Är körkort en klassfråga Åsa Lindeborg?

Är körkort en klassfråga Åsa Lindeborg?

Hörde ett par lärare snacka om en elev:

– Hon har aldrig, efter ett lov, berättat att hon till exempel har varit på Kanarieöarna med familjen. Jag frågade och hon sa att hon aldrig ens åkt flygplan överhuvudtaget.

– De har det nog inte så bra, med ekonomin och sådär…har du sett att hon ofta har Second Hand-kläder på sig.

– Ja, jag har sett det, de har det nog inte så väl ställt. Stackars tjej.

– Sen cyklar hon till skolan, trots att det är snö- och kallt, aldrig nån som skjutsar henne. Vem vet, de kanske inte ens har nån bil…?

Skulle ju lika gärna kunna handla om att tjejen de pratade om- och hennes familj, är extremt miljömedvetna och VÄLJER en CO-2 snål livsstil.

Inget flyg, Second Hand och har upptäckt att det går att cykla även på vintern: En miljöhjälte med andra ord. Kanske lägger familjen sina pengar på annat än flygresor- och bilägande.

Det här med att definiera klass efter: om man har bil, åker på långväga chartersemestrar, köper massa köp- och glöm saker eller om man väljer att följa modetrender eller inte – hoppas jag är på väg bort för gott. Attityden hör inte hemma i den moderna- och förhoppningsvis nån gång, hållbara samhällsutopin.

Blev genom cykelbloggen Velonavia uppmärksammad på att, Åsa Lindeborg, krönikör på aftonbladet, nyligen skrivit på kultursidan att gratis körkort genom gymnasieskolan, skulle vara vägen ut ur klassamhället.

Man blir ju så ledsen när man tar del av ett så otroligt mossigt- och omodernt resonemang.

Det räcker att, om man har förmånen att bo i en stad med välutbyggd- och fungerande kollektivtrafik, höra sig för lite grann, för att bilda sig en uppfattning om att människor med landsortsbakgrund har körkort i långt högre grad än infödda storstadsbor.

Man behöver inte ha doktorerat för att förstå att körkoret är mer attraktivt på landsbygden där bilen oftast är en nödvändighet, än i större städer där den oftast är en onödighet. Det handlar alltså i första hand om var man kommer ifrån, inte om man är rik eller fattig. Körkortskostnaden är ju en ändå fis i rymden, jämfört med de svindlande summor man får hosta upp för bilen- och inte minst själva bilägandet.

I ett samhälle med fungerande- och välutbyggd kollektiv trafik, bra infrastruktur för att ta sig fram till fots och med cykel – blir ett körkort mindre åtråvärt- och långt ifrån en fråga om klass. Istället för att lägga pengar på fri körkortsutbildning, lägg det på att skapa samhällen där bilen INTE är en nödvändighet.

Åsa Lindeborgs optimism om framtida “gröna” bilar, som hon skriver om, är jag också skeptisk till. Bilar är- och kommer alltid att vara “bara” mer- eller mindre “miljöovänliga”. Trängseln i storstäder råder man inte heller nån bot på så lätt…

Att man inte kan få jobb utan körkort, som är Lindeborgs poäng, är också det en överdrift. Skulle vara i intressant med en siffra där, om hur många arbetsgivare som egentligen kräver körkort. Inga av mina ca 20-25, har genom åren gjort det.

/DS

 

 

Svindyrt att få växellådan utbytt

Svindyrt att få växellådan utbytt

Skrev ett inlägg om min brors trasiga växellåda häromdagen. Beloppet handlade då om ca: femtontusen för att få den utbytt. Prisförslaget från reperatören gällde en begagnad.

Det gäller inte längre. Enligt bilmekanikern så finns det inga begagnade växellådor att få tag på, i Sverige, just nu. Han har noggrant kollat: ”Det blir till att beställa en ny från Volkswagen i Tyskland för 35 000:- plus ytterligare utlägg för montering.”, menar han.

I mitt tidigare inlägg berättade jag om hur min bror och hans fru går i tankar om det överhuvudtaget är möjligt att, med tre barn som ska skjutsas till en massa aktiviteter överallt och det ena med det andra, få livspusslet (fult ord) att gå ihop utan att ha bil.

Kanske kommer de att testa med att bl.a. gå med i en bilpool och försöka pussla och planera lite bättre – för att i bästa fall få det att funka utan det frihetsberövande transportmedlet.

Brorsan har räknat på – vad de betalade för att ha bil – under hela förra året.

Eftersom jag djupdyker i olika undersökningar och jämförelser för att få lite rätsida på vad det egentligen kostar att ha bil – blev jag givetvis eld och lågor, när han igår gav mig den, inte så lite otäcka siffran: 66 800:-, men då utan värdeminskning inräknat.

I de undersökningar jag hittills studerat (här), är alltid värdeminskningen inräknad. Siffran min bror kom fram till inkluderar bensin, avbetalning och service.

För att räta ut en del frågetecken och reaktioner på den svindlande årskostnaden, kan jag avslöja att familjen haft en hel del otur med diverse servicebehov och reparationer. 8000:- har de fått punga ut för detta.

Bilen är en Volkswagen Touran från 2004.

Fortsättning följer…

/DS