Viktigt att njuta av sensommarkvällarna till fullo, innan mörkret och kylan kommer och tar en.
Det gör man bra med lådcykel och SUPar.
Två uppblåsbara med pumpar och paddlar får plats utan problem.
Efter att ha paddlat i Brunnsviken, Kungsholmen runt och lite andra paddelutflykter så var det dags för Djurgårdsbrunn.
Nästan tropisk värme och Stockholm visar sig från sin bästa sida med luftballonger och allt.
Har mest befunnit mig nära havet och parkerat mig på min SUP för att inte torka ut i värmen under de senaste veckorna.
Men innan dess har vi bland annat hunnit med en resa med åtminstone en dags cykling i vindistrikten i närheten av Bordeaux.
Att cykla mellan svulstiga vinslott och genom vindruvsfält som aldrig tycks ta slut – är en exotisk upplevelse. En vidsträckt och vacker landsbygd helt utan kossor, grisar och höns – för kreatur är ju inte speciellt nödvändigt vid vinproduktion vilket är det som det uteslutande handlar om här.
Vinmuseet i Bordeaux
Här kommer vi!
Enligt en rödvinsprofet i bekantskapskretsen produceras det bästa vinet kring den lilla staden Pauillac – så det var av förklarliga skäl i de krokarna vi höll till.
Att få inblick i hela produktionskedjan, testa, smaka och jämföra, att få förklarat för sig hur otroligt omsorgsfullt skogarna, som ligger till grund för virket till tunnorna där vinet lagras, valts ut; hur vindruvor som inte är helt runda förpassats raka vägen till b-produktionen – var ju precis hur intressant som helst att få koll på.
Den här sortens resa skulle man till exempel kunna göra med ett gäng vikcyklar. Det går att ta sig runt med tåg nästan överallt, och kombinera med cykel, så nån bil är egentligen inte nödvändig.
Vi flög till Bordeaux och för oss sex i resesällskapet var det ändå bekvämt med en minibuss (ska erkännas) som vi hyrde på flygplatsen. Men i mitt cykelhjärta (och tåghjärta) skulle en tåg-vik-cykel-luff vara eggande lustfylld i dessa omgivningar. Hoppas det dyker upp såna möjligheter framöver.
Nog om Frankrike och vinrankor. Jag vill nu istället passa på att slänga in en hyllning till ett födelsedagsbarn. Det är min lådcykel som fyller åtta. I så många år har den förgyllt min och många andras tillvaro. Vi har använt den dagligen när vi varit hemmavid under sommaren och tanken på ett liv utan den gör en nästan kallsvettig.
Dottern, min tjej och ofta nån kompis till dottern eller båda våra suppar kommer den fantastiska cykeln ofta lastad med. Och inte sällan nuförtiden går turen längs den snirkliga och somriga lilla vägen (o helt bilfria) längs Brunnsviken mot badplatsen.
För åtta år sedan var den helt nyimporterad från Amsterdam och den rullar fortfarande så fint och fyller så bra upp det tomrum ett bilfritt liv skulle kunna innebära.
1 vuxen och 2 förstaklassare i lådan – det går bra.
Ett Elpiano går också bra.
Så såg det ut för åtta år sedan. Premiärtur för Bella.
Och med den lådcykel-hyllningen avslutas dagens inlägg.
/DS
Vi har rotat fram våra Stå-paddel-brädor (SUPar) ur förrådet och redan använt dem vid flera tillfällen. Att ta lastcykeln ner till Brunnsviken (10 min) med de uppblåsbara brädorna tillsammans med sambo och (ibland) dotter i lådan är så sjukt smidigt.
Man känner sällan att det är ett för stort projekt för att det ska bli av till skillnad från diverse utflykter med större vattenfarkoster.
Lastcykel och SUP är en oerhört lyckad kombo. Ett lyckligt äktenskap. Ett frihetskoncept.
Prövningen är främst att pumpa upp dem till rek.15 psi. Högt lufttryck är nödvändigt annars blir brädan seg – glider sämre i vattnet.
När man väl (efter 6-10 svettiga minuter med handpump) uppnåt tillfredställande luftmängd känns brädan lika hård som ett bildäck. Mäktigt för nåt uppblåsbart.
Att kunna reducera storleken på saker och ting med hög kvalité är ju nåt som jag som sagt är väldigt svag för. Det bidrar till att man verkligen använder det. Var länge på jakt efter hopfällbar kajak eller liknande, men nu blev det ett par SUPar istället (förra sommaren) och det blev ju bara ett så himla bra köp.
