Dag 6 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 6 Köpenhamn-Amsterdam

Vaknade i natt av att det small till. Det var ett sjuhelsikes oväder och det lät som att blixten slagit ner.

Sov ett par timmar till innan jag trampde bort mot Amsterdam Ceentral för att försöka fixa hemresan. Alla natt-tåg mot Köpenhamn var ju som sagt fullbokade fram till 24/7, men enligt info från nätet så skulle det finnas natt-tåg mot Hamburg. Från Hamburg skulle det ju sen inte vara nån match att ta sig vidare mot Köpenhamn.

I biljetthallen för internationella tåg berättar en otrevlig kvinna vid informationen, att hela systemet hade kolapsat. Det går varken köpa eller boka nån biljett någonstans överhuvudtaget, menade hon. Kanske hade det med nattens åskknall, att göra.

Det började köra ihop sig lite, med hemresan. Försökte ändå slappna av och passa på att njuta av Amsterdam när det nu, för en gång skull, inte spöregnade.

Jag lämnade in min Brompton för kedjebyte hos killen på Brompton Junction butiken. Den kunde jag hämta senare på dan, sa han.

Det sägs att man bara måste besöka Van Gogh-museet, när man är i Amsterdam. Och sen bara måste man åka kanalbåt.

Cykel i trä utanför museet.

Det blev planen för dan. Museet var både intressant och hänförande, kanalturen också. Väldigt bra början till någon som besöker stan för första gången. Köp ett kanalbåtspass, åk runt ett par timmar, sen har man fått en hyfsad överblick över stadskärnan.

Efteråt hade klockan hunnit bli fyra. Jag klev av kanalbåten strax utanför Amsterdam ceentral, för att gå än en gång ordna biljett.

“Ganska stort” cykelgarage utanför centralstationen.

Denna gången gick det bättre, även om natt-tåget till Hamburg också var utsålt. Men det fanns en avgång redan 19:40 samma dag. Fem byten, en omväg söderut och två timmars väntetid på en jätteliten station, utomhus. Men jag skulle ändå vara framme i Köpenhamn vid tolvtiden nästa dag.

Efter att ha käkat falafel bestämde jag mig för att köpa biljetten. I receptionen fick jag nu prata med en mycket mer tillmötesgående man som verkligen “ville” hjälpa mig.

“Det hör ser inget kul ut, vänta två timmar i den hålan.” , sa han. “Vi bokar om rutten så det bara blir tre byten och att du får vänta 1,5 timmar i Köln istället.”

Det lät mycket bättre. Tänkte att jag kanske kunde ut och cykla i Köln lite när jag ändå var där, visserligen mitt i natten, men ändå.

Nu hade jag ca tre timmar på mig innan tåget gick. Cykeln skulle hämtas och jag ville få mesta möjliga så jag bestämde mig även för att cykla runt på några outfoskade ställen som till exempel Vondelpark, som är Amsterdams motsvarighet till Central park i New York.

Red light district

Det var som en dröm att cykla igen, nu när kedjan var bytt. Detta borde jag ju naturligtvis gjort innan jag stack iväg. Baksidan av en hopfällbar cykel, är väl tyvärr att en del komponenter slits fortare än på en standardcykel. Men det är det helt klart värt.


En av de bättre cykelbanorna i city

En av de sämre…

Lokalbefolkningen är ganska stökiga på cykelvägarna. Man får se upp. Det är som sagt inte alltid cykelvägarna är på topp.

Har inte sett en enda cyklist med hjälm här. Pratade med en tjej på hotellet om att i Stockholm har 70% av cyklisterna hjälm. Hon började skratta och trodde jag menade motorcyklar. Här har ju inte ens motorcyklister och mopedister hjälm, kan tänka mig att hjälmdebatten kanske är på den nivån i Amsterdam. Den gäller helt enkelt inte cyklar. Det var därför tjejen skrattade.

Jag har ingen olycksstatistik men jag gissar att det händer en hel del med lokalbefolkningens väldigt avslappnade inställning till skydd.

Avslappnade med skydd…

Efter att ha cyklat i vackra Vondelpark, fotograferat och utforskat Gamla stan lite mer var det dags att säga farväl av världens mest liberala stad.


När jag ca 01:30 försökte få en bild av mig själv med Domkyrkan i Köln i bakgrunden, hade tågresan knappt börjat. Bilden blev – sådär.

/DS

Dag 5 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 5 Köpenhamn-Amsterdam

Vaknade ganska tidigt. Ville bara checka ut så fort som möjligt från det stökiga hostellet, fullt med stenade nittonåringar. Trevligare ställen har man bott på.

De två ungtupparna från England sover ruset av sig.

Att bo i flerbäddsrum kan va hur bra som helst, särskilt om man reser ensam och blir lite sällskapssjuk. Men det kan ju också bli det motsatta. Det känns som att Amsterdam är fullt av party-all-night-long hostels. Målgruppen är tydlig och den omfattar inte mig.

