Mimers loppis – finalen på vår jätte-utrensning

I lördags (förra) följde vi upp vår jätte-utrensning av gammal sånt som inte använts på några år med storartad final genom den 200-bord-stora Mimers loppis på Norrtullsgatan.

IMG_9158

07:30 tog jag lådcykeln, med vårt gamla vackra och funktionella klaffbord plus ett tvättställ för kläd-upphängning, och knep en fin plats längs Norrtulls sjukhus. 

IMG_0393

Efter sex timmar hade vi sålt helt okej, men mest av Bellas leksaker, böcker och kläder. Segare med det andra. Vid stängningsdags kl 16 så kom en lastbil där man kunde lämna allt som blivit över. Kändes bra att skänka det osålda till Second hand och cykla hem en, förutom klaffbordet och tvättstället, helt tom lådcykel.

Att nu, till exempel, se in i sin garderob och låta blicken möta kläder man faktiskt använder och inte bara tar plats, är bara så himla skönt. En form av terapi. Känns extremt välgörande för ens innersta.

Och sen, så många av Bellas leksaker som bara legat och samlat damm.

Det känns nästan som ett jobb ibland, att bara göra sig av med onödiga grejor, och det är lite sorgligt att bli medveten om att det är så mycket oviktigt som man nästan omedvetet införskaffat.

Eller som andra har införskaffat åt en…

Gåvor och presenter är ju välmenat, men sånt som ett barn inte valt själv riskerar stå oanvänt i ett hörn eller låda, ibland utan att barnet ens spenderat fem minuter med leksaken i fråga. I längden en helt orimlig form av miljöförstöring. Och risk för att göda ett ohälsosamt förhållningssätt till prylar. Presentkort är mindre dåligt, upplevelse-presenter kanske bäst.

Hur som, både som barn och vuxen, är det lätt att luras köpa prylar bara för att det är billigt. Men det är aldrig billigt om man inte behöver det. Undantagsvis produkter med högt andrahandsvärde som man kan sälja vidare om de inte skulle falla en i smaken i längden.

Ofta räcker det ju med att kolla Blocket och/eller Tradera för att få ett hum om andrahandsvärde om man är osäker. Saknar produkten, som några saker i vårt loppis-utbud, nästan helt och hållet ett värde begagnat kanske den inte skulle införskaffats från allra första början?

IMG_9163

Man får perspektiv när människor trängs på de så snålt tilltagna trottoarerna en sån här dag. Längs gatan står samtidigt bilar parkerade som ungefär till 95% just bara står där -oanvända. Jag gjorde, med lådcykeln, anspråk på en parkeringsplats som en liten miniprotest åt allt utrymme som givits bilisterna (över 50% i Sthlm city). Vet inte om det är lagligt. P-vakter gick förbi, gjorde ingen anmärkning, så kanske inget problem?

Det var iallafall tydligt att lådcykeln var mer inbjudande till fler aktiviteter på parkerings-ytan än att bara ställa sitt fordon på; att döma av att ett par loppis-besökare gärna och snabbt tog tillfället till en matpaus bredvid.

Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!

/DS

 

Digga skomakarn!

Har sportlov nu.

Passar på att ta itu med sånt man gärna skjuter upp.

Lämna kläder man inte använder till Second hand-butiker, serva cyklar, slänga överflöd och kolla om skomakarn möjligen kan blåsa nytt liv i mina förlängesen utdömda och heltrasiga skor.

Det är hål i dom och limningen har släppt på flera ställen. Skorna ser ohyggligt dassiga ut men jag går ändå in till skomakarn för att få dom dödförklarade, så att man sen, med gott samvete, kan kassera dom i närmsta soprum.

Men så, efter en kvick granskning, spricker han upp i ett leende, gör tumme upp och säger:

“Det går bra, jag får dom som nya, kom hämta imorrn, 240 kronor”

Så känner man sig en stund som en klimathjälte och berömmer sig själv för att man ändå inte gav upp hoppet på sina gamla slitna finskor.

Och visst. Som nya. Kanske bättre än nya. Förstärkta, hoplappade, skinande.

Denna yrkesgrupp får inte försvinna.

Har man bara satsat på skor som låter sig lagas kan man blåsa nytt liv igen och igen och igen.

