Etikettarkiv: stand up

Lyckad nypremiär i Sunne efter att ha hamnat mitt i EPA-land

Publicerat av
Svara

Min nya och mer musikaliska version av ”Konsten att leva utan bil” kräver mer utrustning. Det mest skrymmande i form av en akustisk gitarr. Men även några stativ och lite annat. Ju mer man packat med sig när man vikt ut och vikt av mot nya äventyr med en Brompton, ju mindre ser cykeln ut. Man upplever sakers storlek i relation till varandra. Kanske en aning udda syn för vissa oinvigda. Men det är nog bara en övergångsfas.

Riggad för gig utan bil

Faktum är att gitarren i gigbagen på ryggen nästan är större än fordonet jag färdas på.

Motsatsen till en Brompton är EPA-traktor. Och plötsligt var det fullt av dem i Sunne centrum på fredagkvällen. Komiskt att just en EPA-traktor numer utgör en del av innehållet i min StandUpföresläning. Man har ju sina erfarenheter från småstadskulturen eftersom jag själv råkar vara uppväxt i lilla Vetlanda. En av EPA-traktorerna i Sunne märkte ut sig lite mer än andra.

Motsatsen till Brompton?

Jag lämnade John Diarre och Sunne Centrum bakom mig ganska så omgående. Hade sju kilometer att cykla till Hotellet. Trots rätt tung packning var det hyfsat njutbart. Kanske 3 av 5.

Närmar mig sov och gigplats – Hotell Frykenstrand

Föreställningen gick strålande. Min idé har varit att göra den mer humoristisk än tidigare. Att döma av publikens reaktioner lyckades detta.

Senare i april är det nytt gig på samma ställe och sen ytterligare två inbokade i maj.

Längesen det var så kul att uppträda.

/DS

MANNEN, BILEN OCH BACON SOM HÄNGER I MUNGIPAN

Publicerat av
Svara

Jag ska börja med en bekännelse. Jag fick min första egna bil när jag var fjorton år. Vid den tidpunkten hade jag ägt och trimmat så många moppar att jag fullständigt tröttnat på det. Nu var det dags för en riktig bil, jag var ju för sjutton nästan vuxen. 

Man satt ju ändå mer säkert och skyddat i en bil än på en moped…

Morfar hade i samma veva en gammal SAAB 99, som fått så många tvåor vid besiktningen att han bestämt sig för att skrota den. Den gick som en klocka och trots mängder av rost och bucklor var det den finaste bil jag sett. Jag fick lägga vantarna på Saaben för att ha den att köra med i omgivningarna ute i farfars skogar. Som tur var hade Mamma och pappa inte så mycket att säga emot mina planer. Man satt ju ändå mer säkert och skyddat i en bil än på en moped, menade dom. 

Ungefär en sån här var det, fast med mer rost och bucklor. Foto: Dan Senior

Det hela kändes kraftfullt, mäktigt och manligt.

Jag ville att det skulle låta mycket när jag körde. Och det gjorde det om man använde mycket gaspedal på låga växlar. När jag fick motorn att riktigt vråla, likt ett vansinnigt vilddjur, då började det lukta bensin där jag satt i kupén. Den där doften spred sig i kroppen och gav mig en känsla av maskulinitet, trots att jag bara var en liten spak fjortonåring. Jag körde runt som besatt i skogarna och hade alltid med mig mängder av stekt flottigt bacon i en plastburk som färdkost. Med vänster hand på ratten och den högra näven grävandes i plastburken tryckte jag in bacon i käften så det bokstavligt hängde i mungipan, samtidigt som jag tryckte gasen i botten. Det hela kändes kraftfullt, mäktigt och manligt. Bilen, bensinlukten, vrålet av motorn och munnen full av kött från svin. Jag var helt övertygad om att det var då, i den där Saaben, som jag förvandlades och tog det slutgiltiga klivet från mus till man. 

