orimligt finns det inga ord som räcker till för att beskriva detta vansinnesalternativ (går ju fortare att gå på tå).

Men här uträttar den hopfällbara cykeln stordåd. Jag cyklar till Sveaplan (1 min istället för 4), viker ihop och hoppar på bussen (17 min), cyklar från Alby till Granbacka (5 min istället för 23) och därmed tar resan 23 min istället för de helt sjuka 44.

Och om jag vill längre ut då? till länets södra utkanter, kanske ända till Stora vika i närheten av Nynäshamn. Då tvingas jag till en promenad, i slutet, på 42 min då inga alternativ finns som tar mig ens nära hela vägen fram.

Jag skippar både promenad (3 min) och bussresan (11 min) till Solna station. Den biten cyklar jag (10 min istället för 14), tar pendeln till Östertälje (48 min) väntar in bussen (8 min) till Sorunda (48 min), skippar den pyttelilla bussresan till Fållnäs och cyklar direkt mot Stora vika (ca 13 min istället för 46). Med vikcykeln inblandad tar hela resan 1 tim 67 min istället för 2 tim 55 min cykelllös.
Vi kan redan nu konstatera att den som tvivlar på att kombinera resan med cykel skulle kunna göra upp med mångas uppfattningar om det kollektiva resandets begränsningar, lever i förnekelelse.
Finns det då ett digitalt reseverktyg som inkluderar cykeln?
Ja, har fått tips på ett: Trafiken.nu och som också finns som app.
En reseplanerare för Sthlm, Göteborg och skåne för cykel, kollektivt och bil.
Slår jag in min resa, motsvarande tid, till kulturskolan (Storg. 32) får jag upp det här förslaget.
 
Appen föreslår att jag först ska cykla till T-centralen, istället för Karolinska – och några tidsvinster värda att prata om (32 mot 34 min) jämfört med exemplet ovan utan cykel, uteblir.
 
Däremot visas tidsåtgång för att cykla hela sträckan. Lite som att den helt rimligt ställer frågan: Varför inte cykla hela vägen din ärthjärna, det går ju dubbelt så snabbt.
Intressant också att även kunna jämföra med bil.
 

Om Trafiken.nu är det slagkraftiga verktyg som den multimodala resekonstnären förtjänar, är tveksamt.

På FB-sidan Cykla i Stockholm skriver Frej Connolly att de flesta ruttförslagen Trafiken.nu ger förslag på innehåller fel:

Hur som, på en svensk kvalitetsapp som visar på tidsvinster vid cykling både före och efter tågresan, lär vi få vänta ett tag till på (eller? Nån som vet nån?)
 
Sålänge kan man roa sig med Portlands Trip planner som tar cykling som en naturlig del i resan på allra största allvar.
 
Visar bl.a. cykelvänlighetsgrad och låter dig ställa in hur långt du kan tänka dig cykla.
 
Kanske nåt att ta efter?
 
Tack Frej för tips och input! Finns all anledning att följa upp detta. Nu vill jag till Portland på studieresa.

/DS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill du ta tåget nånstans söder om Köpenhamn får du köpa biljetten i ett annat land – dags att ta SJ i örat politiker

Det är snart 2015 och vi är i större behov av en fungerande infrastruktur som uppmuntrar och främjar hållbart och modernt resande än någonsin.

Men faktum är att i Sverige så har väldigt många, helt förståeligt, tappat förtroendet för SJ – och väljer hellre andra miljövidriga alternativ som till exempel flyg och bil.

Det är inte direkt några plåster på såren att det numer (sedan aug 2014) är omöjligt att köpa biljett/interrail om man vill nånstans söder om Köpenhamn. Man är hänvisad att köpa biljetterna via det land man ska till. Staliga SJ anser det onlönsamt att erbjuda sina kunder den servicen, och allt som inte bidrar till företagets vinstmaximering ska tydligen bort. Samhällsnytta är ett ord som inte verkar brukats av SJ-topparna sedan åttiotalet; numer verkar ingen av dem ens veta vad ordet betyder.

