Lådcykelkung av Gamla Nynäsvägen

En pizzapaus i Tungelsta var det enda stoppet som behövdes för att bemästra de 6,5 milen mellan Nynäshamn och Stockholm. Vi struntade i den mycket längre Nynäsleden (som vi cyklade till färjan) och valde att färdas längs den lugna gamla Nynäsvägen istället.

Snällare underlag, nästan inga bilar och marginellt mindre vackert än Nynäsleden.

Ungefär fyra timmars cykling.

Det man missar på att cykla gamla Nynäsvägen är ett par fina badsjöar och ett par mils sörmländska landsortsstråk. En variant är att hålla sig till leden mellan Stockholm och Tungelsta, men därefter välja den mer cykelvänliga Nynäsvägen. Då får man både en fin landsortssträcka (Ådravägen), en badsjö och en snabb, snäll och bilfri sistasträcka mot Gotlandsfärjan.

Vi har valt att cykla med en styck åtta vxl Bakfiets long samt en Brompton.

Varför Brompton?

När exakt uppstod nåt behov av att fälla ihop den? kanske du frågar dig. Anledningen till att välja Brompton, trots inget förutsett vikbehov, är att man kan packa en hel del i tillhörande touringväska. Åker man iväg en hel vecka, tre pers, behöver man onekligen en hel del packutrymme, det kan ingen förneka. De små hjulen tillåter också en ryggsäck, fäst i sadeln, som pendlar irriterande från sida till sida då man står upp och cyklar; men ändå, mycket får man med sig.

Och man vet egentligen aldrig när man behöver fälla ihop sin cykel.

Det var nämligen så att Destination Gotland hade slarvat, och lovat bort samtliga cykelplatser med tillhörande spännband. Vi var på plats sist av de cyklande. Lådcykeln stod stabilt på sitt rejäla stöd så något spännband till den behövdes inte, konstaterade personalen nöjt.

Båtpersonalen skruvade dock obekvämt på sig när de inte såg någon lösning på att göra fast den sista cykeln ombord – vår Brompton.

Du har säkert redan räknat ut att bloggaren, under stående ovationer, på 11 sekunder blankt, fäller ihop cykeln och lägger den i lådan.

“Hurra, Hurra” ropar färjepersonalen på gotländska och bugar sig djupt. Tacksamma över att de räddats av de båda funktionellt så fantastiska cyklarna.

Och oj vad jag kryddar på utan förbehåll. Men båtpersonalen var imponerad. Och så hade vikcykeln fått en plats, en mening och syfte, även på denna resa. Att rädda upp situationen för Destination Gotland för att de har, likt Stockholms cykelplanerare, underskattat antalet cyklande.

Innan jag spinner vidare på ingressen, och börjar att skryta om hur fantstiska benmuskler man måste ha, för att sträckcykla 6,5 mil med packning, XXL-rygga och barn – tänkte jag lyfta på hatten för cykelfunktionen i Google Maps.

Vi har inte använt oss av några papperskartor alls.

Något att tänka på är att ställa sig skeptisk när kartfunktionen försöker leda in en i en tätort (till ex Handen) istället för att åka snabbaste vägen förbi. Tjänsten försöker att hela tiden ge dig så mycket cykelanpassad väg det bara går, vilket ibland leder till märkliga omvägar och vägval.

Sålänge man genomskådar det funkar de digitala cykelkartorna över förväntan. Men att använda gps-funktionen i mobilen drar batteri som attan. Vi har haft med oss en solenergiladdare Solarmonkey (köp inte en orimligt billig) som funkat väldigt bra för att råda bot på problemet (det har ju varit soligt).

Med en nästan overkligt nöjd unge i lådan, ständigt leende och påhejande sin kämpande tappra fader, råder det inga tvivel om att mina teorier stämmer:

BARN MÅR BRA AV ATT FÄRDAS I LÅDA.

Längs vägen har vi mött käcka cyklister som glatt kom-igen-hälsar, rultiga hemmafruar framför pittoreska röda små stugor som vinkar glatt och kastar nybakta bullar, som till Bellas förtjusning hamnar rakt ner i lådan (jag kryddar igen).

