I väntan på cykel+tåg-beslut konverterar jag min Montague

Skrev några inlägg tidigare i år om en eventuell öppning för cykel på tåg, efter SJs kommande totalrenovering av deras snabbtågsflotta, som ska påbörjas om nåt år.

Hade bl.a. ett bra samtal med Project managern då jag eldig som en pingstkyrkopastor från Jönköping argumenterade för multifunktionsutrymmen som, förutom plats för rullstolar, barnvagnar och skrymmande bagage, också möjliggör cykeltransport.

Mina åsikter togs väl emot och man lovade att plats för cyklar åtminstone fanns med i diskussionerna. Vet att några läsare av denna blogg också hörde av sig, bra där.

Nu har det gått några månader och man vill såklart veta vartåt det lutar. Jag har med jämna mellanrum mejlat för att få rätsida i detta. Inget svar – än. Men ger mig inte och återkommer såklart när jag vet.

Man tycker ju att, nu när t.o.m. tunnelbanan öppnar upp för cyklar, SJ borde kunna göra detsamma.

Idag kvarstår dock faktumet att cyklar, om de nu inte råkar vara hopfällbara, är förbjudna att medtaga på samtliga SJs avgångar.

Har länge funderat på att köpa en ren långfärdscykel. Min Brompton är en perfekt citybike och jag kommer fortsätta att ta med den på mina stadsresor. Men cyklar jag tio-femton om dan, vill jag ha ett fullstort alternativ. Problemet är, som jag tidigare nämnt, att jag är fast i vikcykelvanor. Att köpa en touringcykel jag inte kan ta med på tåget tar emot.

Så nu har jag inlett konverteringen av min egen Montague Boston 8. Den ska bli min nya fällbara touringcykel. Om jag vill ta mig, bilfritt, till startpunkten för en speciell cykelled är det den jag kommer att ta med mig.

När man åker på längre turer behöver man ha möjlighet att ta med sig en del samt kunna variera sittställning.

Jag tillhör kategorin light-tourer, då jag anser att för mycket packning dödar cykellusten, så det ska inte bli några större problem att få till en schysst mellanklasspackhäst av cykeln.

Först ut är ett par MKS fd 7 foldable. Kvalitetspedaler som bidrar till att det hopfällda paketet blir aningens mer hanterbart.

Har också beställt Octagon steerer extender som tillåter förändring av körposition i en handvändning. Min lokala cykelbutik Norvelo har lovat att hjälpa mig med monteringen.

Sen behövs en väska för själva cykeln, en pakethållare och några cykelväskor. Montague bärväska är redan på väg och en kompatibel pakethållare som pallar för relativt hög vikt och inte stör hopfällningen är till exempel Thule tour rack.

Lutar åt den.

Orkar inte vänta på ett cykelvänligare samhälle. Måste fixa nåt som uppfyller mina behov NU.

/DS

 

SJs miljardsatsningar omfattar inte möjligheten att ta med sin cykel

SJ ska totalrenovera sina tåg för flera miljarder och kallar det för den största satsningen på 150 år, men några multifunktionsutrymmen för bl.a. cyklar – vill man inte ha.

Nej till det här, hälsar SJ

Efter tre mail till SJs kundtjänst fick jag till slut svar:

Hej Är nyfiken på om SJs nypresenterade satsningar rörande omfattande renoveringar av SJ2000-tågen, öppnar upp för möjligheten att kunna ta med sin cykel på tågen. Kan du inte svara på detta, hänvisa mig gärna till nån som kan. Mvh David Sennerstrand

Svar

Tack för att du har kontaktat oss.

Tyvärr finns inga planer på det med i den nya renoveringsplanen. Du kan idag ta med din cykel ombord om den är nedmonterad och transporteras i en cykelväska.

Med vänliga hälsningarSJ ABJesper Axelsson


Vad kan man då göra som cyklist om man har lite svårt att förstå själva problemet i att skapa mångsidiga och smarta utrymmen med plats för både cyklar och annat skrymmande bagage?


