Sorgligt skatteåterbäringsbesked

Det var en stor sorg att öppna kuveräret från skatteverket.

Nära 7000:- ska de ha tillbaks och inte ens ett “ursäkta” eller “förlåt oss men…”

Jag som just skulle väcka “ha-begäret” till liv efter att det legat i viloläge under, “göra-oss-av-med-onödiga-grejor” – hetsen.

Har sneglat på ett elmotorkit till lådcykeln från Ecoride. Lådcykeln skulle bli det kompletta fordonet med en elmotor installerad. Möjligheten att få lite hjälp i de värsta uppförsbackarna med last och barn i lådan skulle vara oumbärligt på längre sträckor.

Men nu får det vänta. Borde ta ett snack med nån av alla mina arbetsgivare för att se vem som glömt och
betala in skatt. Men det får va förresten…

Nu väntar jag på att min väska till fällcykeln ska komma. Föräljaren på Veloform kunde nästan garantera att den skulle vara på mitt lokala utlämningsställe, idag. Om den inte dyker upp idag har jag visserligen tisdagen på mig också, innan frankrikeresan, men det skulle vara så skönt om jag fick den idag. Måste ju hinna vaddera den på nåt fiffigt sätt också.

Kartong och bubbelplast borde sitta fint! Får se vad det blir.

/DS

 

Flyga med en Brompton

Flyga med en Brompton

Sitter här på kulturskolan på min lunchrast och är ganska frustrerad. Som jag tidigare skrev var jag på Myrorna vid sveavägen med ett nytt lass från förrådet. Där får jag se en stor resväska som precis verkar räcka till för att få med min Brompton till Frankrike nästa vecka. Helt perfekt storlek verkar den att vara. Jag ringer hem till Hanna så att jag kan få det exakta måttet på min cykel. 55 cm på höjden, om man tar loss sadelstolpen, blev svaret. Resväskan var 53 cm…Två centimeter fattades det. Himla otur. Jag har varit och letat i säkert 10 second hand-butiker den här veckan men aldrig hittat nåt som ens varit nära att funka.

Men skam den som ger sig. Har funderat på en hockeytrunk. De är gigantiska. Med vaddering skulle det kanske bli bra. Ett annat tips jag fått är att thailändska företaget Vincita gör billiga och hållbara rullväskor för Brompton.

Verkar precis som Bromptons egen B-bag, lite onödigt stor. Hellre en mindre som fixerar cykeln något. Det gör ju inget att man behöver ta bort sadeln och stolpen.

Jag söker vidare!

/DS

 

 

Flyga med en cykel

Flyga med en cykel

I slutet av månaden åker jag till Roen i Frankrike, på kulturfestival med några kollegor. En såkallad inspirationsresa för några av oss kulturpedagoger som jobbar på Solna kulturskola.

Självklart vill jag ta med mig min hopfällbara cykel.

Tåg har jag åkt en hel del, med min fällcykel, utan några som helst problem. Man behöver inte ens ett överdrag som det egentligen är lag på. Jag misstänker att SJ och SL-personalen helt enkelt inte bryr sig eftersom en Brompton är så liten; en större isärtagbar cykel skulle troligtvis vara ett större problem.

På flyget, det ack så miljövidriga transportmedlet, har jag aldrig tagit med cykeln.

Nu tänkte jag att det skulle bli dax, så jag tog lådhojen mot Gamla stans cykelbutik (agentur för Brompton i Sverige) för att köpa en lämplig väska.

Jag har glömt hur lättcyklad lådcykeln är utan någon last. Det är så att man blir lite förvånad varje gång.

 

Jag frågade Martin inne på butiken om hans erfarenheter av transport med Brompton på flyg. Jag var nära att lägga ner hela projektet när han berättade att hans cykel blivit skev i bakpartiet, en gång, efter en flygresa. Då använde han den enda väska Brompton erbjuder för endamålet: B-bag.

Nu så lägger han in kläder och grejor emellan så att det inte ska hända igen. För övrigt så är det bara SAS som bråkat vid en Oslo-resa. De ansåg att en cykel, ihopfällbar eller inte, måste man minsann förboka och betala extra för. Inte ens Ryanair är så snikna. På British airlines har det funkat bättre, berättar han.

