Jag kommer inte iväg

I måndags skulle jag interraila ner mot Spanien – men resan fick ställas in på grund av en olidlig värmebölje där nere.

I torsdags kväll drog jag iväg med min Montague, mot Sollentuna för att sen ta pendeln mot Bålsta, packad med tält, sovsäck och hela kittet. Mitt mål var inget speciellt,ville bara ut och cykla ett par dar och vet av erfarenhet att Bålsta är en bra utgångspunkt.

Planen var att först cykla norrut längs vackra Brunnsviken och sen ta mig vidare med pendel. Kombinera lite som jag brukar.

Himlen var halvblå när jag åkte, men efter nån kvart började regnet ösa ner.

Regn har aldrig tidigare stoppat mig, men när jag kommer fram till Sollentuna står det på en skylt att spåren renoveras och att man därför inte kan ta sig vidare mot Bålsta med pendeln.

Att cykla sig genom förorter hela vägen dit landsbygden tar vid är oerhört tålamodsprövande – så jag kapitulerar, ger upp, cyklar hem. Regnkläderna har börjat släppa in vatten och jag mår “sådär” när jag trampar mig genom norrorterna i ett än mer intensivt skyfall. Känner mig som en loser.

Jag kommer inte iväg. Är fast – i ett regnigt Stockholm.

Men fortfarande en dryg vecka kvar av solosemestern och med alla möjligheter öppna.

Som cykelfundamentalist är det viktigt att berätta om motgångar och inte fastna i cykelromantiserandet.

Och här följer fler bakslag.

I början av juni bedrev jag en kamp mot en liten ful cykelförbudsskylt sittandes på en plattformshiss vid Mjölby resecentrum som jag stört mig på under många år och dar när jag passerat förbi.

Förbudet att ta med cykeln i hissen saknade helt grund, det höll till och med den stationsansvarige på trafikverket med om. Så den skulle tas bort inom bara några dar. Men nu fick jag veta av en bloggbesökare med ögonen på skaft att det förtretliga lilla anslaget fortfarande finns kvar.

Och nu har det gått över en månad!

Så fort energin är tillbaka ska jag gå en ny rond i den kampen.

Utan motstånd finns risk att man tar sig själv och sin omgivning för givet. Så jag välkomnar motgångar och grusade cykelplaner och tar nya tag.

Imorgon är en annan dag.

/DS

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat. Bokmärk permalänken.