Författararkiv: david

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.

Lägesrapport från nattåget

Postat av
Svara

Klockan är i skrivande stund tjugo över tio och nattåget har precis satt kurs mot huvudstaden. Jag har uppträtt med mitt smått komiska men ändå undertonsallvarliga föredrag ”Om konsten att leva utan bil” på Cykelforum Luleå.

Igår gjorde jag samma framförande på Energiting Sydost i Blomstermåla. Två underbart givande och roliga dagar. Men det intensiva programmet och i synnerhet de 123 milen mellan de båda orterna ledde till en klimatsynd. Flyg från Stockholm idag på morgonen till Luleå. Det så miljövidriga koldioxidutspyende (men hänsynslöst tidseffektiva) flyget. Men på annat sätt hade den här lilla turnen inte varit genomförbar.

Jag kompenserar iallafall lite genom mitt transportsätt hem. Att resa när man ändå sover och vara framme på morgonen dagen efter är ju ingen dum idé. På den här resan avverkas 123 mil samtidigt som jag drömmer söta drömmar och sitter och mysbloggar i min kupé. Tragiskt att det inte direkt våras för nattågen varken i Sverige eller övriga europa.

Standarden på min kupé vittnar tyvärr om att SJ inte direkt anstränger sig för att hålla komforten mer än precis över lägstanivån – och då ska mitt utrymme för natten ändå representera deras lyxalternativ i 1a klass. Skillnaden är i praktiken att man har egen toa och slipper springa ut i korridoren vid nattliga behov. Men känslan ”Oj det här med att åka tåg på natten kommer nu” uteblir, totalt.

Jag är vansinnigt trött och ska jobba med en föreställning imorgon. Så det här inlägget närmar sig slutet.

Jag vill sammanfatta med att det är härligt att få snacka hållbart resande inför en entusiastisk publik x 2. Och sen vill jag uppmana till att ta ställning mot avvecklandet av nattåg. För inte sådär värst många år sedan kunde man ta nattåget från Sthlm till Paris. Marginellt längre än den resa jag gör just nu. Synd att vissa saker går åt helt fel håll.

En litet enkel sak man kan göra åt problemet är att skiva under petitionen:

“Med de fasta förbindelserna över Öresund och Stora bält och med de internationella lok och vagnar som nu finns skulle det gå att resa från Stockholm, Oslo eller Köpenhamn på kvällen, och bekvämt vara framme i Berlin, Paris, Bryssel eller London nästa dag.

Vi begär därför att båda våra länders regeringar agerar för moderna nattåg året runt från Sverige, Norge och Danmark till Tyskland och vidare till andra Europeiska länder.”

/DS

I tätort är i allmänhet runt 80 procent av bilresorna kortare än 3-4 kilometer #bilmissbruk

Postat av
Svara

De dyker upp hela tiden. Små situationer och ärenden som många i vår kultur och tradition tror kräver bil för att lösas. Men det är ju oftast en felaktig föreställning som man bör bidra till att slå hål på.

Ett exempel på en sån situation är att köpa hem några träd och växter från handelsträdgården. Det blir så självklart att man inte ens tänker på det. Sånt gör man ju med lastcykeln.

Det är såklart inte självklart för alla att använda ett alternativt transportsätt i ett sånt här ärende. Det hade det inte varit för mig heller om jag ägt bil. Man blir lätt lat om man har tillgång, det är jag den förste att skriva under på (kör en hel del när jag är på landet under sommaren då bilen står parkerad på tomten).

Men ungefär såhär. Jag är oroväckande svag för socker, därför ser jag till att inte ha godis hemma. Det funkar. Och hjälper mig att inte hamna i sockermissbrukets elände.

Därför resonerar jag att ägandeskapet av bil bidrar till onödigt bilanvändande. Om du har möjlighet så låt inte bilen vara så himla lätt-tillgänglig. Hyr vid behov (jag vet, lättare i staden än på landet) och så tror jag det här onödiga bilanvändandet som man faktiskt skulle kunna kalla “bilmissbruk” skulle minska radikalt.

Jag tänker att nästan allt kan man bruka eller missbruka (utom cykling?). Enligt Trafikverket ligger det till på detta sätt:

“Av det totala antalet bilresor är ungefär hälften kortare än 5 kilometer. I tätort är i allmänhet runt 80 procent av bilresorna kortare än 3-4 kilometer.”