Om man har svårt att förstå varför man väljer att inte vässa fördelarna med att resa med tåg gentemot bil/flyg, ytterligare.

 

För många skulle det vara oerhört praktiskt att ha möjligheten att kunna cykla både före- och efter tågresan. Ett modernt sätt att resa som ligger helt i tiden.


Det som de flesta övriga EU-invånare (plus Norge) ser som en självklarhet verkar, enligt SJ, vara totalt ogenomförbart i Sverige. Ska det vara så svårt?


SJ vägrar lyssna till direktiv och visioner från europaparlamentet om att skapa ett system för hållbart resande där det ska vara helt givet (och t.o.m. uppmuntras) att kunna ta med sig sin cykel på tåget.


Vad kan man då, som liten människa mot stora starka SJ, göra om man inte är helt nöjd med detta?


Ja man kan ju till exempel lyfta luren och ringa SJs huvudkontor 010-7516000 och fråga hur de har tänkt.

 

Det ska jag.

 

/DS

 

Snart får man väl ta med sig cykeln SJ?

Mycket kring SJ nu.

Ena dan preseneterar man en miljardsatsning, den största på 150 år, och den andra handlar det om miljardbesparingar och varsel.

Väljer att reflektera en stund kring det förstnämnda.

Man ska renovera och bygga om sin egen snabbtågsflotta för 3,5 miljarder.

“Vi byter alla viktiga teknikkomponenter. Det kommer att kännas som ett helt nytt tåg för både oss och för våra kunder” säger SJ:s vd Crister Fritzson

Nu äntligen händer det, tänker man. Den största uppgraderingen på 150 år bara måste omfatta möjligheten att kunna ta med sig sin cykel på tågen. Nu är det dags och de första cykelanpassade tågen rullar ut redan 2016.

Det är ju numer ett rätt gammalt EU-direktiv:

“Vidare ska det enligt ledamöterna på alla tåg, medräknat internationella tåg och höghastighetståg, finnas ett särskilt anvisat utrymme för barnvagnar, rullstolar, cyklar och sportutrustning, vid behov mot avgift.” Med vänlig hälsning, Europaparlamentet 2007 (hittar ingen länk tyvärr…)

Senast 2010 skulle det, enligt EU-ambitioner, finnas ett anvisat utrymme för bl.a. cyklar på varje tåg.

Och ja. Numer finns det ett anvisat utrymme för cyklar på de flesta tågen i unionen. Men inte på SJs. Inget utrymme i något SJ-tåg.

Och det är väl attans att jag ska vara så negativ att jag även denna gång redan nu närmar mig slutsatsen, att SJ har glömt att tänka på de resenärer som vill ha en hållbar helhetslösning, de som ser en potentiell cykelsträcka att avnjuta både innan- och efter tågresan.

Jag besudlar mig själv av mina egna fördomar som övertygar mig om att i SJ:s jakt på kapital- och tillväxt, så har man glömt att ta hänsyn till de cyklande ännu en gång.

Men jag hoppas såklart ha fel och att jag får ett positivt besked när jag rotar vidare i detta.

Från 2016 så kanske, kanske kan man ta med sin vanliga cykel på tåget, även i Sverige.

Även om chansen är mikroskopisk.

/DS

 

En himla resa

När jag tidigt vaknade i lördags så såg jag fram emot att, i vanlig ordning, ta tåget till Mjölby och cykla de två sista milen till Vadstena, för att lagom hinna till repetitionen på teatern klockan elva.

Den här gången fanns inga alternativ. Om jag skulle klara av att ta mig dit i tid, utan att behöva åka under fredagskvällen istället och tvingas bo på hotell och det ena med det tredje, så fanns bara ett alternativ: Tåg och cykel.

Det utmärkta multimodala resealternativet.

