“Att cykla i Sthlm var problematiskt, att cykla i Amsterdam det värsta jag har gjort”

Om man är intresserad av cykelkultur och utvecklade cykelstäder är det underförstått att man diggar Köpenhamn och Amsterdam.

I den lysande podcasten Staden, avhandlade man Köpenhamn för ett tag sedan, nu har turen kommit till Amsterdam och såklart pratar man även här om Amsterdam från cykelperspektiv; och jag kan avslöja att kärleksförklaringarna uteblir den här gången.

…att cykla i Stockholm var en ganska problematisk upplevelse, att cykla i Amsterdam var det värsta jag har gjort…det kändes otroligt farligt..

Intressanta reflektioner kring att i Köpenhamn är cykelkulturen knyten till en cykelinfrastruktur, i Amsterdam finns den i kroppen hos folk. De beskriver det som att komma in på en skridskobana utan att kunna åka skridskor, man känner sig klumpig och är i vägen medan alla andra har det kroppen.

…iden om cykelstaden är också väldigt insåld via statliga fonder och så vidare, som hela tiden visar upp bilden av Amsterdam som en fantastisk cykelstad, en idé som jag delvis skulle vilja punktera.

Man är inte van att höra så tuff kritik av en vanligtvis så rosad cykelstad.

Personligen har även jag mycket bättre erfarenheter av att cykla i Köpenhamn, men fick heller ingen nära-döden-upplevelse av att cykla i Amsterdam som Dan Hallemar och Håkan Forsell från podcasten verkar ha fått.

Hur som, intressant diskussion. Framställs Amsterdam som en bättre cykelstad än den faktiskt förtjänar?

/DS

 

Stockholms framkomlighetsstrategi – sådär cykelambitiös

Har satt mig på Cafe String i Berli…eller jag menar på Söder…känns väldigt berlinskt. Får mig att längta tillbaka till vikcykelluffen i somras.

Men till annat.

Var på Kulturhuset igår.

Där finns en ny utställning om hur Stockholm stad ska reformera trafikutrymmet så att man ska kunna ta sig fram på ett tillfredande sätt även i framtiden.

För många vill bo i Stockholm och man verkar ha förstått att man måste satsa på en mer utrymmeseffektiv trafikpolitik.

Diskussionen är öppen och vill man kan man gå på framkomlighetsmöten där man avhandlar följande:

11/3 är det dags att diskutera cykelfrågor och jag ska självklart dit.

Jag vill veta om man verkligen menar allvar med sina storslagna visioner.

Man använder liksom inte begrepp som “världscykelstad” bara sådär.

Det finns gränser för vad man kan komma undan med.

Särskilt inte när det finns politiska poäng att plocka då 7 av 10, i länet, skriver under på att förvandla Stockholm till en cykelstad i paritet med Köpenhamn.

Så återigen:

Menar man allvar? När får vi se cykelbanor av köpenhamnskaliber? Vad döljer sig bakom ord som “cykelmiljarden” och “världscykelstad”?

Jag menar, det finns ju många “nutida” exempel på nybyggd, riktigt taskig, cykelinfrastruktur.

Cykelexpert Krister Isaksson visar på riktigt motbjudande exempel på detta i sina inlägg om Moderat cykelpolitik på sin blogg.

På kulturhusets utställning hittar man ett ganska ambitiöst kompendium på 70 sidor man kan ta med sig hem

Där står mycket fint- och klokt och visar på fina transporteffektivitetsillustrationer, där cykel och kollektivtrafik lyfts fram som det rätta vagvalet.

Men hur är det med ambitionen?

Till 2030 siktar man på att 15% av stadens invånare ska cykla till jobb och skola (10% idag) (enligt mål A3 kompendium).

Cykling i Stockholm har ökat ca 80% på de senaste 10 åren, och det utan några större cykelinfrastrukturella ingrepp.

I Köpenhamn cyklar ca 36% (siffran gammal, förmodligen mer nu) till jobb och skola. Ambitionen är att öka den siffran 50% 2015.

Jag blir så lycklig när det börjar snackas om storsatsningar på cykel- och kollektivtrafik, jag blir glad av illustrationer som visar på cykelns- och kollektivtrafikens överlägsna transporteffektivitet gentemot bilen, jag känner hoppfullhet över att man äntligen kommunicerar omställning.

MEN man behöver inte vara ett mattesnille för att förstå att med så modesta ambitioner, kommer Stockholm inte att bli en världscykelstad, likt Köpenhamn- och Amsterdam, detta århundradet iallafall.

Varför motsvarar inte stororden siffrorna?

/DS

 

Utmana bilen – inte bara med ord

Under Stockholms kulturfestival bland konserter, teatrar, ungdomskultur och barnaktiviteter skymtar även ett miljöbudskap fram i periferin.

