Jag har startat ett litet krig mot en cykelkallsinnig hiss i Mjölby

En kamp mot en cykelfientlig hiss vid Mjölby resecentrum kommer härmed att inledas.

Att kämpa för att SJ ska tillåta cykel på sina tåg, har ungefär känts lika hopplöst som om man skulle få för sig att vifta med en flugsmälla mot en asteroid; men den här lilla fajten mot något så ovanligt, konstigt och udda som ett cykelförbud i en plattformshiss, borde man väl ändå kunna ta hem.

Uppe i högra hörnet sitter den, usch så ful!

Vid närliggande tågstationer, Skänninge och Linköping, finns inga tecken som kan härledas till något cykelförbud i liknande hissar upp till plattform. Och även om jag inte vet säkert att fallet skulle vara likadant i övervägande delen av landets tågstationshissar, så hoppas jag iallafall det innerligt.

Men ingen cykelförbudsskylt i Linköping

Varför då denna märkliga skylt i Mjölby? Jag vet inte.

Man misstänker såklart Östgötatrafiken (som kan vara den mest cykelogästvänliga länstrafikoperatören i Europa) ligga bakom – men jag har redan mejlat och frågat, hissen har de inget att göra med, det är Mjölby kommun som är ansvariga för den, hävdar de.

Jag har mejlat kommunen och väntar med stor nyfikenhet på svar.

Låt mig spekulera lite i vad det kan bli bara för nöjes skull, för vad ska dom hitta på? att förbjuda cyklar i en stor och skrymmande hiss är helt oförsvarbart.

Inte kan de väl komma att använda sig av den gamla utslitna och ologiska SL-retoriken: Kedjan kan olja ner andra medresenärer (hissåkare)? Det skulle va om man trycker sig in med sin cykel då hissen redan är full, men om kommunen skulle ha så låga tankar om människors folkvett i största allmänhet vore det isåfall djupt tragiskt.

Att cykeln är en säkerhetsrisk? I en hiss? Nej, en person som hävdar det ska inte tas på allvar, hen ska skrivas in.

Förbjuda för förbjudandets skull? Man ska inte förbjuda nåt för nån tycker det är trevligt med förbud i största allmänhet (en tjänsteman med ett litet kallt hjärta som har en udda avikelse och går igång på att förbjuda?) utan förbudet ska tillkomma i sista hand då individansvar inte räcker till och det finns ett tydligt problem kopplat till…vad det nu rör sig om.

Eller resonerar de som så att man ju ändå inte får ta med cykeln på tågen och då är det lika bra att förbjuda cyklar i hissen också? Ändå inget direkt rimligt förbudsskäl och man får faktiskt ta med sig cyklar på vissa tågavgångar från Mjölby, nämligen tågkompaniets. Så ponera att du står där med cykeln fullastad för långfärd i sommar och ska använda ett av de få tågbolagen i det här landet som valt att inte bryta den europeiska normen. Då blir det där hisscykelförbjudet plötsligt väldigt irriterande – även om det är högst sannolikt att du väljer trotsa det.

Spelar ingen roll hur många mail eller samtal det kostar, förbudet ska bort, för det bara måste vara ett misstag. Man sätter bara inte upp nej-till-cykel-skyltar bara sådär helt utan anledning.

/DS

 

 

 

Fast på sveriges mest uddlösa plats. Mjölby. #himlavinteråtertåg

22/3 08:20 på Mjölby resecentrum

Är på väg hem till Stockholm. Vi gjorde en riktigt bra premiär igår och allt borde vara tip top. Och jag är himla nöjd över föreställningen och hur den mottogs av publiken. Men det sitter ändå en liten tagg i mig.

Mitt tåg avgår först 09:43.

Det innebär i praktiken 1 tim och 20 min väntan på sveriges mest uddlösa plats. Mjölby.

Fick gå upp i ottan för att ta en buss som avgick 07:43 från Vadstena (två timmar före avgång med SJ2000 mot Sthlm i Mjölby) för att åka två ynka mil.

Hade jag använt min vikcykel hade jag lugnt kunnat sova en hel timma till, börjat cykla kvart i åtta istället och njutbart kunnat ta mig fram genom det vackra östgötska landskapet via Bjälbo. En perfekt start på dagen.

Men nu sitter man istället här inne på Mjölby resecentrum och blickar ut genom fönstret på det fula stadshotellet tvärsöver gatan och sitter av tid.

Varför cyklade jag inte då?

Det är ju inte så att jag glömt min Brompton hemma, den står här bredvid mig som vanligt. Däremot hade jag missat att vintern hade samlat sig för att gå till ytterligare ett angrepp med snö, kyla, elände och allt som den för med sig.

Har jag tidigare dragit mig ur och kapitulerat cyklingen för lite snö och kyla? Nej aldrig.

Men klädd i vårjacka, och avsaknad av kraftfullare plagg att ha inunder, blir cyklingen allt ifrån njutbar och i värsta fall rena tortyren.

Därför sitter jag där jag sitter.

Men att passivt sitta kvar här på tom mage, ända till avgångstid, vore vansinne. Även om tjocktröjan inte är med så är jag tillräckligt tålig för att fälla ut cykeln och söka upp närmsta frukostställe, vad har man annars en hopfällbar cykel till. Så får det bli. End of story.

/DS