Fördolda möjligheter med skitstor lådcykel och några vikcyklar

Lånade ut min Brompton till en kompis under helgen.

Den blev hämtad med en riktig feting till lådcykel.

En Defiets Fabriek supersize.

Bella, som är lådcykeluppväxt ville såklart också följa med ut och kolla.

Min skalle börjar sukta efter möjligheter med en låda av den här kalibern.

Vad ska man ha den till?

Finns hur många situationer som helst då större lastkapacitet skulle komma väl till hands – men det är när vi slänger i vikcykeln jag känner att jag inte skulle ha nåt alls emot, att hämta upp minst fem vuxna med packning vid T-Centralen.
 

För fem Brompton skulle lätt få plats.

Packningen? Skulle gå, så länge det inte rör sig om såna där weekendmaximalister som ska ta med halva bohaget i groteskt stora resväskor, så fort de ska åka nånstans.

För att hämta fem vuxna plus chaufför krävs normalt en minibuss.

Eller den magiska men sällan använda kombinationen av: Fem superkompakta vikcyklar samt en skitstor lådcykel.

Man riskerar att fastna i ett flertal former av laster här i livet: alkohol, kokain, spliff, hasch, socker och fett.

Om ”hämta-folk-utan-bil” vore en dagligvana i mitt liv, skulle jag lätt fastna för den ”lasten”. Gåshud varje dag – och helt utan kemiska substanser.

/DS

 

Hur folk reagerar på en lådcykel

Hur folk reagerar på en lådcykel

Torsdag förmiddag:

Hanna ligger däckad i sängen. Sjukis. Bella bajsar löst. Bajsar man löst får man inte komma till dagis, då är det en dag hemma som gäller. Såna är reglerna. Hon äter bra och är glad så det verkar inte handla om nån magsjuka.

Jag börjar jobba sent så jag har spenderat förmiddagen med min dotter.

Vi tog lådcykeln till Webhallen för att köpa ett micro sd-kort till min nya kamera. Jo, jag har tänkt att bilderna ska , i fortsättningen, hålla högre kvalité i den här bloggen. Idag kan man ju köpa en 14 mp-kamera för en tusing. Mycket bättre än mobilen men det tog emot. Jag gillar ju att ha allt i ett. Nu får jag ta med mig en en extra pryl, samt sladdar, laddare och elände. Förut har jag klarat mig med mobben. Inte direkt minimalism, med en pryl extra, men vad gör man inte för sina trogna bloggläsare.

Den veckan har förresten inneburit toppnotering i besöksstatistiken. Kul. Bloggen växer!

En solig dag som den här passar det utmärkt att färdas i staden med lådcykel. Alla ler. Nästan. Det finns, ungefär sisär 2% som tittar på Bella och mig med skepsisism och irriterad uppsyn.

Man ser vad de tänker: ”Sådär ska man väl inte åka, nähä då, usch och fy. Oansvarigt, det borde förbjudas.” – Ungefär.

Inte många, men det finns folk som provoceras av att färdas med lådcykel.

Men de är få. Cykeln får oftast även den kyligaste av Stockholmare att fullkomligt tindra med ögonen. Man hör bakom sig: ”Kolla vad mysigt.”

Och: ”En sån skulle man ju ha.”

Eller: ”Kolla vilken snygg farsa som sitter på den något udda cykeln.”

Mest singelmammor som står för det sistnämnda men – barnen. Oj, oj, oj vad de reagerar på denna cykel: ”Mamma, mamma, mamma, kolla, kolla, vill haaaaaa en såååån…nuu…vill…åka.”

Det är något man fattat vid det här laget. Barn älskar lådcyklar. Mycket mer än vad de gillar bilar. Ingen kan argumentera mot detta faktum.

Man kan ännu inte påstå att lådcyklar har blivit en trend i Stockholm, även om man ser många fler nu, än för bara ett par årsedan. Folk reagerar fortfarande med förundran. Positiv förundran.

Jag kan sätta nåt på att det kommer bli en trend. Cykelvägarna kommer snart att bli så mycket bättre genom cykelmiljarden. Folk i stan kommer fatta vad man tjänar på att leva cykelliv i stan och skippa bilen.