Och så har vi ju den här ”lilla detaljen” med att SJ har totalstopp mot medtagande av (vanlig) cykel på samtliga avgångar.

Om man nu inte har en hopfällbar så omöjliggör SJ möjligheten att cykla både före och efter tågresan; eller att till exempel ta sig och sin cykel med tåg till någon av landets vackra cykelleder.

Nej, man får minsann cykla hela vägen eller ta cykeln på bilen menar miljövänliga-svanen-märkta-SJ.

Men var det bättre förr? Yep. Det fanns inget trådlöst nätverk men på åttiotalet kunde man både ta med cykeln på tåget och åka direkttåg till både Rom, Paris och Berlin. Idag kan man inte ens köpa tågbiljetten i Sverige.

Vad sjutton är det som håller på att hända SJ?! Varför blir det bara sämre och sämre?

Det som för mig är mest beklämmande och det jag hela tiden återkommer till när det gäller SJ är deras nonchalanta, så extremt omoderna och för EU helt unika förhållningssätt till cykel på tåg.

Hade denna blogg istället varit ett enfrågeparti hade jag drivit den frågan stenhårt. Varför? Jo, för jag vet hur stor nytta man kan ha av kombinationen tåg och cykel. Cykeln och tåget är ämnade för varann. Så många bilfria utmaningar jag löst genom åren med min hopfällbara cykel (som ingen kan neka sin plats) har gjort mig medveten vilken potential konceptet har.

Project manager Jacob Åhgren (SJ), mannen som besitter möjligheten att öppna upp (eller stänga…) för multiflexibla utrymmen (bl.a. för cyklar) efter SJs megaomfattande renovering av hela sin SJ2000-flotta, har jag varit i kontakt med. Läs hans respons här.

Med ingressen, i hans svar, om att det även i fortsättningen kommer att vara tillåtet att ta med hopfällbara cyklar, ska vi nog inte hoppas på för mycket. Man får väl snarare hoppas att den promille av alla svenskar som äger en bra vikcykel – ökar drastiskt, så folk fattar poängen med grejen menar jag.

Svaret ska i varje fall komma under 2015.

Men politiker då? Borde de inte kunna träda in och ta denna project manager i örat, nu när vi fått skifte och allt?

I cykelfrämjandets tidning Cykling (nr 3) har man ställt frågor till partierna för att kolla cykelvänlighetsgraden inför val 2014. En av de frågorna handlar om hur partierna ställer sig till en mer liberal cykel-på-tåg-inställning (fjärrtåg=långfärdståg).

Ur Cykelfrämjandets medlemstidning Cykling nr 3 2014

Herr Fridolin, infrastrukturminister Anna Johansson och alla andra som snackat er varma om järnvägen och hållbart resande, det är dags att göra något radikalt åt förfallet – NU.

/DS

 

 

Cykeln ska fällas ihop innan man passerar spärrarna anser SL – Varför!? Det är en väldigt onödig och orimlig regel.

Fick berättat för mig att en kvinna med en Brompton blivit tillsagd av SL-spärrvakten att fälla ihop den, när hon försökt leda den igenom spärrarna mot tunnelbanan.

Hon berättade för spärrvakten att den är tung att bära ihopfälld, särskilt tillsammans med övrig packning (väskan sitter ju så fiffigt under styret), och att det skulle vara till stor hjälp om hon kunde få leda den in i hissen, sen över perrongen och fälla ihop den först innan ombordstigning.

Men icke. Den skulle minsann fällas ihop innan. Vakten berättade att det inte var för att jävlas med kvinnan han sa till, utan helt enkelt för att det var enligt SLs regler och att han bara gjorde sitt jobb.

Med andra ord var han inget annat än en vanlig paragrafryttare.

Trots att det inte finns något som helst problem som avhjälps av ”puckoregeln”, ska personen ifråga envisas med att säga till och markera, bara för att göra sitt jobb?

