Mindre smakar mer – back to the blues

Mig och min blogg uppmärksammas, glädjande nog, i aktuellt nr av cykelfrämjandets tidning Cykling.

Man blir påmind om sin brokiga väg mot sanningen, där olika former av nörderier avlöst varandra; motorbåtar, amerikanska bilar, kinesmopeder och italienska piaggios – men som till sist lett till upplysthet och resulterat i en cykeltotalitär livsstil där elden bara brunnit hetare och hetare för varje tramptag.

Var det där överdrivet?

Inte egentligen.

Jag tror verkligen på att less is more, att cykeln är det ultimata transportmedlet, den rätta livsstilen och en kombination av minimalism och genialisk enkelhet i dess heligaste form.

Min gamla gitarrlärare, som jag gick för under högstadiet och gymnasiet i Vetlanda, hade flaxat runt och sökt efter “sanningen” bland de mest svårtuggade musikstilar man kan tänka sig: sjukdjup cheesejazz, fusionspop, halvsunkig cannabisreggae och mixolydiska flumimprovisationer.

Den sista dagen innan jag tog studenten berättade han att han till slut funnit vad han så febrilt sökt efter.

– Bluesen, David, det är där hemligheten finns.

– Men det är ju liksom det man håller på med på första gitarrlektionen, liksom tre ackord och lite mollpenta, skit enkelt ju?! suckade jag

– Precis, nu sa du det själv – i enkelheten, det är där du hittar det, svarade han lite smått högtravande.

Men han hade fullständigt rätt.

Det är lite så det känns med mitt obotliga cykelintresse.

Jag har hittat hem till bluesen, men i annan gestalt: med trampor, kedja skinnsadel och ram.

Back to the blues.

Mitt hem är i sadeln.

/DS

 

Räcker det med bara plattan?

Räcker det med bara plattan?

Under påskhelgen har jag organiserat och gjort back-ups på massor av foton och dokument i datorn. Mitt mål är att avveckla datorbehovet och bara använda mig av surfplattan i fortsättningen.

Många säger: “En ipad ersätter inte en dator, man måste ha båda två.”

Jag ställer mig skeptisk till detta. Dels för att, sen jag skaffade en surfplatta, har jag till 90% bara använt den – till: läsning, inspelning, anteckningar, musik, noter, mejlande, film, spel, surfning, svtplay m.m.

Det stör mig i min “less-is-more”-filosofi att äga någonting som jag knappt använder. Datorn borde få gå till någon bättre behövande.

Enda gångerna jag använder datorn är för att: Skriva längre dokument och för att göra backuper.

Dokumentproblemet har jag löst med ett trådlöst tangentbord till ipaden. Funkar klockrent. Det som återstår är att kunna säkerhetskopiera allt jag har i plattan utan att använda sig av en dator.

Men det går genom att använda sig av: Dropbox, Box.net, GoogleDocs m.m.

Molnbaserade tjänster som eliminerar behovet av itunes och en dator. Mitt tillvägagångssätt har varit att göra backuper på dvd-skivor samt att lägga foton, noter, dokument, filmer i molntjänsterna. Apple har ju också sin egna molntjänst (som jag är skeptisk till), icloud. Denna server drivs med kolkraft, vilket är direkt miljöfarligt, så det tar emot att köpa plats där. Skäms Apple!

Adjö datorbehov!

Men som sagt, problemet verkar vara löst. Jag har inget behov av datorn längre. Eller, rättare sagt, jag har inget behov av att äga en dator längre. Vid behov, kan jag låna en på jobbet eller på biblioteket.

Men det tar emot ändå. Känns lite konstigt. Måste man inte ha en dator?

Jag frågade en expedit på Macoteket: “Varför kan jag inte ersätta en laptop med en ipad?”

“Jo, det stämmer att du inte kan det …Jag till exempel håller på med musikinspelning …och jag skulle ju aldrig använda min ipad för att spela in trettio olika spår.”

Det får tala för sig själv. Jag har inga såna behov så datorn ryker nog ändå – förr eller senare.

/DS

Göra sig av med

Göra sig av med

Minimalistprojektet pågår ständigt lite vid sidan av…Innan jag stack till Frankrike postade jag min gamla ipad-väska och en Fjällrävenjacka som jag tröttnat på. Sålt på tradera.