Mina gamla Camperskor, som har använts sjukt mycket, har varit på hela tre skomakarbesök sen inköp 2009, och dom är fortfarande sköna och helt funktionsdugliga.

Länge leve skomakarna.

/DS

 

Cykelfundamentalism, äta veg, köpa beg

Jag är en cyklande vegetarian med relativt liten bostad och ganska snål med mina bidrag till klimathuseffekten.

Det är svårt att förneka det faktum att kött och transport är två av de överlägset största miljöbovarna.

Men den som nu tror att jag försöker att svära mig fri från skuld och annonsera mig själv som miljörättfärdig, tror fel.

Min egen klimatsynd finns i hemelektroniksbegäret. Jag har, sålänge jag kan minnas, tyckt det varit himla skoj med tv-spel, datorer och mobiltelefoner.

Och även om det är mer miljösnällt att lira Mario Kart än att köra bil i verkligheten, så är ju tyvärr teknikprylsmodet inte helt konfliktfritt.

För att till exempel tillverka en stationär dator krävs ca 22 kilo kemikalier och ungefär 240 kilo fossilt bränsle. Kretskort innehåller många grundämnen som bly, kadmium, krom, kvicksilver som såklart påverkar både människor och miljö i olika hög grad.

Jag har ändå stått emot frestelsen att till exempel uppgradera min gamla iphone 4.

Har även recyclat mina spelkonsoler på Blocket och inte haft tv på flera år.

Men sen min Macbook förklarades olagbar (efter bara tre år) i november har jag varit på jakt efter en ny (eller beg).

För några veckor sedan kom jag över en beg. Mac mini (som man kopplar till valfri skärm). Det ledde till att jag behövde en skärm och varför inte passa på att köpa en tv när det visade sig var lika kompatibelt. Två flugor i en smäll.

Kollade på Blocket men de var fula och nästan lika dyra som nya.

På mellandagsrean tänkte jag köpa något modest, men den stora slimmade 40 tums tv:n kostade bara 3500:- och var ingen match att få hem med lådcykeln.

När jag hade installerat den fick jag mersmak och ville även smidigt kunna ansluta min ipad för att kunna se på svtplay i tv:n, det gjorde att jag åkte tillbaka och skaffade en Apple tv (möjliggör streaming fr. ipad/iphone),

Gillade inte att ha datorn kopplad till tv:n så jag köpte senare en separat dataskärm på Blocket för hundra kronor.

Det ena leder till det andra, konsumtionsbegäret är igångsparkat – och nu vill jag även köpa en ny telefon som är kompatibel med Apple tv:n, men har bestämt mig för att köpa en second hand istället, försöka spänna av, peka finger åt uppdateringshetsandet, cykla, jobba mindre och bli ännu bättre på att laga indiska veggrytor med för den delen.

Det hänger ihop. Kan hänga ihop. Hela cykelfundamentalivsstilen: köpa använda saker som vi fraktar hem med vår lådcykel (eller bilpoolsbil när nöden kräver). Lånar böcker, borrmaskiner och leksaker till våra barn på biblioteken. Använder den ekonomiska vinsten till tid att: cykla, fika, konsumera upplevelser och spela kubb med gamla kompisar från förr.

Ett öde för statens kassakista men en början på nåt nytt.

På frågan om Second hand-filosofin utesluter inköp av en NY cykel så är svaret självfallet NEJ och något vidare resonemang om detta behöver inte föras. Så är det bara.

DS

 

Helgens skalp – en gammal gulnad furumöbel från sjuttiotalet

En ny skalp. Min något speciella passion för att trampa hem stora möbler och diverse annat skrymmande lever i allra högsta grad.

Vi är i stort behov av förvaring – en stor, av ålder gulnad, furumöbel från sjuttiotalet för 150:- kr på Blocket – ska lösa våra problem. Köpt av en ung timid kvinna med minst tio katter i lägenheten. Bella överförtjust. Jag astmatisk skeptiker med misstankar om allergiframkallande ämnen från ett helt kattanhang som grott in i den gamla byrån genom åren. Tur att det finns målarfärg. Blir som ny och kapslar in alla eventuella astmautlösande kattgifter.

Från Observatorielunden, zick-zackandes genom en sollapande folksamling på Odenplan, vidare mot Norrtullsgatan – trampar jag sakta men majestätiskt detta mäktiga lass.

