Har inte varit lat – har gjort en film om att resa med cykel i sopsäck

Har inte skrivit här på ett tag. Sommarlathet kanske nån tänker, men så är det inte riktigt.

Jag har jobbet med en filmbeställning av min Stand Up-föreläsning “Om konsten att leva utan bil”.

Slutresultatet blir en något vlogg-aktig historia, med mycket humor, där en stor del handlar om att resa med cykel i sopsäck, i syfte att få till ett hållbart resande med rimliga pendlingstider.

Vad är mer märkligt än att det 2020 fortfarande är strängt förbjudet att ta med cykel på tåg (SJs) i detta land? Sverige är i detta unikt. Upplys mig gärna om du känner till nån annan nation med lika strängt förhållningssätt till cyklar inom tågkulturen. Tveksam till att det finns. Åtminstone på planeten jorden. 

Den film jag gjort är ju tyvärr fortfarande högaktuell, även om läget ljusnat en gnutta sen jag började blogga om livet bortom bilen för elva år sedan.

Filmen utspelar sig såklart i tiden innan jag blev en hängiven vikcyklist, vilket förklarar sopsäckstricket (vad skulle man göra?).

Inom kort kommer en teaser som jag ska sätta igång med i detta nu.

Håll till godo med en film-bild sålänge, som speglar det stolta ögonblick då jag på bara en kvart lyckats packa ner cykeln i två sopsäckar och är redo att inordna mitt resekoncept i mitt jobbpendlande.

/DS

Ett lastcykel-stall i varje stadsdel tack!

Har blivit en ny sport, att uträtta stora transporter bilfritt – numer utan att ha egen lastcykel.

Om du följer bloggen min känner du till att jag med denna taktik bearbetar en separationsångest-tragedi efter att sålt min egen lådcykel till mitt ex, för nån månad sen.

Fick nöjet att cykla den här sängen med en lånad (oelektrifierad) bjässe från Vanadis Återbruk.

Det går så smidigt. På 2 minuter har man tillgång till en fantstisk cykel optimerad för ens lastbehov i två timmar. Helt gratis.

Pratade med killen bakom disken, och sprutade superlativ över denna fantastiska tjänst. Han berättade att det blivit väldigt populärt att låna cykel, många har upptäckt grejen.

Vore det helt otänkbart att alla stadsbor skulle ha tillgång till att fritt låna en lastcykel för att bilfritt uträtta ett och annat behov.

Vore inte det samhällsnyttigt så att man får gåshud? Det är ändå 2020 och onödigt bilåkande är rätt smaklöst.

Varje stadsdel har sitt (eller sina) egna stall med stor spännvidd av olika lastcykel-varianter som fritt kan lånas ut.

/DS

Taggad inför “Konsten att leva utan bil” i Helsingborg på torsdag!

14nov

Stand up-föreläsning: konsten att leva utan bil

Tidpunkt
14 november 2019, 17:30 – 19:00
Plats
Helsingborgs Stadsbibliotek
Är det svårt att leva utan bil? David Sennerstrand upptäckte att det är roligt, billigt och ger frihet att välja cykeln för vardag och semester. Välkommen på en stand up-föreläsning med skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand, som gått från att vara motorentusiast till cykelfantast! Funderar du också på att byta bilen mot cykeln? Fördelarna känner du säkert till; spara pengar, få bättre hälsa och minska klimatpåverkan. Men hur gör man? Lyssna på David Sennerstrand för skratt, pepp och inspiration så att ditt liv utan onödiga bilresor kan börja i morgon.Arrangör: Helsingborgs stad i samarbete med energi- och klimatrådgivarna i Helsingborg

Titanvikcykeln Helix – En värdig Bromptonkonkurrent?

Kickstarterprojektet börjar äntligen att röra på sig . Vikcyklar, i titan, levereras ut till supporters runt om i världen och de första kommentarerna rörande cykelns potens börjar leta sig ut på nätet. Trots besvikelsen över alla förseningar (ca 3 år) så är det mycket positivt om cykelns köregenskaper, hopfällning och kvalité.

