Har tagit väl hand om två av mina älsklingar under helgen

Har ägnat två av mina cyklar en del tid under helgen. Lådcykeln har servats. Rullbromsen där bak tog inte ett smack, bara hackade liksom. Thomas på Solna Cykelkök hjälpte mig med besväret och det blev fixat på 5 min.

För den som inte vet är Solna cykelkök en trevlig plats i Hagalund där man får meka och serva sin cykel (alla nödvändiga verktyg finns) eller sätta ihop en hel och fin cykel genom att plocka delar från diverse donerade skrutt-hojar – och dessutom få hjälp av kunniga om man kör fast. Bra grej.

Var rädd att bromsen på imm Bakfiets gjort sitt och behövde bytas ut, men det var bara en mutter (som satt väldigt diskret, till mitt försvar) som behövdes dras åt.

IMG_7335

Min Pelago Hanko har äntligen fått sitt front rack. Det var lite som att cykeln blev sig själv fullt ut efter monteringen. Är så himla nöjd med den nu, work cycle-egenskaper men ändå riktigt snabb.

Vissa påstår att man i sitt stall bland annat bör ha en funktionscykel, utan krav på design och utseende, samt en svinsnygg sexy bike.

Vill påstå att Hankon uppfyller båda de önskningarna i en och samma cykel.

Det nya breda racket bjuder till exempel upp till möjligheten att transportera en Brompton till en cykellös vän på stan. Vad är funktionellt om inte det? Är ju så drygt att möta upp cykellösa vänner som tvingar en att leda cykeln bredvid sig på väg till…nåt? Och få kan förneka att den ser rätt bra ut också.
IMG_7339

För att slippa bry mig om att ta med lös-lysen, som försvinner och som kräver batteribyten vid jämna mellanrum, har jag investerat i ett par skivbromsanpassade Reelights. De drivs av magneter som monteras i ekrarna. Man behöver inte tänka på på/av-stängning. De kickar igång så fort man börjar rulla. Grymt skönt att äntligen ha lyckats eliminera ett av mina största i-lands-problem, batteribyten suger.

IMG_7337

Fjädern ser till att styret inte vrider sig så att cykeln välter, när den står på stöden, efter att man lastat något på racket. En liten enkel pryl som kan bespara en mycket frustration och många mjölkpaket.

Det är viktigt att vårda de sina. Min princip är att inte äga fler cyklar än jag har tid att ta hand om. Jag har med viss möda knappt levt upp till den principen. Tänkte gå med i Solna Cykelkök, som dess bättre ligger på vägen till mitt jobb, för att klara av det bättre i framtiden.

/DS

 

Magnic light kan vara ett hett alternativ till Reelight

Fick ett tips via kommentatorsfältet om ett tyskt, enligt tipsaren, högkvalitativt alternativ till danska Reelight.

Magnic light är namnet på den batteribefriade cykellyse-konkurrenten.

Dyrare? Ja. Bättre produkt? Kanske. Oftast gäller ju: Du får vad du betalar för.

Nån med erfarenheter av tyskalternativet?

Mina Reelight City fungerar, efter ca tre månader, tillfredställande – men känslan av kvalité vid enbart kännande och klämmande, uteblir.

Jag ska snart införskaffa ytterligare ett par batterifria och min nya enkla cykellyse-filosofi lyder: Jag nöjer mig med det bästa.

Den är ett resultat efter att många år varit fast i det batteridrivna lös-cykel-lamps-träsket.

/DS

 

Om batterifria (och nu även magnetfria) Reelight, och om cykling har en säsong eller inte?

Läste för ett tag sen, på nåt cykelforum (kanske Cyklistbubblan), att en person nyligen gått in i en butik och frågat efter cykellysen och fått svaret: “Några sådana har vi inte hemma eftersom cykelsäsongen är slut”.

Och det är ju bara helt galna människor som påstår att cykling har en säsong.

Men jag själv då? Det är onekligen glesare mellan blogginläggen och besöksräknaren talar även den sitt tydliga språk. Det tål att reflekteras över. Är jag en av de där galna?

Nej, ICKE, för jag kan jag stolt konstatera att det inte finns några väder som förpassar mig till alternativa transportmedel. Jag är och förblir en året-runt-cyklist.

Men det ska erkännas att nöjescyklingen uteblir under årets 4-5 mörkmånader, det handlar nästan enbart om att ta mig från A till B då.

Tillbaka till cykellysen och problematiken kring detta.

Oj vad jag förbrukat små batteridrivna lågkvalitativa LED-varianter under åren som gått. Mitt miljösamvete är alldeles förkolnat.

På lådcykeln finns den gamla klassiska platsinstallerade dynamosorten, som alltid sitter där och bara funkar och funkar och funkar.

Jag hittar inte ord för att tillräckligt kraftfullt uttrycka hur skönt det är att slippa fippla och mecka med små, ofta borttappade och/eller ickefungerande, kinesiska plastlampor.