Efter frukost for jag till biblioteket för att blogga och få gratis wi-fi, eftersom min spärr för datatrafik utomlands aktiverats. Himla bra att man kan säga stopp vid en viss summa, det drar lätt iväg rejält, trots att priset numera är sänkt.

Sen var det dags att fixa boende, efter att ha cyklat runt och återigen snubblat in på ett par stycken partyungdomshostell tänkte jag att jag skippar lågbudgetalternativen och checkar in på ett “riktigt” hotell istället. Det är man ju värd efter över tjugo mils cykling.

Men först ett besök på Brompton Junction. En ganska nyöppnad cykelbutik som är exklusiv för Brompton och finns representerad i Hamburg, Amsterdam och Kobe i Japan.

Känns lite som att man vill göra lite Applestore av det. Ett koncept. Det ska kännas lyxigt och genomtänkt. Man vill förmedla att det här minsann inte är någon en-i-mängden produkt.

Det är en stilig butik. Hyllor, perfekt anpassade för cykeln i hopfällt läge. Små spottar som lyser upp varje modell. Butiken är liten. Och det är ju faktiskt ett faktum; man behöver ingen jättebutik för att få plats med ganska många Bromptons. Det finns plats för 40 cyklar, bara i hyllorna.

Butiken i sig är säkert inte större än 60-70 kvadrat. Inte lätt att få in 40-50 cyklar i en lika stor butik som säljer standardcyklar.

En av de fyrahundra första…

Här finns även en av de fyrahundra första modellerna som tillverkades för tjugoårsedan. Ingen höjdare att cykla på och tung men den är inte jättelångt från dagens design, berättar butiksinnehavaren. Den första serien har Brompton köpt tillbaka av sina kunder för att bevara som minnen och souvenirer.

Vi pratar vikcyklar i säkert över en halvtimma, där inne. Under resans gång har jag känt att min cykel inte riktigt varit sig lik och jag har misstänkt att kedjan är utsliten. Butiksinnehavaren bekräftar att den är “totalt utsliten” och behöver bytas.

Jag är välkommen tillbaka kl 10:00 imorgon, för kedjebyte om jag önskar.

Jag fortsätter att cykla genom stan, lite kors och tvärs, kollar lite på kartan, åker lite vilse, hittar tillbaka, besöker en stor marknad…

Om jag påstod att allt funkar helt perfekt när det kommer till cyklingen i Amsterdam så skulle jag ljuga. Lokalbefolkningen är ganska ostrukturerade och stökiga i trafiken, och även om cykelinfrastrukturen här håller världklass så skulle jag nog säga att den är smartare i Köpenhamn. Jag känner mig helt enkelt tryggare som cyklist i danska huvudstaden.

Vet inte varför jag fått för mig att Amsterdam är en bilfri stad. Förutom de små gågatorna finns det gott om billister. Det fina är att de verkligen visar respekt för de cyklande. Ibland när jag, av nån anledning tillfälligt använde en bilfil, var de inte sena med att släppa fram mig. De är helt enkelt väldigt medvetna att cyklister kan dyka upp lite här och var och det gäller att vara beredd.

Dagen har varit sådär. Det har nästan spöregnat hela dan.

Jag hittade ett bra rum iallafall. Bara 50€ och egen toa och frukost.

Eget rum, med balkong, frukost och allt.

Inte jättestort men det funkar.

Ett problem som bara måste lösas är hur jag tar mig hem. Det går natt-tåg till Köpenhamn men de är fullbokade sen länge, har jag fått reda på.

Jag brukar alltid tänka: “Det löser sig, det behövs inte bokas något.”

Det funkar alltid – nästan.

Kanske får jag krångla mig norrut via Hamburg. Skulle kunna flyga men det känns sådär. Satsar nog på tåg ändå. Flyget suger.

/DS

 

Dag 4 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 4 Köpenhamn-Amsterdam

Groningen – här är cyklisten inte en stackars förtryckt minoritet, inklämd och förpassad till de små och osammanhängande ytorna längs gatornas ytterkanter.

Här är han prioriterad, trodd på och satsad på. I den här staden är det cyklisten – som är kung.

En cykelstad utan motsvarighet. 50% av alla transporter sker med cykel.

Här finns flera övervakade cykelgarage, bl.a. ett enormt intill centralstation. Här är det gratis att parkera och cykelvakter ingår, morgon till kväll.

Jättestort cykelparkeingshus vid centralstationen.

Vill du ha hojen i ett inomhusgarage får du betala en slant. Inomhusgarage finns lite här och där, i city. Ofta förenade med en serviceverkstad.

Priser

Stadskärnan är nästintill bilfri…

I utkanterna av staden finns väl tilltagna cykelvägar, tydligt separerade från övrig trafik.

Här är cyklisterna glada och harmoniska och efter att cyklat här i några timmar, har jag inte stött på en enda aggresiv cyklist. Här råder fred och frid mellan cyklister, gående och de få bilar som finns representerade.

Något som förvånar mig är alla hopfällbara cyklar. Varför har men en sån, när man smidigt kan ta en vanlig cykel med sig på så gott som varenda tågavgång och även få sin cykel bevakad av en parleringsvakt, både dag och natt?