Är det inte tragiskt? Onödig miljöförstöring, tunnare plånbok och uteblivet motionerande – planetförstörande och självförgörande. Hur smart är det?

Hur många av de här resorna som faktiskt kräver bil och hur många som skulle kunna klassas som rent bilmissbruk är svårt att sia om. Men jag misstänker att det är så stor andel som uppfyller det sistnämnda att jag knappt vill veta svaret.

/Ds

Vilken är den perfekta vintercykeln? Finns den ens? En av livets stora frågor.

Postat av
Svara

Det kan snart, kanske redan om nån dryg månad, vara dags att kränga på dubbdäcken och förbereda sig för en ny säsong av vintercykling.

Därför tänkte jag gå in på en av livets stora frågor.

Vilken är den perfekta vintercykeln?

Jag köpte för ett par år sedan en så kallad multi-purpose-bike – delvis med tanke på att äga nåt robust med plats för rejäla dubbdäck som fixar alla underlag.

Och jag diggar min Pelago Hanko och anser den både mångsidig och vacker. Men nån utmärkt vintercykel, som den bland annat marknadsförs som, är den inte.

Pelago Hanko – Vacker och bra men inte helt lyckad som vintercykel

Kedja, drev och komponenter är helt blottade och därmed fullständigt försvarslösa mot vägsalt, väta och annat sånt jox som hör vinterväglaget till. Utanpåliggande växlar är, och det hävdar jag bestämt, inte lyckat om du vill slippa byta hela paketet efter bara en halv vinter (alternativt daglig rengöring). Och det är ju både dyrt och omiljövänligt. I det avseendet är faktiskt min Bakfiets bättre, där det allt känsligt skyddas i form av ett heltäckande kedjeskydd.

Heltäckande kedjeskydd. Inte dumt mot snö, salt och väta.

Bakfietsen har dessutom navväxlar som ju också är långt mer skyddade än utanpåliggande. Men å andra sidan är heldragna vajerhöljen på navväxlar (till ex. 3, 7, 8 vxl) mer köldkänsliga eftersom kondens ansamlas och inte släpps ut, och vips har du en oönskad single speed, det vill säga fastfryst växel, hoppas inte den högsta (eller lägsta).

Blev uppmärksammad på, genom kommentar på FB, att detta går (kanske?) att råda bot på med en T-koppling med smörjventli som monteras strax ovanför vevpartiet. (Det kanske leder till att jag fixar en sån till min Bakfiets och använder den som vintercykel.)

Annat vinteralternativ är helt enkelt en gammal billig enväxlad skrutt? Särskilt trist för en cykelentusiast att ta sig runt på. Men skönt att slippa slita på finåket och kanske minst dåliga alternativet?

Som sagt, det här är en komplicerad fråga, men remdrift då? Är det kanske svaret? Remen rostar knappast. Men hur reagerar till exempel Gates belt drive på snö och kyla? Jag har inga erfarenheter rörande detta, men är himla nyfiken.

Jag har gett mig själv uppdraget att fortsätta söka efter en bra vintercykel. Och det sägs ju att den som söker den skall till slut finna.

/d.sennerstrand@nullgmail.com

 

 

“Water bike in a backpack” – nåt för en cykel och SUP-nörd?

Postat av
Svara

Jag har ju skrivit en del om att suppa (ståpaddling) och om alla härligheter det medför. Det har blivit till en otroligt skön, meditativ och lättillgänglig hobby (man kommer ju på havet lätt) och såklart även motionsform.

Mer om att suppa HÄR. 

Mina vänner känner till mitt vurmande för både cyklar och suppar vid det här laget. Och en av dom tyckte av förståeliga skäl att följande koncept skulle passa mig som handen i handsken:

Mer info HÄR Och så kan du också titta på en FILM om hur det hela går till.

Det bästa av två världar? Bara den där pumpen, driven av cykelkraft, får mig på kroken. Det är nämligen rätt jobbigt att med handkraft fylla supparna med de 15 PSI en behaglig, trygg och stabil tur kräver.

Portabilitet, minimalism, hav och cykel. Vad mer behövs för att bli en lycklig människa?

