Jag har startat ett litet krig mot en cykelkallsinnig hiss i Mjölby

En kamp mot en cykelfientlig hiss vid Mjölby resecentrum kommer härmed att inledas.

Att kämpa för att SJ ska tillåta cykel på sina tåg, har ungefär känts lika hopplöst som om man skulle få för sig att vifta med en flugsmälla mot en asteroid; men den här lilla fajten mot något så ovanligt, konstigt och udda som ett cykelförbud i en plattformshiss, borde man väl ändå kunna ta hem.

Uppe i högra hörnet sitter den, usch så ful!

Vid närliggande tågstationer, Skänninge och Linköping, finns inga tecken som kan härledas till något cykelförbud i liknande hissar upp till plattform. Och även om jag inte vet säkert att fallet skulle vara likadant i övervägande delen av landets tågstationshissar, så hoppas jag iallafall det innerligt.

Men ingen cykelförbudsskylt i Linköping

Varför då denna märkliga skylt i Mjölby? Jag vet inte.

Man misstänker såklart Östgötatrafiken (som kan vara den mest cykelogästvänliga länstrafikoperatören i Europa) ligga bakom – men jag har redan mejlat och frågat, hissen har de inget att göra med, det är Mjölby kommun som är ansvariga för den, hävdar de.

Jag har mejlat kommunen och väntar med stor nyfikenhet på svar.

Låt mig spekulera lite i vad det kan bli bara för nöjes skull, för vad ska dom hitta på? att förbjuda cyklar i en stor och skrymmande hiss är helt oförsvarbart.

Inte kan de väl komma att använda sig av den gamla utslitna och ologiska SL-retoriken: Kedjan kan olja ner andra medresenärer (hissåkare)? Det skulle va om man trycker sig in med sin cykel då hissen redan är full, men om kommunen skulle ha så låga tankar om människors folkvett i största allmänhet vore det isåfall djupt tragiskt.

Att cykeln är en säkerhetsrisk? I en hiss? Nej, en person som hävdar det ska inte tas på allvar, hen ska skrivas in.

Förbjuda för förbjudandets skull? Man ska inte förbjuda nåt för nån tycker det är trevligt med förbud i största allmänhet (en tjänsteman med ett litet kallt hjärta som har en udda avikelse och går igång på att förbjuda?) utan förbudet ska tillkomma i sista hand då individansvar inte räcker till och det finns ett tydligt problem kopplat till…vad det nu rör sig om.

Eller resonerar de som så att man ju ändå inte får ta med cykeln på tågen och då är det lika bra att förbjuda cyklar i hissen också? Ändå inget direkt rimligt förbudsskäl och man får faktiskt ta med sig cyklar på vissa tågavgångar från Mjölby, nämligen tågkompaniets. Så ponera att du står där med cykeln fullastad för långfärd i sommar och ska använda ett av de få tågbolagen i det här landet som valt att inte bryta den europeiska normen. Då blir det där hisscykelförbjudet plötsligt väldigt irriterande – även om det är högst sannolikt att du väljer trotsa det.

Spelar ingen roll hur många mail eller samtal det kostar, förbudet ska bort, för det bara måste vara ett misstag. Man sätter bara inte upp nej-till-cykel-skyltar bara sådär helt utan anledning.

/DS

 

 

 

Svårt att köpa vanlig cykel när man är fast i vikcykelvanor

Har tänkt att köpa en ny cykel. I två år. Det är så svårt. Varför?

En grej. Jag är van vid att ta in min cykel. Folda, bära upp den i trapporna till andra våningen, parkera den på sin lilla P-plats i hallen.

Att köpa ett långfärdsfullblod, kanske Pelagos Stavanger som det oftast lutat åt, och låta den stå parkerad i cykelrummet känns – fel.

Pelago Stavanger

Att kånka upp en fullstor cykel i lägenheten, hänga upp den på väggen i ett anpassat ställ, känns som att man gör i ungefär en månad. Sen hamnar den till slut i det trånga otrygga kalla cykelrummet ändå – av bekvämlighetsskäl efter att första förälskelsefasen svalnat.

Men jag behöver ett fordon att till exempel cykla Siljanleden med. Då gör sig nästa cykelköpshinder påmint.

Jag får ju inte ta med min nya vackra långfärdscykel på tåget. Vad gör man om man inte har tid/vill cykla till startpunkten för den planerade rutten?

Det hjälper föga att cykeltillåtande Tågkompaniet, vissa avgångar, ibland står för vissa delsträckor till Rättvik.

Buss? Ja, vissa bussbolag tillåter cykel, som till exempel Swebuss, men då gäller detta:

– Vrid styret ett kvarts varv

– Montera bort pedaler och hjul

– Packa/täck din cykel med exempelvis bubbelplast eller wellpapp och packa i kartong eller hållbar säck.

Och nånstans mellan ”pedaler och hjul” tar det emot. Det blir för komplicerat.

Hyra bil, hänga cykeln där bak och parkera på lämpligt ställe vid utgångspunkten? Ja du, ha ha ha ha…Den var bra den.

Vikcykelägarskapet har utan tvivel fört med sig vanor man numer tar för givet som inte är lätt att göra avkall på.

Samtidigt har jag en dragning åt ett fullstort touringalternativ.

Har öppnat upp lite för att konvertera min Montague Boston 8 till en packhäst.

Som nån annan gjort…

Inga bromptonmått direkt, hopfälld, men när man är ute på långfärdcykling spelar det mindre roll än i den urbana multimodala cykelkulturen.

Åtta växlar är mer än tillräckligt och med en väska som lätt rullas ihop och packas ner, kanske cykeln till slut fyller ett behov i mitt cykelliv.

Happy Valborg

/DS

 

Tågkompaniet är ganska schyssta mot cyklister.

Är på väg hem från repet på teatern. Har just cyklat den två mil korta solskenssträckan till Mjölby.

Igår, när jag var på väg till Vadstena, kände jag mig så förkyld och dassig att jag fick kapitulera cyklingen och vänta in bussen istället.

Inte kul. Men bra med flexibiliteten som en vikcykel inbjuder till.

Efter att ha mulat i mig ett kvarts kilo ingefära, under gårdagen, har det mesta av förkylningen gett med sig. Jag kände mig inte ett dugg sliten när jag kom fram till tåget efter nån knapp timmes cykling.

Ingefärakur is magic.

I skrivande stund sitter jag på ett Tågkompaniet-tåg som ska ta mig till tågbyte Hallsberg.

Har inte ofta (aldrig?) åkt med detta tågbolag, så självklart surfade jag in på deras hemsida för kolla vad de uppger för dumma skäl att inte tillåta cykel ombord.

Men tji fick jag och mina fördomar när jag läste det otroliga.

Man FÅR ta med sin cykel och det helt utan kostnad.

Bara två cykelplatser, men ändå.

När konduktören kom för att kolla biljetten sa jag till henne att Tågkompaniet borde få ett pris, och uppmärksammas, för att cykelvänlighet förknippat med tåg är ett unikum i detta land.

Hon ursäktade sig mest över att det bara fanns två cykelplatser och att man inte har möjlighet att boka cykelplats. Surt att komma med sin cykel och inse att den inte får plats, menade hon.

Man får helt enkelt chansa på att de inte är upptagna. Inte den bästa lösningen kanske men, som sagt, bättre än oftast.

Jag sökte omdelbart upp de båda cykelplatserna på tåget.

Bilderna får tala för sig själva.

Den enda gången jag åkt tåg med hopfällbar cykel, utan varken nån ekonomisk eller funktionell vinst av själva vikfunktionen.

/DS