Svaret är att det kostar. 6€ per dag för att ta med en vanlig cykel på tåg. Hopfällbara åker med gratis och får även tas med på bussar vilket inte gäller för standardcyklar. Därför är marknaden för vikcyklar stor, även i en sån här stad.

Jag pratar med människor lite här och där för att få reda på mer om cykellivet i Groningen. Inne på turistinformationen får jag reda på att regeringen uppmuntrar till cykling genom att ge invånare som cyklar till- och från jobbet olika typer av förmåner vid cykelköp.

Inte heller kan jag låta bli att ta upp hjälmfrågan:

“Propagerar inte staten och motsvarande trafikverket för att cyklister ska ha hjälm här? Jag har inte sett en enda cyklande som burit hjälm hittills (med undantag för en eller annan unge).” frågar jag en anställd på Turistinformationen.

Hon förklarar för mig att det bara är racercyklister och små barn som har hjälm.

“Men tidningarna då, får ni inte ofta läsa om olycksdrabbade cyklister där kvällstidningar basunerar ut cykelavskräckande rubriker på löpen?”

Receptionisten förklarar att det inte alls är på det sättet och att medvetenheten om att cykling är något som är bra för folkhälsan överskuggar pratet om olycksrisken. Cykling är nyttigt för dig helt enkelt. Där ligger fokus. Hon menar även att man hör väldigt lite om cykelolyckor även om man såklart är medveten om att det ibland händer.

Min Brompton har knakat och knirrat i ena trampan under hela resan. Ljudlös cykling är så myket skönare, så jag söker upp en reparatör, i stadens utkant, för att få den utbytt. Dessutom vill jag inte riskera att den går sönder någonstans på den holländska landsbyggden under min stundande dagsetapp, senare på dan.

Det kan inte finnas nån annan plats på planeten med fler cykelreparatörer per invånare, än här. På 5-6 minuter är min trampa utbytt. Cyklister kommer in hela tiden med små problem som behöver lösas. Reparatörerna tar dem alla i sin famn och löser problemen, snabbt och smidigt med ett leénde på läpparna.

Det har blivit dags att lämna en av de mest trivsamma städer jag varit i, och fortsätta min resa mot Amsterdam. Jag har köpt en cykelkarta på Turistinformationen.

Holland består av ett avancerat cykelvägnät där varje cykelväg har ett nummer. Man får helt enkelt sätta ihop de nummer som motsvarar rutten man vill cykla. P.g.a. utmärkt skyltning för cyklister är det här mycket lättare än det verkar. Man plockar bara ut sina delmål och färdas fram på riktigt trevliga och varierande cykelvägar.

Snabbt är jag ute ur staden Groningen och på väg mot mitt dagsetappsmål Heerenveen, ca 7-8 mil.

Hade en fördom om att det holländska platta landskapet skulle bli något ensidigt att cykla igenom. Men jag har helt fel. Ibland cyklar jag genom skogen, ibland genom byar och parker. Jag börjar att njuta och alla tankarna försvinner och det är då cykling är som bäst. Man bara är.

Ibland cyklar man jämsides någon annan cyklist och byter några ord. Folk är nyfikna på en. Jag är också nyfiken och ställer frågor: “Är det verkligen anpassat för cykling, hela vägen fram?”

Och det är det, den tar aldrig slut, man blir aldrig bortprioriterad till förmån för bilarna. Man är tänkt på, hela tiden.

En hurtig pensionär som var ute och motionscyklade slog följe en bit på vägen.

Genom bästa tänkbara cykelterräng tar jag mig fram mot mitt dagsetappsmål. Speciella skyltar som med olika färger som visar på vilka leder man kan välja.

När jag kommer fram till Heerenveen vid åttatiden efter ca 4 timmar i sadeln plus pauser känner jag direkt: Här vill jag inte stanna. Jag vill fortsätta till Amsterdam – med tåg.

Det är dålig energi där och jag får igen med besked för mitt romantiserade av tågstationer häromdagen. I Heerenveen ligger den fulaste jag sett.

Den är så ful att den får Vetlanda resecentrum att framstå som ett arkitektoriskt underverk.

Ingen reception, ingen service. Bara ett par gula biljettmaskiner. Jag ser att sista chansen att ta mig till Amsterdam, för kvällen, är ett tåg som avgår om en kvart. Heerenveen känns vekligen som en riktig liten håla. Vet inte hur jag ska kunna fixa något ställe att bo på, här.

När jag stuckit in mitt kort i maskinen för att betala de 21,60€ biljetten kostar, nekar den mig köp och hänvisar till att mitt Visa inte är gångbart i denna maskinen. Inte heller mitt Mastercard.

Det är något lokalt himla skitkort som gäller får jag reda på av en tågresenär.

“Men hur köper jag biljett då?”

“Jag tror inte det går om man inte har tågkort.”

Jag blir riktigt frustrerad. Vadå inte går, man måste väl för sjutton kunna köpa biljett även om man inte är inföding, tänker jag.