/DS

Min stand-up-föreläsning bokar på!

Postat av
Svara

Glädjande nog är temat hållbart resande hett och det märks bland annat genom hög efterfrågan på min stand-up-föreläsning: Om konsten att leva utan bil.

Detta är väl så långt ifrån en traditionell power point-föreläsning man kan komma och innehåller en del komiska inslag när jag berättar om mina egna ambitioner (och fadäser) kring hållbart resande.

För en dryg vecka sedan var jag i Kungsör för att göra mitt framförande under arrangemanget Europeiska trafikantveckan. Inom kort ska jag besöka Energiting i Blomstermåla på Energikontor sydost OCH Cykelforum Luleå 2018 med min monolog.

Detta är så himla kul och jag njuter varje gång jag får möjlighet att ta vikcykeln och tåget till mina olika uppdragsgivare. Roligt att också responsen har varit superfin efter varje framförande.

Sammanfattning:

Som många andra storstadsbor klarade sig David utmärkt utan bil med den i Stockholm väl utbyggda kollektivtrafiken. Men efter sin hög skoleexamen fick han två eftertraktade jobb – ett strax norr om Uppsala och det andra i Vadstena. Arbetsplatserna där han skulle jobba låg båda en bra bit från närmaste järnvägsstation. Trots det bestämde sig David för att inte skaffa bil och istället försöka jobbpendla med kollektiva färdmedel. Något som skulle visa sig vara långt mer besvärligt och tidsödande än han någonsin kunnat föreställa sig. 
”Om konsten att leva utan bil” är en underhållande stand-up-föreläsning där skådespelaren och cykelbloggaren David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln. 

 

 

En multireseplanerare som inkluderar cykelmöjligheter både före, mitt i och efter tåg/buss-resan

Postat av
Svara

Hittade ett gammalt, rätt intressant, inlägg om multimodalt resande från Jan, 2015 som jag inte kan se att jag publicerat. Märkligt isåfall. Så här kommer det:

Man är rätt van att promenera delsträckor när man resor kollektivt.

Hur långa promenader det rör sig om visas, om man vill, tydligt i den digitala reseplanerare man använder sig av.

Men tänk en app som visar vad som händer om man blandar in en cykel som komplement till buss, tunnelbana, tåg och pendel.

Eller ja, en vikcykel bör det ju vara med tanke på rådande situation i Sthlm stad då bara pendeltåg (med stränga tidsbegräsningar) tillåter medtagande av konventionell cykel. Åtminstone om man inte vill vara begränsad att cykla endast före nyttjandet av något kollektivt färdmedel.

Tänk vilka tidsvinster som skulle kunna uppnås genom att kunna ersätta sträckor, både före, i mitten och i slutet av resan, med cykel då planeraren i fråga föreslår promenad; och i de fall det går fortare (rätt många) byter man till exempel även ut fjuttbussresor mot cykeln.

Det skulle kunna utmana invanda resemönster för en himla massa människor.

Om jag nu ser över min egen jobbpendling till att börja med.

Jag cyklar såklart hela vägen till Solna kulturskola då det bara är 4 km, men om jag av någon anledning skulle få för mig att åka kollektivt skulle resan ta ungefär 34 minuter.

Jag springer 4 km på 20 minuter.

Att en så kort resa tar över en halvtimme med kollektivtrafik är både orimligt och bilfrämjande. Det ska bara inte vara så.

reseplaneraren i Google maps

Men vad händer om jag blandar in en cykel?

Istället för att gå den första sträckan (4 min) och hoppa på bussen vid Norrtull (8 min) cyklar jag direkt till Karolinska och tar bussen därifrån (6 min). Istället för en 34 min lång resa med enbart kollektiva färdmedel kommer jag ner i 10-11 min om jag bara är villig att cykla en kort sträcka (o oj va villig ja ä).

Och om jag vill längre ut då? till länets södra utkanter, kanske ända till Stora vika i närheten av Nynäshamn, så tvingas jag till en promenad på 42 min då inga alternativ finns som tar mig ens nära hela vägen fram.