Det goda morgonhumöret fick sig en törn när min, i vanliga fall så trevliga granne, kallade min Brompton för rullstol när jag mötte henne i förbifarten i trapphuset.

Vissa ser inte, när den befinner sig i sitt hopfällbara tillstånd, att det är en cykel och associerar då, mycket märkligt, till en rullstol.

Grannen ska få styrk nån gång för det där.

Under helgen har de behövt laga och lappa på de gamla spåren mellan Stockholm och Södertälje, så det var buss som gällde på sträckan.

När jag väl sitter på tåget bläddrar jag lite i tidningen Kupé. Inte för att jag, i det här inlägget, tänkt att börja skälla på SJ, men de ska banne mig inte hävda att de älskar cyklar utan att det går obemärkt förbi:

SJ har så många gånger, och i oräkneliga situationer, visat att de med alla medel skyr cykel-och-tåg-konceptet.

Nu försöker de framställa sig själva som ett cykelvänligt företag bara för att de är involverade i nåt slags lånecykelpilotprojekt.

Är inte på nåt sätt emot lånecyklar. Tvärtom. Men att kunna ta med sin egen cykel på tåget, öppnar upp för så mycket större möjligheter och kräver inga lånecykelstationer på rätt ställen. Nåt SJ borde tillåtit för längesen, om man nu anser sig vara så cykelvänliga.

Billigt och dåligt försök SJ. Ni är härmed genomskådade.

När jag väl kom fram till Mjölby och började trampa, denna soliga septemberförmiddag, vittnade vindkraftverkens propellrar om att jag skulle få ganska så tuffa två mil fram till slutdestinationen.

Och inte blev det bättre av att några hundra motorcyklar blåste förbi mig när jag stred i motvinden som bäst.

Vet inte vad som är så provocerande med en anspråkslös halvfet småländsk kille på en vikcykel, men det är uppenbart att inte MC-männen inte är så värst förtjusta i mig.

Det har hänt förr och nu hände det igen. De gasar på extra, kör nära, spänner sig och gör apljud, när de kör förbi. Det är uppenbart att det är något de vill kommunicera. Vad det är vet jag tyvärr inte. Än.

Igår tog jag bussen hela vägen tillbaka till Stockholm för att slippa avbrottet mellan Södertälje och Stockholm.

Tycker verkligen att tåg är mycket bättre men buss funkar också. Var lite skraj att min Brompton skulle slänga runt i bagageutrymmet men ser man bara till att man stabiliserar upp med väskor vid sidorna, så känns det rätt tryggt.

MIn Brommie med överdrag i mitten.

/DS

 

Tågkompaniet är ganska schyssta mot cyklister.

Är på väg hem från repet på teatern. Har just cyklat den två mil korta solskenssträckan till Mjölby.

Igår, när jag var på väg till Vadstena, kände jag mig så förkyld och dassig att jag fick kapitulera cyklingen och vänta in bussen istället.

Inte kul. Men bra med flexibiliteten som en vikcykel inbjuder till.

Efter att ha mulat i mig ett kvarts kilo ingefära, under gårdagen, har det mesta av förkylningen gett med sig. Jag kände mig inte ett dugg sliten när jag kom fram till tåget efter nån knapp timmes cykling.

Ingefärakur is magic.

I skrivande stund sitter jag på ett Tågkompaniet-tåg som ska ta mig till tågbyte Hallsberg.

Har inte ofta (aldrig?) åkt med detta tågbolag, så självklart surfade jag in på deras hemsida för kolla vad de uppger för dumma skäl att inte tillåta cykel ombord.

Men tji fick jag och mina fördomar när jag läste det otroliga.

Man FÅR ta med sin cykel och det helt utan kostnad.

Bara två cykelplatser, men ändå.

När konduktören kom för att kolla biljetten sa jag till henne att Tågkompaniet borde få ett pris, och uppmärksammas, för att cykelvänlighet förknippat med tåg är ett unikum i detta land.