Igår gick fjärde lådcykellasset, på mindre än två veckor, till Stadsmissionen. Skörbordet är sålt. En barnstol från Ikea likaså.

Fyra lass hittills…

 

Ändå har vi bara börjat skrapa på ytan. Det finns extremt mycket grejor kvar som vi inte använder.

Det ska – i sinom tid – också bort.

Mitt stora huvudbry är om jag ska göra mig av med min laptop. Det finns fortfarande grejor som jag använder den till och som jag är begränsad att göra på min ipad, men det är inte ofta. Experter säger att en ipad inte ersätter en dator. Det kanske är sant att man ibland har ett behov av en “riktig” dator men det är väldigt sällan i mitt fall. Jag skulle faktiskt kunna klara de behoven med datorn på jobbet. Man kan ju också gå till Biblioteket (10 min) och låna en där.

Klarar man sig enbart med Paddan?

 

Har ännu inte kommit till något beslut men det lutar åt att datorn hamnar på Blocket den med.

/DS

 

Hemma

Hemma

På tillbakaresan fick inte fällcykeln åka med specialbagage som på ditresan. Att det hängde lösa ryggsäcksband på väskan(ändå fästa med kardborre)ansågs inte vara ett godtagbart skäl för att än en gång få sällskapa med barnvagnar, golfväskor och annat som behandlas med silkessvantar.

Fortfarande i gott skick.

 

Bra, ändå, att veta att väskan och cykeln pallar för den tuffare hanteringen för normalbagage. Har just packat upp den och hittar inte en skråma. Kan verkligen rekommendera väskan om du ska flyga med din ihopfällbara cykel.

Flygplatser är inga trevliga ställen. Att först bli “scannad” och genomsökt, för att sen slussas in i nån typ av byggnadskomplex som närmast påminner om en ful galleria där en enkel ostfralla kostar 60 spänn, skulle jag kunna vara utan.

Fula flygplatser

Centralstationen i Rouen

 

Tacka vet jag vackra gamla tågstationer. Till exempel den i Rouen. Annat det än osmakliga flygplatser.

Nästa resa får bli tåg + cykel istället. Ett bättre val men tyvärr oftast dubbelt så dyrt. Det är snett!

/DS

 

Charmiga Rouen

Charmiga Rouen

16:57

Sitter på ett café med en espresso och en ostpanini (3 fromages). Har bränt mig lite på halsen. Lätt hänt efter en hel dag på cykel. Har beslutat mig för att anse att Rouen är en alldeles fantastisk liten stor fransk medeltidsstad. Efter att ha charmerats av den ena smala gränden efter den andra, så väntar en ännu mysigare någon annanstans och …så fortsätter det.

Charmiga kvarter i Rouen!

 

Har besökt platsen för avrättningen av den gamle Jeanne d’Arcan. Stället är markerat med ett kors och en skylt och de har byggt en ganska speciell kyrka i närheten.

Med tanke på att det är frankrikes nationalhelgen – inget jätte märkvärdigt.

Här brändes hon på bål.

Kyrkan intill Jeanne d’Arcs avrättningsplats

 

Till lunch åt jag en sallad. Det har blivit mycket bröd så jag tänkte variera kosten en aning. Lite p.g.a. bristen på vegetariska alternativ; det är sallad eller pizza som gäller. Fransmännen är usla på vegetariskt.

Inte många vegetariska alternativ här!

 

Det finns många inbjudande cafeer och jag har nog aldrig druckit så mycket kaffe. Det är ofta hög kvalité och det kommer bli svårt att börja dricka blasket vi får på jobbet när jag kommer hem.

Gött kaffe!

 

Här finns lånecyklar precis som i Paris. Exakt samma modell. Skönt att ha sin egen med sig med tanke på svårigheterna i Paris sist. Det var ju himla tur att det löste sig med väskan så att Brommen kunde följa med, hade gråtit en skvätt om den blivit kvar hemma – med facit i hand.

Det finns cykelleder utmärkta här. Jag cyklade en bit utanför stan och cykelbanorna verkar faktiskt vara helt okej. Imorgon hoppas jag få mer tid till att röra mig mot stadens utkanter.

 

Katedralen Notre Dame i Rouen (ska inte förväxlas med den i Paris) är en av de största attraktionerna i Rouen. Trodde att den i Paris var den enda som hette så men jag frågade en fransos och han menade att det finns hundratals Notre Dame-katedraler i Frankrike.