Hade velat skriva “denna vårens första dag” men då skulle jag farit med osanning. Det är nämligen svinkallt.

När jag närmar mig Tre liljor ser jag grannar som tillsammans med sina barn brister ut i spontana hurrarop och uppmuntrande komplimanger. Superlativen värmer upp den kalla vinterluften.

En leende dam, säkert över de nittio, applåderar. Säkert av nostalgisk upprymdhet sen ungdomsåren då denna typ av transportcyklar inte var ett undantag.

Strunta i att jag just kryddat lite. Är på det humöret.

Bakom mig hör jag en man ängsligt säga: “Det där borde vara förbjudet” till sitt kvinnliga sällskap. Han tror inte jag hör men David – Lådcyklisten, hör och ser allt denna lördag. Jag vet såklart att han bara känner sig hotad och blir rädd för det för honom farliga och okända, så jag trampar ödmjukt vidare…

…in genom den gamla ekporten och hela vägen till hissen i vanlig ordning.

Bella stolt över farsan som med blott sin kroppskraft kan få hem nåt som 9999 av 1000 skulle använda motordrivet till.

Den blir svart. 1 liter räcker lugnt. Lite spackel på ett par ställen där möbeln av åldern är sårad och vips har den ett par decennier till att leva.

Nästan klart. Originalknopparna borttagna…

…såna här läckra guldhandtag blir det istället.

Känns bra att vägra häst-i-korv-stället-som-utlöser-illvett-och-vemod ännu en gång. En sån här vacker byrå hittar man inte där.

/DS

 

Rensa vidare

Rensa vidare

Har precis avslutat boken, ”Clear your clutter with Feng Shui” av Karen Kingston. Det talas om dåliga energier om du till exempel förvarar saker under sängen. Minimalismen blir till andlighet och så långt, känner jag, att jag inte behöver gå. För mig räcker det med att man faktiskt verkar bli tillfredställd och må bättre av att göra sig av med prylar man inte använder. Att istället satsa på färre men med bättre kvalité och livslängd, är min kopp te.

Har beslutat mig för att anta denna bloggs utmaning. Jag hänger på genom att göra mig av med en grej per vecka. I nuläget skulle jag kunna cyna och höja antalet grejor per vecka men i långa loppet, känns en grej per vecka rätt sunt och överkomligt.

Så: Just i dag faktiskt, ryker denna gamla vakra ryggsäck.

Köptes på Tradera för två årsedan och säljs nu på Tradera för ungefär samma pris. Totalt meningslöst köp med andra ord. Men det är lätt att va efterklok, det var ju en fin grej helt enkelt. När man köper och säljer begagnat så blir det ju ungefär som att ha lånat ryggan i två år. Det är därför det är bra med begagnade grejor. Man kan låna ett tag och se om man använder och sen lämna tillbaka – eller behålla. Man får oftast ut ungefär det man gav.

Hoppas köparen får mer glädje av den än vad jag har haft. För ett tag sen hade jag valt att behålla den för att jag tycker den är fin – men inte nu längre. Inte sen jag blev minimalistfrälst.

Det var veckans rensning det. När man kommit ner till det antalet prylar som man faktiskt känner att man har glädje av så kan man köra ”en in, en ut” – principen. Blir bra det!

Fnular fortfarande om jag ska göra mig av med datorn och bara använda surfplattan.

Det tar emot lite ska jag bekänna. Man måste väl ha en dator ändå?

/DS

 

Skomakarn är en hjälte

Var hos skomakarn idag. Bad honom se över min halvtrasiga men jättesnygga skinnjacka. Den ska vara klar imorgon kl 12:00. Hurra för skomakarn!

Samma skomakare har lagat både väskor och skor, åt mig, tidigare. Tidslösa saker av bra material, utan något bäst före datum, kan man ofta laga i all oändlighet.

När jag var på väg ut såg jag att det satt en skylt uppe på dörren, att han även byter batteri på klockor. Jag har en gammal Tissot, jag inte använt på flera år. Om skomakarn får igång den blir det nästa “att-göra-sig-av-med”-grej.

Hurra för skomakare, de är viktiga!

De kan inte haft det lätt sen “köp-och-släng”-kulturen etablerade sig i vårt land.