Hon ursäktade sig mest över att det bara fanns två cykelplatser och att man inte har möjlighet att boka cykelplats. Surt att komma med sin cykel och inse att den inte får plats, menade hon.

Man får helt enkelt chansa på att de inte är upptagna. Inte den bästa lösningen kanske men, som sagt, bättre än oftast.

Jag sökte omdelbart upp de båda cykelplatserna på tåget.

Bilderna får tala för sig själva.

Den enda gången jag åkt tåg med hopfällbar cykel, utan varken nån ekonomisk eller funktionell vinst av själva vikfunktionen.

/DS

 

Räddad av en hopfällbar cykel

Möjligheten att ta med sin cykel på tåg, buss och kollektivtrafik är en angelägenhet som intresserar mig till allra högsta grad.

Varför? Sättet att kombinera de olika färdmedeln blev min/vår frälsning från ett gråtrist, påtvingat, bilbundet och i synnerhet fattigare liv.

Under hösten 2009 såg jag ett bilköp som definitivt oundvikligt.

Vi bodde i Enskede utanför Stockholm. Jag skulle börja ett liv som långvägspendlare. 25 mil sydvästerut till teatern i Vadstena varannan helg, och 8 mil norrut till sångpedagogjobbet på en kulturskola i Uppsalas utkanter, tre dagar i veckan.

Och ett barn var på väg.

Resan till Vadstena tog 4-5 timmar med tåg, och att pendla till Uppsala, för att sen vänta in lokalbussen, tog långt över den restid för motsvarande sträcka med bil. Att lägga så mycket tid på resor till/från jobbet blir orimligt när man har barn.

Att ha med sig en cykel på tåget, för att delvis cykla, skulle innebära enorma tidsvinster, genom att hinna med tågavgångar via stambanan, som transport med den sällan avgående länsbussen omöjliggjorde.

Från 4-5 timmars restid skulle jag på så sätt komma ner mot 2,5 (samma som med bil).

Resor till och från kulturskolan skulle även dem, med hjälp av cykeln, komma ner mot “biltider” (en timma). Att förlita sig helt och fullt till kollektivtrafiken skulle ta dubbelt så lång tid.

Ett problem bara. SJ förbjuder medhavd cykel på samtliga avgångar och så även på Uppsalapendeln.

Tanken på en hopfällbar (som tillåts överallt) fanns där, men hela mitt väsen var besudlat av fördomar mot dessa låghjulingar. Det var säkert inte rimligt att cykla mer än ett par kilometer med dem, resonerade jag, och dessutom hade jag bara sett fula, som jag tyckte gav nåt slags infantilt intryck.

Men jag gjorde min research och hittade EN jag gillade. Det var inga problem att cykla de två milen mellan Vadstena och Mjölby med min nya “snygga” Brompton och hopplöshet vändes till hoppfullhet om ett bilfritt leverne.

När Bella kom kompletterades vikcykeln med, dess motsats och ytterlighet, en lådcykel och sen dess har jag ägnat några timmar i veckan att dela det bilfria glädjebudskapet genom denna blogg.

MEN jag anser ändå att man såklart ska få ta med sig sin vanliga cykel på tåget. Att det 2013 oftast är en omöjlighet, i allmänhet i lågtrafik, i synnerhet i rusningstrafik, är ren och skär tragedi. Speciellt för oss, utan bil, som vet vilka möjligheter cyklande kombinerat med tågåkande öppnar upp.

Vet inte om det är en tröst eller en sorg att veta att arbetspendling kombinerat med allt annat än en hopfällbar cykel, är en orimlighet även i många andra länder.

I det annars så cykelliberala Amsterdam kostar det till exempel 6€/dag att ta med sin fullstora cykel på tåget. Och tidbegränsningar när det är tillåtet eller inte, råder även där.