Det verkar som att jag får spendera natten på denna motbjudande station. Isåfall kommer en fantastisk dag ändå att sluta i Hades. Vilket antiklimax.

10 min till avgång nu. Jag rusar in på en pizzarestaurang, nästan desperat, och frågar om de vet hur man köper biljett utan att ha tillgång till ett sånt där himla tågkort.

En snäll kille i tjugoårsåldern hänger med mig till maskinerna. Han kommer fram till att det enda sättet han vet, är att köpa av konduktören.

6 minuter kvar och jag frågar en annan resenär om hon känner till om det är så att man kan köpa biljett direkt av konduktören.

“Gör inte det”, säger hon. “Det är svindyrt. Du har inte mynt du kan stoppa i maskinen?”

De fördömda maskinerna tar tydligen mynt. Jag behöver alltså 21,60€ i mynt.

4 minuter kvar, springer in i blombutik, de kan inte hjälpa mig, 3 min kvar, springer tillbaka till pizzerian, de kan växla in mina sedlar mot mynt, 2 minuter kvar, springer till en av maskinerna, börja lägga i mynt, 1 min kvar, klantar mig, tappar pengar på perongen, tåget kommer, får panik, tåget står helt still, 2,60€ kvar att lägga i, alla passagerare har klivit på, får ut min biljett, tar min packning och springer mot närmsta dörr, den slår igen, jag bultar desperat på dörren – och föraren som visar sig vara en god människa öppnar och jag får åka med.

Farväl Heerenveen hoppas vi aldrig ses igen.

Ett par timmar senare cyklar jag runt i Amsterdams nöjeskvarter och letar efter ett rum för natten. Det luktar sött överallt. På andra försöket blir jag erbjuden ett rum för fyra. Jag accepterar och efter en sen vegetarisk Wok 01:30 går jag tillbaka till hostellet och hälsar på mina två engelska rumskamrater för att sen slockna.

Spännande att va på cykelluff.

/DS

 

Dag 3 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 3 Köpenhamn-Amsterdam

Det är nåt speciellt med stora mäktiga gamla tågstationer. Det är stil och elegans. Det är KULTUR.

Jämför med en flygplats, till exempel Charles de Gaulle, Paris som påminner mer om en galleria eller köpcenter.

Stora flygplatser är motsatt centralstationer, ofta själlösa och deprimerande.

Idag skulle jag vidare från Hamburg till Groningen i Holland. En av världens absoluta bästa cykelstäder!

Hamburg Hbf – Kultur

Tåget från Hamburg blev 20 min försenat till Bremen så jag missade anslutande tåg. En kvinna vid informationen förklarade att nästa tåg gick först om sisådär ett par timmar.

I såna här situationer blir dom flesta ledsna, arga och besvikna – men inte en vikcykelluffare.

En vikcykelluffare ser sin chans att istället “folda ut” och utforska sin omgivningar.

Till exempel att äta en panerad torskfilé vid ett vackert torg och supa in lite Bremen atmosphärisch förgylld med en lokalt bryggd Beck's.

Eller kolla in konstiga men vackra cyklar…

Himla stilig? Vad är det för en?

Resan till Groningen innebar flera tågbyten. Dom olika tågen påminde närmst om SLs pendeltåg.

77 euro gick hela resan Puttgarden-Groningen på. Om jag hade kommit till Sverige utan att ha bokat SJ-biljett och ville spontanresa, så hade motsvarande sträcka på ca 45 mil, kunnat kostat 1500:-

SJ har ju som bekant svårt för spontanresenärer.

Har fått ett singelrum på ett slitet och ganska mysigt Hostel. Sitter här och skriver på nån närliggande sylta med wi-fi (farligt för ekonomin att använda 3g-nätet nu) och har just fått in den sämsta vegetariska maten jag någonsin ätit.

“Do you have any vegetarian food”, frågade jag.

“Oh yes, salad with potates” svarade en kypare som såg tjock och snäll ut.

“So, it's a vegetarian dish, I mean you don't just take away the meat and call it vegetarian…”, forsatte jag en gnutta misstänksamt.

Precis efter jag loggat in blir jag serverad det här:

Lite potatissallad och brödskivor är ju vegetariskt men…

Ja, det är potatissallad med brödskivor. 7€, men då ingår wi-fi plus 25 cl öl.

Måste klaga, här går gränsen. Vid såna här tillfällen måste man som vegetarian slå tillbaka.

Strange vegetarian food… ska jag säga…eller nåt, får se. Konstruktivt men bestämt iallafall.

Hur är Groningen då? Det är helt sjukt. Jag har kommit hem! Cykelinfrastrukturen här är på en annan nivå än jag någonsin kunnat fantisera om. Det väger upp den usla vegetariska kosten i denna stund.

Mer om det senare, men jag kan ju säga som så, att vägen nedan, inte är ämnad för bilar…

Imorgon ska jag andas cykelkultur så det står härliga till. Hallelujah!

Dagens etapp…

Ca 450 km med tåg.

/DS

 

Dag 2 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 2 Köpenhamn-Amsterdam

Min belgiske rumskamrat var den sortens storsnarkare som är svårt att föreställa sig, innan man upplevt det självt.