Jag skippar både promenad (3 min) och bussresan (11 min) till Solna station. Den biten cyklar jag (10 min istället för 14), tar pendeln till Östertälje (48 min) väntar in bussen (8 min) till Sorunda (48 min), skippar den pyttelilla bussresan till Fållnäs och cyklar direkt mot Stora vika (ca 13 min istället för 46). Med vikcykeln inblandad tar hela resan 1 tim 67 min istället för 2 tim 55 min.
Den som tvivlar på att möjligheten att kombinera resan med cykel skulle kunna göra upp med mångas uppfattningar om det kollektiva resandets begränsningar, lever i förnekelse.
Finns det då ett digitalt reseverktyg som inkluderar cykeln?
Ja, har fått tips på ett: Trafiken.nu och som också finns som app. En reseplanerare för Sthlm, Göteborg och skåne för cykel, kollektivt och bil.
Slår jag in min resa, motsvarande tid, till kulturskolan (Storg. 32) får jag upp det här förslaget.
Appen föreslår att jag först ska cykla till T-centralen, istället för Karolinska – och några tidsvinster värda att prata om (32 mot 34 min) jämfört med exemplet ovan utan cykel, uteblir.
Däremot visas tidsåtgång för att cykla hela sträckan. Lite som att den helt rimligt ställer frågan: Varför inte cykla hela vägen din ärthjärna, det går ju dubbelt så snabbt. Intressant att även kunna jämföra med bil.
Om Trafiken.nu är det slagkraftiga verktyg som den multimodala resekonsten förtjänar är högst tveksamt.

På FB-sidan Cykla i Stockholm skriver Frej Connolly att de flesta ruttförslagen Trafiken.nu innehåller fel:

Hur som, på en app som visar på tidsvinster vid cykling både före och efter tågresan, lär vi få vänta ett tag till på.
Sålänge kan man roa sig med Portlands Trip planner som tar cykling som en del i resan på allra största allvar, både före och efter tåget.
Visar bl.a. cykelvänlighetsgrad och låter dig ställa in hur långt du kan tänka dig cykla.
Kanske nåt att ta efter?
Tack Frej för tips och input! Finns all anledning att följa upp detta.

/DS

Bortskämd med skjuts under inspelning av TV-serie i Göteborg – men vill ju helst cykla

Postat av
Svara

Har varit i Göteborg och filmat. En mindre roll (men jättekul som småländsk TV-spelsnörd) i en TV-serie som heter Enkelstöten (andra säsongen). Produktionsbolaget har tagit väl hand om mig och varit supersnälla och skjutsat mig mellan hotell, kostym, inspelningsplats och tågstation.

Men att åka iväg med tåg för att jobba med nåt inom mina yrkeskompetenser är för mig också synonymt med att få möjlighet till att multimodala mig fram. 

Att multimodala betyder, för den oinvigde, att kombinera sig fram med olika transportmedel och då alltid med en cykel inblandad.

Jag hade min vikcykel med mig självklart. Och hade i vanlig ordning använt den från hemmet i Vasastan till T-centralen. Men under hela inspelningsdagen blev jag som sagt hämtad och lämnad lite här och där, vilket jag av logistiska anledningar fick acceptera.

Inte ens den mest cykelkallsinniga av konduktörer rår på min superkompakta cykel, den får ALLTID följa med. 

Jag fann tröst i tanken att jag ändå efterföljande morgon skulle få tillfälle att avnjuta en ca 20 minuter lång cykeltur från hotellet på Hisingen till Göteborg C, samt en liten extracykling för att kolla läget i stan (har ju inte varit där på säkert 5 år).

Men så får jag ett sms, sent på jobb-kvällen innan hemresa, att taxi är bokad för att plocka upp mig 45 min innan tågavgång. Trodde jag var tvungen att ta mig runt själv efter kontrakterad arbetsdag. Snällt – men skulle jag inte få cykla nu heller? Skulle min enda återstående cykelsträcka bli den pyttelilla 2,5 kilometer långa mellan centralen och Vasastan?

Inspelningen höll på långt in på natten så det är klart att tanken på att bli hämtad inte var helt motbjudande.

Men tvekan uppehöll sig inte mer än några sekunder. Jag bad dem vänligt men bestämt att avboka taxin och förklarade att jag faktiskt behöver morgoncyklingen för att råda bot på mitt usla morgonhumör.