Amsterdam

Har man förmånen att kunna ta sig till jobbet före eller efter rusningen, så behöver man inte tänka länge innan man inser att 6€/dag kommer att ruinera dig om ditt efternamn nu inte råkar vara Kamprad.

Min föreställning om att hopfällbara cyklar säljer lika bra som sand i Sahara i Nederländerna, p.g.a. möjligheten att få sin vanliga cykel övervakad i ett Cykel-P-hus samt att kunna kombinera cyklandet med tåg, slogs snabbt i spillror när jag var där förra sommarn. Såg de vikbara överallt.

Inom SL får man ta med sin fullstora cykel på pendeltåg, i tider av lågtrafik, helt gratis. Att vi på åtminstone en punkt är mer cykelvänliga i Stockholm än i Amsterdam, är väl ungefär lika otippat som fantastiskt.

SL

Fick ett mail och en bild av en bloggbesökare häromdan om hur det ligger till i London. Även om man är lite mer tillåtande där än i Stockholm – råder ändå en hel del begränsningar. Och visst känner man igen dem vid det här laget.

London. Foto: Arnav Jain

Utopin om ett samhälle där du avgiftsfritt kan ta med din konventionella cykel när och var du vill, ligger tyvärr långt långt borta.

Så om du har behovet är det nästan lite puckat att avstå en vikcykelinvestering.

Apple brukar på sina event skryta om att den mest populära kameran som används till bilder som läggs ut på flickr, är iphone. “Den bästa kameran är den du har med dig”, är deras paroll.

Samma sak med cykel: “Den bästa cykeln är den du har med dig”

Med andra ord ett starkt köpargument för en bra hopfällbar cykel.

Vikcykelguide

/DS

 

Svar från SJ på mitt brev angående cyklar på tåg

 
02:32 inatt klinga det till i mailboxen.
Ett svar från SJ på mitt brev (föregående inlägg) om hur det är möjligt att ett bussbolag tillåter sina kunder att ta med sin cykel, men helt omöjligt på ett SJ-tåg.
 
En analys på detta kort svar, annat än att det just är ett provocerande kort svar, är att det nästan inte står nåt alls förutom att SJ saknar förutsättningar…
 
SJ anstränger sig inte direkt för att plocka några poäng hos cykelbloggosfären.
 
Vilka “Best Xpress” är, som tydligen varit inblandande i SJs tidigare modesta cykelambitioner (bara mån-fre, max 4 cyklar/avg, 249:- per cykel) blir man ju nyfiken på.
Efter att googlat runt lite hittar jag följande på cykelguiden.nu:

Resenären med cykel ska vara på aktuell plattform 20 minuter före avgång där en BestXpress-medarbetare möter upp och tar hand om cykeln. BestXpress lastar även av cyklarna på ankomststationen.

Sj har alltså valt att göra sig beroende av denna aktör för på- och avlastning av cyklarna. Sen, troligen pga olönsamhet, brutit avtalet. Inte konstigt att det skiter sig.

Klart det kostar att anlita ett företag som ska ta hand om något som resenärerna skulle kunna fixa själva. Åtminstone om man investerade i lämplig vagninredning med vikbara säten där extra plats, vid behov, kan beredas. Vem vill dyka upp 20 min före avgång för att möta upp nån lastgubbe? Är det frihet? Nej, lika bra det blev nerlagt.

Frihet är att ta hand om det hela själv. Som på Öresundstågen. Nån/några av vagnarna ska va markerade med en stor- och inbjudande cykel. Inte springa runt och leta efter nån himla “BestXpress-medarbetare”.

Ett samhälle för hållbart resande måste ha större ambitioner.

Fick denna bild mejlad till mej, av en läsare. Jag tycker den är vacker! Tagen inifrån ett av Öresundstågen.

Trots att jag är en lycklig ägare av en vikcykel som glider med överallt, i alla typer av transportmedel, och knappt så att det märks – så blir jag lite avundsjuk. Cykelsymbolen visar på vilja att ställa om; ambition för hållbart resande och kreativitet att ta till vara på cykelns potential fullt ut.

