Den berlinska trashkulturen färgar av sig även på cyklarna #snointemincykel

I Berlin färgar trashkulturen av sig också på cyklarna. Men inte för att följa i stadens övriga trashmode, som speglar sig i var och varannan bar, krog eller restaurang. Nej när det kommer till cyklarna så vill man få dem att utstråla slitenhet och lågt peningvärde av det skälet att ingen ska bemöda sig stjäla dem.

Satt på en bar i Friedrichshain och diskuterade detta med en stadsplanerare från Irland klockan 05:00 under påskdagsmorgonen.

Hon hade köpt en relativt dyr begagnad cykel, för att hon ville ha en bra, som hon sedan “slemmat ner” av ovannämnda anledning. Det är lite sorgligt. Vem skulle göra så med en bil?

Men jag känner igen mig.

Speciellt när man åtrått en ny vacker cykel med hög prislapp, kollat över budgeten, för att sen konstatera att man säkert inte skulle få ut maximal glädje av den för att man skulle gå runt och tänka på stöldrisken, undvika använda den, och därför till sist avstått köp.

Varför kan ingen komma på nåt banbrytande supersmart larm som helt eliminerar cykelstöldsproblemet? En cykelvänlig stad med cykelvilliga medborgare förtjänar vackra cyklar.

Som vanligt hade jag grymt mycket glädje av min medhavda cykel under resan. En lösning på konflikten att resa med en cykellös, som jag gjorde, är att hyra på hotell eller i tobaksaffär. Berlins egna lånecykelsystem har för få stall för att det ska vara ett alternativ. Stockholm ligger långt före med sina City Bikes.

Cykelbana i spår i Prenzlauerberg. Kanske ingen superidé. Har fastnat med hjulet i ett en gång, inte så trevligt.

Jag föredrar att ta med min cykel när jag reser så att jag kan ha tillgång till den under hela min vistelse. Inte bry mig om hämtning/återlämning hos cykeluthyrare. För det andra uppskattar jag en bra cykel, de man hyr verkar ofta ha sina små defekter. Styret lossnade till exempel på min väns, och den var i ärlighetens namn ingen höjdare att cykla på.

Många tobaksaffärer i Berlin hyr också ut cyklar

Första dan i Berlin använde vi oss av kollektivtrafik, men sen cyklade vi. Skillnaden, vad man hinner se och göra med cykel jämfört med att promenera kombinerat med kollektivtrafik, är nästan skrämmande uppenbar. Min resekamrat, sin dåliga hyrcykel till trots, blev till viss del cykelfrälst för att också han insåg detta.

Man kan också spontant stanna till där man vill, på ett helt annat sätt, och få en känsla av hur staden hänger ihop och lära känna den på riktigt.

Sista dan fick jag åka runt med flygväskan på ryggen. Viktigt att kunna vara cykelmobil med hela sin packning.

Vi fick inte lov att ha kvar vår packning i lägenheten vi hyrde under avresedan, så den fick följa med tills det att jag lämnade in hela mitt bagage på Berlins naturhistoriska museum lite senare. Bättre än vanligt förvaringsskåp på till exempel tågstation, då man både kan besöka museet och gå ut på stan för att sen hämta cykeln i garderoben innan stängning. Priset blir ofta ungefär detsamma.

Att ta med cykeln på flyget funkar utmärkt. Bra grej att kunna bära den på ryggen och ha händerna fria.

Personligen gillar jag ändå mer kombon tåg och cykel, och att anlända till klassiskt vackra kontinentala tågstationer än döda flygplatser som ofta känns som klaustrofobiska köpcentrum.

Vid nästa resa vill jag blanda in några tågsträckor igen.

/DS

 

 

 

På cykel i Berlin Dag 3

Dag 3

Intensiv dag. Massa cyklande och utforskande av den här grymt spännande staden. Det är så fult och det är så vackert.

25 grader och sol hela dan. Det enda jag har att klaga på är att min telefon inte vill nappa på det tyska nätet. Kanske lika bra. Jag hittar ändå. Har inte riktigt varit i behov av gps även om det såklart hade varit lättare.