Efter frukosten for jag iväg på min vikcykel och fick tillfälle att känna på den Göteborgska morgonrusningen (dock lite lugnare än Sthlms) mellan Avenyn och Kungsportplatsen. Har en dragning åt att få uppleva känslan när en stad vaknar upp. Det är nåt vackert med den.

Jag ångrade inte taxiavbokningen en millimeter. Mitt mindre trevliga morgontillstånd var som bortblåst; hade jag nappat på bilerbjudandet hade det suttit i ytterligare ett par timmar och en halv liter SJ-kaffe ytterligare.

/DS

Jag har testat VOi #elsparkcykel

Postat av
1


Elsparkcyklar som står utspridda lite här och där, i huvudsak innanför Stockholms tullar, som man på några sekunder hyr med mobilen. Detta ska dagens inlägg handla om. Jag kunde inte låta bli att testa. Det är ju redan ganska populärt och man ser inte sällan folk, gammal som ung, elsparkcykla sig fram genom stan.

Man börjar (såklart) med att ladda ner en app, sen registrerar man kreditkort och mejl och så är det bara att söka upp närmsta scooter (företaget verkar vilja benämna dem så), via gps, – och köra iväg.

Det började inte bra. Bor i norra delen av stan och fick gå ungefär en och en halv kilometer för att hitta en med tillräcklig batteristyrka (batterinivå syns på var och en i appen). Men det fanns snopet nog ingen sparkcykel där det enligt appen skulle finnas en. Mejlade kundservice, berättade om problemet och fick svar på ungefär 5 sekunder och en förklaring på att den kan ha blivit intagen på innergård av nån kriminell. Så jag fick springa hem och lägga mig istället.

Gas till höger, broms till vänster, streckkod för registrering – rätt lätt.

Nästa dag fick jag tag i en med 66% batteri och jag använde den för att förflytta mig mellan Odenplan och Norrtull där jag bor. Det kostar 10:- varje gång man läser in streckkoden för att låsa upp en och därefter 1,50:- per minut. Inte jättebilligt men rätt rimligt.

Att få tillgång till ett elektriskt fordon sådär enkelt och kunna ta sig runt i 20 km/h utan att lyfta ett finger är ganska festligt. Många tunga investerare stöttar det här svenska företaget och verkar tro stenhårt på konceptet som kommer att etablera sig i flera europeiska storstäder inom kort.

Man lär även kunna bli en “laddar-person”. Alltså en sån som underhåller maskinerna och tar hem dem för att ladda dem vid behov. Det behövs verkligen med tanke på att många fordon står med urladdade batterier, speciellt framåt kvällskvisten. Kanske man med lådcykel till exempel kan åka och samla ihop ett gäng för el-påfyllning. Det här ska man självklart få betalat för.

Men det är svårt att inte tänka: Vad är det för fel med att cykla (eller elcykla om man har en)? Är folk så himla lata?

Till exempel elcykelns fördelar gentemot en elsparkcykel är räckvidd, motion och bara det väger ganska tungt. Elcykelns hybridtanke, muskelkraft och elkraft är rätt svårslagen.

Men det är nåt med VOIs idé som känns lite roligt och väldigt lätt-tillgängligt, ett pojkleksaksbegär, det kan jag kosta på mig att erkänna. Och ibland kanske jag faller för frestelsen, annat kan jag inte lova.

En av svagheterna är att om man behöver en scooter även till kompisen så är det sällan det finns två på samma ställe. Och om man behöver ta en för pendling till jobbet ett exakt klockslag så kan man vad jag förstått inte boka en, utan måste chansa på att man får tag i en. Kanske en framtidsfunktion?

En kompis skjutsade sina två barn till skolan på en som såklart inte är tillåtet, men ganska yteffektivt får man säga. Och min tjej som har svårt att cykla med sin cello på ryggen kan ta sig fram på en scooter med sin gig-bag (det funkar om man står). Så kanske fyller VOI ett behov och är här för att stanna. De kan även få draghjälp av Uber som sägs vara intresserade av ett samarbete. 

/DS

 

Min stå-upp-föreläsning “Konsten att leva utan bil” i Kungsör 18:e september

Postat av
Svara

Snart är det dags för Europeiska trafikantveckan. Den kan sammanfattas som ett europeiskt uppslag för att öka lusten och sporra till hållbart resande.