Precis som ett exempel i ett tidigare inlägg med: mamman, den till två tredjedelar tomma bussen, tolvtumscykeln och en trött och hungrig fyraåring.

Fyraåringen har glatt cyklat iväg, lite för långt, tappat humöret och orken för att cykla hem igen. Mamman ser en mindre smärtsam utväg än att bära både barnet och cykeln hela vägen hem, genom att ”bara ta bussen” istället.

Inget konstigt med det.

Åtminstone inte innan busschauffören vid påstigningsögonblicket barskt förbjudit henne att ta med cykeln. INTE TILLÅTET – FÖRBJUDET.

Trots att det finns plats, trots att den omöjligt kan olja ner medresenärer då hela kedjan är gömd i ett heltäckande kedjeskydd, och trots att cykeln är – skitliten.

Det är så sorgligt, mossigt, surt och ledsamt.

Bara för att det finns en regel. En regel som säger att bara remdrivna (finns det?) barncyklar får tas med på SL-buss.

Remdrivna barncyklar, som kanske knappt finns, oljar ju inte ner medresenärer så dem har SL inget emot. Så generöst. Tack SL. Bussigt.

Busschauffören, som trots att det i situationen inte finns nåt som helst problem av medtagandet av cykeln överhuvudtaget, väljer blindhet och dövhet. Varför? Jo för att följa föreskrifterna.

Med andra ord, ännu ett praktexemplar av en typisk paragrafryttare med oroväckande taskig situationskänsla.

Tillbaka till vikcykel-genom-spärrar-eller-inte.

Det är inte meningen att man överhuvudtaget ska gå runt några betydande avstånd konkande på en hopfällbar cykel i hopfällt läge. Det ligger inte i dess natur. Citat Cykelguiden rörande hopfällbara cyklar:

Trots lättheten bär man dem ogärna längre sträckor. Det är alltså en fördel om det går lätt och snabbt fälla ihop dem och veckla ut dem. Man ska inte bära minicyklar utan bara lyfta dem in och ut ur tåg respektive in i och ur bilkofferten. Men då får ju inte cykeln vara tyngre än att man orkar lyfta upp den.

Finns det verkligen då en sån idiotisk regel? Har inte spärrvakten bara fattat fel? Varför skulle man inte få fälla ihop cykeln precis innan man kliver på tåget. Föraren är ju ändå där och kollar så att man inte försöker smygåka med den utfälld. Om man nu skulle falla för den frestelsen!?

Så jag kontaktade SLs kundtjänst via mejl, berättade om exemplet med kvinnan som blev tillsagd och även att det absolut inte funkar för vissa att kånka på en hopfälld vikcykel så långt.

Så här svarar SL:

Man får inte ha med sig cykeln i tunnelbanetrafiken, och med det menas även inne på stationerna innanför spärrarna. Generellt får man ju inte ha med sig cykel i SL-trafiken, men när du har fällt ihop din cykel och lagt den i en väska så räknas den inte längre som en cykel utan som handbaggage.

SL Kundtjänst

Spärrvakten hade alltså rätt. Det finns en sån urpuckad regel. Men inte nog med det. Kundtjänst tror fortfarande att man måste ha en vikcykel i en förbannad väska.

Väska?!

Det var över ett och ett halvt år sedan SL, efter massor av mejl och telefonsamtal från mig själv, insåg att det var en orimlighet och tog bort väsktvånget. Se SL tar bort väsktvånget.

Att man inte får leda vikcykeln på perrongen, beror såklart på nån slags säkerhetsrisk? Det brukar ju låta så.

Men när man åker pendeltåg, där det (vissa tider) är tillåtet att ta med en vanlig cykel, är det plötsligt inget problem. Ingen säkerhetsrisk då inte.

Hur hänger det här inte ihop?

Bara måste gå vidare med detta. Hur tänker man? Eller rättare sagt: Hur tänker man inte?