Efter Webhallen och en tur till Hötorget, åkte vi som vanligt till änderna i Hagaparken. Bella tjatar hela tiden: ”Ankor, ankorna, åka…”

Bella ser lite polsk ut med sin slitna gamla overall och sin bruna mössa.

 

På min nya kamera finns en narcissistfunktion. En ”fota-dig-själv” – display. Alltså en display även på framsidan av kameran för att slippa chansa att man hamnar rätt. Den funkar rätt bra.

”Fota-dig-själv” – funktion.
Kommer bli bättre på att fota med den där funktionen…men visst ser det lite ut som någon annan tagit fotot…

/DS

 

 

Bakfiets till salu!

Tro det eller ej, men en Bakfiets lådcykel (sån som vi själva kör) är till salu på Blocket.

Inte var dag lådcyklar av den här modellen finns att köpa på blocket. Det kan inte finnas så många i stan. Säljaren skriver att två barn utan vidare får plats i lådan. Jag säger att 3 barn lugnt får plats (en på golvet). Man kan köpa till en bänk, att montera framför den som är standard. Då kan, om de inte är allt för stora, fyra barn få plats.

Finns att köpa i Stockholm alltså. 7 växlar. Använd en säsong.

Vi kan av hela vår själ, väsen och ande rekommendera denna hoj. En riktigt bra lådcykel som funkar bra på stans relativt smala cykelvägar.

Prutar du ner den nån tusing har du gjort en bra affär.

/DS

 

 

 

Bättre och bättre med lådcykel

Bättre och bättre med lådcykel

Våren är knappt här men vi har redan använt vår lådcykel, till utflykter, flera gånger redan nu. Det framstår som glasklart att det blir ett mer och mer användbart och roligt färdmedel ju äldre Bella blir. Om man går i köptankar så har man som mest glädje av en lådcykel från 1,5 års ålder, skulle jag säga. Vi ville skaffa en så tidigt som möjligt eftersom man fakstiskt kan sätta i en bilbarnstol och på såvis cykla med sin unge från dag 1. Det vore en överdrift att säga att barnet får ut nåt av det hela i så unga dar men har man själv ett behov att ta sig från A -B, så varför inte.

Igår gick färden mot 4h gården, strax norr om Stockholm.

Av någon anledning envisades Bella med att elefanten skulle med.

Riktigt trevlig cykeltur på 3-4 km, mest trafikfria landsortsvägar genom skogen. Där finns riktig landsortsmiljö med grisar, kaniner, höns, getter och hästar. Man kan också ta en fika på cafeét eller vid något av de utställda borden.
Fikapaus

Vi träffade en familj som blev i Intresserade av vårt färdmedel. De berättade att de bott i Holland, hemlandet för lådcyklar, och ofta tänkt på att skaffa en egen eftersom det sett så kul och smidigt ut. Självklart fick de låna den för en provtur.

Barnen blev stormförtjusta och ville åka igen och igen och igen…

Inget problem med tre ungar i lådan!

Där ute, så nära stan, kan stadsungar som Bella få lite landsortskänsla och frisk luft. Vi cyklar dit på en kvart från norra Vasastan!
Bella diggar getter.

När vi kollat på djuren så satte sig Hanna och Bella i lådan för en sightseeing i omgivningen. Här finns bl.a. ett värdshus.
Jag trampar på rejält, det är därför de ser lite ängsliga ut:)

Vi tar en extrarunda på hemvägen. Bella har inte gnällt en millimeter, i cykeln, under helgen – trots att det blivit tur till både Myrornas i Ropsten, 4H gården och Hagaparken, i fredags.
/DS

 

 

Superlång lådcykel. Ingen fejk.

Superlång lådcykel. Ingen fejk.

Detta foto har jag sett förr. Har tagit för givet att det handlar om en plojgrej. Men idag träffade vi ett par som bott i Holland. Vi talade en hel del om lådcykelkulturen där och de bekräftade att denna modell är vanlig, speciellt på förskolor, till att åka på utflykter med.

Tolv ungar sväljer den. Helt sjukt att det fungerar.

/DS

 

 

Stans bästa second hand

Stans bästa second hand

Idag har vi jagat en barnstol till Bella på Myrornas i Ropsten. Älskar att åka dit. Man hittar alltid grejor som är båda snygga och ”snorbilliga”. I Ropsten ligger vårt favoritställe. Det är som ett varuhus med flera plan med bl.a. avdelningar för elektronik, möbler, böcker, porslin, kläder, leksaker, sport…Helt fantastiskt! Rekommenderas starkt till den som bor i krokarna eller är i huvudstaden på besök.