Är det här cykelns som på allvar kan ta upp kampen med Brompton frågar man sig? Kan man sälja den till ett konkurrenskraftigt pris trots allt det svindyra titanet?

Jämför måtten i hopfällt läge: Helix 61x 68,5 x 25,5 cm med en Brompton 58,5 x 56,5 x 27 cm. För den avsevärt större hjulstorleken på Helix så blir den imponerande liten ihopvikt.

Efter att ha sett denna video får i allafall jag ett positivt förstaintryck av cykeln.

https://youtu.be/4mkzRF3trJM

Mer info och tidig recension från Helix-ägare HÄR.

Min granne och hans nya super-el-cykel

I maj skrev jag om min käre vän och granne som blev totalt knockad efter att ha testat en alldeles speciell elcykel, närmare bestämt en lyx-glidar-modell för fyrtio tusen (30 med statlig rabatt) undertecknad Riese & Müller.

Begäret, efter provturen, blev så stort att han inte kunde föreställa sig ett liv utan den fantastiska cykeln. Det gick bara inte. Så han slog till och efter plågsamma veckor av väntan (den sätts ihop på beställning i Tyskland) har den nu kommit, och är bara hans och ingen anns och han är bara så himla glad. Nyfrälst liksom.

För ett par dagar sedan fick jag tillfälle att själv testa. Och det blev en lång härlig tur (eller två faktiskt) innehållandes osedvanligt många branta backar.

Tinker är en vacker skapelse smakfullt ihoplockad med helt sjukt attraktiva komponenter: Gates belt drive, steglös växel (NuVinci N380) mittdrevs-motor (Bosch PowerPack 400)  samt en framhjulsfjädring som bidrar till en mjukhet över ojämnheter som säkert är hur svår som helst att överleva utan när man väl vant sig. Det är ju nästan så att man börjar dregla lite. 
IMG_9582

Jag har aldrig ägt nån el-cykel men testat ett tiotal olika varianter. Tinker är sådär gött sammansatt och man känner att det är nåt extra (och svindyrt) redan vid första anblicken.

Graden av hjälp från elassisten sitter synkroniserad i den steglösa växeln. Funkar som ett gashandtag ungefär. Ju mer energiskt du trampar ju mer hjälp får du. Jämför man med många andra  el-cyklar då man ställer in grad av hjälp, till exempel i tre olika nivåer, så känns det här lite mer som ett automatväxlat fordon.

IMG_9575Efter några minuter under min provtur, efter att ha fått någorlunda koll på det hela, stänger jag av el-assisten helt. Jag resonerar som så att en el-cykel som känns alltför seg och dålig att cykla på utan motor är en undermåligt fordon som lämnar en fet känsla av olust efter sig. Det bästa sättet att skilja agnarna från vetet är därför att helt enkelt under ett tag trampa själv, som om det vore en vanlig cykel, och sanningen kommer snart att göra dig lite klokare i valet och kvalet (om du är på jakt vill säga).

Härligt är det att konstatera att Tinker funkar även utan assist. Visst, den är tyngre än en standard-cykel men eftersom det är mittdrevsmotor och att inte motorn sitter i bak eller framhjulet som onekligen kan utgöra ett sänke för cykeleganskaperna, klarar sig Tinkern bra. Om man förställer sig att det till exempel är 8 km kvar hem när batteriet ger sig så skulle inte det med andra ord inte leda till några värre panikångestattacker.

När man uppnåt 25 km/h stängs motorn av. Begränsningen finns ju på alla lagliga elcyklar. Detta kan i sammanhanget upplevas som att cykeln lägger på en broms. Det är ju så härligt att trampa upp lite fart och 25 km/h på grund av detta riskerar kännas lite som en glädjedödare. Men den här cykeln är mer av comfort än sport. Man sitter helt upprätt och den gör inte på något sätt anspråk på att framstå som ett fartvidunder. På en sport-el-cykel kan fartbegränsningen upplevas som lite tristare kan jag tänka mig.