Ett exempel på hur fetivalarrangör Stockholm stad subtilt försöker kommunicera till bilburna festivalbesökare att man kanske bör se sig om efter andra transportalternativ i framtiden.

Affischen är liten och den verkar tyvärr inte exponeras för så värst många förbipasserande på sin relativt anspråkslösa plats.

Men den hänger där. Som för att blygsamt tillkännage ett redan så självklart faktum. Bilstaden är passé. Det är dags att tänka annorlunda.

Den näst sista meningen i budskapet känns sorglig: “Under flera decennier har städerna byggts med bilen som utgångspunkt, och så är det fortfarande idag.”

Yep, så är det minsann fortfarande idag. Ingen påtaglig märkbar förändring hittills.

Man pratar om promenadstad, om att satsa på cykel och kollektivtrafik men verkligheten är en annan.

Stora vägprojket, som norra länken och förbifart Stockholm, landar på notor så höga att det knappt går att föreställa sig. Delvis ska det finansieras med inkomster från biltullarna. Pengar som från början var tänkta till satsningar på kollektivtrafiken.

Det pratas om utbyggd cykelinfrastruktur men trafikborgarråd Ulla Hamilton (M) säger samtidigt att man INTE kan göra stans cykelbanor bredare (Mitt i) för då måste man riva hus. Och det går ju bara inte.

Att istället fördela stadsutrymmet mer rättvist och utrymmeseffektivt – är det inte tal om.

Året är 2013 och “Nya modeller behövs för hur stadsplanering kan ske bortom bilparadigmet.”

Inte bara med ord utan också på riktigt.

Igår. NU.

/DS

 

I Christiania är det förbjudet med vapen, heroin och bilar

På fredagseftermiddan fäller vi ut cyklarna utanför Köpenhamns centralstation, för att ta oss till hotellet och checka in.

Jag slår in Vesterbrogade 66 på Google-maps, väljer färdsätt “cykel”, tar på mig hörlurarna och med röstnavigationen till hjälp – tar vi oss de två kilometrarna till hotellet på ungefär 8 minuter.

En halvtimme senare är vi på väg till Nyhavn. Det går bara inte att vara sur, när man trampar sig fram genom Köpenhamns genomtänkta cykelvägnät i den tjugofemgradiga försommarvärmen. Inte ens om man försöker.

Vi går en sväng fram- och tillbaka längs restaurangerna och ölcafeerna i Nyhavn. Det är trångt av öldrickande danskar i området, som firar, skrattar och skålar, för att hälsa sommarvärmen välkommen.

Vi väljer att köpa med oss några öl och nötter och spendera kvällen i Botanisk Have, nån kilometer därifrån. De många lådcyklarna i Köpenhamns parker – kryddar det danska gemytet ytterligare.

(Men bilderna ovan är tagna i Østerbro, nära fotbollsstadion)

På förmiddan, dagen efter, är det dags att cykla vidare till den bilfria stadsdelen Christiania. Med Googles röstnavigation tar vi oss enkelt dit.

Ingen kollektivtrafik att ha koll på. Inga långa- och tidsdödande promenader. Bara vikcykel och gps.

Christianias grundlag

Inga vapen eller bilar är tillåtna här

I Christiania ställer man lådcykeln i garaget istället för bilen

Bakken, är ett tivoli vi blivit rekommenderade av en god vän som tidigare bott i Köpenhamn.

“Gå inte till Tivoli, gå till Bakken istället, mycket mysigare” har han sagt.

Men enda anledningen till att han inte ska få stryk (eller bang som man säger på danska) är att cykelvägen (15 km) längs Strandvejen på vägen dit, är himla fin.

Gillar man plastmöbler på restaurangerna och en atmosfär som påminner om den man kan uppleva på resande tivolin, så ska man åka till Bakken.

Det hjälper inte att det lär vara världens äldsta Tivoli. All charm, förutom att det ligger fint i skogen, har åren tydligen tvättat bort.

Välj Tivoli.

På kvällen äter vi på Italiensk restaurang och upplever glädjevrålen från Rådhuspladsen, när danskarna tar hem Eurovision lite senare. Hela finalen har visats på storbildsskärm där.

Köpenhamn från toppen av Vor frelsers kyrke

På söndan kommer regnet väldigt passande då vi planerat in ett par museum. The museum of Copenhagen och Danmarks designmuseum.

Vi avslutar denna Köpenhamns-weekend med en läcker vegetarisk buffè på Riz Raz i närheten av Strøget.

Senare lastar vi in våra vikcyklar i ett SJ-snabbtåg, som ska ta oss tillbaka till Stockholm.

 

Med hjälp av en vikcykel och gps, kan man se och uppleva en hel del på en helg.

Snart blir det Berlin också!

/DS