Omsättningen av dåliga cykellysen (har inte hittat några hållbara och oslarvbara trots att jag sökt med ljus och lykta) har varit min överlägset största löpande cykeldriftskostnad. Inte minst p.g.a. en miljödålig överkonsumtion av batterier (man glömmer dem på:().

Det har fått mig att skaffa Reelights batterifria för-bra-för-att-vara-sant-lysen.

De drivs genom magnetism. Man har hittills tvingats pilla in/fästa magneter mellan ekrarna för att det ska fungera; men sen i våras finns det en annan sort (Reeligth City) som (fråga mig inte hur – förklara hur) fungerar med enbart cykelns fälgar till hjälp.

Det ska vara 3-4 mm mellan lyset och fälgen. Sitter det för nära börjar lampan med jämna mellanrum “gläfsa” mot fälgen – magnetismen blir för stark, särkilt när man bromsar (om man har fälgbromsar).

Jag ska erkänna att jag var skeptisk i början. Lysena, som gick på närmare 400:- med frakt, var plastiga och det kändes sådär med själva grejen att fästa dem i bromsarna. Om man har skivbromsar på sin cykel ingår även annan variant av fästanordning i form buntband. Jag gissar att skivbromsar är att föredra framför fälgbromsar för optimal användning av Reelight City.

Man får pilla och justera ett tag för att få till en bra placering där lyset inte smackar ihop med fälgen samtidigt som man uppnåt tillfredställd ljusrespons. Ju större mellanrum desto mer svårantända – såklart.

Ja, jag är medveten om tvättbehov.

Men det positiva är att de sitter där (går att ta av), lyser jämnt (dock ej vid stillastående) och man är batteribefriad (mycket paranteser idag). Det är värt en hel del.

Min skepsis har, efter några månaders användande, vänt.

Trots att de inkräktar något på bromseffektiviteten (vid fälgbromsmontering) så ångrar jag inte mitt köp. Fördelarna överväger helt enkelt nackdelarna. Det medför bra karma att synas batterifritt och att slippa leta efter små plastiga, fula, batterislukande, lättbortslarvade kineslysen gör helt enkelt livet lättare att leva.

Nu sitter de på min Montague Boston, men har även haft dem på min Brompton där de små hjulen med sitt höga varvtal bidrar positivt till ljusstyrka och snabb respons (längre startsträcka med fullstl). Hopfällningen påverkas inte.

Jag tror jag kommer fortsätta med Reelight. Känner mig lite frälst. Så, farväl batterier. Hoppas vi aldrig ses igen.

/DS

 

 

Trött på kassa cykellysen – särskilt Knog

Inte lätt att få tag på små vettiga batteridrivna lysen.

När Knog introducerades, fick jag förhoppningar om att jag till slut “funnit ljuset”. Smidiga, starka och snygga. En designprodukt som hittat till stans mer seriösa cykelbutiker.

Men nu vet jag bättre. Knog är inget annat snyggt förpackade överprissatta skräpprodukter. Efter att mina två första gått sönder öppnade jag upp för att det rört sig om måndagsex. men efter minst fyra haverier säger jag: Aldrig mer Knog.

Asaklitt, Clas Ohlsons eget lågprismärke, lyckades visst ta hem kampen om bästa lås när Plus testade förra året.

Det gjorde intryck på mig och fick mig att tro att kvalitén även smittat av sig på deras cykellysen. Men icke. Köpte ett i början av året som redan gnolar på sista. Då blir plötsligt hundrakronorslyset en både dyr och omiljövänlig historia.

Batterifria Reelight, som drivs av magneter man sätter fast mellan ekrarna, har jag fått rekommenderade och varit riktigt nära att kränga flera gånger. De tilltalar mig starkt med sin miljösnällhet i all sin enkelhet. Men att sätta såna på sin Brompton borde inte vara helt lyckat då utbuktande delar lätt skadas, speciellt när man bär cykeln, även om de inte direkt behöver inkräkta på själva hopfällningen.

Nu har jag iallafall bestämt för att inte chansa på fler tveksamma lampor. Har ju ändå en med mig – alltid. Så varför inte utnyttja den? Så är det här lilla ilandsproblemet ur världen.

Telefonen är bra till mycket och funkar ypperligt som cykellyse. Man slarvar inte bort den, den är alltid med och det är bara att vrida dess cykelhållare (där mobben sitter som gjuten) ett kvarts varv ner. En lösning jag bara använt i reserv, ska nu bli standard.

Funkar perf

Bak då? Konstigt nog är det framförallt Knogs framlysen som gett upp i förtid. De med rött sken har hållt. Kanske för att de sitter mer skyddat strax under sadeln. Så baklysen har jag på lager ett tag framöver.

Baklysena håller bättre

Och batteri då? Ja, batteriproblem får man ju med en smartmobil ibland. Men ska se till att ta med laddaren till jobbet hädan efter. Kanske skaffar jag ett liten extra usb-strömkälla att ha i reserv.

Att taga vad man haver, är guld ibland.

/DS