Det roligaste är ju förstås backarna. Jag dras magnetiskt till Stockholms mördarbackar för att hämnas på dem var och en efter alla mödosamma kamper man haft med dem genom åren. På ungefär 50% assist, som jag ofta föredrar, känns det som om man delar på ansträngningen, och den känslan är oerhört harmonisk och får hela konceptet att kännas sunt på nåt sätt.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

Om att cykla i Bordeaux, vinprovningar och om mina nu åtta år som lådcykelägare

Har mest befunnit mig nära havet och parkerat mig på min SUP för att inte torka ut i värmen under de senaste veckorna.

Men innan dess har vi bland annat hunnit med en resa med åtminstone en dags cykling i vindistrikten i närheten av Bordeaux.

Att cykla mellan svulstiga vinslott och genom vindruvsfält som aldrig tycks ta slut – är en exotisk upplevelse. En vidsträckt och vacker  landsbygd helt utan kossor, grisar och höns – för kreatur är ju inte speciellt nödvändigt vid vinproduktion vilket är det som det uteslutande handlar om här.

IMG_9342

IMG_9297Vinmuseet i Bordeaux

IMG_9572

Här kommer vi!

Enligt en rödvinsprofet i bekantskapskretsen produceras det bästa vinet kring den lilla staden Pauillac – så det var av förklarliga skäl i de krokarna vi höll till.

Att få inblick i hela produktionskedjan, testa, smaka och jämföra, att få förklarat för sig hur otroligt omsorgsfullt skogarna, som ligger till grund för virket till tunnorna där vinet lagras, valts ut; hur vindruvor som inte är helt runda förpassats raka vägen till b-produktionen – var ju precis hur intressant som helst att få koll på.

Den här sortens resa skulle man till exempel kunna göra med ett gäng vikcyklar. Det går att ta sig runt med tåg nästan överallt, och kombinera med cykel, så nån bil är egentligen inte nödvändig.

Vi flög till Bordeaux och för oss sex i resesällskapet var det ändå bekvämt med en minibuss (ska erkännas) som vi hyrde på flygplatsen. Men i mitt cykelhjärta (och tåghjärta) skulle en tåg-vik-cykel-luff vara eggande lustfylld i dessa omgivningar. Hoppas det dyker upp såna möjligheter framöver.

Nog om Frankrike och vinrankor. Jag vill nu istället passa på att slänga in en hyllning till ett födelsedagsbarn. Det är min lådcykel som fyller åtta. I så många år har den förgyllt min och många andras tillvaro. Vi har använt den dagligen när vi varit hemmavid under sommaren och tanken på ett liv utan den gör en nästan kallsvettig.

Dottern, min tjej och ofta nån kompis till dottern eller båda våra suppar kommer den fantastiska cykeln ofta lastad med. Och inte sällan nuförtiden går turen längs den snirkliga och somriga lilla vägen (o helt bilfria) längs Brunnsviken mot badplatsen.

För åtta år sedan var den helt nyimporterad från Amsterdam och den rullar fortfarande så fint och fyller så bra upp det tomrum ett bilfritt liv skulle kunna innebära. 
IMG_9279

1 vuxen och 2 förstaklassare i lådan – det går bra. 

IMG_8977

Ett Elpiano går också bra. 

Första turen med Bella

Så såg det ut för åtta år sedan. Premiärtur för Bella.

Och med den lådcykel-hyllningen avslutas dagens inlägg.

/DS

Hur många ser på elcykeln är för mig ganska trångsynt och fördomsfullt

Elcykeln är het.

Inte minst efter den statliga subventionen på 25% och efter att den blivit utsedd till årets julklapp.

Vissa blir irriterade på att det är elcykeln som premieras och inte den traditionella.