Nja, lite tveksamheter. Innan jag kränger väskan ska jag dubbelkolla med Air France om det kan bli några problem. Fem dagar i en ny oupptäckt fransk medeltidsstad utan cykel vore ju – tråkigt.

I butiken hittade jag för första gången en titaniumversion av en Brompton. Jag har länge varit nyfiken att känna hur stor skillnad det är på en motsvarande stålvariant VS titan. Jag lyfte och jämförde en M2L-X och en S2L. Den förstnämnda är ca. 6000:- dyrare och knappt ett kilo lättare. Skillnad att lyfta? Inte mycket att hänga i granen.

Absolut inte värt de 6000:- extra om man ska ha hela kittet med stänkskärmar och standard däck. Kanske, däremot, om man satsar järnet på en så lätt cykel som möjligt och skippar skärmar samt väljer lättviktsdäck. Då kommer man ner 500 g till och då kanske det kan va motiverat. Om man också, gud förbjude, skippar Brookssadeln och sätter på en lättviktssadel så blir det ytterligare 200-300g i viktminskning.

Bara om man är nörd skulle jag säga, som jag dessvärre har vissa tendenser till, spenderar man så mycket pengar på en sån grej.

Nu ska jag mejla Air France och kolla om jag får ta med hojen! Jag skulle föredra tåget, om det var möjligt.

/ DS

 

 

Projekt minimalism

Projekt minimalism

Som jag tidigare skrivit, så har vi börjat göra oss av med saker vi inte använder. Leva minimalistiskt, som enligt vissa ska göra en både lyckligare och mer harmonisk. Eftersom jag kan känna en viss stress över överfulla förråd och staplade grejor på varann, som man ändå inte använt på flera år, så inledes härmed ett “göra-sig-av-med-grejor-man-inte-använder” – projekt.

För ett par dagar sedan la jag ut min fina minicykel på blocket. Den har precis blivit såld och jag är en cykel fattigare och 1600 kronor rikare.

Borta för alltid.

Det är en bra start och göra sig av med något som svider lite. Då blir det lättare med det som komma skall. Att inleda “Projekt minimalism” med att göra sig av med just en minicykel kan verka en smula symptomatiskt men nu är jag igång iallafall. Det som gör lite ont är att det var den här cykeln som fick mig att “gå igång” på idén med ihopfällbara cyklar och de möjlighter dem för med sig. Efter köpet, som då handlade mest om estetik, så började jag söka, (ska sluta använda googla efter att jag läst boken Google-koden) efter mer moderna ihopfällbara cyklar. Innan jag bestämde mig för Brompton, som enligt bloggar skulle vara flaggskeppet, provade jag en Dahon som var hälften så dyr. Den var förvånansvärt bra att cykla på men blev inte vidare liten ihopfälld och saknade kultur. Brompton visade sig vara mer klassisk och genuin och dessbättre superliten i hopfällt läge.

Sen blev det som det blev med stort intresse för portabelt, som jag förvisso alltid tyckt varit attraktivt men nu med cyklar och inte Portastudios och annat elektroniskt som jag lagt vantarna på tidigare.

Intresset för portabelt och minimalistiskt har verkat i andra former än cyklar

Portastudion(på bilden) sålde jag också när jag insåg att jag hade samma inspelningsmöjligheter på min smartphone. Att kunna göra “allt” på en eller få prylar är också något som tilltalar mig. Miljövänligt? Javisst! Man slipper ju köpa massa andra prylar när man kan ha fler i en: kamera, filmkamera, mediaanläggning, spelkonsol m.m. Det borde leda till utebliven produktion av många produkter och således mindre påverkan på miljön. Att man alltid har med sig sin telefon och får tillgång till allt på resande fot gör ju inte saken sämre. Man slipper ha “massa grejor” och så skapar vi en typ av minimalism.