Ska man kanske flytta till Öresundsregionen?

Nej, jag ska stanna här och fortsätta kriga.

/DS

 

Brev till SJ – Ni säger NEJ till cyklar men på Blåklintsbuss går det bra. Hur sjutton…

För ett tag sen skrev jag om Blåklintsbuss, som tillåter cyklar på sina bussar. Att det kan va möjligt på en buss, med sitt begränsade utrymme för bagage – men inte på SJ:s tåg, fick mig att mejla tågbolaget följande brev:

Cykel på tåg – en omöjlighet för SJ men fullt möjligt för ett bussbolag. Hur…

Jag driver cykelbloggen livutanbil.se och vill gärna få ett utförligt svar på varför det är en omöjlighet att få ta med sig sin cykel på era tåg.

Ni använder er av säljargument som “Bra miljöval” för att få folk att välja tåget, och kommunicerar väl- och mycket det klimatsmarta i att välja tåget framför till exempel bil- och i många fall även flyg. För mig blir det då en gåta att ni väljer att inte vidareutveckla er gröna profil genom en mer cykelliberal inställning.

Mellan 2007-2011 öppnade ni upp för era kunder, om än i starkt begränsade former, att mot en tilläggskostnad (250:-) ha möjlighet att få ta med sin cykel. I november 2011 satte ni totalstopp för resenärer som vill kunna kombinera tåg och cykel, och pekade bl.a. på att man haft problem med att lasta cyklarna på- och av tågen. De cykelanpassade vagnarna togs bort och fick istället lämna plats åt en ny bistrovagn med barnanpassning.

Konceptansvarig på SJ Maricka Berggren pekar på olönsamhet och säger:

“Vi är som vilket företag som helst som krigar för varje krona. Vi prioriterar en resenär som betalar för sin resa och som vill sitta ner” SVD 2012-05-03

Är det så sorgligt att SJ inte längre bryr sig om sitt samhällsnyttiga åtagande? Tänker man bara på kortsiktig tillväxt?

Det finns en stor oupptäckt potential i kombinationen tåg- och cykel. Både för semestercykling- och inte minst för arbetspendling. Det skulle för många människor öka möjligheterna för ett bilfritt hållbart resande.

En annan aspekt är den växande cykelturismen som hämmas av er cykelfientliga inställning. I många Europeiska länder, till exempel: Tyskland, Holland, Danmark och Norge, är det både vanligt- och populärt att ta med sin cykel på tåget. Sverige är ett fantastiskt land att cykelsemestra i, men med er inställning sätter ni käppar i hjulen för den möjligheten. Sorgligt.

Ni menar att ni inte klarar av lösa cykel+tåg-ekvationen. Hur kommer det sig då att det fungerar bra i så många andra länder?

Blåklintsbuss, som kör mellan Stockholm och Östergötland, ser inget problem i att deras kunder vill ta med sig cyklar på deras bussar. Man får helt enkelt fylla i en ruta om önskat antal medhavda cyklar, när man bokar. 50:-/cykel, kostar det.

Mitt huvudbry blir då: Hur sjutton kan ett litet bussbolag lösa det hela, när det verkar vara helt omöjligt att, med långa tåg, bereda plats för några cyklar?

Med vilken typ av ickekreativitet lyckas man att INTE lösa problemet och bli ett modernare och grönare företag?

Detta är för mig (och många andra) en stor gåta som jag hoppas att ni ger mig- och bloggens läsare svar på.

Mvh David Sennerstrand livutanbil.se

Hoppas kunna återkomma med ett svar inom kort.

/DS

 

Börjar dan med magiskt vacker cykeltur genom den östgötska landsbyggden

I skrivande stund sitter jag på ett snabbtåg mot Stockholm med en välförtjänt kopp SJ-kaffe, införskaffat helt utan kostnad med mitt priokort av den åtrådda valören grå, som tillåter fri kaffetillgång, under hela resan.