Och hållbart resande är ju precis det jag bloggat om i ungefär nio år nu. Och så har jag ju, om jag får säga det själv, en underhållande och viktig föreläsning i ämnet på repertoaren.  Den handlar om min egen, ibland ganska prövande, kamp och envishet för att pussla ihop tillvaron utan bil.

Det hela ska framföras i Kungsörs bibliotek senare i september, vilket förstås är superkul.

Föreläsningen är öppen för allmänheten och gratis så det är bara att dyka upp!

Om konsten att leva utan bil

En underhållande stand-up-föreställning där David Sennerstrand berättar sin egen historia, som börjar med en stor fascination för det mesta som brummar och går på bensin och slutar i totalpassion för cykeln.

Ett arrangemang under Europeiska trafikantveckan 16 – 22 september.

Entré: Fri.

Arrangör: Energi- och klimatrådgivaren i Kungsör, Arboga och Köping samt biblioteket.

 

Det är så tråkigt att det är så himla klimatOsmart att flyga

Postat av
2

Gjorde just ett slags klimattest. Hur stora är mina egna växthusgasutsläpp per år, i ton räknat? Sommarjobbande ungdomar, för Stockholms stad, genomför tester med förbipasserande på Stockholms stadsbibliotek just nu. Själva grejen går under namnet: Klimatvågen.

En handledare ger dig en shoppingkorg och guidar dig igenom utställningen. Du väljer mellan olika säckar som representerar de varor och tjänster du vanligtvis konsumerar under en dag. När du gått igenom alla kategorierna placerar du shoppingkorgen på Klimatvågen för att få en fingervisning om hur stor klimatpåverkan din konsumtion har och vilka delar av den som väger tyngst. Med hjälp av Klimatvågens handledare kan du sedan få tips om hur du på ett smart sätt kan minska din klimatpåverkan.

Jag är väl ändå rätt duktig och klimatklok? Jag är vegetarian, cyklar nästan jämt, äger ingen bil, ser till att mina matrester förvandlas till biogas och handlar elektronik mest på Second hand.

Men när det 10 min senare är dags att väga är jag plötsligt inte lika kaxig.

Min klimatsynd är främst flyget och osten. Jag käkar en del ost och gör flera flygresor om året. Att bli vegan vore ju ännu bättre för planeten och att bara hålla sig till tåg när man åker på semester vore ju egentligen att föredra – jag är medveten om det.

Men man vill ju för sjutton ha ett roligt liv också! Det klimatsmartaste vore ju egentligen att inte finnas alls, och det skulle ju onekligen kännas lite trist.

Jag går ändå från stadsbiblioteket och klimattestet med hedern i behåll för att mina flygresor enbart gått till europeiska destinationer. 5,5 ton per år blev mitt resultat. Långt under medelsvenskens utsläpp på 10 ton, men fortfarande lika långt från det som anses vara hållbart i längden.

Det ju bara så himla surt att man inte utvecklat tågtrafiken mer. Vi avvägde (min tjej och jag) vandring i Abisko för lite sen. 2000:- t/r per person skulle resan gå på med tåg jämfört med ett flygalternativ till södra Polen och vandring i Tatrabergen som skulle kosta 700:- t/r per person. Svårt då att välja det förstnämnda, speciellt eftersom att ölen är så billig i det sistnämnda alternativet och med tanke på att vi inte direkt tillhör höginkomsttagarligan (musiker, kulturarbetare) fick det bli det sistnämnda alternativet.

Tatrabergen. Himla fint var det, flyg eller inte. 

Man kanske ska fläska på med en rejäl flygskatt, utveckla tåg istället för att avveckla dem och inte minst tillåta medhavd cykel för att göra miljösemestrande mer attraktiv?

Men det finns ljus i mörkret. Gratis tågluffarkort till 18-åringar var ju en höjdaridé signerad EU, för att väcka liv i det gamla geniala semestersättet som många i min egen generation (och tidigare) vuxit upp med men som många ungdomar idag inte ens känner till. Hoppas många gav sig iväg.

Avslutar dagens inlägg med ett Hipp Hurra för interrailkortet! Och med att tipsa om ett superinspirerande inlägg om tågluff med barn från lådcyklar.se

/DS