Fortsättning följer…

/DS

 

 

Lyckad premiär av stå-upp-föreläsningen ”Konsten att leva utan bil”

Sitter på ett direkttåg hem mot Stockholm. Utmärkt att nyttja tiden med en välförtjänt enhet i bistron och samtidigt författa ett inlägg.

Jag har just varit och gjort ett framträdande i Borås. Ett inslag i Kretsloppsveckan.

Utrustad med min Brompton, gura och blädderblock har jag spelat en ovanligt analog stå-upp-föreläsning om konsten att leva utan bil – kryddad med både samhällskritik och cykelsånginslag.

No power-point och digital teknik – bara min berättelse. Less is more.

En ganska tragikomisk historia, men med lyckligt slut, som handlar om min förvandling från biten motorist till helgjuten cykelfundamentalist. Om svårigheterna att få till rimliga jobbpendlartider med endast kollektiva transportmöjligheter, och på vilket sätt en cykel kan göra underverk om man bara får möjlighet att cykla både före- och efter tågresan.

Innan införskaffandet av min vikbara smuggla jag cykel i sopsäck.

Bara för att ha möjlighet att pendla bilfritt. Kände mig på den tiden som nån slags klimatrebell.

Samhället, staten, SJ gjorde det komplicerat att resa hållbart. Skönt att numer slippa bli ifrågasatt eller i värsta fall avslängd som helfrälst bromptonit.

Åkte 06:15 från Stockholm mot Borås. Sov hela vägen till Herrljunga men blev positivt överraskad och vakna till när jag i västtrafiks länståg såg hur himla enkelt det kan va att bereda plats för några cyklar (#SJ?!?!).

Ett litet hörn, vid behov, svårare än såhär behöver det inte va. 30 pix per cykel. Finns plats får du ta den med, rusning eller ej. Baksidan är ju att man, speciellt till jobbet, vill vara garanterad cykelplats.

En annan trevlighet som fyllde mig med positivitet och energi inför min föreställning var, rätt oväntat, ett cykelparkeringshus med duschmöjligheter vid Borås tågstation. Go Borås!

En lyckad dag. Att stå-upp-föreläsa om cykling känns grymt. Det ska jag bergsäkert fortsätta med.

Tack för mig Borås och Kretsloppsveckan – jag kommer gärna tillbaka.

/DS

 

 

 

 

 

 

Något i detta land så ovanligt som ett cykelsnällt kollektivtransportfordon – GO! Kalmar länstrafik

Jag har tagit en oannonserad semester från bloggen. Varför? Håller till i mitt föräldrarhem i Småland och kör tillfälligt mer bil än cykel.

Igår, på väg 40, mellan Vimmerby och Västervik fick jag dock se nåt som påminde mig om mitt egentliga kall.

En länsbuss med cyklar i baken.

Taget från bilen och kvaliten suger, men man ser ändå att det rör sig om något i detta land så ovanligt som ett cykelvänligt kollektivtransportfordon. Och visst är det en buss från Kalmar länstrafik. De verkar ha insett att det som för många (SJ med fl.) verkar vara så svårt, kan i praktiken lösas så himla enkelt.

Och tåg då?

Fr Kalm. länstrafiks hemsida:

Cykel

5.17 I mån av plats får en (1) konventionell tvåhjulig cykel per Resenär tas med på tåg. Elmotordrivet fordon avsett för transport av en person (t.ex. Segway) anses i dessa villkor inte vara en konventionell tvåhjulig cykel och får inte tas med på tåg. På Öresundstågen mellan stationerna Malmö Hyllie och Tårnby (Danmark) får även varucykel, tandemcykel, trehjulig vuxencykel och cykelkärror medtas i mån av plats.

Lokal avvikelse Kalmar län: På Kustpilen sträckorna Kalmar-Linköping respektive Västervik-Linköping kan inte cykel tas emot pga. utrymmes- och säkerhetsskäl.

 

/DS