Mäktiga Notre Dame

Här finns det cyklande poliser. Hörde för ett tag sen att Stockholmspolisen planerar att använda Segways på prov. Vore det, ärligt talat, inte bättre att prova med cykel? Segwayen är dyr, klumpig, slö och erbjuder inga egenskaper som inte cykeln besitter. Dessutom blir poliserna bara feta om de nu ska päsa runt med Segways i stan. Detta leder till slöa och förslappade konstaplar, samt ökade vårdkostnader.

Cyklande snutar!

 

På tal om fetma: Fransmännen går runt och snaskar fromage, croissant, paninis och crepes mest hela tiden. Inte undra på det, det finns ju små bagerier, ostbutiker och konditorier i vart och vartannat hörn. Ändå är de flesta ganska spinkiga. Vad är hemligheten?

 

De här “skåpbilscyklarna” är inte alls ovanliga här. Kanske vore nåt för Stockholm?

Skåpcyklar?

 

Det verkar ju vara en lukrativ verksamhet. Lådcykelbuden blir ju bara fler och fler hemmavid.

 

Nu ska jag börja dra mig mot hotellet för möta upp mina kollegor inför kvällens föreställning.

 

/DS

 

De andra blev kvar

De andra blev kvar

Efter att diskussioner pågått huruvida jag är drabbad av en “måste-alltid-ha-med-mig-cykel” – diagnos eller inte så var det ändå jag som, utan att skratta, lämnade mina kollegor bakom mig igår kväll.

Skulle jag ha en diagnos??

 

Vi hade varit på konsertarenan i över sex timmar och pratat och intervjuat en massa fransmän om bl.a. organisation, ljud, ljus, regi och produktion.

Nu hade vi fått nog och ville tillbaka till hotellet. Tyvärr kunde ingen köra oss förrän efter kvällens genrep som skulle hålla på – länge.

Mina kollegor fick vänta på skjuts inne i den väldiga arenan

 

För mig var det bara att – med ett litet diskret leende – lämna den gigantiska arenan och mina kollegor bakom mig för att rulla de knappa fem kilometrarna hem. På mindre än en kvart var jag tillbaka.

Det var skönt att tappa upp ett bad i ett av europas längsta badkar och titta på det senaste avsnittet av 30 grader i februari på paddan, innan jag somnade vid tolvtiden.

Kan nästan ligga raklång i det här badkaret

 

Utsikt från mitt hotellrum

Idag ska jag fortsätta att utforska Rouen. Bl.a. kolla in platsen där Jeanne d’Arc brändes på bål. Fick även en cykelkarta av turistinformationen som jag säkert kommer få användning av.
Senare ikväll ska vi gå på konsert, men tills dess har jag några timmar i sadeln:)

 

/DS

 

 

 

 

Cykling och kultur i Rouen

Cykling och kultur i Rouen

Hård och intensiv dag igår. Vaknade 04:15 för att ta flygbussen till Arlanda. När vi kom till Charles de gaulle väntade en två timmars resa med buss innan vi, vid tvåtiden, var framme i Rouen. Efter en dag med många kulturella intryck, konserter och konversationer somnade jag helt slut vid tolvtiden. En natts skön och välförtjänt djup sömn.

Hotellet vi bor på ligger mitt i den charmiga medeltidsstaden Rouen. Staden är bl.a. känd för att frankrikes nationalhelgon Jeanne D’e arc brändes på bål här.

 

Under förmiddagen var det äntligen läge för att packa upp cykeln. Precis som jag var övertygad om, var cykeln helt intakt efter flygresan.

Efter frukosten, som för övrigt precis som vanligt i Frankrike bestod av sockrade bakverk, bestämde vi oss för att göra stan. Mina kollegor till fots och jag alena på cykel. Härligt att äntligen få cykla.

Mysig stad Rouen. Trevligare cykling här än i Paris.

 

Det är nästan läskigt vad fort man lär sig att hitta i en ny stad när man cyklar; om man jämför med att gå menar jag. På nån timme har jag ganska bra koll på hur man lokaliserar sig tycker jag.

De här sköna lirarna är mina kollegor. Stannade till och tog en kaffe efter att ha utforskat stan med Brommen, under förmiddagen.

 

Anledningen till att vi är här är att vi ska observera och studera hur man organiserar ett sånt här stort kulturprojekt.