Min kollega brast ut ”Alla lata jävlar, varför inte bara trampa själv?!” när hon fick reda på att skattemedel gick till att göra tröskeln mindre för ett eventuellt elcykelinköp.

Och så här uttrycker sig Özz Nujen i Expressen 22/11:

”Vad blev Årets julklapp? Svaret från marknaden blev återigen konsumtion och något onödigt. Elcykeln… och det mest pinsamma i det hela? Jo, att försöka paketera det i ett ”miljövänligt” resonemang. Är det inte både billigare och miljövänligare att bara trampa? Alltså att använda pedalerna och trampa, på riktigt.”

Hur många ser på elcykeln (som till exempel Özz) är för mig ganska trångsynt och fördomsfullt. Att man köper en för att man är lat och inte orkar trampa själv. Punkt.

En elcykel är i sin idé en sund hybrid mellan kropp och motor som ”förlänger” cykelviljan.

Om vi säger att det genomsnittsliga avståndet för att kunna tänka sig att cykelpendla till jobbet, på en vanlig cykel, är ungefär 16 kilometer fram och tillbaka, så blir den minst 32 kilometer med elcykel.

Känner man att man har för långt till jobbet för att realisera pendlingscyklandet med en traditionell cykel, men att elcykeln skulle göra underverk, så införskaffa en bums. Svårare än så är det egentligen inte och för varje person som byter bilpendling mot cykelpendling så är det en fet miljö, hälso och samhällsvinst – elcykel eller inte.

För min egen del så uppfyller inte en elcykel något behov för tillfället (kanske undantag för lådcykeln). Jag behöver motionen fullt ut och bara för att elcykeln nu är en trend, så kommer jag inte falla för grupptrycket.

Som i allt annat så är en elcykel ingen bra affär (eller miljövänlig) om man inte har behov av en.

Men en väldigt bra affär om den skulle hjälpa till att bryta dåliga och invanda mönster. black-friday

But good if you really need it. 

DS

SUP + LÅDCYKEL=SANT

Sup-säsongen är inte över. Fick en våtdräkt i 40-års present av mina syskon. Den gör det möjligt att SUP:a ända in i vintermånaderna.

IMG_8682

Under mysbyxorna och den stickade tröjan sitter min 40-års present 

Att förlänga säsongen för aktiviteter som traditionellt utförs på sommaren passar mig perfekt. En solig novemberdag (7 grader) som denna var som skapt för en SUP-tur på Brunnsviken, strax norr om stan.

Sannolikheten för att man ramlar i vid det här laget (nu när man fått koll) är ungefär lika stor som att trilla med cykeln.

Jag sa ändå till min tjej och paddelsällskap efter en stunds paddlande, att det hade ju varit lite spännande att få reda på vad våtdräkten skulle stå pall för i det kalla vattnet.

Jag behövde inte undra så värst länge. Efter en paus vid Brunnsvikens kanotklubb så paddlade jag, av omständigheter jag inte kommer att gå in på, för nära land och fenan som sitter under brädan tog i en sten och jag dratta i.

Det var ingen direkt skräckupplevelse (mer förvåning eftersom det så sällan händer) och våtdräkten utförde sin uppgift, med att hålla mig hyfsat varm, med beröm godkänt.

Men sen stod vi båda på land, ganska så långt hemifrån, och en av oss var dyngsur och hade en viktig vecka med föreställningar framför sig.

Nu hade det börjat att blåsa upp och jag höll på att bli kall. Att paddla hem skulle ta för lång tid (förkylningsrisken skulle öka markant).

Vi släppte ut luften ur brädorna, vek ihop dem, började springa hemåt bärandes på de båda SUParna. Men utan tillhörande ryggsäckar, som vi lämnat kvar vid en brygga i närheten av Stallmästaregården, blev det alltför otympligt och vi tog oss fram sakta.