Ibland lät han som en fjärdeklassare som just fått ton i en trumpet för första gången och annars mest som en gräsklippare med trasig ljuddämpare.

Jag fumlade efter mina hörlurar i mörkret och trodde problemet var löst när jag till slut hittade dom. Det hjälpte inte en gnutta och gräsklipparljudet trängde igenom lurarna hur lätt som helst. Jag lyssnade ändå på fem nedladdade avsnitt av P1s Livet och Döden innan det flippade ur för mig.

Jag började harkla mig högt och slå i väggen – precis som att det skulle hjälpa.

En gång för längesen sa min bror att en sur strumpa på näsan på vederbörande får oljudet att försvinna. Eftersom belgaren spänt upp flera stycken sura plagg, på tork i rummet, dröjde det inte länge innan jag fattade tag i en riktigt illaluktande strumpa, precis intill hans säng som jag försikt la tvärs över näsan. Han grymtade till lite, men efter ett tag upphörde ljuden och med tre timmar kvar innan alarmet skulle tjuta, somnade jag.

“It was a sock on my nose when I woke up this morning”, sa han när han just vaknat och blängde mig stint i ögonen där jag låg.

Lång tyst paus…

“Very strange, it must have fell on my nose when I was sleeping”, fortsatte han och garvade högt. Jag andades ut. Han misstänkte ingenting.

Snarkmannen från Belgien.

Vi åt frukost tillsammans och efteråt frågade han mig hur långt jag tänkte cykla under dan.

“To Rødby”, svarade jag.

“You kidding”, svarade han “not with that bike, hahaha! Not possible”

Jag blev taggad och packade snabbt ihop och gav mig iväg. Jag har cyklat 150 km tidigare på min Brompton under en och samma dag. Dom 120 till Rødby skulle väl inte va några problem.

Och jag kom i väg bra och avverkade milen ganska fort med en snitthastighet på ca 22 km/h.

Vid lunch var jag redan mer än halvvägs. 6 av dom tolv milen var avverkade. Jag hann till och med en avstickare för att kolla in den danska landsbyggden.

Dittills hade jag tyckt de danska landskapen var ganska fula och uddlösa, ungefär som skåne men inte alls lika fint, men på min lilla omväg blev det vackrare med fina cykelvänliga småvägar och pittoreska gårdar.

Sen tog batteriet i telefonen slut och jag fick för första gången plocka upp min solcellsladdare. Efter ca fem minuter kom iphonen, med solcellsladdarns hjälp, igång igen. Efter ytterligare någon timma var den uppladdad. Nu berodde inte det här på ren solenergi utan att jag laddat den via dator innan jag åkte. Alltså som ett reservbatteri. Hoppas jag får använda solstrålar nästa gång.

Det var lite segt i slutet men vid halv sex var jag vid båten i Rødby. Det hade varit motvind dom sista milen och ena knäet hade börjat ömma lite p.g.a. en gammal miniskskada från när jag var yngling. Ingen fara mer än att jag behövde vila.

120 km är en ganska hyfsad dagsetapp men det gick vägen, och därmed var den skeptiske belgaren överbevisad. Triumf!

När jag kom över till andra sidan firade jag med en Singa och kollade upp efteråt tåg till Groningen. Blev glad när jag hittade ett nattåg som skulle avgå direkt från färjeterminalen om bara en timma.

Blev sur när jag, efter att ha printat ut biljetten, kunde utläsa att jag skulle få vänta i fem timmar, vid tågbytet i Bremen. Hur kunde jag vetat? Fanns ingen info om detta.

Ville inte sitta av natten på en tågstation i Bremen. Nej, nej, nej…

På biljetten stod det något om Gültigkeit 15/7-14/8.

Jag frågade konduktören om jag till exempel kunde övernatta i Hamburg för att sen ta tåget mot Groningen nästkommande dag. Det var inga problem och två timmar senare hade jag fått en säng på ett hostel precis vid tågstationen Hamburg HBF.

GPS är fantastiskt. Kollade bara internet efter rummet, slog in adressen och efter en två minuters cykeltur var jag på hostellet. Får passa mig nu med datatrafikskostnaden bara. I Danmark gällde samma pris som i Sverige eftersom jag har 3, som även finns i Danmark. Nu är det 7kr/mb som gäller.

I mitt rum sov bara ett yngre tyskt par och dom sov helt ljudlöst och jag sov fantastiskt efter två mer eller mindre sömnlösa nätter.

Dagens etapp plus någon mil då iphonen dog och lite högre snitthastighet då jag glömde pausa räkneverket vid ett stopp. Värt att notera är min toppfart på 80,98 km/h och min kaloriförbränning på 35489!!

Man skulle kunna ifrågasätta rimligheten i dessa uppgifter men varför? Mycket roligare att tro på dom. Appen Cyclemeter brukar vara pålitlig:)

 

Åkte nästan precis denna väg plus en avstickare på ca 7 km samt en bit från Rødby till Rødby hamn på 5 km.

Groningen nästa!

