Sorgligt skatteåterbäringsbesked

Det var en stor sorg att öppna kuveräret från skatteverket.

Nära 7000:- ska de ha tillbaks och inte ens ett “ursäkta” eller “förlåt oss men…”

Jag som just skulle väcka “ha-begäret” till liv efter att det legat i viloläge under, “göra-oss-av-med-onödiga-grejor” – hetsen.

Har sneglat på ett elmotorkit till lådcykeln från Ecoride. Lådcykeln skulle bli det kompletta fordonet med en elmotor installerad. Möjligheten att få lite hjälp i de värsta uppförsbackarna med last och barn i lådan skulle vara oumbärligt på längre sträckor.

Men nu får det vänta. Borde ta ett snack med nån av alla mina arbetsgivare för att se vem som glömt och
betala in skatt. Men det får va förresten…

Nu väntar jag på att min väska till fällcykeln ska komma. Föräljaren på Veloform kunde nästan garantera att den skulle vara på mitt lokala utlämningsställe, idag. Om den inte dyker upp idag har jag visserligen tisdagen på mig också, innan frankrikeresan, men det skulle vara så skönt om jag fick den idag. Måste ju hinna vaddera den på nåt fiffigt sätt också.

Kartong och bubbelplast borde sitta fint! Får se vad det blir.

/DS

 

Bättre och bättre med lådcykel

Bättre och bättre med lådcykel

Våren är knappt här men vi har redan använt vår lådcykel, till utflykter, flera gånger redan nu. Det framstår som glasklart att det blir ett mer och mer användbart och roligt färdmedel ju äldre Bella blir. Om man går i köptankar så har man som mest glädje av en lådcykel från 1,5 års ålder, skulle jag säga. Vi ville skaffa en så tidigt som möjligt eftersom man fakstiskt kan sätta i en bilbarnstol och på såvis cykla med sin unge från dag 1. Det vore en överdrift att säga att barnet får ut nåt av det hela i så unga dar men har man själv ett behov att ta sig från A -B, så varför inte.

Igår gick färden mot 4h gården, strax norr om Stockholm.

Av någon anledning envisades Bella med att elefanten skulle med.

Riktigt trevlig cykeltur på 3-4 km, mest trafikfria landsortsvägar genom skogen. Där finns riktig landsortsmiljö med grisar, kaniner, höns, getter och hästar. Man kan också ta en fika på cafeét eller vid något av de utställda borden.
Fikapaus

Vi träffade en familj som blev i Intresserade av vårt färdmedel. De berättade att de bott i Holland, hemlandet för lådcyklar, och ofta tänkt på att skaffa en egen eftersom det sett så kul och smidigt ut. Självklart fick de låna den för en provtur.

Barnen blev stormförtjusta och ville åka igen och igen och igen…

Inget problem med tre ungar i lådan!

Där ute, så nära stan, kan stadsungar som Bella få lite landsortskänsla och frisk luft. Vi cyklar dit på en kvart från norra Vasastan!
Bella diggar getter.

När vi kollat på djuren så satte sig Hanna och Bella i lådan för en sightseeing i omgivningen. Här finns bl.a. ett värdshus.
Jag trampar på rejält, det är därför de ser lite ängsliga ut:)

Vi tar en extrarunda på hemvägen. Bella har inte gnällt en millimeter, i cykeln, under helgen – trots att det blivit tur till både Myrornas i Ropsten, 4H gården och Hagaparken, i fredags.
/DS

 

 

Stans bästa second hand

Stans bästa second hand

Idag har vi jagat en barnstol till Bella på Myrornas i Ropsten. Älskar att åka dit. Man hittar alltid grejor som är båda snygga och “snorbilliga”. I Ropsten ligger vårt favoritställe. Det är som ett varuhus med flera plan med bl.a. avdelningar för elektronik, möbler, böcker, porslin, kläder, leksaker, sport…Helt fantastiskt! Rekommenderas starkt till den som bor i krokarna eller är i huvudstaden på besök.

Det är ca 5 km dit med cykel. Bella var hur glad som helst både dit och hem och sjöng “Lille katt” och “Det är roligt att Bella är här…” – sången.

Hittade vi det vi sökte? Såklart. Och mer därtill.