Riktig man och egen bil, det var liksom på nåt sätt samma sak

Eller nej förresten, det var inte i Saaben som jag blev man. Det var i farfars traktor. En dag körde jag fast med bilen i ett hål på en soptipp. Då gick jag och hämtade farfars traktor och föste upp bilen ur hålet med skopan. Farfar hade varit i närheten och sett hela händelseförloppet. Han närmade sig efteråt, tittade mig stint i ögonen och sa: ”Du är minsann ingen lu du”. Lu betyder ungefär pojkvasker på småländska och det var vad farfar hade ansett mig vara ända tills den handlingskraftiga räddningsaktionen av min bil. Farfar sa inte mycket, därför kändes hans väl valda ord du är minsann ingen lu du, så otroligt bekräftande att det nog egentligen var då jag kände att jag blev man. 

Bil var meningen med livet, som en religion

Hur som helst hade man ju lärt sig av Hollywood-filmerna att  “riktig man” och “egen bil” det var liksom på nåt sätt samma sak. Och att äga bil var absolut nödvändig om man nån gång skulle skulle få vara med en tjej. Det hade satt sig som nån sorts naturlag i en. 

Om nån vid den tidpunkten sagt att: “Du David, senare i ditt liv kommer du bli en cykelnörd, ja en sån där miljömupp du vet. Du kommer göra allt vad som står i din makt för att minska bilbehovet till minsta möjliga! Och du kommer att bli vegetarian.” 

Då hade jag blivit så provocerad att jag, med mina otyglade tonårshormoner till hjälp slagit ner den jäveln. Bil var meningen med livet, som en religion, nyckeln till frihet för en isolerad och bakbunden landsortspojk som ville ut och se sig om. Jag älskade motor och jag älskade kött. Det fick absolut inte ifrågasättas. 

Du har just läst ett utdrag från mitt manus av StandUp-föreläsningen: Om Konsten Att Leva Utan Bil

D.S

Inspirerad!

Publicerat av
Svara

Kära bloggen har blivit en aning lidande av mina många föreläsnings-engagemang senaste tiden (rätt lång tid…). Det är helt enkelt roligare att möta en publik än att skriva just nu.

Publiken börjar strömma till

Igår till exempel. 170 personer i Motala (kulturskolepedagoger) fick lyssna till mitt föredrag. Det är en stor glädje att höra alla fina kommentarer efter framförandet. Folk som kommer fram och säger att de blivit inspirerade av min historia och vill minska ner på bilbehovet. Det ger mig väldigt mycket. Det hela känns meningsfullt.

Det var ju att inspirera som var själva grundtanken när jag startade den här bloggen för ungefär tio år sedan. Det ska jag fortsätta med. Att få göra det från scenen är ju någonting jag är van vid efter att jobbat som deltids-skådis rätt många år. Fler föreläsnings-uppdrag nalkas inom kort och det kommer nog tyvärr vara rätt glest mellan inläggen även framöver.

Men det viktigaste är ändå att, i nåt forum, få lov att fortsätta sprida budskapet.

/DS

Taggad inför ”Konsten att leva utan bil” i Helsingborg på torsdag!

Publicerat av
Svara
14nov

Stand up-föreläsning: konsten att leva utan bil

Tidpunkt
14 november 2019, 17:30 – 19:00
Plats
Helsingborgs Stadsbibliotek
Är det svårt att leva utan bil? David Sennerstrand upptäckte att det är roligt, billigt och ger frihet att välja cykeln för vardag och semester. Välkommen på en stand up-föreläsning med skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand, som gått från att vara motorentusiast till cykelfantast! Funderar du också på att byta bilen mot cykeln? Fördelarna känner du säkert till; spara pengar, få bättre hälsa och minska klimatpåverkan. Men hur gör man? Lyssna på David Sennerstrand för skratt, pepp och inspiration så att ditt liv utan onödiga bilresor kan börja i morgon.Arrangör: Helsingborgs stad i samarbete med energi- och klimatrådgivarna i Helsingborg

En smula dramatik före min stand up-föreläsning i torsdags:)

Publicerat av
Svara

På Clentech i Linköping, skulle jag hålla min monolog Om konsten att leva utan bil. Starttiden var satt till 18:30 och jag skulle framföra den inför folk inom hållbarhetsbranschen som samtidigt hade en liten fest. Hur trevligt upplägg som helst!