Det är ca 5 km dit med cykel. Bella var hur glad som helst både dit och hem och sjöng ”Lille katt” och ”Det är roligt att Bella är här…” – sången.

Hittade vi det vi sökte? Såklart. Och mer därtill.

Jättefin barnstol för 160 spänn, en fin liten docksäng, solbrillor till Bella…Tyvärr dock ingen resväska till att transportera min fällcykel på flyget till Frankrike, i slutet av månaden. De är oftast inte tillräckligt djupa för att den ska få plats. Jag kanske köper Bromptons egna B-bag ändå. Ska kolla lite på Blocket också.

Solbrillor till Bella

Second hand är bra mycket trevligare än att spendera tid på nån av stans oändligt många och dödstrista gallerior. Att hitta det man söker på till exempel Myrornas eller Stadmissionen är en kick i sig självt. Mycket av det man behöver finns ju redan begagnat och ofta roligare och finare än att köpa nytt. Om folk, i ännu större utsträckning, hade skänkt eller sålt saker – som ändå inte används – på begagnat-marknaden, tänk vilken industri det hade kunnat bli. Lovar att man hade kunnat flytta in i gigantiska komplex och göra stor buisness av det hela. Eller varför inte hela stadsdelar med fokus på second hand. Det hade blivit hur populärt som helst, ingen tvekan om det. Alla köper på Blocket, Tradera och second hand nuförtiden. Fattig som rik. Förr var detta en fråga om klass; det är det inte längre. Alla köper inte begagnat bara för att det oftast är billigare, utan för att hitta något speciellt och unikt.

Myrornas i Ropsten är väldigt stort, bra och välsorterat. Bella älskar det för att det finns en spännande leksaksavdelning hon kan leka i.
Nu när Bella börjat sitta på bänken i cykeln, finns plötsligt massor av plats till annat. Att få med sig en barnstol och en docksäng hem, är självklart inget problem.

Att komma bort från tankesättet: ”den kan va bra att ha nån gång”, och istället tänker ”vi gör oss av med det nu, och om vi skulle behöva det igen så köper vi på second hand eller Blocket”. Då är man inne på minimalism igen vilket går stadigt hand i hand med en ”Second hand” – livsstil.

Man skapar ett slags kretsloppssystem för prylar. Lite som ett bibliotek. Man lånar en bok och när man läst ut den, behöver man den inte längre. Då lämnar man tillbaka den för någon annan att läsa. Om man blir sugen på att läsa den igen så vet man var den finns och lånar om den.

De prylar som man ”förälskar sig i” kan man självklart behålla. För de flesta är det nog fråga om ett mindre antal. Man kan åtminstone inte påstå, att man inte kan göra sig av med det som man inte ens visste om att man hade.

Den nya barnstolen. Snygg och billig.

Därför ska det bli spännande att, inom kort, gå igenom vårt totalt överfulla vindsförråd. När vi öppnar dörren kommer det säkert ramla ut saker som vi inte ens visste att vi hade.

/DS

 

Utflykt efter dagis har blivit en vana

Utflykt efter dagis har blivit en vana

Igår tog jag lådcykeln till dagis för att hämta Bella. Hon skiner verkligen upp när hon ser att jag har cykeln med mig. ”Bellas cykel”, som vi har börjat kalla den.

Det har blivit rutin att ta en sväng till Hagaparken efter dagis. Man kan ju inte bara åka hem och lägga sig på soffan!

Hjälmen sitter numer perfekt! Hon har lärt sig att när hjälmen kommer fram så är det någonting kul som händer, och lägger ner alla protester som vi kämpade med förr. Tur att vi vänjde henne vid den, från början.

Det är ett populärt stopp, att kasta lite bröd åt änderna.

Efteråt åkte vi till affären för att köpa lite ingredienser till den vegetariska indiska rätten Palak paneer, som jag, om jag får säga det själv, blivit ganska grym på.
Bella hittade chipsen och sen var det kört…
Helt besatt av chips. Ser hon att man köpt är det bara att kapitulera.

/DS