Flyga med cykel – till Berlin

På flyggbussen påskafton 13:25

Tror inte jag lyckades lura en enda person med mitt aprilskämt.

Sannolikheten att jag skulle bli förälskad i en BMW är ungefär lika stor som att man skulle vakna av att en tallgoxe byggt bo i ens stjärt (inga andra arter räknas).

Nu sitter jag på flygbussen. Ska till mitt älskade Berlin med en kamrat. Den här gången med cykeln packad i min Carradice ryggsäck.

Har vadderat den med en flyttkartong. Använde den till Frankrike för några årsen, då funkade det kanon.

Några bitar av ett gammalt liggunderlag mot stötar samt lite kläder och det ska vara safe.

Har Air-bnb gäster hemma. De fnulade på hur de skulle ta sig runt i stan. Jag föreslog lådcykel, de blev överförtjusta, så jag skickade iväg dem strax innan jag åkte.

Borde få fina recensioner nu. Inte dumt att upptäcka en ny stad från lådperspektiv.

Nu är bussen snart framme. Vi ska bo i en lägenhet (airbnb) i närheten av Kreutzberg. Har mest varit i Prenzlauerberg tidigare. Min vän har ingen cykel med sig men vi hoppas han ska kunna hyra. Lånecykelsystemet har jag dålig koll på men det ska nog funka.

Fortsättning följer…

/DS

 

Hemma

Hemma

På tillbakaresan fick inte fällcykeln åka med specialbagage som på ditresan. Att det hängde lösa ryggsäcksband på väskan(ändå fästa med kardborre)ansågs inte vara ett godtagbart skäl för att än en gång få sällskapa med barnvagnar, golfväskor och annat som behandlas med silkessvantar.

Fortfarande i gott skick.

 

Bra, ändå, att veta att väskan och cykeln pallar för den tuffare hanteringen för normalbagage. Har just packat upp den och hittar inte en skråma. Kan verkligen rekommendera väskan om du ska flyga med din ihopfällbara cykel.

Flygplatser är inga trevliga ställen. Att först bli “scannad” och genomsökt, för att sen slussas in i nån typ av byggnadskomplex som närmast påminner om en ful galleria där en enkel ostfralla kostar 60 spänn, skulle jag kunna vara utan.

Fula flygplatser

Centralstationen i Rouen

 

Tacka vet jag vackra gamla tågstationer. Till exempel den i Rouen. Annat det än osmakliga flygplatser.

Nästa resa får bli tåg + cykel istället. Ett bättre val men tyvärr oftast dubbelt så dyrt. Det är snett!

/DS

 

De blev kvar igen

De blev kvar igen

Igår kväll var det dags för finalen. Den stora konserten. Alla deltagande nationers kulturutövande ungdomar skulle sammanföras för att dansa och musicera inför fyratusen i publiken.

Som vanligt blev det lite meck med transporten. När jag ännu en gång gjorde anspråk på att cykla var reaktionerna blandade från mina kära kollegor. Sist hade jag ju bara lämnat dem i den stora arenan och bara cyklat iväg ut i friheten.

Det är en gåta, hur lång tid det tar, att ta sig ut till arenan med buss eller bil. Det tar minst en halvtimme varje gång. När jag cyklar, cyklar jag raka vägen på en dryg kvart, men motorfordonen kör i massa kringelikrokar och verkar aldrig att komma fram.

Det går snabbast att cykla!

 

Nu blev det så att jag åkte med dem i bussen på ditvägen, med cykeln i bagaget självfallet, för att sen rulla hem i den ljuma kvällsluften direkt efter konserten. När de andra kom tillbaka hade jag både hunnit att ta mig ett bad och gjort mig iordning inför kvällsutgången, som dessvärre slutade på en riktigt dålig restaurang.

Idag är det kallare och helt mulet här. Sista dagen här, har en jazzkonsert och en dagsutflykt i sitt sköte. Har i skrivande stund just fått i mig crepes med spenat, soltorkade tomater och chevre. Riktigt läcker. Bästa maten hittills här!

Bästa vegkäket hittills.

Har inte sett en enda Brompton. Däremot är fransktillverkade Strida väl representerad. Det är en cykel med en ganska vulgär design om jag får uttrycka mig så. Fransmännen är kända för sitt goda omdöme vad gäller design i vanliga fall men tydligen inte när det kommer till fällcyklar.

Nu ska jag gå in i den väldiga Notre Dame-katedralen innan jag ska möta upp kollegorna inför kvällens jazzkonsert. Denna frankrikeresa börjar att lida mot sitt slut. Imorgon återvänder vi till ett kallt och delvis snötäckt (om rapporterna stämmer) Sverige.

Notre dame i bakgrunden.

/DS

 

Cykling och kultur i Rouen

Cykling och kultur i Rouen

Hård och intensiv dag igår. Vaknade 04:15 för att ta flygbussen till Arlanda. När vi kom till Charles de gaulle väntade en två timmars resa med buss innan vi, vid tvåtiden, var framme i Rouen. Efter en dag med många kulturella intryck, konserter och konversationer somnade jag helt slut vid tolvtiden. En natts skön och välförtjänt djup sömn.