Jag blev glad när jag, kvällen innan, såg att google maps visade att det skulle ta 12 min att cykla från centralstationen i Linköping till Cleantech. Anledningen till min förtjusning var att målet låg så pass långt borta att min vikcykel var nödvändig och fullt berättigad att ta med.

Tåget anlände 18:53, fyra minuter sent, men med min marginal på drygt 40 min såg det inte ut att bli något som helst problem.

Så fel jag hade. När jag väl kom fram till Cleantech Östergötland, fick jag irra omkring och leta efter något som såg ut som en plats lämplig för en Stand up-monolog, i minst tio minuter innan jag började misstänka att jag cyklat helt fel.

Fick ingen bild från i torsdags men här är en annan:)

Jag ringde min bokare och fick det bekräftat. Jag skulle överhuvudtaget inte till Cleantech Östergötland. Det hela var ett missförstånd orsakat av annars så pålitliga google maps. GPS:en visade endast det ena Cleantech i Linköping. Inte det andra som heter Cleantech park och så förtretligt ligger alldeles bakom tågstationen.

Cykeln var överhuvudtaget egentligen inte nödvändig att ta med denna gång. Om det inte varit för att rädda upp situationen jag satt mig i vill säga.

Klockan är 18:20 när jag ringer och jag ska börja mitt framförande om 10 minuter är det tänkt. Jag är 12 cykel-minuter därifrån. Jag erkänner ödmjukt, i luren, att jag kan bli nån minut sen. Inga större problem får jag till svar.

Tillbaka är det nerför. Det går fort. Jag är där på 7 minuter.

”Bra jobbat, nu kör vi!” säger arrangören som kommer ut och möter mig.

På sätt och vis kom cykeln till användning ändå kan man ju säga.

Själva föreställningen gick jättebra och publiken var härligt närvarande och de skrattade högt när jag berättade om mina försök att smuggla vanlig cykel i sopsäck inpackad med silvertejp förbi misstänksamma konduktörer, för ca tio år sedan – tiden före jag blev Bromptonit.

Efteråt fick jag en förfrågan om ytterligare gig av en av åhörarna som hade en hållbarhetsdag i Stockholm i tankarna, där han var övertygad om att min grej skulle passa perfekt.

Jag ska snart besöka Helsingborg, Eskilstuna och Motala för nya framföranden. Det känns himla kul och inspirerande att det bokar på!

/DS

Dags för min monolog ”Om konsten att leva utan bil” igen!

Publicerat av
Svara

Om en vecka framför jag min cykelmonolog i Linköping. Ska bli grymt kul att göra detta igen. Bara att anmäla sig och komma förbi! 

Om konsten att leva utan bil

När? 9 maj kl. 18.00

Var? Djurgårdsgatan 4 (Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningens lokaler)

Vad händer? Stand up-föreläsning med David Sennerstrand. Vi bjuder på matig fika och en pysselhörna för barnen så att även intresserade föräldrar kan delta! Anmäl dig genom att skicka ett mail till klimatsmartlkpg@nulllinkoping.se och ange namn, antal personer och eventuell allergi/specialkost senast 7 maj.

Trots att arbetsplatsen ligger långt ifrån närmaste järnvägsstation bestämmer han sig för att inte skaffa bil och istället försöka jobbpendla med kollektiva färdmedel; något som skulle visa sig vara mer besvärligt, tidsödande – och givande – än han någonsin kunnat föreställa sig.

”Om konsten att leva utan bil” är en underhållande stand up-föreläsning där skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.

Lägesrapport från nattåget efter föreläsning om hållbart resande

Publicerat av
Svara

Klockan är i skrivande stund tjugo över tio och nattåget har precis satt kurs mot huvudstaden. Jag har uppträtt med mitt smått komiska men ändå undertonsallvarliga föredrag i kategorin hållbart resande ”Om konsten att leva utan bil” på Cykelforum Luleå.