/DS

 

Less is more

Less is more

Då har ytterligare ca 100 kg ägodelar som inte används gått ut i konsumtionskretsloppet.

Kokböcker, var det extremt längesen vi använde oss av. Man hittar recepten i smarta kokboksappar eller så söker man efter dem på nätet. Nästan alla vi hade, minst ytterligare 10 kg böcker, gick till stadsmissionen. Finns säkert folk som fortfarande föredrar att ha recepten i böcker och som får mer glädje av dem än vi haft.

Det är en skön känsla efter att man lämnat ett lass grejor man inte använder. Speciellt med tanke på att det inte slängs, utan förmodligen kommer till användning på annat håll.

/DS

Smittad av minimalism

Smittad av minimalism

Minimalismen har smittat av sig även på Hanna. Medan jag legat sjuk och helt utslagen under lördagen har Hanna plöjt igenom hela lägenheten, på jakt efter onödiga saker.

Meningslösa grejor som vi knappt vet att vi har får ta farväl av det här hemmet.

På fotot ser ni helgens fångst. En hel del. Himla härligt att eländet försvinner.

För övrigt har jag avslutat boken The happy minimalist och påbörjat Minimalism: Essential essays som verkar vara strået vassare. Intressant läsning!

Det verkar inte finnas något läsbart i denna kategori på svenska. Man hittar bara den sort minimalism som syftar till formspråk och inredning.

Nu ska vi ge oss på skåpen i köket!

/DS

Hundratals böcker har skänkts

Hundratals böcker har skänkts

Har precis varit och lämnat Bella på förskolan. Hon har börjat tjata om att “ta på sig hjälmen” varje morgon nu. Helt sjukt med tanke på hur mycket både Bella och vi avskydde den. Satt aldrig på ordentligt. Himla svårt på små spädbarnskallar men nu, när huvudet växt, är det jättelätt att få den att sitta. Tur att vi bet ihop.

En dam har precis varit här och köpt en barnstol som varit ute på Blocket. Antilop från Ikea. Bella har ju fått en ny, mycket finare, från Myrornas i Ropsten.

Det står ett gäng grejor i hallen som ligger ute till försäljning. Tidigare i veckan har vi sålt ett skötbord och skänkt en massa böcker till Stadsmissionen. Två fulla lådcykel-lådor kom lastat och hundratals böcker, trots att vi så sent som i höstas gjorde en rensning. Då var vi snälla. Nu är vi mycket strängare i vår bedömning av vilken bok som går till skänks och vilken som får vara kvar.

  • Om vi vet att vi inte kommer läsa boken igen – raka vägen till Stadsmissionen.
  • Är det en bok någon av oss tyckte var bra men inte är säker på att man kommer läsa igen – raka vägen till Stadsmissionen
  • Är det en bok som vi är osäkra på om vi kommer läsa igen – raka vägen till Stadsmissionen.
  • Är det en bok som vi tror att vi kommer läsa igen men kanske inte i år – raka vägen till Stadsmissionen

Det finns ingen anledning att äga en bok som man inte vet om man kommer läsa igen – snart. Kommer man senare på att man vill läsa om den – går man bara och lånar den på biblioteket eller laddar ner den elektroniskt på surfplattan.

 

Har tyvärr ingen bild före urgallringen – men här är alla böcker vi äger i nuläget.

Jag kan avslöja att vi hade ganska många fler för två dagar sen.

Minimalismen har börjat göra entré i detta hem. Det är en befrielse att göra sig av med saker man inte använder.

Kan tänkas att jag landar i någon form av “extremistminimalism” men, som kanske tur är, bestämmer jag inte allt här hemma, så några grejor kommer att bli kvar.

/DS

 

Att göra sig av med…

Vi fortsätter att rensa. När man gett sig in i det här är det lika bra att fortsätta. Det finns hur mycket som helst som kan skänkas eller säljas billigt. Eftersom jag nästan bara läser elektroniskt nuförtiden så finns det ingen poäng med att en massa böcker som står och samlar damm. Stadsmissonen tar gladeligen emot dem.

Igår gick ett stort lass med grejor till några olika närliggande second hand-butiker. Matta, lampskärm, gardinstång…

Idag går ytterligare ett lass mot Myrornas. Sen kommer en spekulant på vårt gamla skötbord. Därmed tas ännu ett par små steg närmare minimalismen.

/DS