/DS

Dag 1 Köpenhamn-Amsterdam

Dag 1 Köpenhamn-Amsterdam

Igår kväll, innan jag gick och la mig, kände jag mig så pigg och ressugen att jag började planera för en tidigare avgång. Det fanns nämligen ett tåg, som enligt Länstrafikens hemsida skulle avgå 08:24 från min uppväxtort, Ekenässjön.

När alarmet tjöt 06:50, var reslusten försvunnen och jag ville bara ligga kvar. Hade sovit väldigt dåligt, vilket iofs är ett bra tecken på att den goda hälsan är tillbaka. Kroppen har fått en massa vila och nu räcker det, menar den.

När jag kom till E-sjöns tågstation, något stressad, insåg jag snart att jag sett fel. Tåget hade redan avgått. Det händer aldrig mig! Måste va fel på Länstrafikens hemsida, tänkte jag.

Det enda positiva var att jag inte köpt någon biljett och att jag nu kunde åka hem och slagga en timma till för att ett par timmar senare ta det tåg jag planerade från allra första början.

Det skulle dessvärre innebära 1,4 timmars väntetid i sveriges, efter Bollnäs, fulaste stad Nässjö.

När jag kommer fram till Nässjö spöregnar det och jag blir på ganska dåligt humör. Intill stationen ligger ett café som heter Thimons, jag går in och beställer en macka och en kaffe. Är fortfarande seg och trött men vaknar till, när ett tjejgäng plötsligt kommer in och erbjuder mustitt för bara tio kronor. Såklart dom stannar till vid mitt bord, såklart jag bara måste betala för att se om dom menar allvar. Dom visar upp plakat med alla möjliga typer av vulgära tjänster; klädda i burleska korsetter poserar dom osmakligt vid mitt bord.

Som tur är handlar det om en falsk atrappmus och tjejerna dansar skrattande iväg till nästa bord. Min cykelluff har fått en oförutsägbar och dramatisk start redan innan jag ens hunnit till min startdestination Köpenhamn.

Vid fyratiden var jag framme i Köpenhamn med tåget som planerat. Nu gällde det att hitta Cykelvej 9 mot Rødby. Eftersom GPS:en i telefonen inte ville assimileras med det danska nätet, blev det skitsvårt. Jag irrade runt i Köpenhamn lite på måfå. Glimtvis fungerade GPS:en så att jag kunde ta ut en riktning och efter att ha haft nollkoll i ca 40 minuter hittade jag Roskildevejen, som jag fattade ledde söderut.

Efter ytterligare nån timme hade jag hittat Cykelvej 9 och det kändes fint att va på rätt väg. Tänkte på hur mycket jag älskar detta med att cykelluffa och just då upphörde regnet, himlen sprack upp och rödvita änglar uppenbarade sig och blåste mäktiga trumpetfanfarer, som för att välkomna mig och min cykel, till smørrebrødslandet.

Det fina med att cykla i Danmark är att det finns cykelvägar i stort sätt överallt. Man är liksom tänkt på. Man känner sig aldrig som en liten mobbad minoritet i samhällets utkant – som man ibland gör i Sverige. Man är aldrig i vägen. Det är dejligt det.

Men dom kunde ha skyltat lite bättre. Varför så fina breda vägar men så få skyltar? Man kan kanske inte få allt…

Jag hade bestämt mig för att 40 km (55 km med felkörningar) fick räcka som dagsetapp, och därmed var staden Köge ett lämpligt ställe att övernatta på. Innan jag kom fram hann jag tillfälligt irra bort mig en gång till p.g.a. den så katastrofalt dåligt fungerande GPS:en i min iphone. Jag ska bli analog igen, tänkte jag upprört.

När jag till slut kom fram, vid åttatiden, satte jag mig på torget i den ganska vackra men helt folktomma lilla staden Köge, för att surfa efter nåt passande hostel eller vandrarhem.

Iphonen tvärvägrade och jag fick meddelande om att Dataroaming var avaktiverad. Jag aktiverade den genast och helt plöstligt funkade både surf och GPS helt klockrent. Konstigt, jag trodde inte GPS:en kunde fungera över huvudtaget om Dataroaming var avstängd. Skönt att ha löst det problemet till min längre sträcka imorgon.

Köge

Jag ringde ett vandrarhem som ligger ett par kilometer utanför stan. Receptionisten sa att jag var välkommen. Jag skulle få dela rum med en annan cyklist, sa hon.

När jag kom in på rummet var det som att komma in i ett tvättrum. Uppspända kläder på tork, över hela rummet.

Jag la upp mina grejor på en av sängarna. Efter några minuter kom min rumskamrat in och bad om ursäkt för att han ockuperat hela rummet med sina tröjor och berättade att hans kläder blivit blöta för att han cyklat i regnväder hela dagen.

Jag sa att det var okej trots stark doft av belgisk cykelsvett blandat med danskt regnvatten.

Cyklister är enligt tradition toleranta och vänliga mot varann. Det måste man ju bidra till, trots lukt.

Belgaren var på väg till Oslo och var mycket trött efter en dagsetapp på 120 kilometer, berättade han.