Det är en supertrevlig kulturfestival och vi har redan sett och hört många unga talanger. Men en sak som är mindre trevlig är att vi är beroende av någon som skjutsar runt på oss hela tiden. Alla events är nämligen utspridda över hela kommunen. Vi är såå bilberoende!

Franska konstnärer utövar kreativitet vid floden Seine.

 

När vi ska ta oss någonstans så måste vi ringa en arrangör som sedan ringer och kollar med nån av de festivalanställda chaufförerna om hen(första gången jag använder ordet) kan köra oss. Ganska omständigt! Enligt arrangörerna är det svårt och jobbigt att att sig runt med kollektivtrafik. Min gissning är att de knappt aldrig använt den.

För mig är det viktigt att kunna ta mig runt på ett ställe utan att vara beroende av nån som kör mig. Annars mår jag dåligt. Jättedåligt. Usch!

Under dagen har jag tagit saken i egna händer och kollat upp hur man tar sig, med cykel, till och från olika konserthallar och arenor. Nu har jag koll! Cykeln är med hela tiden och mina kollegor undrar om det finns nån diagnos som passar in på mig; en person som mår skit om han inte får ha med sig sin cykel.

Kanske ligger jag i riskzonen för en sån typ av diagnos. Det bjuder jag på isåfall. Som ikväll: ingen vet hur det blir med skjuts hem till hotellet efter ett genrep vi ska se. Men jag har cykel och jag kan lätt cykla hem när jag vill. Det är 5 km och cykelväg hela vägen.

Diagnos eller inte. Att alltid ha med sig en cykel är guld!

/DS

 

 

 

Inga problem

Inga problem

Det gick klockrent att få med sig cykeln på flyget. Vid incheckningen sa de: “Det får bli specialbagage för den här”.

Jag fattade inte varför eftersom de omöjligt kunde veta innehållet. När jag frågade sa de att det handlade om ryggsäcksbanden på väskan. Det får tydligen inte hänga lösa band på väskan för att den ska gå med den ordinarie packningen.

Nu blev det en mjuk transport tillsammans med barnvagnar och annat ömtåligt. Mitt relativt omfattande jobb med att fixa idiotsäkert skydd, tedde sig en smula överdriven.

Väskan vägde sammanlagt 16,6 kg och gränsen är på 22, så det var aldrig några problem. 11,5 kg för cykeln och resten för väskan, skyddet, cykelvertyg och lite annat.

Har inte packat upp cykeln än men jag är helt säker på att den är oskadd. Dagen har varit hektisk med en lång resa från flygplatsen till Rouen samt besök på en stor arena för kulturella evenemang de har här. Festivalen är i full gång och snart ska vi åka och se en svensk kör.

Det är grymt skönt väder här. Ungefär som svensk högsommar.

Imorgon hoppas jag på lite mer cykling och lite mindre kultur.

Eller förresten, det är ju samma sak egentligen.

Cykling är kultur!

/DS

 

 

Cykeln på ryggen

Cykeln på ryggen

Då var man färdigpackad. Har förstärkt mitt skydd i väskan med bitar från ett liggunderlag. Det känns idiotsäkert. Cykeln går knappt att rubba, den sitter som gjutet. Sadeln och lite annat har jag tagit isär och lagt bredvid.

Flygbussen går 05:07 i morgon bitti. Tidigt som sjutton. Men cykeln sitter på ryggen och det ska bli fint väder hela vistelsen i Normandie. 15-20 grader och sol.

En hel del kulturella evenemang kommer det att bli, tillsammans med kollegor.

Hoppas man får tid till några cykelturer i omgivningarna också.

Annars tar jag mig tid!

/DS

 

Less is more

Less is more

Då har ytterligare ca 100 kg ägodelar som inte används gått ut i konsumtionskretsloppet.

Kokböcker, var det extremt längesen vi använde oss av. Man hittar recepten i smarta kokboksappar eller så söker man efter dem på nätet. Nästan alla vi hade, minst ytterligare 10 kg böcker, gick till stadsmissionen. Finns säkert folk som fortfarande föredrar att ha recepten i böcker och som får mer glädje av dem än vi haft.

Det är en skön känsla efter att man lämnat ett lass grejor man inte använder. Speciellt med tanke på att det inte slängs, utan förmodligen kommer till användning på annat håll.

/DS