Det är några av skälen till att man kan, trots en totalvikt för ekipaget på 165 kg, nästan sträckcykla 6,5 mil (bara en paus) och fortfarande njuta av det.

/DS

 

Första test av solcellsladdare

Solen har gassat över smålandskusten de senaste dagarna. Perfekta förhållanden för att se vad min nya solcellsladdare går för.

Efter sex timmars exponerande för mesta möjliga solljus, det var inte mulet en sekund, tryckte jag den tillhörande usb-sladden i min nästan helt tomma (ca 7%) iphone, och började förväntansfullt att ladda.

Och…

Den laddade enkelt upp batteriet till 100% och verkade vara tillräckligt pigg för mer…

En bekant, som varit här och hälsat på, hade 50 % kvar av sitt batteri. Inga problem att ladda upp hennes lur heller.

När vi senare började ladda en tredje iphone, tog energin slut efter kanske 5-10% batteripåfyllning.

Sex timmars solljus räckte alltså till att ladda upp ca 1,5 iphonebatteri. Ganska imponerande och ger mig stora förhoppningar om att lösa det här med elen, under min resa.

Något som tyvärr inte funkade alls, var att ladda telefonen samtidigt som den lagrade solenergi. Den fixar inte att tillföra tillräcklig mängd energi helt enkelt så batteriet i solcellsladdaren dör efter ett tag.

MEN jag tror att jag kommer att ha stor nytta av denna charmiga lilla pryl. Idag fick den ligga ute när det mestadels var mulet i ca 3 timmar och den pumpade välvilligt in ca 40 % av batteriets kapacitet ändå.

/DS

 

Solceller ska lösa mitt problem

Solceller ska lösa mitt problem

Under förra cykelsemestern var ett av mina största problem – el.

Ofta fick jag sitta kvar på restauranger och kaféer långt längre än jag ville för att telefonen skulle ladda klart.

De kvällar jag bodde i tält var det helt kört. Att lyxa till det och se nyheterna på SVTPLAY hade varit trevligt någon gång, där man låg i sin ensamhet tältet någonstans i de småländska skogarna; men med brist på drivmedel blev det aldrig aktuellt.

Batteriet skulle ju räcka till ALLT. Bloggande, GPS, cykeldator, fota, research och en del sms och samtal.

Svårt att få ekvationen att gå ihop men denna gång är jag bättre förberedd.

I närheten av Mariatorget ligger butiken Adisgladis. Där hittar man en butiksinnehavare som kan säga en ett och annat om solcellsladdare. Entusiasmen flödar och jag rycks med och kommer hem med en Solarmonkey Adventurer för 1200 kronor.

Ville ha en liten nätt som passar in i mitt minimalistiska resekoncept.

Små solcellsladdare ska man egentligen akta sig för, men håller denna spännande pryl det tillverkaren utlovar, kommer mitt problem snart att vara löst.

Ett iphonebatteri har en kapacitet på 1420 milliampär. Solcellsladdaren kan laddas med 2500 milliampär. Det betyder att den kan ladda en iphone, nästan två gånger, när den är fullmatad.

Det finns två sätt att ladda Solarmonkey Adventurer. Givetvis genom att exponera cellerna för solljus men även via ett usb uttag i till exempel en dator.

Med hjälp av solen tar det hela tolv timmar att få den full. Låter sådär till en början men funderar man vidare så kommer man fram till att man bara behöver ca 5 timmars solljus för att det ska räcka till full laddning i sin iphone.

Det låter tillräckligt men man får hoppas på bra väder.

Solcellsladdaren kan även ladda in energi i telefonen under tiden den laddas men försäljaren hintande något om att detta kan funka sisådär.

Precis som min cykel är den vikbar och tar inte mycket plats. Det finns “skräpsolcellsladdare” på Clas Ohlson som är bra mycket mindre för bara ett par hundra men vad jag förstått handlar det som sagt om skitprodukter som inte fungerar.

I förpackningen hittar man ett gäng adaptrar till alla möjliga olika telefoner men iprylar lyfts fram som själva huvudsyftet.

Man fäster den på väskan, sadelstången eller ryggsäcken utan problem och den ska vara tålig, både för regn och smällar.

Ska bli spännande att se vad den går för under semestern.

Kanske blir även jag solcellsentusiast efter det här.

/DS