Jättefin barnstol för 160 spänn, en fin liten docksäng, solbrillor till Bella…Tyvärr dock ingen resväska till att transportera min fällcykel på flyget till Frankrike, i slutet av månaden. De är oftast inte tillräckligt djupa för att den ska få plats. Jag kanske köper Bromptons egna B-bag ändå. Ska kolla lite på Blocket också.

Solbrillor till Bella

Second hand är bra mycket trevligare än att spendera tid på nån av stans oändligt många och dödstrista gallerior. Att hitta det man söker på till exempel Myrornas eller Stadmissionen är en kick i sig självt. Mycket av det man behöver finns ju redan begagnat och ofta roligare och finare än att köpa nytt. Om folk, i ännu större utsträckning, hade skänkt eller sålt saker – som ändå inte används – på begagnat-marknaden, tänk vilken industri det hade kunnat bli. Lovar att man hade kunnat flytta in i gigantiska komplex och göra stor buisness av det hela. Eller varför inte hela stadsdelar med fokus på second hand. Det hade blivit hur populärt som helst, ingen tvekan om det. Alla köper på Blocket, Tradera och second hand nuförtiden. Fattig som rik. Förr var detta en fråga om klass; det är det inte längre. Alla köper inte begagnat bara för att det oftast är billigare, utan för att hitta något speciellt och unikt.

Myrornas i Ropsten är väldigt stort, bra och välsorterat. Bella älskar det för att det finns en spännande leksaksavdelning hon kan leka i.
Nu när Bella börjat sitta på bänken i cykeln, finns plötsligt massor av plats till annat. Att få med sig en barnstol och en docksäng hem, är självklart inget problem.

Att komma bort från tankesättet: “den kan va bra att ha nån gång”, och istället tänker “vi gör oss av med det nu, och om vi skulle behöva det igen så köper vi på second hand eller Blocket”. Då är man inne på minimalism igen vilket går stadigt hand i hand med en “Second hand” – livsstil.

Man skapar ett slags kretsloppssystem för prylar. Lite som ett bibliotek. Man lånar en bok och när man läst ut den, behöver man den inte längre. Då lämnar man tillbaka den för någon annan att läsa. Om man blir sugen på att läsa den igen så vet man var den finns och lånar om den.

De prylar som man “förälskar sig i” kan man självklart behålla. För de flesta är det nog fråga om ett mindre antal. Man kan åtminstone inte påstå, att man inte kan göra sig av med det som man inte ens visste om att man hade.

Den nya barnstolen. Snygg och billig.

Därför ska det bli spännande att, inom kort, gå igenom vårt totalt överfulla vindsförråd. När vi öppnar dörren kommer det säkert ramla ut saker som vi inte ens visste att vi hade.

/DS

 

Utflykt efter dagis har blivit en vana

Utflykt efter dagis har blivit en vana

Igår tog jag lådcykeln till dagis för att hämta Bella. Hon skiner verkligen upp när hon ser att jag har cykeln med mig. “Bellas cykel”, som vi har börjat kalla den.

Det har blivit rutin att ta en sväng till Hagaparken efter dagis. Man kan ju inte bara åka hem och lägga sig på soffan!

Hjälmen sitter numer perfekt! Hon har lärt sig att när hjälmen kommer fram så är det någonting kul som händer, och lägger ner alla protester som vi kämpade med förr. Tur att vi vänjde henne vid den, från början.

Det är ett populärt stopp, att kasta lite bröd åt änderna.

Efteråt åkte vi till affären för att köpa lite ingredienser till den vegetariska indiska rätten Palak paneer, som jag, om jag får säga det själv, blivit ganska grym på.
Bella hittade chipsen och sen var det kört…
Helt besatt av chips. Ser hon att man köpt är det bara att kapitulera.

/DS

 

Flyga med en cykel

Flyga med en cykel

I slutet av månaden åker jag till Roen i Frankrike, på kulturfestival med några kollegor. En såkallad inspirationsresa för några av oss kulturpedagoger som jobbar på Solna kulturskola.

Självklart vill jag ta med mig min hopfällbara cykel.

Tåg har jag åkt en hel del, med min fällcykel, utan några som helst problem. Man behöver inte ens ett överdrag som det egentligen är lag på. Jag misstänker att SJ och SL-personalen helt enkelt inte bryr sig eftersom en Brompton är så liten; en större isärtagbar cykel skulle troligtvis vara ett större problem.

På flyget, det ack så miljövidriga transportmedlet, har jag aldrig tagit med cykeln.

