Surt att många vill köpa så ful och dålig cykel det bara går

Pratade med en kompis. Han vill köpa en bättre och finare cykel.

Men han vågar inte. Och man har hört det förr.

“Den blir ju bara stulen om man lägger ut lite pengar på den”

Det är tragiskt. Att inte våga unna sig något som är kul, lustfyllt, miljövänligt, nyttigt och inbjudande att ta sig fram på.

Det ska istället kosta så lite som möjligt, se så fullt ut det bara går och gärna också hänga lite illaluktande slem på ramen. Allt för att den så förbannade cykeltjuven ska hålla tassarna borta.

Det är tragiskt. Så himla sorgligt. Vilka bilköpare resonerar så? Finns det någon likvärdig oro hos bilägaren med dyr bil som hos cyklisten med sin kvalitetscykel?

Det verkar inte så. Orättvisan har inga gränser.

Men behöver man vara så förbaskat orolig om man satsat på en cykel av det bättre slaget då? Finns det egentligen fog för oron?

Många kommenterar min relativt nya Pelago Hanko (ca 10 000:-) så här:

“Fin men den kommer du inte få behålla länge” säger de.

Men jag är inte så säker på att de har rätt. Hoppas och tror att jag ska få behålla den ett bra tag. Kanske hela livet. Genom följande strategi.

De flesta nätter står den parkerad och låst (förstås) i vårt säkra cykelrum (har inte hänt nåt där vad jag känner till). När jag parkerar den utomhus dagtid använder jag mitt Abus lonus och ser alltid till att låsa fast den i stolpe – eller vad jag nu kommer åt med motsvarande säkerhetsgrad.

IMG_7194

Om jag parkerar den utomhus under natten kompletterar jag med godkänt men smidigt bygellås Abus mini U. Ser även till att båda hjulen är fastlåsta genom kedja bak och bygel fram.

Jag har blivit av med en del cyklar genom åren, men aldrig någon jag förtöjt i något orubbligt med godkänt och bra lås. Det har oftast berott på rent slarv om jag ska vara ärlig.

Lådcykeln har stått ute de flesta dagar sen den införskaffades för nästan sju år sedan, förtöjd med fetkätting i stolpe.

Inte minsta lilla tecken på något som ens kan kallas försök till stöld där. Trots att den har ett högt andrahandsvärde. Som sagt snart 7 år utomhus i stockholms innerstad har den fått vara ifred (nä du, tänk inte ens tanken). Enda problemet är att vissa med extremt dåliga cykelkunskaper (och då uttrycker jag mig ödmjukt) tror att lådan är en papperskorg.

Jag är inte så naiv att bara för att det inte hänt mig (än), så finns knappt nån risk att det händer. Jag vet att cyklar stjäls, både de slarvigt låsta och de som anses vara bergsäkert låsta.

Men man kan ändå göra en hel del för att minska sannolikheten att det skulle hända.

Och om den nu ändå blir stulen så kostar självrisken 1500:- på hemförsäkringen. Det är inte ovanligt att hemförsäkringen täcker ett cykelvärde upp till minst 20 000:- (något annat bör man inte gå med på).

Är det så katastrofalt att punga ut med? Man kan ju till och med försäkra självrisken för ungefär 300 spänn om året, om man är nervöst lagd.

Hade jag haft en billigare cykel, för nån tusing sådär, så hade det varit en förlustaffär att överhuvudtaget blanda in ett försäkringsbolag vid stöld (ja, billiga stjäls ju också). Då är den stulen och borta och man får börja jakten på en ny gammal skrutt eller (gud förbjude) åka till Biltema och se sig om efter nåt tungt, fult, billigt, eländigt, ledsamt och dåligt slit och släng.

Det kan bli både dyrt och tråkigt i längden.

Kalla mig cykelsnobb, men jag tycker en stad med vackra cyklar är att föredra och att man ska unna sig en dyr, fin och bra cykel som man vill använda igen och igen och igen. Det är en sån oerhörd skillnad på att framföra något av riktig kvalité, som känns som en vän som alltid ställer upp – trots att det blåser ibland.

Det allra viktigaste (viktigare än utseende och design till och med…) är förstås en cykel som är kul att cykla på och som betalar tillbaka i form av fart och fläkt när man anstränger sig. Har man ingen sån riskerar man att tappa cykellusten. Och det är väl ändå det värsta som kan hända?

Och för motsvarande kostnad av till exempel 7 par Acne jeans, får man något riktigt trevligt att ta sig fram på.

Det är egentligen ganska billigt när man tänker efter.

/DS

 

 

Om david

Kulturarbetare, smålänning, Stockholmsboende, pappa, cykelentusiast, hållbar livstilssökare, lådcykelåkande, bromptoncyklande, "till-varje-pris-slippa-bil" - kille, stockholmsälskande, tåg+fällcykelluffare, "hållbart resande"-engagerad, "second-hand" - diggande, "nästan vegetarian" - människa, "ha-inte-mer-än-du-behöver" - filosoferande, skådespelande, sjungande, "försöker-få-ett-odlingsintresse" - kille, "portabla-prylar" - nörd och livsstilsbloggare. Ungefär så.
Det här inlägget postades i Annat. Bokmärk permalänken.