Lägesrapport från nattåget

Klockan är i skrivande stund tjugo över tio och nattåget har precis satt kurs mot huvudstaden. Jag har uppträtt med mitt smått komiska men ändå undertonsallvarliga föredrag ”Om konsten att leva utan bil” på Cykelforum Luleå.

Igår gjorde jag samma framförande på Energiting Sydost i Blomstermåla. Två underbart givande och roliga dagar. Men det intensiva programmet och i synnerhet de 123 milen mellan de båda orterna ledde till en klimatsynd. Flyg från Stockholm idag på morgonen till Luleå. Det så miljövidriga koldioxidutspyende (men hänsynslöst tidseffektiva) flyget. Men på annat sätt hade den här lilla turnen inte varit genomförbar.

Jag kompenserar iallafall lite genom mitt transportsätt hem. Att resa när man ändå sover och vara framme på morgonen dagen efter är ju ingen dum idé. På den här resan avverkas 123 mil samtidigt som jag drömmer söta drömmar och sitter och mysbloggar i min kupé. Tragiskt att det inte direkt våras för nattågen varken i Sverige eller övriga europa.

Standarden på min kupé vittnar tyvärr om att SJ inte direkt anstränger sig för att hålla komforten mer än precis över lägstanivån – och då ska mitt utrymme för natten ändå representera deras lyxalternativ i 1a klass. Skillnaden är i praktiken att man har egen toa och slipper springa ut i korridoren vid nattliga behov. Men känslan ”Oj det här med att åka tåg på natten kommer nu” uteblir, totalt.

Jag är vansinnigt trött och ska jobba med en föreställning imorgon. Så det här inlägget närmar sig slutet.

Jag vill sammanfatta med att det är härligt att få snacka hållbart resande inför en entusiastisk publik x 2. Och sen vill jag uppmana till att ta ställning mot avvecklandet av nattåg. För inte sådär värst många år sedan kunde man ta nattåget från Sthlm till Paris. Marginellt längre än den resa jag gör just nu. Synd att vissa saker går åt helt fel håll.

En litet enkel sak man kan göra åt problemet är att skiva under petitionen:

“Med de fasta förbindelserna över Öresund och Stora bält och med de internationella lok och vagnar som nu finns skulle det gå att resa från Stockholm, Oslo eller Köpenhamn på kvällen, och bekvämt vara framme i Berlin, Paris, Bryssel eller London nästa dag.

Vi begär därför att båda våra länders regeringar agerar för moderna nattåg året runt från Sverige, Norge och Danmark till Tyskland och vidare till andra Europeiska länder.”

/DS

Min stand-up-föreläsning bokar på!

Glädjande nog är temat hållbart resande hett och det märks bland annat genom hög efterfrågan på min stand-up-föreläsning: Om konsten att leva utan bil.

Detta är väl så långt ifrån en traditionell power point-föreläsning man kan komma och innehåller en del komiska inslag när jag berättar om mina egna ambitioner (och fadäser) kring hållbart resande.

För en dryg vecka sedan var jag i Kungsör för att göra mitt framförande under arrangemanget Europeiska trafikantveckan. Inom kort ska jag besöka Energiting i Blomstermåla på Energikontor sydost OCH Cykelforum Luleå 2018 med min monolog.

Detta är så himla kul och jag njuter varje gång jag får möjlighet att ta vikcykeln och tåget till mina olika uppdragsgivare. Roligt att också responsen har varit superfin efter varje framförande.

Sammanfattning:

Som många andra storstadsbor klarade sig David utmärkt utan bil med den i Stockholm väl utbyggda kollektivtrafiken. Men efter sin hög skoleexamen fick han två eftertraktade jobb – ett strax norr om Uppsala och det andra i Vadstena. Arbetsplatserna där han skulle jobba låg båda en bra bit från närmaste järnvägsstation. Trots det bestämde sig David för att inte skaffa bil och istället försöka jobbpendla med kollektiva färdmedel. Något som skulle visa sig vara långt mer besvärligt och tidsödande än han någonsin kunnat föreställa sig. 
”Om konsten att leva utan bil” är en underhållande stand-up-föreläsning där skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.