Dottern har tidigare suttit längst fram på min eller Emmas bräda när hon är med, men sen helgen har hon också lärt sig och paddlade över viken vid sommarstället i närheten av Rådmansö. Bara sådär.
Hon fick en våtdräkt när hon nyligen fyllde åtta, så det skulle kännas bättre att ramla i det 12-13 grader kalla vattnet. Bra grej!
Bella till vänster paddlar och balanserar sig över till andra sidan.
Nu vill hon ha en egen. Kanske kan hon i sinom tid få min. Är redan sugen på att uppgradera. Har en budgetbräda för ca 4000:- som är helt okej, men eftersom det här känns som nåt jag kommer syssla med så länge som jag kan stå och röra på armarna så finns redan lust att uppgradera till ett något mer flådigt.
Skulle kort sammanfatta grejen som en aning meditativ motionsform som gör sig bäst på spegelblanka vattendrag.
Vill man läsa mer om SUP, kolla här.
Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!
/DS
Sup-säsongen är inte över. Fick en våtdräkt i 40-års present av mina syskon. Den gör det möjligt att SUP:a ända in i vintermånaderna.
Under mysbyxorna och den stickade tröjan sitter min 40-års present
Att förlänga säsongen för aktiviteter som traditionellt utförs på sommaren passar mig perfekt. En solig novemberdag (7 grader) som denna var som skapt för en SUP-tur på Brunnsviken, strax norr om stan.
Sannolikheten för att man ramlar i vid det här laget (nu när man fått koll) är ungefär lika stor som att trilla med cykeln.
Jag sa ändå till min tjej och paddelsällskap efter en stunds paddlande, att det hade ju varit lite spännande att få reda på vad våtdräkten skulle stå pall för i det kalla vattnet.
Jag behövde inte undra så värst länge. Efter en paus vid Brunnsvikens kanotklubb så paddlade jag, av omständigheter jag inte kommer att gå in på, för nära land och fenan som sitter under brädan tog i en sten och jag dratta i.
Det var ingen direkt skräckupplevelse (mer förvåning eftersom det så sällan händer) och våtdräkten utförde sin uppgift, med att hålla mig hyfsat varm, med beröm godkänt.
Men sen stod vi båda på land, ganska så långt hemifrån, och en av oss var dyngsur och hade en viktig vecka med föreställningar framför sig.
Nu hade det börjat att blåsa upp och jag höll på att bli kall. Att paddla hem skulle ta för lång tid (förkylningsrisken skulle öka markant).
Vi släppte ut luften ur brädorna, vek ihop dem, började springa hemåt bärandes på de båda SUParna. Men utan tillhörande ryggsäckar, som vi lämnat kvar vid en brygga i närheten av Stallmästaregården, blev det alltför otympligt och vi tog oss fram sakta.
Emma föreslog att vi skulle gömma brädorna och hämta dem senare. Efter en stund gick jag med på det (trots att de är värda en hel del och stöldrisken uppenbar). Vi hittade ett buskage som kändes hyfsat säkert, sprang hem och jag tog ett hett, hett bad för att eliminera eventuella sjukdomsrisker.
Att först hämta SUParna på en plats samt de båda ryggsäckarna plus pumpar på en annan – skulle bli tidskrävande, tråkigt och träligt.
Åtminstone om man inte har en lådcykel.
Men nu är det ju lyckligtvis så att vi råkar vara lyckliga ägare (håll i hatten) av en sådan.
Att hämta upp alltsammans blev därför smidigt, småroligt och snillrikt istället för tidskrävande, tråkigt och träligt.
Lådcykel + SUP har en en gång visat sig vara en strålande kombination.
Ungefär så lyder dagens vittnesmål.
/DS
Jag älskar prylar som man kan fälla ihop. Vet inte riktigt varför. Kanske är det något flyktigt i mig, att man liksom smidigt ska kunna dra när man vill. Men hur som helst så ska det oftast vara väldigt behändigt att ta med sig för att väcka mitt intresse på allvar.
Detta har kommit att genomsyra mitt liv på flera sätt. Vikcykel-fixeringen, är för den som varit inne och tittat här nån gång, ganska uppenbar. Men det kommer mera.