Efter en pratstund och att jag förklarat att man visst kan långfärdscykla på en vikcykel, så åkte jag in till stan igen för att få mig en matbit.

På vägen in till city upptäcker jag att jag gått på en nit. Jag har gjort om samma misstag som förra året. Jag har packat för tungt.

Cykeln nästan flyger fram, utan packning, och jag avverkar dom två kilometrarna in till centrum på ingen tid alls. Tänk om det gick så lätt hela tiden. Vilken fröjd!

Det är väl bara att erkänna, jag är inte den minimalistresenär som jag skulle vilja våga vara.

Men det är bra nära, jag har 8 kilo (jo, det blev det till sist), min belgiska rumskamrat har 35.

Nästa sommar blir det bara kreditkortet, telefonen och ett ombyte.

Men så tänkte jag nu också…

Det blev en sådär god tomatsoppa med en mycket godare Tuborg till när jag efter lite sökande hittat en restaurang.

Sen kom det en familj med en liten vovve och satte sig vid bordet bredvid mitt och jag fick ta Bricanyl mot ett mindre allvarligt astmaanfall. Känningarna försvann efter en dos.

Den skyldige! Han som skäms, under bordet.

Imorgon ska det bli fint väder och jag ska försöka nå Rødby till kvällen. Det är ca 12 mil det. Det kommer att bli tufft.

Min dagsetapp dag 1. 55 km inklusive felkörningar.

/DS

 

 

 

Packlista Köpenhamn-Amsterdam 2012

Packlista Köpenhamn-Amsterdam 2012

Har redan kommit in i luffarlivet. Efter att varit gräsis och haft FF i föräldrarvillan sen igår förmiddag så äter jag redan direkt ur kastrullen, sprider kläder omkring mig (mer än vanligt), låter disken stå och spelar piano och sjunger låtar från rockoperan Jesus Christ Superstar svinhögt (en befrielse i villa).

Oj vad man ändrar beetende snabbt när man är alena ett litet tag.

Nu har cykeln fått sitt sista omhändertagande innan avfärd. Jag upptäckte en liten knöl på däcket så jag tog av hjulet och la slangen till rätta, och efter en rengjord och noggrant oljad kedja är cykeln på topp.

Dagens utmaning var att få ner packningen till under blygsamma 5 kg. Inte lätt. Man glömmer, när man slår sig för bröstet och lovar sånt där, att väskorna väger ett par kilo bara dom. Förra året hade jag lite drygt 10 kg packning men nu inget tält/sovsäck så visst borde 5 kg vara rimligt.

Om sanningen ska fram så ligger jag på 7 kg nu. Min Manbag väger ett halvt kilo, kanske lämnar jag den, men den är så himla bra att ha.

Ska gå igenom packningen en sista gång imorgon förmiddag, innan Köpenhamnståget går vid tolvtiden från Nässjö.

Värt att nämna är att min necessär som jag gjorde på syslöjden i fjärde klass, helt otippat, får följa med.

En kvalitetsprodukt. Trots att den spruckit i sömmen en aning uppe i det högra hörnet.

Så här ser min packlista ut nu:

Överdrag Brompton, enkelt lås, multicykelverktyg, 1 extra slang, liten pump, slanglagningskit, ett par jeans, thaibyxa (att cykla i), 3 t-shirts/långarmad, solcellsladdare + tillbehör, iphonehållare cykel, Knog lysen + extra batterier, iphone och ipad + laddare, nessesär med toagrejor, tvättmedel, kamera, slitna gympadojor att cykla i, skor Camper, skinnjacka, manbag, hörlurar, handsprit, ultraportabelt regnställ T&P, pass, astmamedicin, kalsonger/strumpor, liten handduk, ultraportabelt Exped liggunderlag (till att ta sig en lur i en park), hjälm Yakkay, solglasögon.

Ca 5 kg packning + 2 kg väska.

Man borde kunna banta ner det hela något kilo till.

Hälsan då? Jo, jag är rätt okej. Med lite flax på topp imorgon eftermiddag när jag börjar cykla. Reservplanen är att hitta ett rum i Köpenhamn, och vila en natt till vid behov.

Men nu kryper det i kroppen så att blodet kokar i mig.

Jag vill iväg! NU.

/DS

 

 

 

Nu är det som att det ropar kom – men förkylningen är envis

Nu är det som att det ropar kom – men förkylningen är envis

Frugan och dottern är på väg norrut. Har precis vinkat av dom vid Nässjö tågstation.

Själv har jag just landat i föräldrarhemmet strax utanför Vetlanda som gräsis.

Febern, tröttheten och förkylningen har tyvärr bestämt sig för att stanna ett tag till, men jag har börjat känna en god tendens och har stora förhoppningar om att jag får mina sista vilobehov tillfredställda, på tåget ner till Köpenhamn på lördag.

Efter ett kort stopp i den danska huvudstaden räknar jag med att kroppen är pigg nog för att sätta tänderna i dom 15-16 mil som ligger framför…

Nu ska packningen, som för närvarande ligger på 8 kg, bantas ner till under 5; cykeln ska få sig en välbehövlig service och mammas alla blomster ska vattnas då pärona fortfarande är kvar i sommarstugan.

