Räcker det med bara plattan?

Räcker det med bara plattan?

Under påskhelgen har jag organiserat och gjort back-ups på massor av foton och dokument i datorn. Mitt mål är att avveckla datorbehovet och bara använda mig av surfplattan i fortsättningen.

Många säger: “En ipad ersätter inte en dator, man måste ha båda två.”

Jag ställer mig skeptisk till detta. Dels för att, sen jag skaffade en surfplatta, har jag till 90% bara använt den – till: läsning, inspelning, anteckningar, musik, noter, mejlande, film, spel, surfning, svtplay m.m.

Det stör mig i min “less-is-more”-filosofi att äga någonting som jag knappt använder. Datorn borde få gå till någon bättre behövande.

Enda gångerna jag använder datorn är för att: Skriva längre dokument och för att göra backuper.

Dokumentproblemet har jag löst med ett trådlöst tangentbord till ipaden. Funkar klockrent. Det som återstår är att kunna säkerhetskopiera allt jag har i plattan utan att använda sig av en dator.

Men det går genom att använda sig av: Dropbox, Box.net, GoogleDocs m.m.

Molnbaserade tjänster som eliminerar behovet av itunes och en dator. Mitt tillvägagångssätt har varit att göra backuper på dvd-skivor samt att lägga foton, noter, dokument, filmer i molntjänsterna. Apple har ju också sin egna molntjänst (som jag är skeptisk till), icloud. Denna server drivs med kolkraft, vilket är direkt miljöfarligt, så det tar emot att köpa plats där. Skäms Apple!

Adjö datorbehov!

Men som sagt, problemet verkar vara löst. Jag har inget behov av datorn längre. Eller, rättare sagt, jag har inget behov av att äga en dator längre. Vid behov, kan jag låna en på jobbet eller på biblioteket.

Men det tar emot ändå. Känns lite konstigt. Måste man inte ha en dator?

Jag frågade en expedit på Macoteket: “Varför kan jag inte ersätta en laptop med en ipad?”

“Jo, det stämmer att du inte kan det …Jag till exempel håller på med musikinspelning …och jag skulle ju aldrig använda min ipad för att spela in trettio olika spår.”

Det får tala för sig själv. Jag har inga såna behov så datorn ryker nog ändå – förr eller senare.

/DS

Göra sig av med

Göra sig av med

Minimalistprojektet pågår ständigt lite vid sidan av…Innan jag stack till Frankrike postade jag min gamla ipad-väska och en Fjällrävenjacka som jag tröttnat på. Sålt på tradera.

Igår gick fjärde lådcykellasset, på mindre än två veckor, till Stadsmissionen. Skörbordet är sålt. En barnstol från Ikea likaså.

Fyra lass hittills…

 

Ändå har vi bara börjat skrapa på ytan. Det finns extremt mycket grejor kvar som vi inte använder.

Det ska – i sinom tid – också bort.

Mitt stora huvudbry är om jag ska göra mig av med min laptop. Det finns fortfarande grejor som jag använder den till och som jag är begränsad att göra på min ipad, men det är inte ofta. Experter säger att en ipad inte ersätter en dator. Det kanske är sant att man ibland har ett behov av en “riktig” dator men det är väldigt sällan i mitt fall. Jag skulle faktiskt kunna klara de behoven med datorn på jobbet. Man kan ju också gå till Biblioteket (10 min) och låna en där.

Klarar man sig enbart med Paddan?

 

Har ännu inte kommit till något beslut men det lutar åt att datorn hamnar på Blocket den med.

/DS

 

Hundratals böcker har skänkts

Hundratals böcker har skänkts

Har precis varit och lämnat Bella på förskolan. Hon har börjat tjata om att “ta på sig hjälmen” varje morgon nu. Helt sjukt med tanke på hur mycket både Bella och vi avskydde den. Satt aldrig på ordentligt. Himla svårt på små spädbarnskallar men nu, när huvudet växt, är det jättelätt att få den att sitta. Tur att vi bet ihop.

En dam har precis varit här och köpt en barnstol som varit ute på Blocket. Antilop från Ikea. Bella har ju fått en ny, mycket finare, från Myrornas i Ropsten.

Det står ett gäng grejor i hallen som ligger ute till försäljning. Tidigare i veckan har vi sålt ett skötbord och skänkt en massa böcker till Stadsmissionen. Två fulla lådcykel-lådor kom lastat och hundratals böcker, trots att vi så sent som i höstas gjorde en rensning. Då var vi snälla. Nu är vi mycket strängare i vår bedömning av vilken bok som går till skänks och vilken som får vara kvar.