För nån vecka sedan, blev det en SUP också. Attraktionen ligger såklart till stor del i att den är lätt att ta med. Man kan paddla en bra bit bort och sen ta bussen hem. Inte behöva paddla tillbaka. Det är är ofta mindre kul på tillbakavägen. Det vet väl alla?
Ska hålla detta inlägg kort. Det är nämligen väder för SUP. Tar lådcykeln med SUPar till Brunnsviksbadet bara. Förra gången skjutsade jag Emma och 2 brädor. Gick jätte bra. Idag ska både Emma och dottern Bella med. Kanske får sistnämnda cykla själv. Men det är nog ingen omöjlighet att få med henne i lådan också, om man skulle vilja.
Emma, Kånken, 2 SUPar (packade i dess ryggsäckar)i lådan.
Före tur på Brunnsviken i kvällningen
En sista grej. Senaste tecknet på min besatthet av hopfällbart är ett gäng sängben. Men inte vilka som helst. De är svensktillverkade och kallas Sesam Lyx. Med hjälp av dessa kan man FÄLLA UPP SÄNGEN! mot väggen och få massa användbar yta när man vill och behöver.
Jag har köpt tre satser. Två nya och en på Blocket. Min förhoppning är att de ska komplettera min hopfällbara livsstil ytterligare.
Passar mig perfekt!
Dagens visdomsord: Prisa det ihopfällbara!
DS
Har varit i vårt ställe på smålandskusten (Påskallavik) i 2 veckor. Har kört mycket bil (ni vet på landet…SÅ SMIDIGT), köpt en SUP och käkat kött.
Det sista är inte helt sant. Jag är vegetarian. Men det lät bra att skriva. Jag åt en 3 grams bit av en kyckling en kompis som kom på besök hade med sig – mer köttätare än så blir inte jag.
Har ju av ovannämnda skäl inte skrivit på bloggen på ett tag och har egentligen massor att berätta. Så mycket bortom-bilen-relaterat händer ju precis hela tiden.
Jag bara måste till exempel nämna är att jag och min tjej har köpt ett par ultraportabla vattenfarkoster. Fantastiskt för meditativa kvällsturer i stilla vatten. Och om man vill kan man spänna fast en Brompton i fören.
It´s a SUP (stand up paddleboard).
Det (Brompton i fören) kanske inte var mitt kraftigaste köpargument. Även om man faktiskt på så vis kan utöka den multimodala konstarten att sig fram, inte bara på land utan också till sjöss (om man släpper ut luften, viker ihop den i sin rygga och hittar på ett sätt att ta SUPen med sig på vikcykeln).
Hur som är tanken eggande.
Jag älskar egentligen allt som man kan reducera storleken på. Allt som är lätt att ta med. En vikcykel fäller man ihop, en uppblåsbar SUP tömmes eller pumpas och kan vara 3 eller 0,5 meter lång (eller nåt). Man kan ta den på bussen, söka sig till nya oupptäckta paddelvatten utan att behöva, håll i hatten, ÄGA NÅGON BIL. Kollektivtrafik går bra. Lastcykel fungerar också utmärkt. Och att gå nån kilometer.
Det handlar med andra ord om en fantastiskt aktivitet som inte kräver bil (enda gemensamt den har med bil är att uppblåst blir den ungefär lika hård som ett bildäck) och därför förtjänar sin plats på denna blogg.
Inte undra på att man blir förälskad.
Min bästa vän hånar mig för att jag har 40-årskris och att det är en hipsterbräda jag köpt. Men om det nu skulle vara så (fyller 40 i sep) så är en 40-årskris något som jag välkomnar med öppna armar. Själv köpte han, när 40-årskrisen bultade som mest i kroppen, ett hus i skogen på 300 kvm, 3 h från Sthlm, där det senare visade sig att han inte ville bosätta sig. Då föredrar jag min egen SUP-40 årskris, hipsterbräda eller inte.
OCH så måste jag också nämna, innan jag avslutar, att det kommer en e-Brompton (har just lanserats i London) som de jobbat på sjukt länge. Den var på väg att släppas för flera år sedan men de ställde in allt för att de inte var nöjda med slutresultatet. Men nu är den här. Ca 25-30 tusen ska den kosta, beroende på vilka tillval man gör. Batteriet sitter i påhängsväska (framför styret).
Skriver mer om denna högintressanta produkt en annan gång. Finns mycket att fråga sig, till exempel om den är värd pengarna?
Nu ska jag ut och SUPa i Brunnsviken. Det är en himla fin kväll.
Kram