Hotellet vi bor på ligger mitt i den charmiga medeltidsstaden Rouen. Staden är bl.a. känd för att frankrikes nationalhelgon Jeanne D’e arc brändes på bål här.

 

Under förmiddagen var det äntligen läge för att packa upp cykeln. Precis som jag var övertygad om, var cykeln helt intakt efter flygresan.

Efter frukosten, som för övrigt precis som vanligt i Frankrike bestod av sockrade bakverk, bestämde vi oss för att göra stan. Mina kollegor till fots och jag alena på cykel. Härligt att äntligen få cykla.

Mysig stad Rouen. Trevligare cykling här än i Paris.

 

Det är nästan läskigt vad fort man lär sig att hitta i en ny stad när man cyklar; om man jämför med att gå menar jag. På nån timme har jag ganska bra koll på hur man lokaliserar sig tycker jag.

De här sköna lirarna är mina kollegor. Stannade till och tog en kaffe efter att ha utforskat stan med Brommen, under förmiddagen.

 

Anledningen till att vi är här är att vi ska observera och studera hur man organiserar ett sånt här stort kulturprojekt.

Det är en supertrevlig kulturfestival och vi har redan sett och hört många unga talanger. Men en sak som är mindre trevlig är att vi är beroende av någon som skjutsar runt på oss hela tiden. Alla events är nämligen utspridda över hela kommunen. Vi är såå bilberoende!

Franska konstnärer utövar kreativitet vid floden Seine.

 

När vi ska ta oss någonstans så måste vi ringa en arrangör som sedan ringer och kollar med nån av de festivalanställda chaufförerna om hen(första gången jag använder ordet) kan köra oss. Ganska omständigt! Enligt arrangörerna är det svårt och jobbigt att att sig runt med kollektivtrafik. Min gissning är att de knappt aldrig använt den.

För mig är det viktigt att kunna ta mig runt på ett ställe utan att vara beroende av nån som kör mig. Annars mår jag dåligt. Jättedåligt. Usch!

Under dagen har jag tagit saken i egna händer och kollat upp hur man tar sig, med cykel, till och från olika konserthallar och arenor. Nu har jag koll! Cykeln är med hela tiden och mina kollegor undrar om det finns nån diagnos som passar in på mig; en person som mår skit om han inte får ha med sig sin cykel.

Kanske ligger jag i riskzonen för en sån typ av diagnos. Det bjuder jag på isåfall. Som ikväll: ingen vet hur det blir med skjuts hem till hotellet efter ett genrep vi ska se. Men jag har cykel och jag kan lätt cykla hem när jag vill. Det är 5 km och cykelväg hela vägen.

Diagnos eller inte. Att alltid ha med sig en cykel är guld!

/DS

 

 

 

Inga problem

Inga problem

Det gick klockrent att få med sig cykeln på flyget. Vid incheckningen sa de: “Det får bli specialbagage för den här”.

Jag fattade inte varför eftersom de omöjligt kunde veta innehållet. När jag frågade sa de att det handlade om ryggsäcksbanden på väskan. Det får tydligen inte hänga lösa band på väskan för att den ska gå med den ordinarie packningen.

Nu blev det en mjuk transport tillsammans med barnvagnar och annat ömtåligt. Mitt relativt omfattande jobb med att fixa idiotsäkert skydd, tedde sig en smula överdriven.

Väskan vägde sammanlagt 16,6 kg och gränsen är på 22, så det var aldrig några problem. 11,5 kg för cykeln och resten för väskan, skyddet, cykelvertyg och lite annat.

Har inte packat upp cykeln än men jag är helt säker på att den är oskadd. Dagen har varit hektisk med en lång resa från flygplatsen till Rouen samt besök på en stor arena för kulturella evenemang de har här. Festivalen är i full gång och snart ska vi åka och se en svensk kör.

Det är grymt skönt väder här. Ungefär som svensk högsommar.

Imorgon hoppas jag på lite mer cykling och lite mindre kultur.

Eller förresten, det är ju samma sak egentligen.

Cykling är kultur!

/DS

 

 

Cykeln på ryggen

Cykeln på ryggen

Då var man färdigpackad. Har förstärkt mitt skydd i väskan med bitar från ett liggunderlag. Det känns idiotsäkert. Cykeln går knappt att rubba, den sitter som gjutet. Sadeln och lite annat har jag tagit isär och lagt bredvid.

Flygbussen går 05:07 i morgon bitti. Tidigt som sjutton. Men cykeln sitter på ryggen och det ska bli fint väder hela vistelsen i Normandie. 15-20 grader och sol.

En hel del kulturella evenemang kommer det att bli, tillsammans med kollegor.

Hoppas man får tid till några cykelturer i omgivningarna också.

Annars tar jag mig tid!

/DS

 

Skyddet i cykelväskan nästan klart

 

Skyddet i cykelväskan nästan klart

Nu är skyddet nästan klart. Det består av några lager av Ikea flyttkartong. Tror det blir bra.

På kanterna, runt om, blir skyddet som starkast; locket dubblar antalet lager kartong.

Flyttkartong är konstruerad för att palla lite grann. Jag ska försöka få in några bitar liggunderlag också, speciellt i hörnen.

Det känns himla bra. Cykeln kommer inte röra sig många millimetrar.

Fortsättning följer…

/DS