  • Om vi vet att vi inte kommer läsa boken igen – raka vägen till Stadsmissionen.
  • Är det en bok någon av oss tyckte var bra men inte är säker på att man kommer läsa igen – raka vägen till Stadsmissionen
  • Är det en bok som vi är osäkra på om vi kommer läsa igen – raka vägen till Stadsmissionen.
  • Är det en bok som vi tror att vi kommer läsa igen men kanske inte i år – raka vägen till Stadsmissionen

Det finns ingen anledning att äga en bok som man inte vet om man kommer läsa igen – snart. Kommer man senare på att man vill läsa om den – går man bara och lånar den på biblioteket eller laddar ner den elektroniskt på surfplattan.

 

Har tyvärr ingen bild före urgallringen – men här är alla böcker vi äger i nuläget.

Jag kan avslöja att vi hade ganska många fler för två dagar sen.

Minimalismen har börjat göra entré i detta hem. Det är en befrielse att göra sig av med saker man inte använder.

Kan tänkas att jag landar i någon form av “extremistminimalism” men, som kanske tur är, bestämmer jag inte allt här hemma, så några grejor kommer att bli kvar.

/DS

 

Modern minimalism

Modern minimalism

Det är onsdag eftermiddag och jag sitter som vanligt, vid denna tidpunkt, på tåget mot Uppsala. Det är än en gång tid att göra min “tåg komibinerat med fällcykel” – resa.

På tåget får jag tid till att blogga och läsa. Jag läser “The happy minimalist” av Peter Lawrence på min ipad.

Intressant läsning men så här långt ganska mycket “tillbaka till naturen” – budskap. Det måste finnas ett begrepp för en sorts minimalism där man tar hjälp av modern teknik för att göra sig av med grejor man inte behöver.

Varför inte kalla det: “Modern minimalism”.

Kanske hittar jag på detta begrepp för att jag jag känner mig lite provocerad och hotad av “tillbaka-till-grottan” – predikningar.

“Minimalism. Javisst. Bara ingen försöker inkräkta på mitt ilife”. Liksom.

Men faktum är att ett väldigt begränsat antal människor vill bo i grotta idag.

Däremot så kan många, även småbarnsfamiljer, tänka sig att bo på liten yta i storstan. Där spelar den, om man ska använda mitt nypåfunna namn, moderna minimalismen en roll.

“Bort med allt som inte är nödvändigt. Yta är skitdyrt.”

Det är ju faktiskt genom modern teknik som jag kan ha alla papper/noter i plattan och bara en endaste liten superminipryl för spel, TV, musik, kamera, filmkamera, kalender, kollegieblock, musikstudio, filmredigering, sällskapsspel, böcker, tidningar…

Det är klart att man skulle kunna göra sig av med en massa behov också och på så sätt komma närmre en mer traditionell syn på minimalism. Men det vore lite – tråkigt.

Och säga vad man vill men tekniken hjälper en att rensa upp och göra sig av med mycket prylar man inte behöver och åtminstone ta steget mot någon slags “light” minimalism.

Jag ser på min matlåda och inser att jag på allvar börjat tänka minimalistiskt. Omedvetet har jag valt den minsta för att den ska få rum i min lilla väska.

Det blir till att komplettera med cashewnötter om jag ska fixa denna långa arbetsdag.

Vill man förresten läsa mer om att göra avkall på det materiella, kolla in bloggen frivillig enkelhet.

/DS

 

 

Projekt minimalism

Projekt minimalism

Som jag tidigare skrivit, så har vi börjat göra oss av med saker vi inte använder. Leva minimalistiskt, som enligt vissa ska göra en både lyckligare och mer harmonisk. Eftersom jag kan känna en viss stress över överfulla förråd och staplade grejor på varann, som man ändå inte använt på flera år, så inledes härmed ett “göra-sig-av-med-grejor-man-inte-använder” – projekt.

För ett par dagar sedan la jag ut min fina minicykel på blocket. Den har precis blivit såld och jag är en cykel fattigare och 1600 kronor rikare.

Borta för alltid.

