För ett par kvällar sedan jobbade jag senare än vanligt.

Det var elevkonsert och innan allt var iordningställt hade klockan hunnit bli elva.

Orken fanns inte riktigt för att på vägen hem cykla några turf-omvägar men jag var tvungen att åtminstone ta de zoner jag passerade.

Mina motståndare visas som röda små gubbar och man själv som en grön.

De krigande var få denna halvljumma stockholmskväll och förutsättningarna egentligen utmärkta för att röja loss.

Intill Solnavägen ligger Motkrogen som jag utan svårigheter knycker från Lejoninnan.

Man ska se till att sitt gröna jag befinner sig inom själva zongränsen i 45 sekunder innan övertagningen är fulländad. Efter ett visst antal hopsamlade poäng kortas den tiden ner en aning.

Min nuvarande övertagningstid är 40 sekunder.

Jag cyklar vidare längs Norra kyrkorgården mot Hagaparken. Tvekar en aning innan jag bestämmer mig för att göra en liten avstickare mot zonen Solna church.

Jag leder in cykeln på kyrkorgården och ställer den mot ett träd. Det är vått i luften och nästan helt mörkt. Mobilen ger ifrån sig ett diskret ljud för att uppmärksamma mig om att jag äntrat zonområdet.

Skit.

Jag ser att zonen är färgad i svart- och gulrandigt. Det betyder att den är blockerad.

En informationsruta om zonens innehavare kommer upp på radarn.

Han har valt att kalla sig för det något förutsägbara namnet Tuffe.

Tuffe har många medaljer och en sammanlagd blocktid på hela 30 min.

Det är åtta minuter kvar innan den upphävs så att kyrkplatsen kan bli min (vilket betyder att Tuffe var här i egen hög person för ca 22 minuter sedan).

Som nyinvigd uppgår min egen blocktid än sålänge till blygsamma 5-6 minuter.

Jag bestämmer mig för att vänta ut blocktiden och knipa zonen från Tuffe.

Ovanför porten på den gulmålade stenkyrkan lyser en lampa. Ljuset är tillräckligt starkt för att jag ska kunna slå mig ner framför porten och läsa en bit ur Carl-Johan Vallgrens Berlin.

I slutet av Juni ska jag åka dit med min vikcykel.

Fyra dagar har jag på mig att med hjälp av cykel och gps lära känna stället. Det är en gigantisk metropol men få verktyg är så tidseffektiva, för att bli vän med en ny stad, som cykel och gps.

”Zone taken” säger telefonen. Jag slår igen boken, lägger ner den i väskan och tar en titt på displayen för att säkerställa att zonen nu är grönfärgad och övertagen.

På skärmen ser jag, förutom den nyövertagna zonen, en röd figur, alldeles intill det grönmarkerade området.

En rysning går genom kroppen.

HAN ÄR HÄR.

Jag vänder mig sakta om och där står han.

Tuffe.

Tuffe närmar sig hastigt. Gångstilen påminner om en zombies men med skillnaden att Tuffe håller armarna längs med sidorna istället för rakt ut. Han har en framåtlutad hållning och ett irriterat och mycket skäggigt ansiktsuttryck. Uppskattningsvis är han runt femtio.

Detta steg från den virtuella- till den verkliga verkligheten, får mina varningsignaler att springa igång på högsta volym. Det känns ungefär som att just ha bevittnat ett overkligt fantasifoster som man tidigare bara sett på film.

Jag faller ett sekundsnabbt fall från den trygga tillvaron i cyberspace till den fasansfulla på planeten jorden.

Jag flyr.

I skydd av mörkret avlägsnar jag mig raskt mellan gravstenarna från kyrkogården.

På telefonen ser jag att Tuffe tagit plats mitt i zonen som för tillfället är min. Han kommer få vänta i ungefär fem minuter innan den kan bli hans.

Nästa gång en turfare dyker upp irl ska jag ta kontakt.

En enslig kyrkogård i den mörka natten gör att det är lätt hänt att rädslan övervinner förnuftet.

Ny spelomgång 2/6 och alla poäng återställs.

Jag ligger på plats åttio nu men nästa månad går jag för vinsten.

/DS