Nu tänkte jag att det skulle bli dax, så jag tog lådhojen mot Gamla stans cykelbutik (agentur för Brompton i Sverige) för att köpa en lämplig väska.

Jag har glömt hur lättcyklad lådcykeln är utan någon last. Det är så att man blir lite förvånad varje gång.

 

Jag frågade Martin inne på butiken om hans erfarenheter av transport med Brompton på flyg. Jag var nära att lägga ner hela projektet när han berättade att hans cykel blivit skev i bakpartiet, en gång, efter en flygresa. Då använde han den enda väska Brompton erbjuder för endamålet: B-bag.

Nu så lägger han in kläder och grejor emellan så att det inte ska hända igen. För övrigt så är det bara SAS som bråkat vid en Oslo-resa. De ansåg att en cykel, ihopfällbar eller inte, måste man minsann förboka och betala extra för. Inte ens Ryanair är så snikna. På British airlines har det funkat bättre, berättar han.

Nja, lite tveksamheter. Innan jag kränger väskan ska jag dubbelkolla med Air France om det kan bli några problem. Fem dagar i en ny oupptäckt fransk medeltidsstad utan cykel vore ju – tråkigt.

I butiken hittade jag för första gången en titaniumversion av en Brompton. Jag har länge varit nyfiken att känna hur stor skillnad det är på en motsvarande stålvariant VS titan. Jag lyfte och jämförde en M2L-X och en S2L. Den förstnämnda är ca. 6000:- dyrare och knappt ett kilo lättare. Skillnad att lyfta? Inte mycket att hänga i granen.

Absolut inte värt de 6000:- extra om man ska ha hela kittet med stänkskärmar och standard däck. Kanske, däremot, om man satsar järnet på en så lätt cykel som möjligt och skippar skärmar samt väljer lättviktsdäck. Då kommer man ner 500 g till och då kanske det kan va motiverat. Om man också, gud förbjude, skippar Brookssadeln och sätter på en lättviktssadel så blir det ytterligare 200-300g i viktminskning.

Bara om man är nörd skulle jag säga, som jag dessvärre har vissa tendenser till, spenderar man så mycket pengar på en sån grej.

Nu ska jag mejla Air France och kolla om jag får ta med hojen! Jag skulle föredra tåget, om det var möjligt.

/ DS

 

 

Projekt minimalism

Projekt minimalism

Som jag tidigare skrivit, så har vi börjat göra oss av med saker vi inte använder. Leva minimalistiskt, som enligt vissa ska göra en både lyckligare och mer harmonisk. Eftersom jag kan känna en viss stress över överfulla förråd och staplade grejor på varann, som man ändå inte använt på flera år, så inledes härmed ett “göra-sig-av-med-grejor-man-inte-använder” – projekt.

För ett par dagar sedan la jag ut min fina minicykel på blocket. Den har precis blivit såld och jag är en cykel fattigare och 1600 kronor rikare.

Borta för alltid.

Det är en bra start och göra sig av med något som svider lite. Då blir det lättare med det som komma skall. Att inleda “Projekt minimalism” med att göra sig av med just en minicykel kan verka en smula symptomatiskt men nu är jag igång iallafall. Det som gör lite ont är att det var den här cykeln som fick mig att “gå igång” på idén med ihopfällbara cyklar och de möjlighter dem för med sig. Efter köpet, som då handlade mest om estetik, så började jag söka, (ska sluta använda googla efter att jag läst boken Google-koden) efter mer moderna ihopfällbara cyklar. Innan jag bestämde mig för Brompton, som enligt bloggar skulle vara flaggskeppet, provade jag en Dahon som var hälften så dyr. Den var förvånansvärt bra att cykla på men blev inte vidare liten ihopfälld och saknade kultur. Brompton visade sig vara mer klassisk och genuin och dessbättre superliten i hopfällt läge.

Sen blev det som det blev med stort intresse för portabelt, som jag förvisso alltid tyckt varit attraktivt men nu med cyklar och inte Portastudios och annat elektroniskt som jag lagt vantarna på tidigare.