Pappa har en jättefin, helt nyrenoverad, verkstad nere i källarn.

Perfekt facilitet för dom sista förberedelserna:

Där kan jag mecka, peppa, packa, tvätta och preppa…

Vågen står redo bredvid. Min cykel väger 11,8 kg. Fattar inte var dom sista 300 grammen kom ifrån? 11,5 har det varit tidigare.

Tro det eller ej, men en ny hjälm har införskaffats; jo jag tänkte det kanske kunde vara en bra idé att bära under långfärdscyklingen. Cyklar jag till jobbet, 3,5 km, så kör jag utan. Men på vintern, i city och nu då även under långfärd, så får den va med.

En Yakkay blev det. Danskdesignad och nätt och ser inte ett dugg sportig ut.

Jag sysslar ju med kultur…inte Vätternrundan. Nån som vill se mig i Lycra kommer också bli besviken. Jag menar att man kan cykla i sina favvokläder. Åtminstone sålänge man är utrustad med lådcykelmuskler, då blir man inte svettig.

Ska läsa på lite om Amsterdam nu. Tips mottages!!

Imorgon är en stor dag för då lanserar jag min förhoppningsvis nerbantade (under de 5) packlista. Den är, när man cyklar långt, något av det viktigaste. Det fattar inte dom som lastar bagagen full och blytung och sticker på bilsemester, men cyklisten måste varsamt mäta och väga och lura på vad som ska med och inte.

“Ju lättare ekipage ju mer lustfylld cykelsemester”, som min farfar alltid brukade säga.

/DS

Historien upprepar sig – sjuk innan avfärd

Historien upprepar sig – sjuk innan avfärd

Förra året, med motsvarande tid kvar till avgång, kämpade jag febrilt mot en bihåleinflammation.

Idag ligger jag till sängs och slåss mot feber och förkylning.

På lördag går tåget mot Köpenhamn, där det sen är tänkt att jag ska fälla ut cykeln och cykla mot Tysklandsfärjan. Då vill jag va stark, frisk och fri. Det är allt jag begär.

När man ligger såhär tänker man: När jag blir bra igen ska jag vara mer tacksam för att jag är frisk, än jag varit tidigare.

Det är så surt att inte känna energi. Kroppen svarar inte.

Som att cykla på en tung Sjösala som tjurigt behåller samma låga hastighet trots att man anstränger sig till max för att det ska gå undan. Totalt glädjelöst.

På fredag tänkte jag gå på den varje år återkommande Ekebergsfesten.

Verkar som att jag får koncentrera mig på att kurera mig istället.

Jämmer o elände i Hadesdalen.

/DS

 

Cykelvägval Köpenhamn-Rødby?

Cykelvägval Köpenhamn-Rødby?

Håller på att kolla in cykelvänliga vägar mellan Köpenhamn-Rödby.

Det verkar som att jag inte behöver leta mer. Det finns en 20 mil lång cykelled mellan Helsingör-Köpenhamn-Rödby. Det är nian som verkar vara det gjutna alternativet.

Är bekant med den sen min sista cykelsträcka förra sommaren, Helsingör-Köpenhamn.
Med andra ord verkar det vara en barnlek att lokalisera sig mot Rödby, på cykel. Gäller bara att ta sig ut ur Köpenhamn och hitta skyltar med en cykelsymbol och siffran 9.
Gissar att kuststräckan kommer att bli skapligt vacker.
Har ingen aning, i nuläget, vad jag passerar för sevärdheter. Tips mottages tacksamt.
Køge ligger 40 km söder om Köpenhamn och kan bli ett första stopp. Men om det är trevligt eller ej, har jag ingen aning om.
I Køge Bugt blev vi Svennar besegrade 1677 och Pølsekungarna firade en av sina sina större triumfer mot sina ärkefiender.
Själv ska jag fira mina egna triumfer när jag snabbt susar förbi Själlands östkust, på min vikcykel, med mina splitter nya, stenhårt pumpade, Schwalbe Marathon.
Hela Cykelled 9 mellan Helsingør och Rødby, är 20 mil lång. Mellan Köpenhamn och Rödby, som jag ska cykla, är det ca 15-16 mil.
Det skulle man kunna fixa på en dag, men jag tar det som det kommer. Förmodligen övernattar jag på något Bed&Breakfast på vägen.
Ett litet orosmoln är att en förkylning är i antågande. Förra året gick jag på Kåvepenin för bihåleinflammation under halva resan.
När jag blir kraftigt förkyld blir jag, likt feber, orkeslös; det bästa sättet att snabbt bli av med åkomman är att vila ett par dar.
Om den inte gått över tills på lördag känns det bra att jag faktiskt skulle kunna planera annorlunda och ligga och slagga på ett tåg ner till Groningen i Holland istället. Sen kommer jag dit pigg, fräsch och utvilad för att upptäcka världens bästa cykelland.
För iväg, det ska jag.
/DS