Fullstor cykel man får ta med på tåget

Skriver inte ofta rena cykelrecensioner, men nu är det dags.

Amerikanska Montague producerar fullstora hopfällbara cyklar. Min tjej Hanna har köpt en. Från North Sport i Danmark, fick vi tag i en kraftigt rabbaterad modell från 2011.

Montague Boston 8

Det första som slår en, om man är van vid mindre hopfällbara cyklar med 16″ hjul som Brompton, är att användningsområdena för denna modell skiljer sig. Man viker liksom bara inte ihop och drar…

Om ens behov är att dagligen cykla både till- och från en tågavgång, är det en småhjuling som blir liten, kompakt och som står upp själv i hopfällt läge – man ska satsa på. Inget snack om saken. Även om du kan, är sannolikheten liten, att du kommer att använda en Montague på samma sätt.

Hade en 70-tals minicykel som man kunde vika på mitten (blev knappt mindre hopfälld än utfälld). Den må också kanske vara godkänd att ta med i tunnelbanan, men det känns inte som man vill komma med nåt så otympligt om man nu inte nödvändigtvis måste.

En Montague är ändå lättare och smidigare att bära, så jämförelsen kanske är en smula orättvis, särskilt när det kommer till köregenskaper då en minicykel knappt går att cykla på, medan Montaguen är riktigt, riktigt snabb.

Om man vill gå i polemik, och bemöta Montagues något kaxiga tagline: “Real bikes that folds”, så skulle man kunna replikera: “Oversized folding bikes that hardly folds at all”.

Om vi fortsätter med riset ett tag till, men flaggar för att sockret kommer snart, så handlar det om en cykel som inte på något sätt känns speciellt behändig i hopfällt läge (men jag jämför med Brompton). Det blir inget paket. Ena hjulet monteras av separat så man blir tvungen att bära det med ena handen, eller sätta fast det med en enkel kardborrerem som sitter på styret.

Men när besvikelsen lagt sig över dess otymplighet, och när man fått tillfälle att testa köregenskaperna – så kanske man resonerar annorlunda. Från att ha dömt ut idén med en fullstor hopfällbar, kommer man kanske fram till, att själva tanken inte är så dum ändå. Har man inte behovet att jämnt- och ständigt folda, men vill ändå ha möjligheten om behovet skulle dyka upp – så varför inte.

Åtta problemfria växlar i navet, pallar för det mesta och är nästintill underhållsfria. Jag som anser att massor av växlar, ofta är överskattat, tror att de åtta kommer att räcka för de flesta behov.

Det är ingen som skulle kunna säga att de cyklar på en hopfällbar, om de cyklade med ögonbindel (inget som rekommenderas men ni fattar poängen…). Det finns ingen kompromiss som går ut över köregenskaperna här. Å andra sidan, tillhör jag de som menar att små hjul ofta rullar lika bra, sålänge det är rätt lufttryck i däcken (inte då minicyklar från sjuttiotalet).

Stor hopfälld? Ja…men det går ändå.

Syrran började hånskratta åt den när jag visade upp cykeln i hopfällt läge. Men funktionen växer med tiden. Cykelpendlar man till jobbet, men vill ändå ha möjligheten, att ta tåget hem – är cykeln helt klart intressant. Den känns faktiskt som en utmärkt pendlingshoj.

Vill man kombinera med SJ så bör det heller inte vara några problem. För att få cykeln att kännas mer som ett behändigt bagage, gör man nog klokt i att investera i tillhörande väska – om man nu planerar att kombinera med tåg.

Det är en pigg, snabb och relativt lätt cykel (ca 12,5 kg) som, om nu behovet skulle dyka upp, man faktiskt kan fälla ihop så att den blir tillräckligt liten för: att ta med sig inomhus, ta med på tåg och kanske även på bussen ibland (om det är en busschaufför med glatt humör vill säga).

Jag kan använda kaggen (har gött den under vinterhalvåret) som bärstöd till cykeln

Tycker man att det är töntigt med små hjul, men ändå vill använda sig utav nån av alla de fördelar hopfällningsfunktionen ändå erbjuder, kan denna modell va intressant.

Vill man ha möjlighet att cykla dit- men inte hem, eller hem- men inte dit, och inte vill göra avkall på hjulstorleken, kan denna cykel också va ett utmärkt val.

Det bästa av allt är kanske att det är en fantastisk cykel att provocera både cykelfientliga SL- och SJ med. Att göra sitt statement: Man ska banne mig ha möjlighet, i det moderna samhället, att kombinera cykelstreckan med en tågresa.

Arga tjänstmän kommer att grina illa och grymta när man leende gör entré med den skrymmande, men dock enligt reglerna fullt välkomna cykeln (har aldrig sett några maxmått angivna). Kan bli kul.

En Montague är kanske det största i cykelväg tjockskalliga SJ någonsin kommer att tillåta på deras tåg.

Cykeln finns i olika utföranden med olika antal växlar och även som Mountain bike.

/DS

 

Det här inlägget postades i Annat och märktes , , , , , , , av david. Bokmärk permalänken.

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.