Har väldigt svårt för att börja prata om lågsäsong när det kommer till cykling.

Tycker det är trist att lånecykelstationerna gapar tomma och SL skyltar med budskapet: “Tycker du det är för kallt att cykla? Ta bussen” (ungefär).

Ändå är det glesare mellan blogginläggen än på länge. Som att jag själv faktiskt går med på att det finns en period där cykeln är ett mindre hett transportalternativ.

Isåfall handlar det om den här mörka och milda perioden innan vintern bryter ut. För vintercykling blir hetare och hetare år för år, det kan få förneka.

Att börja argumentera emot den är inte smartare än att försöka få folk att på vintern sluta åka skidor.

Vintern är en fantastisk period att visa omgivningen, lånecykelsystemet och tvivlarna att dubbdäck är fantastiskt och att cykelsäsongen varar tolv månader om året.

En vintercyklares dagbok

Har ännu inte skaffat en bra vintercykel.

Kan inte bestämma mig för om det ska va en sportig dyr cyclo cross eller en billig skrutt som ständigt får stå redo med dubdäcken på, i cykelrummet.

Ett tecken på att cykelentusiasmen ger vissa tecken på närvaro även i november, är att jag fick besök av cykelfrämjandet förra veckan för en intervju om min blogg och cykellivsstil.

Den kommer att publiceras i deras tidning Cykling.

Intressanta samtal om hur det kom sig att man gled in på det här med att vart man än ska, blanda in cykeln som transportmedel.

För mig var kicken att lappa ihop pendlingen, i mitt utspridda yrkesliv, med hjälp av en hopfällbar cykel.

Att lyckas ta mig till mina båda arbetsplatser Vadstena (östergötland) och Ekeby (Uppsala) genom kombinationen vikcykel+tåg, på “biltider”, fick mig att starta denna blogg och väckte lusten att dela mina erfarenheter.

Utan vikcykeln skulle bilen bli nödvändig för att klara arbetspendlingen på rimliga tider.

Det räcker att tänka tillbaka på anledningen till att man blev cykelfrälst, för att fyllas med lust till både cyklandet och bloggandet, och att spola ner det osmakliga begreppet cykellågsäsong i toaletten för gott.

/DS