Intresset för portabelt och minimalistiskt har verkat i andra former än cyklar

Portastudion(på bilden) sålde jag också när jag insåg att jag hade samma inspelningsmöjligheter på min smartphone. Att kunna göra “allt” på en eller få prylar är också något som tilltalar mig. Miljövänligt? Javisst! Man slipper ju köpa massa andra prylar när man kan ha fler i en: kamera, filmkamera, mediaanläggning, spelkonsol m.m. Det borde leda till utebliven produktion av många produkter och således mindre påverkan på miljön. Att man alltid har med sig sin telefon och får tillgång till allt på resande fot gör ju inte saken sämre. Man slipper ha “massa grejor” och så skapar vi en typ av minimalism.

Men nu tilbaks till “Projekt minimalism”. Nästa grej som tackar för sig, är en väska jag inte använder. Bort med den till någon som behöver den. Rensa, rensa, rensa…

/DS

 

 

Att ta med så lite som det bara går

Att ta med så lite som det bara går

Det är onsdag och min längsta och mest påfrestande arbetsdag. En massa cykel och tågpendlande som jag, iofs, gillar. Det är över två mils cyklande och 14 mil t/r, med tåg. Till Solna – till centralen – till Uppsala – till arbetsplatsen…och så håller det på.

En sak som gör mitt pendlande så mycket enklare, går i minimalismens tecken. I höstas var jag tvungen att ta med mig tre stora, tunga, tjocka pärmar men nu – bara en liten messenger bag.

Receptet heter ipad. Nu kan jag ha flera tusen noter i plattan och den väger bara lite drygt ett halvt kilo och är ungefär lika stor som ett A4. Sannolikheten att jag kan snabbt kan få fram en låt, som eleven i fråga önskar sjunga, har ökat radikalt; dels genom tillgång till internet. Det är så himla smidigt. Jag behöver sällan kopiera noter till elever, med en enkel liten touch så skickar jag noten som pdf på mejlen. Många föredrar att få den på det sättet istället för ett papper som lätta slarvas bort.

Denna lilla, om jag får säga det själv, eleganta väska rymmer allt jag behöver. Ipad, telefon och matlåda.

Detta är möjligt genom en app som heter PDF Reader Pro. Jag fotar helt enkelt noter, direkt med paddan eller med en bättre kamera och konverterar, genom appen, till pdf-format. Det tar lite tid att fylla den med noter men att slippa ha med sig något annant än plattan är grymt skönt. Dessutom fotar jag alla elevlistor, scheman samt skriver in alla anteckningar i den.

Miljövänligt då? Ja, för sjutton. Åtminstone i mitt fall eftersom jag minskar ner extremt mycket på pappersförbrukningen och om man lägger till att jag läser böcker och tidningar på den också. Enligt en undersökning från KTH så ska man byta ut 35 traditionella böcker mot elektroniska för att det ska kunna kallas klimatsmart och kompensera mot den miljöpåverkan som själva produkten är skyldig till. Många ställer sig skeptiska till att en modern elektronisk produkt någonsin skulle kunna vara ett miljöval. Jag erkänner ödmjukt min “vill-ha-nu”-attack när ipad 2 släpptes och att jag klimatmässigt gör vad jag kan för att motivera mitt köp. Personligen hoppas jag ändå på modern teknik framför “tillbaka till naturen”- mentalitet för att rädda planeten. Det är roligare. Apple skulle ha stryk för hur de driver sina icloudservrar(kolkraft)men de hjälper en att kunna klara sig med lite. Eller åtminstone färre produkter.

Hela kittet.

Men tillbaka till minimalismen: att ta med sig lite till jobbet och att få känna sig portabel och fri, är fantastiskt.

/DS

 

 

 

Cykelrusningstid i innerstan

Cykelrusningstid i innerstan

Igår när jag tog min fällbara mot södermalm vid femtiden, för en provfilmning, fick jag uppleva cykelrusningstrafiken för första gången på länge. Eftersom jag vanligen inte cyklar i innerstan vid dessa tider så fick jag en mindre chock av att det var så extremt många cyklister som trängdes på de smala cykelvägarna. Det kommer att bli rekordmånga som väljer cykeln i år.

Folk anpassar sig ändå och åker lydigt i led när man inte kan köra om. Cykelmiljarden kommer att göra underverk för alla som cyklar – hoppas jag iallafall.

Efter provfilmningen hade det blivit så himla kallt, och jag kände att jag förhastat mig med vårjackan, så det fick bli tunnelbana hem. Egentligen ska man ha ett litet överdrag över cykeln, enligt reglementet, men ingen har någonsin sagt något på vare sig SL eller SJ. Skönt att bara fälla ihop och trava rakt in!

/DS