Baksidan med cykling? #vinballe #halvfräs #snuttkaputt #lugn

Jag har läst om det några gånger genom åren, ägnat det en och annan tanke. Men även om jag riskerade evig vinballe skulle jag aldrig överväga sluta cykla.

Nu är det dessbättre så att jag inte riskerar få uppleva den olägenheten – åtminstone inte på grund av cykling; isåfall större sannolikhet om jag skulle sluta cykla och missa hälsomässiga fördelar.

Trots dagsetapper på ca 15 mil när jag långfärdcyklat har gryningsbången inte lyst med sin frånvaro då jag vaknat upp i tältet dagen efter, så jag skulle ljuga om jag påstod att den påstådda kopplingen mellan cykling och impotens oroade mig i någon högre grad.

“Det gäller bara långloppscyklister som inte kan ställa in sadeln rätt” har varit min bestämda uppfattning.

Nu vet jag lite mer och jag ska dela med mig av en smidig förebyggande åtgärd för att behandla sitt eget mansbihang (fulaste synonymen för snopp) med största möjliga omtanke och respekt, inte enkom för nån impotensrisk utan mest bara för det känns sunt.

“Jaså du har ställt in sadeln sådär” har man ibland med en smula kritiskt tonfall fått höra. Jo jag gör det. Vinklar den något nedåt (inte mycket) för att få trycket på sittbensknölarna istället för på (osmakligt ordval men ni fattar) paketet. Även om jag för min del och mitt eget cyklande (ej tävling, mest pendling och funktion) är övertygad om att det är rätt safe oavsett sadelinställning i nämnt avseende (har en mjuk fin insutten 5 år gammal Brooks B17 på min Brompton) så känns det helt rätt. Luftigt.

Hälsosamt kukbruk helt enkelt.

Sadeln aningens nedåt och sitt på sittbensknölarna, snällt mot presskänsliga områden

Jag har läst på lite. Och det är inte, som jag trodde, pung och penis som är känsligt att utsätta för klämpress, utan mellangården. Där finns det gott om ömtåliga nerver och blodkärl och utsätter man dessa för alltför stora prövningar KAN detta tydligen leda till potensproblem – som oftast försvinner inom några dagar eller veckor, men det finns också fall där besvären suttit i en längre tid (upp till 8 mån).

Ska någon endaste cyklisttyp då överhuvudtaget tänka tanken att kanske sluta cykla?

Nej, det är egentligen bara nosen på cykelsadlar som ställer till med ovannämnda problem (och oftast i samband med svinlånga cykellopp), skaffa en noslös eller som, om man inte anser noslöst vara ett alternativ, Tomas Fritz, läkare och specialist på allmänmedicin, skriver på 1177.se3 så “…bör man vinkla sadelns framdel något nedåt för att minska trycket mot bäckenbotten”, som jag redan varit inne på.

Kommer jag själv byta ut min Brooks, som genom åren format sig så perfekt och blivit nästan som en förlängning av mig själv, mot en noslös? Nej. Denna sadel är så vansinnigt bekväm att jag inte i min vildaste fantasi kan föreställa mig att min mellangård är missnöjd

Så sammanfattningsvis är mitt eget åtgärdsprogram, för att eliminera minsta lilla tänkbar risk, tämligen enkelt:

– Cykla med brookssadel (den mindre sköna perioden innan den är insutten pallar mellis fint med tanke på belöningen som väntar) eller konkurrensmässigt alternativ.

– Vinkla den en aning nedåt. (kommer kännas bättre efter ett tag och inte för mycket så man glider ner)

Vill man läsa mer rekommenderar jag detta inlägg av Johanna Falstet på 121doc.se

/DS

 

 

 

Warm Showers är som soffsurfning men för cyklister

När jag för ett tag sedan blev intervjuad av Dag Midböe från cykelfrämjandet fick jag ett tips om en intressant app/sida, jag konstigt nog inte hade hört talas om.

SR sände tidigare i höst ett program om gästfrihetsutbytesnätverket Couchsurfing. Hemsidan erbjuder resande medlemmar en möjlighet att besöka och dela livet med andra medlemmar.

Man bestämmer sig helt enkelt för att lita på helt främmande människor och välkomna dem i sitt hem, samtidigt som man är välkommen att slagga på soffan hemma hos andra.

Tycker det finns något befriande över det där. Att liksom bara öppna upp. Skita i fördomar. Skita i att vara så himla rädd.

När man reser får man ut nåt extra av att besöka eller träffa lokalbor, vilket visat sig vara ganska svårt att få till. Vågar man så möjliggör alltså internet en lösning på detta.

Råkar man vara cykelentusiast finns, genom den appen jag blev tipsad om, en möjlighet att avgränsa det hela en smula.

I utbytesnätverket Warm showers fungerar det nästan likadant som i Couchsurfing, men med den skillnaden att logibyteshandeln enbart sker mellan långfärdscyklare.

Cykelfolk är ett trevligt släkte. Har sällan träffat nån som gett ett dåligt intryck. Undantaget är butiken Cykelringen men där är de inte så intresserad av cyklar, så det kan kan knappast räknas.

För mig låter Warm Showers himla intressant. Under mina senaste långfärder har jag ofta bott på Hostels. Inte för att jag haft en väldigt tight budget, utan för att när man cyklat ensam är det alltid kul att träffa på lite folk, vilket man nästan alltid gör på Hostels.

Men det känns nu som att den perioden är förbi. Har inget emot tjugoåringar men inte mot något äldre, som man har lite mer gemensamt med, heller.

Här låter Warm Showers som ett riktigt intressant alternativ och jag hoppas att jag själv, inom kort, få möjlighet att prova.

/DS