Men nu tilbaks till “Projekt minimalism”. Nästa grej som tackar för sig, är en väska jag inte använder. Bort med den till någon som behöver den. Rensa, rensa, rensa…

/DS

 

 

Att ta med så lite som det bara går

Att ta med så lite som det bara går

Det är onsdag och min längsta och mest påfrestande arbetsdag. En massa cykel och tågpendlande som jag, iofs, gillar. Det är över två mils cyklande och 14 mil t/r, med tåg. Till Solna – till centralen – till Uppsala – till arbetsplatsen…och så håller det på.

En sak som gör mitt pendlande så mycket enklare, går i minimalismens tecken. I höstas var jag tvungen att ta med mig tre stora, tunga, tjocka pärmar men nu – bara en liten messenger bag.

Receptet heter ipad. Nu kan jag ha flera tusen noter i plattan och den väger bara lite drygt ett halvt kilo och är ungefär lika stor som ett A4. Sannolikheten att jag kan snabbt kan få fram en låt, som eleven i fråga önskar sjunga, har ökat radikalt; dels genom tillgång till internet. Det är så himla smidigt. Jag behöver sällan kopiera noter till elever, med en enkel liten touch så skickar jag noten som pdf på mejlen. Många föredrar att få den på det sättet istället för ett papper som lätta slarvas bort.

Denna lilla, om jag får säga det själv, eleganta väska rymmer allt jag behöver. Ipad, telefon och matlåda.

Detta är möjligt genom en app som heter PDF Reader Pro. Jag fotar helt enkelt noter, direkt med paddan eller med en bättre kamera och konverterar, genom appen, till pdf-format. Det tar lite tid att fylla den med noter men att slippa ha med sig något annant än plattan är grymt skönt. Dessutom fotar jag alla elevlistor, scheman samt skriver in alla anteckningar i den.

Miljövänligt då? Ja, för sjutton. Åtminstone i mitt fall eftersom jag minskar ner extremt mycket på pappersförbrukningen och om man lägger till att jag läser böcker och tidningar på den också. Enligt en undersökning från KTH så ska man byta ut 35 traditionella böcker mot elektroniska för att det ska kunna kallas klimatsmart och kompensera mot den miljöpåverkan som själva produkten är skyldig till. Många ställer sig skeptiska till att en modern elektronisk produkt någonsin skulle kunna vara ett miljöval. Jag erkänner ödmjukt min “vill-ha-nu”-attack när ipad 2 släpptes och att jag klimatmässigt gör vad jag kan för att motivera mitt köp. Personligen hoppas jag ändå på modern teknik framför “tillbaka till naturen”- mentalitet för att rädda planeten. Det är roligare. Apple skulle ha stryk för hur de driver sina icloudservrar(kolkraft)men de hjälper en att kunna klara sig med lite. Eller åtminstone färre produkter.

Hela kittet.

Men tillbaka till minimalismen: att ta med sig lite till jobbet och att få känna sig portabel och fri, är fantastiskt.

/DS

 

 

 

Dags att börja rensa grejor i strävan mot minimalismen

Som jag för några inlägg sedan nämnt, har jag blivit grymt inspirerad av minimalismen. Att bli av med saker som jag inte använder kommer att bli en befrielse – eller plåga, jag tror på det förstnämnda. Vad är mer meningslöst än prylar som bara står? Någon annan kan ju faktiskt få glädje av dom. I det här sammanhanget står minimalismen för att mindre (och gärna bättre kvalité) alltid smakar mer. Färre men bättre och mer funktionella prylar alltså. Vi bor i en tvåa och det begränsade förrådsutrymmet, och ekonomi, räddar oss en aning mot att samla på oss sånt som bara står. Men det finns en hel del att konfrontera ändå. Har jag inte använt – saken ifråga – på ett helt år, så är det absolut raka vägen ut på Blocket.

En omfattande rensning börjar idag. Vissa grejor kommer att svida, att göra sig av med, men i längden blir jag en lyckligare man.

Jag börjar med det svåraste. Min vackra minicykel från sjuttiotalet. En polstjärnan, 2 vxl och ihopfällbar. Retrosnygg och elegant. Trots att jag faktiskt använt den ett par gånger till jobbet under vintern så ska den – bort. Jag behöver den inte! Efter att tvättat av den och putsat bort lite ytlig rost så ligger den nu på Blocket till försäljning.

/DS