Det är en bra start och göra sig av med något som svider lite. Då blir det lättare med det som komma skall. Att inleda “Projekt minimalism” med att göra sig av med just en minicykel kan verka en smula symptomatiskt men nu är jag igång iallafall. Det som gör lite ont är att det var den här cykeln som fick mig att “gå igång” på idén med ihopfällbara cyklar och de möjlighter dem för med sig. Efter köpet, som då handlade mest om estetik, så började jag söka, (ska sluta använda googla efter att jag läst boken Google-koden) efter mer moderna ihopfällbara cyklar. Innan jag bestämde mig för Brompton, som enligt bloggar skulle vara flaggskeppet, provade jag en Dahon som var hälften så dyr. Den var förvånansvärt bra att cykla på men blev inte vidare liten ihopfälld och saknade kultur. Brompton visade sig vara mer klassisk och genuin och dessbättre superliten i hopfällt läge.

Sen blev det som det blev med stort intresse för portabelt, som jag förvisso alltid tyckt varit attraktivt men nu med cyklar och inte Portastudios och annat elektroniskt som jag lagt vantarna på tidigare.

Intresset för portabelt och minimalistiskt har verkat i andra former än cyklar

Portastudion(på bilden) sålde jag också när jag insåg att jag hade samma inspelningsmöjligheter på min smartphone. Att kunna göra “allt” på en eller få prylar är också något som tilltalar mig. Miljövänligt? Javisst! Man slipper ju köpa massa andra prylar när man kan ha fler i en: kamera, filmkamera, mediaanläggning, spelkonsol m.m. Det borde leda till utebliven produktion av många produkter och således mindre påverkan på miljön. Att man alltid har med sig sin telefon och får tillgång till allt på resande fot gör ju inte saken sämre. Man slipper ha “massa grejor” och så skapar vi en typ av minimalism.

Men nu tilbaks till “Projekt minimalism”. Nästa grej som tackar för sig, är en väska jag inte använder. Bort med den till någon som behöver den. Rensa, rensa, rensa…

/DS

 

 

Att ta med så lite som det bara går

Att ta med så lite som det bara går

Det är onsdag och min längsta och mest påfrestande arbetsdag. En massa cykel och tågpendlande som jag, iofs, gillar. Det är över två mils cyklande och 14 mil t/r, med tåg. Till Solna – till centralen – till Uppsala – till arbetsplatsen…och så håller det på.

En sak som gör mitt pendlande så mycket enklare, går i minimalismens tecken. I höstas var jag tvungen att ta med mig tre stora, tunga, tjocka pärmar men nu – bara en liten messenger bag.

Receptet heter ipad. Nu kan jag ha flera tusen noter i plattan och den väger bara lite drygt ett halvt kilo och är ungefär lika stor som ett A4. Sannolikheten att jag kan snabbt kan få fram en låt, som eleven i fråga önskar sjunga, har ökat radikalt; dels genom tillgång till internet. Det är så himla smidigt. Jag behöver sällan kopiera noter till elever, med en enkel liten touch så skickar jag noten som pdf på mejlen. Många föredrar att få den på det sättet istället för ett papper som lätta slarvas bort.

Denna lilla, om jag får säga det själv, eleganta väska rymmer allt jag behöver. Ipad, telefon och matlåda.

Detta är möjligt genom en app som heter PDF Reader Pro. Jag fotar helt enkelt noter, direkt med paddan eller med en bättre kamera och konverterar, genom appen, till pdf-format. Det tar lite tid att fylla den med noter men att slippa ha med sig något annant än plattan är grymt skönt. Dessutom fotar jag alla elevlistor, scheman samt skriver in alla anteckningar i den.

Miljövänligt då? Ja, för sjutton. Åtminstone i mitt fall eftersom jag minskar ner extremt mycket på pappersförbrukningen och om man lägger till att jag läser böcker och tidningar på den också. Enligt en undersökning från KTH så ska man byta ut 35 traditionella böcker mot elektroniska för att det ska kunna kallas klimatsmart och kompensera mot den miljöpåverkan som själva produkten är skyldig till. Många ställer sig skeptiska till att en modern elektronisk produkt någonsin skulle kunna vara ett miljöval. Jag erkänner ödmjukt min “vill-ha-nu”-attack när ipad 2 släpptes och att jag klimatmässigt gör vad jag kan för att motivera mitt köp. Personligen hoppas jag ändå på modern teknik framför “tillbaka till naturen”- mentalitet för att rädda planeten. Det är roligare. Apple skulle ha stryk för hur de driver sina icloudservrar(kolkraft)men de hjälper en att kunna klara sig med lite. Eller åtminstone färre produkter.

Hela kittet.

Men tillbaka till minimalismen: att ta med sig lite till jobbet och att få känna sig portabel och fri, är fantastiskt.

/DS