Igår gjorde jag samma framförande på Energiting Sydost i Blomstermåla. Två underbart givande och roliga dagar. Men det intensiva programmet och i synnerhet de 123 milen mellan de båda orterna ledde till en klimatsynd. Flyg från Stockholm idag på morgonen till Luleå. Det så miljövidriga koldioxidutspyende (men hänsynslöst tidseffektiva) flyget. Men på annat sätt hade den här lilla turnen inte varit genomförbar.

Jag kompenserar iallafall lite genom mitt transportsätt hem. Att resa när man ändå sover och vara framme på morgonen dagen efter är ju ingen dum idé. På den här resan avverkas 123 mil samtidigt som jag drömmer söta drömmar och sitter och mysbloggar i min kupé. Tragiskt att det inte direkt våras för nattågen varken i Sverige eller övriga europa.

Standarden på min kupé vittnar tyvärr om att SJ inte direkt anstränger sig för att hålla komforten mer än precis över lägstanivån – och då ska mitt utrymme för natten ändå representera deras lyxalternativ i 1a klass. Skillnaden är i praktiken att man har egen toa och slipper springa ut i korridoren vid nattliga behov. Men känslan ”Oj det här med att åka tåg på natten kommer nu” uteblir, totalt.

Jag är vansinnigt trött och ska jobba med en föreställning imorgon. Så det här inlägget närmar sig slutet.

Jag vill sammanfatta med att det är härligt att få snacka hållbart resande inför en entusiastisk publik x 2. Och sen vill jag uppmana till att ta ställning mot avvecklandet av nattåg. För inte sådär värst många år sedan kunde man ta nattåget från Sthlm till Paris. Marginellt längre än den resa jag gör just nu. Synd att vissa saker går åt helt fel håll.

En litet enkel sak man kan göra åt problemet är att skiva under petitionen:

”Med de fasta förbindelserna över Öresund och Stora bält och med de internationella lok och vagnar som nu finns skulle det gå att resa från Stockholm, Oslo eller Köpenhamn på kvällen, och bekvämt vara framme i Berlin, Paris, Bryssel eller London nästa dag.

Vi begär därför att båda våra länders regeringar agerar för moderna nattåg året runt från Sverige, Norge och Danmark till Tyskland och vidare till andra Europeiska länder.”

/DS

Min stand-up-föreläsning om hållbart resande bokar på!

Publicerat av
Svara

Glädjande nog är temat hållbart resande hett och det märks bland annat genom hög efterfrågan på min stand-up-föreläsning: Om konsten att leva utan bil.

Detta är väl så långt ifrån en traditionell power point-föreläsning man kan komma och innehåller en del komiska inslag när jag berättar om mina egna ambitioner (och fadäser) kring hållbart resande.

För en dryg vecka sedan var jag i Kungsör för att göra mitt framförande under arrangemanget Europeiska trafikantveckan. Inom kort ska jag besöka Energiting i Blomstermåla på Energikontor sydost OCH Cykelforum Luleå 2018 med min monolog.

Detta är så himla kul och jag njuter varje gång jag får möjlighet att ta vikcykeln och tåget till mina olika uppdragsgivare. Roligt att också responsen har varit superfin efter varje framförande.

Sammanfattning:

Som många andra storstadsbor klarade sig David utmärkt utan bil med den i Stockholm väl utbyggda kollektivtrafiken. Men efter sin hög skoleexamen fick han två eftertraktade jobb – ett strax norr om Uppsala och det andra i Vadstena. Arbetsplatserna där han skulle jobba låg båda en bra bit från närmaste järnvägsstation. Trots det bestämde sig David för att inte skaffa bil och istället försöka jobbpendla med kollektiva färdmedel. Något som skulle visa sig vara långt mer besvärligt och tidsödande än han någonsin kunnat föreställa sig. 

”Om konsten att leva utan bil” är en underhållande stand-up-föreläsning där skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.