Har just cyklat en magiskt vacker sträcka genom den frostbeklädda östgötska landsbyggden. Två härliga mil, mellan Vadstena och Mjölby, omgiven av tyst surrande vindkraftverk och öppna vinterlandskap. Klarblå himmel, smala bilfria landsortsvägar, nån minusgrad; tiden står stilla och nuet äro infångat.

Efter 50 minuter är jag framme i Mjölby.

Den östgötska landsbyggden, denna vackra lördagsmorgon. En ynnest att få cykla genom den.

Nästan framme i nordeuropas, om man inte räknar med Bollnäs, fulaste stad – Mjölby.

Det var nästan precis ett årsen jag var i Vadstena sist. Har saknat det mycket. Var rädd för att jag spelat min sista föreställning där, när jag i finalnummret, under sista föreställningen fick spel, sprang runt som en galning och min karaktärs mysbyxor åkte ner så att man kunde se “springa”. Många gillade det, skrattade och gjorde tummen upp – men bland andra, äldre och mer nakenkonservativa i publiken, blev stämningen dålig och spred sig fort likt en odör från nåt illaluktande som katten släpat in.

Men det är glömt och förlåtet och jag är nu tillbaka i teaterverksamheten i denna lilla charmiga och pittoreska stad. Teatern kommer inte längre drivas av en enskild ledare utan av tio verksamma aktörer av hög kaliber. Kan bli hur bra som helst.

Vadstena Nya Teater kommer den gamla anrika och mycket centralt belägna teaterlokalen att kallas, när vi nu startar om i ny regi. Där kommer vi att bjuda på krogshower, konserter, musikaler och olika typer av föreställningar. Publiken serveras, mellan akterna, en trerätters supé.

Detta betyder att jag kommer få avnjuta den fantastiska cykelsträckan Vadstena-Mjölby, många gånger framöver.

Varför cyklar jag? Vadstena ligger lite off. Men genom att cykla de två milen till stambanan istället för att vänta på nån lokal sällan avgående anslutningsbuss, sparar jag en massa tid – och lite pengar. Med lokala färdmedel inblandade blir det en seg och långdragen resa – ofta upp emot 4,5 timmar. Men med min vikcykel, i kombination med ett snabbtåg, klarar jag sträckan på lite drygt två timmar och fyrtio minuter. Ungefär lika fort som med bil hela vägen Stockholm-Vadstena (utan paus).

Vadstena slott

Känns bra att återigen få använda sig av vikcykelns huvudsyfte, det är så här den ska användas, det är när man viker ihop, kliver ombord och får tillfälle att göra långnäsa åt cykelfientligt inställda SJ, som min Brompton är i sitt esse.

/DS

 

På Krösatåget får du ta med din cykel

Bella och jag blev cykelskjutsade till T-Centralen på fredagsmorgonen.

Packning o Bella i lådan, jag trampar, Hanna på en Brompton och sen svingar sig Hanna själv upp på lådcykeln och tar vikcykeln med sig hem, efter att ha lämnat av oss.

Sen åkte vi tåg mot Nässjö. Veolia blev det den här gången. Tyvärr har Veolia i likhet med SJ totalförbjudit cyklar på sina tåg.

Är inte cykelförbudsskylten den fulaste som finns att skåda?

Lite förvånande är att länståget mellan Nässjö och Vetlanda, faktiskt tillåter cyklar. Heja Krösatåget! På småländska tar man bort r:et och förlänger ö:et, så det uttalas “Köösatåget”. Köösatåget gillar vi för de visar att det går.

Heja Köösatåget! En ovanlig syn i Sverige.

I Norge, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och ett antal andra länder så är cykel på tåg bara trevligt. Det tycker inte SJ och Veolia. Det är skit, tacka vet jag Köösatåget!

/DS