Emma föreslog att vi skulle gömma brädorna och hämta dem senare. Efter en stund gick jag med på det (trots att de är värda en hel del och stöldrisken uppenbar). Vi hittade ett buskage som kändes hyfsat säkert, sprang hem och jag tog ett hett, hett bad för att eliminera eventuella sjukdomsrisker.

Att först hämta SUParna på en plats samt de båda ryggsäckarna plus pumpar på en annan – skulle bli tidskrävande, tråkigt och träligt.

Åtminstone om man inte har en lådcykel.

Men nu är det ju lyckligtvis så att vi råkar vara lyckliga ägare (håll i hatten) av en sådan.

IMG_8683

Att hämta upp alltsammans blev därför smidigt, småroligt och snillrikt istället för tidskrävande, tråkigt och träligt.

Lådcykel + SUP har en en gång visat sig vara en strålande kombination.

Ungefär så lyder dagens vittnesmål.

/DS

Att lånecyklarna går att cykla utan el-assist är viktigt

 

Skärmavbild 2017-10-06 kl. 13.20.13

Skärmavbild 2017-10-06 kl. 13.20.34

Klippte ut det här från SVT. Var för lat idag för att ta det från början. Till att börja med en efterlängtad nyhet (eller två). De går att använda 24h och året om.

Otroligt frustrerande att man till exempel, som idag, bara kunnat ta en City bike till nio-bion, men inte hem eftersom systemet stängt kl 22. Tror det varit nån dum förmyndargrej om att cyklarna inte ska användas av berusade som byggts på fördomar.

Och året runt. Det är himla bra. Många vintrar är ju nuförtiden milda och att plocka in cyklarna (som nu) sista oktober, är pessimistiskt och onödigt.

1500 ska bli 5000 och de ska ha el-assist. Inte dåligt. Var aningens skeptisk när jag började tänka på motsvarande elcyklar i Köpenhamn med en stor iPad-liknande sak på styret. De känns fel. Onödigt komplicerade. Fula.

Men stockholmscyklarna ska kunna framföras likt en vanlig 7-vxl cykel, utan el-ass, om man vill. Och det är ju inte alltid man har behov av hjälp.

Har hört att när man i samma veva som köper ett säsongskort får ett batteri. Batteriet har man själv hand om och tar med (laddat såklart), vid elbehov, till cyklarna. Men bara för att man kanske glömt sitt hemma, det råkar va urladdat så betyder inte det (tack gud) att man inte kan använda cyklarna.

Tycker det här känns bra på förhand. Har svårt att se, så länge cyklarna och systemet fungerar tillfredställande, att det här inte skulle få många att lämna bilen hemma (helst göra sig av med).

Hurra för STHLM. Längtar till våren.

En hardcore-lastcykel-helg

Under helgen har jag firat triumfer med hjälp av den eminenta lådcykeln. En kompis, som ska resa till Australien, behövde desperat bli av med sin gästsäng innan avresa.

Jag har ingen bil men en fantastisk lastcykeln skapad för situationer som denna. Och jag kunde se ett användningsområde för sängen. Så ut på självaste fredagskvällen for vi för att befria honom från bördan.

IMG_8438

Den som kommer på ett bättre fredagsnöje än att frakta en säng på en cykel vinner ett fint pris.

Men vänner, det slutar inte där. Håll i hatten för det kommer mera.

Efter monteringen av mina nya fina vikbara sängben (se tidigare inlägg) behövde jag inte längre den gamla indiska sängramen som tidigare burit upp de båda madrasserna. Efter att de legat ute på Blocket i några veckor för nästan inga pengar alls, utan nåt visat intresse från nån endaste, så var det lika bra att det hela fick göra sitt som bränsle istället.

Iväg till Roslagstulls återbruk for jag. Även om det hela kändes tryggt och stabilt så ska här erkännas att jag snuddade vid cykelns lastkapacitetsgränser.

IMG_8445

En riktigt lyckad helg!

DS