Men efter alla dessa mil i sadeln – så vågar jag påstå att jag blivit bekant med Berlin. Jag hittar. Ganska kaxigt sagt med tanke på att Berlin till ytan är nio gånger Paris. Därför tar jag tillbaka det.

Jag har ju bara varit här i tre dar.

Men jag vill ändå påstå att jag hittar mellan de mest välkända stadsdelarna och sevärdeheterna – utan karta eller gps. Det är frukten av minst tio timmars cykling. Man lär känna…

Delvis följer jag C.J Vallgrens guidebok om Berlin. Hade missat en hel del utan den. Som att till exempel Hitlers högkvarter låg på samma ställe där det numera ligger en kinesisk restaurang:

Här. Undrar vad Hitler tyckt om det?

Och Führerbunker – där Hitler spenderade sina sista dagar innan han tog sitt liv – fanns under den här anspråkslösa parkeringsplatsen nära…

…Judiska minnesmonumentet i form av 2711 betongblock i olika storlekar. Invigt 2005.

Har också kollat in Topography of terror som är ett stycke bevarad mur och en utställning som dokumenterar nazismens brott.

 

Topography of terror


Också varit på Judiska museet.

Och Görings f.d luftfartsministerium med typisk nazisitisk arkitektur signerad Ernst Sagebiel. Kommunisterna använde byggnaden efter 1945 och målade förhärligande bilder av socialistlivet (bakom pelarna)…
Har gjort massa annat också men struntar i (orkar inte) att gå in på det.

Det här är ju i första hand en cykelblogg och cyklar blir det mer av imorgon.

Först ska jag, som tidigare nämnt, till Pelagos showroom och sen är jag även nyfiken på att provcykla en remdriven Schindelhauer.

Tåget avgår mot Malmö först 22:30 – så jag har en himla massa tid men å andra sidan så himla mycket kvar att se.

/DS

 

På cykel i Berlin

Dag 1

Sitter just nu på ett café i närheten av Alexanderplatz i Berlin. Vrider jag huvudet snett uppåt ser jag det 365 meter höga Fernsehturm (tv-tornet).

Tog mig hit med Veolias nattåg från Malmö. Det är mitt första besök i den tyska huvudstaden.

Innan jag lämnade Malmö passade jag på att plocka några turf-zoner och äta en riktigt taskig Polik Panir på en indier nära Möllevångstorget. Sen hann jag även med att en än gång förundras över hur långt Malmö ligger före huvudstaden i cykeltänk. Blir avis.

21:15 avgick tåget mot Berlin via Trelleborg – Sassnitz.

500:- enkel resa i trång hytt med hårda madrasser men med trevligt resesällskap. En dansk, tre svenskar och två kineser. Inte en enda snarkade, men trots det knappt ingen sömn alls.

Kom hit vid sextiden i morse och har på ett par timmar, med min medhavda vikcykel, i en nästan trafikfri och folktom stad, cyklat runt och sett alla de där platserna man känner igen till namnet: Brandenburger tor, Potsdamer platz, Unter den linden, Alexander platz, Berliner dom och Tiergarten.

Sevärdheterna ligger väldigt långt ifrån varandra och stan känns “gles”. Å andra sidan är skyltning och cykelvägar långt över förväntan. Inte breda men sammanhängande. Man känner att man är en del av trafiksystemet till skillnad från andra städer (nämner inga namn) där man lätt känner sig utanför, oönskad och mobbad.

Brandenburger tor

Jag gillar redan Berlin. Visserligen har jag en tendens att lätt falla pladask för cykelvänliga städer – men det är inte bara det.

Jag har hittills skådat en salig blandning av häppnadsväckande arkitektur med de mest smaklösa pensionärsboendeliknande åttiotalskomplex man kan föreställa sig.

Det skapar nån slags oförutsägbar dynamik som känns – befriande.

Planen för dagen är ett besök på Deutsches historisches museum. Tror det kan vara en bra start.

Sen checka in på mitt hostel, ta igen lite sömn, senare sammanstråla med några vänner från Stockholm som också råkar vara här.

Ser också fram emot att besöka några av Berlins flådiga cykelbutiker.

Tips någon?

Fortsättning följer…

/DS